lördag 30 april 2011

Skön valborgsstart!

Frun jobbar idag, men jag hade lyckats "utverka" möjligheten att dra med mig lillbrorsan på ett SATS crosstrainingpass. Farmor och farfar skulle spela kort med mina barn under tiden :-)

Farmor, hårfint på den friska sidan på hälsoskalan, tog en Ipren, jag "dumpade" barnen och plockade upp brorsan. Iväg för ett tufft crosstrainingpass (10 stationer med 30 s x 3 och 10 s vila emellan). Puh! Brorsan såg lite matt ut efter halva, men jobbade på riktigt bra! För egen del la jag en del av min energi på att hjälpa lillebror med koordination och "pepp". Kul som 17 hade vi i alla fall! Tänk att det är så kul att träna ihop med andra :-)

Brorsan verkade lite matt i kroppen efteråt, och jag likaså. De är rätt tuffa de här passen. Man kan ju pressa sig ganska rejält - och det är SÅ skönt :-) Nu förtjänar man faktiskt lite lugn och ro och god mat. Lite grill med tillbehör och en majbrasa ska väl göra susen :-)

Jag önskar ALLA en riktigt, riktigt härlig Valborg!

tisdag 26 april 2011

Uppföljning av mål...

Idag är det befogat med en "långt-inlägg-varning" - för nu är det dags!

Det kanske tom är senare än jag borde ha redovisat det, men här kommer i alla fall en kort uppföljning av de mål jag satte upp 1 mars i år. Målen var ett resultat av en riktigt nedåtgående trend på den mentala sidan(OCH den fysiska), men kändes då rimliga och nåbara. Dessutom var de mätbara varför det nu är dags att ta sig i kragen och kika på nuläget. Målen har idag dessutom fått en egen ruta på bloggen :-)

OK - så hur har det gått då? Jodå, jag är otroligt nöjd och glad! 1 mars var jag, som sagt, inne i en rätt djup motivatiossvacka och jag var osäker på hur relevanta målen egentligten var. Idag när jag följer upp för första gången på riktigt konstaterar jag att jag troligen satte upp lite "fega" mål, men att det ändå känns riktigt bra att kunna checka av tre av målen - i förtid!

Mål 1, som checkades av först, handlade om att faktiskt komma igång. Att starta upp en disciplinerad livsstil ÄR inte det enklaste. Jag har gjort det förut, men då med det "enkla" målet att slutföra Stockholm maraton. När det checkades tappade jag styrfarten och motivationen. NU känns det som att den är åter och jag kan känna mig rätt trygg i att jag faktiskt kommit igång på ett bra sätt.

Mål 2, som givetrvis var "andren ut", handlade egentligen om att bibehålla gymträningen (eller gruppassen som jag valt att delta i) och samtidigt komma igång med löpningen igen. Idag kan jag med glädje konstatera att jag är tebax :-) Målsättningen är INTE just nu att slå några personliga rekord, varken tidsmässiga eller distansmässiga, utan bara njuta på och "leverera". Det gör jag nu! Och hur bra känns inte det?!?! Livet är just nu fantastiskt!

Mål 3, det senast avprickade, rörde min vikt. Denna del har jag kanske inte skrivit så mycket om hittills på bloggen, men det kommer mera. Fokus har ändå legat på vikten, men mer i form av att först kicka igång träningen, sen hålla den vikt jag har idag. Egentligen ska jag INTE pricka av detta mål eftersom jag sakta börjat sjunka i vikt, men jag tillåter mig själv att godkänna detta ändå :-)

From nu kommer en hel del av mina inlägg på bloggen att röra vikt & kost, men alltid med träningen i bakgrunden eftersom just träningen är det som jag anser kommer göra att jag kommer lyckas med denna resa och se till att vara stabil även framöver viktmässigt.

Min mamma sa också nåt rätt intressant och tänkvärt häromdagen:
Att sluta röka, snusa eller dricka sprit, är LÄTT. Att sluta äta fel är SVÅRT. Mat MÅSTE man ju få i sig och då frestas man ju hela tiden. Man kan liksom inte sluta äta... Tänk om man sa till en alkoholist "Det är ju BARA att dricka lite mindre...". Tänk på den lite grann. Det gjorde jag. Jag såg liksom framför mig alkoholisten som stod på systemet och köpte EN öl... Därmed inte sagt att man ska ge upp :-) Absolut inte, men det är tröst under de "tyngre perioderna" att tänka denna tanke. Många säger också till mig "Du som klarat en mara klarar väl att gå ner i vikt?". Jag brukar numera svara "Att klara en mara var lätt - att ändra sitt ätbeteende är svårare, mycket svårare".

Så - inte så illa pinkat av en trähäst, om jag får säga det själv! Jag ligger tidsmässigt lite före mina målsättningar, men jag gissar att jag kommer behöva ha de veckorna "tillgodo" under min kostkorrigering. Historiskt har just vikt och kost varit mitt svaga kort, men vi får väl se om jag lärt mig något av min tidigare livsresa. Det är dags att äta mindre portioner, se till att bli av med sötsug och sakta, men säkert, ta sig nedåt på viktskalan :-) Jag ska fundera lite ytterligare och bilda mig en uppfattning om HUR jag tänker mig göra detta mer i detalj. Alldeles oavsett känner jag att jag nu lagt en bra grund att bygga vidare på. Mer info kommer nog när tankarna klarnat lite mer...

måndag 25 april 2011

Min annandag var inte som nån annan dag...

Vaknade vid 7 imorse. Pigg! På med kaffe och te, kokade blå ägg och filosoferade en smula framför tv medan reste av familjen sov...

Så började dagen och så fortsatte den. Inget riktigt kreativt gjort mer än lite familjeshopping, promenad med barn till kalas och njutande i solsken. Allt med en faslig träningsvärk i baksidan låren sedan passet i förrgår. Men sen ledsnade jag!

Ut på en tur i nyinköpta tights (som inte var för små, utan för stora!). En lugn runda på 5 km + var tanken när jag gav mig ut. Träningsvärken skulle bekämpas med lite rörelse :-) Efter sju kilometer anlände jag hem måttligt flåsande. Det BLEV en lugn runda med drickapauser så jag kunde njuta av omgivningarna en smula också. Inte snabbt, inte jobbigt men rejält skönt! Enda grå molnet var de tämligen dyblöta tårna som gav lite skav... Snacka om i-landsproblem!

Det är en fantastisk känsla att inte säcka totalt, utan känna att det finns mer att ta av. Även om det känns just så så tar jag det lite lugnt med att dra på mer. Det finns ingen anledning att riskera att känslan övergår i något negativt nu :-) Det kommer dalar, men låt mig ta dem när de kommer av sig själv... Eller är jag i en dal och det blir ännu bättre?!?!?! "Jag kan flyga - jag är inte rädd"

Idag en härlig känsla, även om träningsvärken är kvar. Imorgon vid 6:45 cyklar jag 45 min på SATS. Mumsigt värre!

Ha en grym start på veckan allihop!

lördag 23 april 2011

Påskaftonstart som heter duga

Puh! Detta blir kortaste inlägget på länge...

Crostraining med 19 st andra galningar på SATS i Bålsta kickade igång Magnus påskafton! Stenhårt pass med få viloperioder! Rekommenderas å det varmaste!

Jag är sååå glad att jag "trillat över kanten" och hittat glädjen i träningen igen. Ett tag var solen skymd på träningshimlen, men nu strålar den även på mig - starkt dessutom. Dagens pass visade på nya svagheter i min kropp. Numera ser jag det inte som svagheter utan som presumptiva förbättringsområden :-)

Nu ska jag vässa till med ännu bättre kontinuitet och sakta, sakta dosera upp längden på mina löppass. En vacker dag (innan Stockholm halvmaraton 2011) kommer jag upp i bättre löpdoser och får njuta än mer. Att dessutom kunna bygga styrkan på många andra sätt göt det än roligare. Det enda jag möjligen kan oroa mig för är att jag "drar iväg", men då går jag på Ingmaries kommentar: "Är du pigg så låt det spritta lite extra. Det kommer dagar då du är trött och då kan du med "gott samvete" ta det lite lugnare.".


Hihihi, som sagt, såå glad... GLAD påsk på er allihop!

fredag 22 april 2011

Långfredag som blev kort...

Idag är det långfredag, men det känns som om åtminstone förmiddagen varit kortare än jag räknat med :-) Mer om det senare. Först lite om vad som hänt sen den underbara upplevelsen i tisdags.
Onsdagen blev en helkort dag. Fyllde år gjorde jag och det blev lunch med familjen, lite avslutande jobb och sen hemgång. Jag hade beställt stuvade makaroner och stekt falukorv till middag. Det är nåt jag sällan äter, men uppskatter rejält. Mumsigt var det!
Torsdagen hade jag tagit helledigt! Jag inledde med ett halvtimmes corepass som sved rejält i bålen. Inte fy skam att starta dagen på det viset. Senare på dagen var jag trött och seg. Troligen tack vara ottapasset som startade 6:45... Så, vad gör man då? Jomen en långpromenad med Nemo :-)
Närmare två timmars promenad med en Nemo som mest såg förvånad ut. Men han älskade det - och jag med! Underbart att höra fåglarnas kvitter och njuta av solen i ansiktet.
Imorse segade vi med lite sovmorgon. Ända till 7:30 sov jag :-)
Nu är jag precis hemkommen efter ett femkilometerspass i sköntempo. Ett par gåvilor där pulsen rusade iväg lite väl tack vare(på grund av?) lite överreklamation av konditionsstatus :-) Jag rusade helt enkelt! Riktigt nöjd med passet som startades helt utan plan. Jag ville bara känna att jag hade sprutt i benen och att kondisen inte var väck. Jag fick samma känsla idag som i tisdags på spinningen - Lycka!
Med Poodles dundrande i öronen tryckte jag, som sagt, lite väl mycket. Men jag kände mig sådär stark igen. Även om magmusklerna kände av corepasset igår så börjar jag äntligen känna resultatet av den fokuserade träningen på sistone. Passen avverkas i snabbare takt, eller med högre belastning eller både och - utan att jag helt säckar. Visst, ibland blir jag övermodig och drar iväg, men det ser jag som ett styrkebesked även det. "Nya Magnus" har haft en del effekter på vikten också, men mer om det i senare inlägg. Jag börjar bli mogen för inlägg om det igen :-)

Idag blir det nog en prommis med Nemo igen, men kanske inte två timmar. En kanske räcker idag. Ska se om jag får med mig familjen idag också...

tisdag 19 april 2011

Plötsligt så händer det...

Ibland klaffar allting sådär helt perfekt! Idag blev det en sån morgon. Efter gårdagens löppass "på nåder", och med stor mental insats, anmälde jag mig till ett morgonpass med spinning. 45 minuters råsvettandes på en hoj :-) Egentligen vet jag inte varför jag anmälde mig. Kanske är det något slags inbyggt jävlaranamm som slog igenom efter det tunga passet. Kanske är jag nu trött på att bara känna mig tung. Jag vet egentligen inte, och idag bryr jag mig inte heller. Passet idag var fantastiskt!

Sent igår kväll hade yngsta dottern en kompis som sov över hemma hos oss. Två sjuåringar på en uppblåsbar säng :-) Snacka om dömt att misslyckas... Till slut somnade de i alla fall, men vid halv tolv vaknade dottern med riktigt "elaka mardrömmar". Ledsen och skrikandes med mamma som kom farande (eftersom pappa skulle upp vid 5.30...)... Mamma avlöstes sedermera av pappa som också for in och tröstade. Pappa kunde efter detta inte riktigt somna och min sista glimt på klockan visade 02.23...

Nåjs, hyfsat seg, trött och lite zombiliknande begav jag mig, efter en tallrik yoghurt & müsli, mot SATS. Jag incheckades halvsovande och skruvade till cykeln. Ledaren kommenterade de konstiga inställningarna, jag rättade till, och iväg for vi! Redan under uppvärmningen undrade kroppen vad jag gett mig in på. Skulle jag verkligen utsätta den för mer plåga? Och ja - det skulle jag. Detta var ju bara uppvärmning...

Sen, helt plötsligt, släppte allt! Ni som upplevt detta - ni vet! All tröghet rann iväg och kroppen svarade "OK - give it to me!". Helt otrolig känsla när jag nådde toppen av ansträngningen. Svetten inte bara rann, utan forsade. Flåset överröstade musiken och brännandet i musklerna överträffade det mesta senaste tiden. Men ändå kände jag mig STARK!

Lyckoruset drabbade mig med en märklig kraft och jag tänkte bara tanken "Äntligen har jag passerat tröskeln..."! I och för sig var min nästa tanke "Herregud vad ont det här kommer göra imorgon", men det brydde jag mig inte om. Det var så länge sen jag kände den där lyckkänslan av fysisk ansträngning. Helt självorsakat naturligtvis, men ändå! Visst, jag borde hållit i och jag borde... Men det spelade ingen roll imorse! Lyckan var total!

Efter passet var jag totalt slutkörd, men kände mig ändå stark på något sätt. Att SATS i Bålsta bjöd på frukost och snack över en kopp kaffe med resten av de ursvettiga gjorde ju inte saken sämre :-) Riktigt trevlig start på dagen kan jag säga!

Så - idag ska jag fortsätta njuta av känslan. Imorgon är det sannolikt vilodag. Det kanske kan bli en långpromenad med Nemo på eftermiddagen eftersom jag tar ledigt och ägnar den åt att vara med familjen och passar dessutom på att fira "dubbelfyradagen" för egen del.

måndag 18 april 2011

Underbart måndagspass i korta tights

Idag blev det hemgång redan vid 14.30. Bilen var full med prylar som vi rensade ut igår hemmavid. Tänk hur mycket prylar man samlar på bara en vinter i ett enda förråd...

Väl hemkommen efter att ha köat vid återvinningsstationen (det var fler än vi som rensat i helgen) så svidade jag om för ett löppass. Tanken var att känna lite på kroppen som var rätt sliten efter gårdagens promenad med lilla Nemo och en total genomgång av förrådet och komposten (som grävdes om helt).
Hade jag vetat vad jag vet idag om trädgårdslit så hade jag asfalterat tomten...

Tanken idag var att ta ett pass på SATS i Kista, men jobbet störde och det blev liksom aldrig av. Tur att alla grejer var klara att bara svida om till inför löppasset.

Efter att ha gått upp och väckt tuppen(bildligt...) och slitit en hel dag, helt i onödan visade det sig, och därefter ett slitigt pass i fantastiskt väder är det dags att varva ned. Premiären i korta tights gjorde tyvärr passet inte lättare, men herregud vad skönt när man betat av såna här "måste-pass" :-) Man mår tio gånger bättre än när det går så där lätt. Eller...? Jag tror minsann jag bokar in ett corepass...

Edit: Det blev ett spinningpass imorgon och ett corepass på torsdag inbokat...

torsdag 14 april 2011

Jobb(ig) vecka

Denna vecka har gått i jobbets tecken. I söndags efter njutrundan drog jag vidare mot Arlanda och flyg söderöver. Dagarna har gått i ett och snittarbetstiden har legat på 12 timmar. Idag blir det färre timmar eftersom jag måste hinna flyga hem också… Puh!
I förrgår var jag inbokad på Box i Helsingborg, men hade rejäl känning i handleden efter förra veckans pass så jag avstod. Istället klev jag upp på löpbandet i hotellkällaren och avverkade 38 tunga minuter. På något sätt är det mental jättejobbigt att löpa band. Man kommer ingenstans, är nära taket med dess relativa ”hetta” och känslan blir ”blasé”. Annat är det när man löper ”på riktigt”!
Alldeles oavsett så blev passet gjort. Det gick knappast snabbt, var inte speciellt kul men ack så skönt efteråt. Man sover så skönt efter att ha tränat någon timme innan!
Trots mycket arbete har en del funderingar väckts under denna resa angående min vikt. Jag tycker att jag, åtminstone mentalt, är på rull när det gäller mina kroppsaktiviteter. De mål jag satte upp tidigare har varit lite si och så, men jag har hållit nivån med minst tre pass i veckan ändå. Jag har dessutom testat lite olika pass på SATS och kommer definitivt fortsätta med det. Men nu är det dags att lägga en del av den mentala kraften på vikten igen.
Jag har sneglat åt LCHF-kost, men jag vet inte riktigt. Jag känner mig lite osäker på om jag kommer ”orka” ta mig i igenom den första tiden. Å andra sidan så lär det inte vara lättare med annan typ av kost heller! Jag tror att jag ska testa en egen ”twitch” på LCHF i forrmen ”skippa bröd, ris, pasta, potatis efter bästa förmåga och ät istället andra kolhydrater”-kost. Detta i kombination med minskade portioner och grov analys av kaloriinnehåll borde ge en bra, stabil viktnedgång och dessutom med en god mättnadskänsla – och dessutom hållbart på sikt. Mättnadskänsla är rätt viktigt för mig som har så urdålig karaktär och har otroligt lätt för att ”överäta” när hungern slår till.
Jag ska fnula lite mer på detta när hjärnan har varvat ned efter denna intensiva jobbvecka. Jag måste på nåt sätt landa och bli utvilad för att orka lägga kraft på detta. Nu stundar, tack och lov, två hela veckor hemma med familjen och en påsk. 1 maj är min nästa tjänsteresa och innan dess ska jag ha applicerat en bättre kostmodell för mig själv som jag också kan följa när jag äter ”utemat”.
Så – idag hinns ingen träning med, men imorgon lär det bli en löprunda och på lördag ett crosstrainingpass på SATS. Eventuell med ett inledande corepass…

söndag 10 april 2011

Njuuuutning!

Japp - så blev det äntligen av. Det jag har klurat på ett tag, men inte fått ändan ur... Ett löppass!

Några vattenflaskor, solbrillor och iPod - sen bar det av! Målsättning: Njutning! Tempo: Fick visa sig! Ansträngningsgrad: Inte värre än att det kändes skönt!

PRECIS så blev det! Helt underbart! Inte en tanke på att tiderna blev utflippade, att motvinden piskade eller att uppförsbackarna gjorde att tempot gick ned... Jag BARA njöt! Fantastiskt...

Så - vad blev det egentligen då? Tja, inte så pjåkigt faktiskt. 6.20 min/km i snitt. För att ha tagit det s lugnt är det ju helt fantastiskt. Men det var ju inte det som räknades. Att INTE få ett pass som senast kändes intressant. Och det slapp jag!

Egentligen var det mycket gåvila, lite drickagående och en hel del "sänka-tempot-för-att-titta-på-omgivningarna"! Det var länge sen jag njöt som idag och det kändes helt OK efter senaste tiden "uppförsbackar". Nöjd, glad och med ett leende på läpparna ger jag mig nu i kast med lunch och promenad med familjen... Glad start på veckan allihop!

lördag 9 april 2011

Återhämtning

Denna helg går i återhämtningens tecken. En smärtande handled sedan i tisdags (kan nåt ha gått sönder av boxningen) stör lite, men annars känns det BARA skönt med lite värkande muskler. Idag var det ett Crosstrainingpass inplanerat, men fruns jobb och handleden gjorde att jag avstod det passet. Istället blir det en löprunda :-)

Löprundan får nog vänta till imorgon, dock. Idag myser jag med mina små prinsessor, hälsar på lite vänner och inväntar fruns återkomst för en familjekväll i soffan. I övrigt är det "bara" det vanliga promenerandet med Nemo som är dagens rörelse. Imorgon däremot tänkte jag faktiskt försöka ta mig en mils löpning/promenad på egen hand. Jag har inte bråttom och tänker inte pressa, men en mil ska bli skönt att få avnjuta i eget sällskap. Ibland bara behöver man umgås med sig själv, resonera om ditt och datt och njuta av omgivningen på sitt eget sätt och i sitt eget tempo. Det är en lika underbar upplevelse som att "bara vara" med barnen en hel dag, men med ett egoistiskt fokus :-)

Imorgon stundar också en tjänsteresa igen. Denna vecka blir en sån där "vara-ifrån-familjen-vecka". Söndag till fredag är jag borta. Inte kul, men ibland nödvändigt. Likaså blir det ytterligare en resa påskveckan... SEN ska jag nog avstå tjänsteresa någon vecka hoppas jag!

Jag hoppas all får en fantastisk helg! Jag planerar själv en sådan och delar gärna med mig :-)

onsdag 6 april 2011

What´s up?

Jahaja, vad händer? En befogad fråga eftersom jag varit bloggstum en vecka nu :-) Lever jag? Har jag tränat? Har jag kört huvudet i väggen, eller vad ÄR det som händer?
Jodå – jag lever. Och jag tränar! Jag har inte heller kört huvudet i väggen :-) Däremot har min doshöjning kraftig ökat flödet av tankar, hastigheten på hjärnan och fått glädjen att ta sig mer utrymme i mitt sinne. Inte fel alls, får jag säga.

Min förra inlägg beskrev med rätt mörka ord en runda som man helst vill lägga bakom sig och det har jag nu gjort. I lördags klev jag in på ”Training for runner´s” på SATS i Bålsta med attityden att ”jag får väl sätta mig INNAN jag dör". Och visst – det var tungt, och jag vilade liiite extra, men jag körde på också! Gud så kul med dessa pass! Synd att det var sista för våren, bara. Nu får Crosstraining ta över för min del på lördagar. Det ska också bli kul att testa.

Tjänsteresor är ju också en stor del av mitt liv just nu och i söndags nyttjade jag SAS tjänster för att transportera mig till Ängelholm och sedan vidare till Helsingborg. För att inte BARA jobba hade jag, efter en del tjat av en anställd hos kunden, anmält mig till ett Box-pass på SATS i Helsingborg.
Shit, säger jag bara! Jag har nog sällan varit så slut som jag var igår kväll! Snacka om pulspass!

Idag har jag inte så mycket träningsvärk som jag förväntat, men mina händer fungerar lite sådär J Jag tror dessutom träningsvärken kommer. Det känns som att det bara är läge att fnittra lite och helt enkelt förbereda sig på Corepasset imorgon bitti som sen följs av VAB, eftersom yngsta dottern idag fick bekräftat öroninflammation… Whohooooo!