Nattens facit: 93 tappade litrar!
OK - jag överdriver en smula, men inatt var det varmt. Efter gårdagens heldag på Muskö, som för övrigt var heltrevlig, var sänggåendet en fröjd. Trött kropp, riktigt trött hjärna och resten av kroppen lika trött. Det kändes som om det mesta berodde på värmen, men en viss del berodde säkert på den rätt tung Muskömilen. Som vanligt i värme var det omöjligt att somna. Svetten lackade och alla ljud i omgivningarna slog igenom som ett bröl, trots att det var en tyst kväll. Med andra ord - jag hade lite svårigheter att somna i värmen.
Till slut somnade jag, men vaknade ofta under natten pga värmen. Jag gick upp imorse vid 7.30. Nu, närmare 11-snåret, har kaffet gjort sitt och jag sitter på altanen i 26 grader och bloggar. Det ÄR inte läge att gnälla då, eller hur?
Efter en nyttig löppplevelse som igår får man en hel del funderingar. Varför springer jag? Är min mål ställda för högt? Klarar min kropp mindre än jag tror?... och så vidare. Nu tycker jag att jag varit med tillräckligt länge för att våga luta mig tillbaka och bara låta tankarna sväva omkring ett tag. Motivation och relevans är två begrepp som ibland är långt ifrån varandra. Jag är världsmästare på motivation (enligt min egen utsago), men mindre bra på relevans... Jag kan springa hur långt som helst bara jag är motiverad, men inte hålla den fart jag planerat eftersom den troligen var helt irrelevant för var jag är just den dagen. Lite så var det igår. Jag trodde min kropp klarade mer än den faktiskt ville vara med om igår. Lika bra att acceptera och gå vidare i livet. Om jag skulle grämas över alla motlut jag stött på under min fantastiska resa så hade jag däckat för länge sen. Det är ju motlutet som ger farten i utförslutet sen!
Idag kommer jag hålla mig i skuggan. Inte så mycket för att jag är trött, utan mest för att min "framsida" fortfarande är kräftröd efter sen lilla utflykten i förrgår med fru och dotter. "Två timmar i solen gav denna härliga nyans..." är en t-hirttext som passar mig i nu. Rödfärgen ska få falna innan jag låter skinnet åter möta solen igen.
Tills vidare - hang on!
PS! En guldstjärna till alla som körde Ursvik all in igår - Mäktigt!
söndag 11 juli 2010
lördag 10 juli 2010
Apvarmt och segt Muskölopp
Japp, Musköloppet avklarat. Inte med nån njutning, men avklarat!
Redan imorse hade jag det på känn. Jag hade den där sega känslan och motivationen var som bortblåst. Precis som Ingmarie brukar säga så är motivation inte något som bara kommer. Åtminstone ganska sällan :-) Min attityd var därför "jag kan flyga, jag är inte rädd...". Motivationen byggdes sakta upp under förmiddagen och när frun gav sig av så fanns suget där. Likaså värmehuvudvärken! Jag hade druckit bra och inte slarvat, men ändå fanns där en sån där härlig molande värk i huvudet som vägrade släppa. Så snart jag klev ur skuggan gassade solen så knäna sviktade. Jag förstod att det inte skulle bli en dans på rosor den kommande milen...
Frun kom sakta ångande och den officiella tiden på fem kilometer var 38.14 (tror jag det var). Bra jobbat lilla frun! Jag tog över vätskebältet och fyllde på med kallt vatten. Därefter vidtog den långa vandringen de 25 metrarna till start. Smygandes i skuggan längs husväggar och bakom häckar nådde jag starten och tvingades till slut ut i solen. Puh...
Min vana trogen startade jag troligen lite för snabbt. Jag låg kring sex minuter och strax under de första kilometrarna, men denna positiva fart ändrades snabbt. Efter en fyra kilometer ungefär sjönk tempot drastiskt och det mesta kändes so uppförsbacke. Jag fick sällskap med en yngre dam som nyligen avslutat sin halvklassiker. Vi gnetade på och hade en trevlig resa fram till nio kiloeter där min kropp sa ifrån. Rast och vila gåendes var det alternativ jag tog till. Damen, vars namn jag pinsamt nog glömt, susade iväg och gick i mål ca en minut före mig, gissar jag. Min sluttid detta år är under 1.09. Anledningen till att jag inte vet tiden exakt är att jag såklart glömde stoppa Garmin. Densamma stoppades vid 1.09 och då hade jag suttit ner i skuggen ett tag.
Tiden jag fick spelar inte så stor rollen dag som denna. Jag kan bara konstatera att just en dag som denna inte är den bästa för mig, min kropp och mitt psyke. Jag är betydligt bättre en dag med moln, 13 grader och lite rock´n-roll i öronen vilket jag för övrigt glömde i hettan...).
Så - nu vidtar vattenintag, lite lördagsgodis och en tecknad film med barnen. Imorgon vid 11-tiden kan man springa Gladöloppet. Ett litet arrangemang utanför Huddinge. KANSKE detta skulle kunna vara nåt...
Redan imorse hade jag det på känn. Jag hade den där sega känslan och motivationen var som bortblåst. Precis som Ingmarie brukar säga så är motivation inte något som bara kommer. Åtminstone ganska sällan :-) Min attityd var därför "jag kan flyga, jag är inte rädd...". Motivationen byggdes sakta upp under förmiddagen och när frun gav sig av så fanns suget där. Likaså värmehuvudvärken! Jag hade druckit bra och inte slarvat, men ändå fanns där en sån där härlig molande värk i huvudet som vägrade släppa. Så snart jag klev ur skuggan gassade solen så knäna sviktade. Jag förstod att det inte skulle bli en dans på rosor den kommande milen...
Frun kom sakta ångande och den officiella tiden på fem kilometer var 38.14 (tror jag det var). Bra jobbat lilla frun! Jag tog över vätskebältet och fyllde på med kallt vatten. Därefter vidtog den långa vandringen de 25 metrarna till start. Smygandes i skuggan längs husväggar och bakom häckar nådde jag starten och tvingades till slut ut i solen. Puh...
Min vana trogen startade jag troligen lite för snabbt. Jag låg kring sex minuter och strax under de första kilometrarna, men denna positiva fart ändrades snabbt. Efter en fyra kilometer ungefär sjönk tempot drastiskt och det mesta kändes so uppförsbacke. Jag fick sällskap med en yngre dam som nyligen avslutat sin halvklassiker. Vi gnetade på och hade en trevlig resa fram till nio kiloeter där min kropp sa ifrån. Rast och vila gåendes var det alternativ jag tog till. Damen, vars namn jag pinsamt nog glömt, susade iväg och gick i mål ca en minut före mig, gissar jag. Min sluttid detta år är under 1.09. Anledningen till att jag inte vet tiden exakt är att jag såklart glömde stoppa Garmin. Densamma stoppades vid 1.09 och då hade jag suttit ner i skuggen ett tag.
Tiden jag fick spelar inte så stor rollen dag som denna. Jag kan bara konstatera att just en dag som denna inte är den bästa för mig, min kropp och mitt psyke. Jag är betydligt bättre en dag med moln, 13 grader och lite rock´n-roll i öronen vilket jag för övrigt glömde i hettan...).
Så - nu vidtar vattenintag, lite lördagsgodis och en tecknad film med barnen. Imorgon vid 11-tiden kan man springa Gladöloppet. Ett litet arrangemang utanför Huddinge. KANSKE detta skulle kunna vara nåt...
fredag 9 juli 2010
Halvvilse i lättjeträskt
Japp - jag erkänner! Lättjeträsket har ett riktigt fast grepp om mig. Mest kring midjan och hjärnan :-)
Sedan i måndags har semestern löpt på i lättjans tecken. I tisdags hade jag ingen som helst träningsvärk och borde faktiskt gett mig ut i onsdags, men... En bra undanflykt (obs tydligt erkännande!) är att vi haft en grävare och rörgubbar här hemma. En sättningsskada på avlopps- och dagvattenrör gjorde att varken "bajsvatten" eller regnvatten riktigt rann undan som det skulle. En finfin grop på två meters djup prydde tomten under ett par dar. Nu är alla fel åtgärdade och istället för en grop har vi nu en finfin hög på samma ställe. Det ser faktiskt ut som om vi grävt ner någon :-)
Nåja, undanflykter i all ära - imorgon springer jag och frun Musköloppet. Jag tar milrundan och hon halvmilen. Det ska säkert gå bra även om lättjan har ett bra grepp om oss båda. Jag gissar att målet på sub60 kanske är ur spel (särskilt efter jag såg Staffans inlägg där han skrev att det är 10,3 km), men det känns OK! Jag kan springa snabbt en annan dag. Eller så blir det imorgon...
Lättjan på skrivfronten har också varit påtaglig. Anledningen är såklart semestern, men dessutom snurrar det lite idéer i skallen om att skriva en bok. Det är nåt jag funderat på länge, men aldrig riktigt kommit till skott. Ni vet hur det är med barn, hus, bi och allt annat i livet som ska hinnas med. Nu har frun låtit mig köpa en Mac och jag har inte längre nåt bra att skylla på :-) Idéerna är under arbete!
Nu tänker jag prioritera min lilla dotter och ta en fotbollsmatch med badbollen! För er som ska köra Muskö - syns imorgon! Ni övriga - tjing!
Sedan i måndags har semestern löpt på i lättjans tecken. I tisdags hade jag ingen som helst träningsvärk och borde faktiskt gett mig ut i onsdags, men... En bra undanflykt (obs tydligt erkännande!) är att vi haft en grävare och rörgubbar här hemma. En sättningsskada på avlopps- och dagvattenrör gjorde att varken "bajsvatten" eller regnvatten riktigt rann undan som det skulle. En finfin grop på två meters djup prydde tomten under ett par dar. Nu är alla fel åtgärdade och istället för en grop har vi nu en finfin hög på samma ställe. Det ser faktiskt ut som om vi grävt ner någon :-)
Nåja, undanflykter i all ära - imorgon springer jag och frun Musköloppet. Jag tar milrundan och hon halvmilen. Det ska säkert gå bra även om lättjan har ett bra grepp om oss båda. Jag gissar att målet på sub60 kanske är ur spel (särskilt efter jag såg Staffans inlägg där han skrev att det är 10,3 km), men det känns OK! Jag kan springa snabbt en annan dag. Eller så blir det imorgon...
Lättjan på skrivfronten har också varit påtaglig. Anledningen är såklart semestern, men dessutom snurrar det lite idéer i skallen om att skriva en bok. Det är nåt jag funderat på länge, men aldrig riktigt kommit till skott. Ni vet hur det är med barn, hus, bi och allt annat i livet som ska hinnas med. Nu har frun låtit mig köpa en Mac och jag har inte längre nåt bra att skylla på :-) Idéerna är under arbete!
Nu tänker jag prioritera min lilla dotter och ta en fotbollsmatch med badbollen! För er som ska köra Muskö - syns imorgon! Ni övriga - tjing!
måndag 5 juli 2010
Lite kvällsnjutning
I brist på fotbollsintresse (och match, för all del) ägnades kvällen åt ett njutningspass á la långt.
14,4 km på 1.34 tim var ett fistempo i kvällssolen. Efter knappa fyra km stötte jag på min gamla löparpolare Ingrid och blev kvar några minuter för att berätta om mitt maratonäventyr. Klockan stoppades så klart inte :-) I övrigt ett halvsegt pass som inte direkt utlovar stordåd på lördag :-) Skönt var det dock!
Nu är klockan sent så det här får bli en kort bloggning med en förhoppning om mer senare. Imorgon bitti börjar en grävare gräva upp vår tomt för att reparera avloppet :-( Hoppas det blir bra i alla fall...
Tills vidare - Tjing!
14,4 km på 1.34 tim var ett fistempo i kvällssolen. Efter knappa fyra km stötte jag på min gamla löparpolare Ingrid och blev kvar några minuter för att berätta om mitt maratonäventyr. Klockan stoppades så klart inte :-) I övrigt ett halvsegt pass som inte direkt utlovar stordåd på lördag :-) Skönt var det dock!
Nu är klockan sent så det här får bli en kort bloggning med en förhoppning om mer senare. Imorgon bitti börjar en grävare gräva upp vår tomt för att reparera avloppet :-( Hoppas det blir bra i alla fall...
Tills vidare - Tjing!
lördag 3 juli 2010
Hetrunda - en kort rapport
Idag kände jag mig tillräckligt kry för att våga mig ut på en runda. För att inte göra det för enkelt tog jag den vid 13.30 i strålande sol och 29 grader!
Första kilometern gick relativt smärtfritt, men sen! Värmen gick hårt åt kroppen och det var nog tur att jag blötte kepan innan jag gav mig iväg :-)
Väl hemma efter 5,01 km och 31.03 min (rätt OK tempo i värmen) kastades löparoutfit och badbrallorna slets på för att låta den överhettade kroppen stänka ner halva grannskapet när densamma kastades i ungarnas 80 cm djupa pool :-) Låg sen i denna en halvtimme trots de fjuttiga 24 graderna. Normalt sett krävs minst 26 grader för att få den här badkrukan i plurret!
Ha en grejt dag allihop! Jag drar och handlar för tacomiddag på altanen i sommarvärmen!
Första kilometern gick relativt smärtfritt, men sen! Värmen gick hårt åt kroppen och det var nog tur att jag blötte kepan innan jag gav mig iväg :-)
Väl hemma efter 5,01 km och 31.03 min (rätt OK tempo i värmen) kastades löparoutfit och badbrallorna slets på för att låta den överhettade kroppen stänka ner halva grannskapet när densamma kastades i ungarnas 80 cm djupa pool :-) Låg sen i denna en halvtimme trots de fjuttiga 24 graderna. Normalt sett krävs minst 26 grader för att få den här badkrukan i plurret!
Ha en grejt dag allihop! Jag drar och handlar för tacomiddag på altanen i sommarvärmen!
Märklig rädsla
Tjing! Idag kunde jag inte hålla mig från tangentbordet. Det handlar om löpning, men inte om min egen utan om andras. Jag vet att jag raljerat över detta tidigare, men jag måste ändå resonera lite över detta. Sen får de som berörs ta till sig eller ignorera efter bästa förmåga.
Jag gladdes som sjutton åt att vi var ett gäng på jobbet som skulle löpa midnattsloppet i år. Nu har det visat sig att i Stockholm (vi finns lite här och där i Sverige) så var det bara tre stycken som anmält sig!!! De övriga hade förklaringar/undanflykter av varierande slag :-) Hur det än är med detta så hade jag i alla fall sett detta som en kul grej vi kunde göra ihop - utan krav på tider och elitsatsningar. Men icke! Majoriteten vek ner sig och detta ledde till att vår "event manager" beslutade att vi inte ens skulle ha ett tält på Zinken! Jag förstår i och för sig det eftersom det känns lite som overkill för tre personer :-), men ändå!
Är det någon som kan förklara för mig hur det här fungerar? Varför säger man nej till en fantastisk upplevelse en sen lördagkväll? När företaget dessutom satsar och planerar att göra ett event till oss alla...
Jag kan förstå att folk har den där känslan "men ni springer ju så fort", men för f-n. Är det nån som springer sakta så är det ju jag!!! Jag springer inte för att komma först i mål, utan för att må bra och ha kul! Kan inte andra göra detta (nu vet jag att jag är på väg ut på den tunna isen...)?
Hur det än är så är jag stolt över oss alla tre som ska köra för iptor Konsult AB :-) För vi kör ju i alla fall såklart!
Rock on dudez (halvstulet från Dr Annika)!
Jag gladdes som sjutton åt att vi var ett gäng på jobbet som skulle löpa midnattsloppet i år. Nu har det visat sig att i Stockholm (vi finns lite här och där i Sverige) så var det bara tre stycken som anmält sig!!! De övriga hade förklaringar/undanflykter av varierande slag :-) Hur det än är med detta så hade jag i alla fall sett detta som en kul grej vi kunde göra ihop - utan krav på tider och elitsatsningar. Men icke! Majoriteten vek ner sig och detta ledde till att vår "event manager" beslutade att vi inte ens skulle ha ett tält på Zinken! Jag förstår i och för sig det eftersom det känns lite som overkill för tre personer :-), men ändå!
Är det någon som kan förklara för mig hur det här fungerar? Varför säger man nej till en fantastisk upplevelse en sen lördagkväll? När företaget dessutom satsar och planerar att göra ett event till oss alla...
Jag kan förstå att folk har den där känslan "men ni springer ju så fort", men för f-n. Är det nån som springer sakta så är det ju jag!!! Jag springer inte för att komma först i mål, utan för att må bra och ha kul! Kan inte andra göra detta (nu vet jag att jag är på väg ut på den tunna isen...)?
Hur det än är så är jag stolt över oss alla tre som ska köra för iptor Konsult AB :-) För vi kör ju i alla fall såklart!
Rock on dudez (halvstulet från Dr Annika)!
fredag 2 juli 2010
Aktiv bloggvila
Tjipp! Ni kanske har noterat en betydande nedgång i antal blogginlägg från min sida? Om inte - grattis, annars vill jag förklara detta med den ljuvliga semestern jag har. Första veckan närmar sig sitt slut och det känns som om jag varit ledig en månad. Detta trots att jag inte gjort ett dugg! Underbart!
Snuvan sitter kvar, men börjar så sakteliga släppa sitt grepp. Imorgon, eller i övermorgon ska första passet på lååång tid gå av stapeln. Troligen kvällstid eftersom hälsan är av vikt för mig och ett löppass dagtid är just nu förenat med livsfara i värmen :-)
Dagens inlägg skrivs i denna stund på en MacBook Pro! Snacka om att jag uppskattar den nya maskinen!! Detta inköp är det bästa jag gjort å väldigt, väldigt länge! Jag kan inte annat än rekommendera att ni sparar en slant (ganska rejäl sådan) och införskaffar en Mac vid nästa datorbyte - ni kommer nog inte heller ångra er! Själv sitter jag med ett sånt där lite halvfånigt leende som bara vi tekniknördar kan åstadkomma när vi använder nåt tekniskt...
Om dryga veckan går Musköloppet av stapeln. Planen är att jag ska stå på startlinjen på milloppet den dagen. Faktiskt har min ambitionsnivå sänkts en smula och jag är glad om jag orkar runt hela milen utan fikapauser :-) Nä, så illa kanske det inte är, men jag kommer springa med en klackspark och bara njuta - helt fel enligt mina mål, men vad sjutton...
Om ni inte anar "manana"-attityden så vet jag inte hur jag ska kunna uttrycka mig :-) Jag lutar mig tillbaka ett tag framöver och löper mer för nöjes skull än något annat - för löpningen saknar jag verkligen!
Varma semester- och sommarhälsningar från en "marathon finisher"...
PS! För er som följt min maratonhistoria vill jag passa på att meddela att IGÅR lämnade min tånagel min stortå... Halleluja!
Snuvan sitter kvar, men börjar så sakteliga släppa sitt grepp. Imorgon, eller i övermorgon ska första passet på lååång tid gå av stapeln. Troligen kvällstid eftersom hälsan är av vikt för mig och ett löppass dagtid är just nu förenat med livsfara i värmen :-)
Dagens inlägg skrivs i denna stund på en MacBook Pro! Snacka om att jag uppskattar den nya maskinen!! Detta inköp är det bästa jag gjort å väldigt, väldigt länge! Jag kan inte annat än rekommendera att ni sparar en slant (ganska rejäl sådan) och införskaffar en Mac vid nästa datorbyte - ni kommer nog inte heller ångra er! Själv sitter jag med ett sånt där lite halvfånigt leende som bara vi tekniknördar kan åstadkomma när vi använder nåt tekniskt...
Om dryga veckan går Musköloppet av stapeln. Planen är att jag ska stå på startlinjen på milloppet den dagen. Faktiskt har min ambitionsnivå sänkts en smula och jag är glad om jag orkar runt hela milen utan fikapauser :-) Nä, så illa kanske det inte är, men jag kommer springa med en klackspark och bara njuta - helt fel enligt mina mål, men vad sjutton...
Om ni inte anar "manana"-attityden så vet jag inte hur jag ska kunna uttrycka mig :-) Jag lutar mig tillbaka ett tag framöver och löper mer för nöjes skull än något annat - för löpningen saknar jag verkligen!
Varma semester- och sommarhälsningar från en "marathon finisher"...
PS! För er som följt min maratonhistoria vill jag passa på att meddela att IGÅR lämnade min tånagel min stortå... Halleluja!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)