Min annandag var inte som nån annan dag...

Vaknade vid 7 imorse. Pigg! På med kaffe och te, kokade blå ägg och filosoferade en smula framför tv medan reste av familjen sov...

Så började dagen och så fortsatte den. Inget riktigt kreativt gjort mer än lite familjeshopping, promenad med barn till kalas och njutande i solsken. Allt med en faslig träningsvärk i baksidan låren sedan passet i förrgår. Men sen ledsnade jag!

Ut på en tur i nyinköpta tights (som inte var för små, utan för stora!). En lugn runda på 5 km + var tanken när jag gav mig ut. Träningsvärken skulle bekämpas med lite rörelse :-) Efter sju kilometer anlände jag hem måttligt flåsande. Det BLEV en lugn runda med drickapauser så jag kunde njuta av omgivningarna en smula också. Inte snabbt, inte jobbigt men rejält skönt! Enda grå molnet var de tämligen dyblöta tårna som gav lite skav... Snacka om i-landsproblem!

Det är en fantastisk känsla att inte säcka totalt, utan känna att det finns mer att ta av. Även om det känns just så så tar jag det lite lugnt med att dra på mer. Det finns ingen anledning att riskera att känslan övergår i något negativt nu :-) Det kommer dalar, men låt mig ta dem när de kommer av sig själv... Eller är jag i en dal och det blir ännu bättre?!?!?! "Jag kan flyga - jag är inte rädd"

Idag en härlig känsla, även om träningsvärken är kvar. Imorgon vid 6:45 cyklar jag 45 min på SATS. Mumsigt värre!

Ha en grym start på veckan allihop!