Jodå – jag lever. Och jag tränar! Jag har inte heller kört huvudet i väggen :-) Däremot har min doshöjning kraftig ökat flödet av tankar, hastigheten på hjärnan och fått glädjen att ta sig mer utrymme i mitt sinne. Inte fel alls, får jag säga.
Min förra inlägg beskrev med rätt mörka ord en runda som man helst vill lägga bakom sig och det har jag nu gjort. I lördags klev jag in på ”Training for runner´s” på SATS i Bålsta med attityden att ”jag får väl sätta mig INNAN jag dör". Och visst – det var tungt, och jag vilade liiite extra, men jag körde på också! Gud så kul med dessa pass! Synd att det var sista för våren, bara. Nu får Crosstraining ta över för min del på lördagar. Det ska också bli kul att testa.
Tjänsteresor är ju också en stor del av mitt liv just nu och i söndags nyttjade jag SAS tjänster för att transportera mig till Ängelholm och sedan vidare till Helsingborg. För att inte BARA jobba hade jag, efter en del tjat av en anställd hos kunden, anmält mig till ett Box-pass på SATS i Helsingborg.
Shit, säger jag bara! Jag har nog sällan varit så slut som jag var igår kväll! Snacka om pulspass!
Idag har jag inte så mycket träningsvärk som jag förväntat, men mina händer fungerar lite sådär J Jag tror dessutom träningsvärken kommer. Det känns som att det bara är läge att fnittra lite och helt enkelt förbereda sig på Corepasset imorgon bitti som sen följs av VAB, eftersom yngsta dottern idag fick bekräftat öroninflammation… Whohooooo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar