Den nakna sanningen...

Idag ska det redovisas - den nakna sanningen... Nåja, naken och naken - men sanning ska det bli och helt ofiltrerad(dock med en lååång kommentar):

• Morgonvikt dag 1: 95,3 kg
• Morgonvikt dag 7: 91,1 kg
• Viktändring: -4,2 kg

Så... Vad säger då detta? Till att börja med måste jag konstatera att startvikten var en stor besvikelse förra veckan. Jag har legat och snurrat kring 92 kg med "Svenssonträning" som mängd och ätit rätt OK mat innan brytläget för en månad sedan. För en månad sedan blev jag sjuk. Inte dödssjuk, men tillräckligt för att inte orka jobba heltid men tyvärr INTE tillräckligt sjuk för att inte bli sugen. När jag är "halvsjuk" får jag nästan alltid ett sjukt sug efter saker. Oftast är det limpmackor. Denna gång vet jag inte vad som hände, men jag stod i alla fall inte emot och åt betydligt mer än lovligt. Som krydda på detta var det mycket tjänsteresor där jag "svävade ut" på frukost, lunch OCH middag. Dessutom stressade jag, jobbade mycket och som grädde på moset - fredagsmys och lördagsgodis i mängder. Undrar varför jag gick upp? ;-)

Jag tror också att min låga motståndskraft berodde på att jag precis sagt upp mig och det var en smula turbulent under perioden. En annan sak var ju att jag redan tidigare bestämt mig för att köra en kur och skulle starta den vid ett givet tillfälle. Jag TROR att jag helt enkelt lät det "löpa hela linan ut" eftersom jag ändå skulle köra en kur. Idiotisk - jag vet, men vissa saker är väldigt svåra att påverka. Ätbeteende är min akilleshäl och jag jobbar hårt med det!

Men - det var då, nu är nu! Det som har hänt kan jag inte påverka och det finns ingen anledning att gräva ner sig för historien! Jag försöker återigen lära mig av historien, lära mig uppfatta mina signaler och känslor och tar med mig detta i framtiden!!!

Jag har ju trots allt varit "duktig" och tappat hela 4,2 kg första veckan. Jämför jag detta med min förra kur så var mitt resultat första veckan 3,6 kg eller 3,8 kg(minnet sviker en smula). Så jag är nöjd - riktigt nöjd! Känslorna som idag gör det väldigt mycket lättare att fortsätta. Jag har dreglat över mat och annat i en vecka, men idag känns det som att det har varit värt det!

Så - träningen då? Ja, den har ju varit nästintill obefintlig. Igår skulle jag precis kliva in i bilen för att ta mig till jobbet vid kl. 05.40 när plogbilen kom. Ni som minns gårdagen i Stockholmsområdet minns att det var BLÖT snö. En halvmetersvall på en 8-10 meter behövde rationaliseras bort. För någon med 470 kcal i kroppen per dag är detta ett stort hinder :-) Det tog mig en halvtimme att flytta snöblasket och en riktigt fuktig rygg blev resultatet... Nöjd - skojar ni?!?!?!

Idag är det hemmajobb och en promenad med Nemo mitt på dagen i ljuset, Jag tror att det är den största mängd motion det blir idag, men vi får se. Jag sitter och funderar lite på vad jag skulle kunna pyssla med utan att tuppa av, men som ändå håller muskelmassan någotsånär uppe. Alla förslag är välkomna :-)

Så - idag ska jag njuta och unna mig några extra glas vatten och le mig igenom dagen. Imorgon är en annan dag!

Dagen innan den första veckan övergår den andra

Imorgon är det vägning! Jag vet vartåt det barkar och det känns helt OK :-) Jag kommer absolut inte nå Dr Annika superresultat på 6,8 kg första vecken, men det är helt OK det med. Kommer jag halvvägs så är det toppen!

Nu ska man vara medveten om att första veckan är det ca. 2 kg av nedgången som är ren vätska. Eftersom man inte stoppar i sig några kolhydrater är det inte mycket som binder vätskan. Jag antar att det bla är därför som de vill att man dricker tre liter+ med vatten per dag. Hittills har det funkat rätt bra med vattnet...

Det jag kan konstatera är att jag har ett grymt bra - selektivt - minne. Förra gången jag körde en sån här kur borde jag gått igenom samma våndor som denna gång, men det har jag inget som helst minne av. Kanske var det lika bra, för annars hade jag tvekat rejält om jag skulle ge mig in i detta. De fyra första dagarna var ett stålbad där pannbenet testades till sitt yttersta. Att inleda med att "svälta" och stå och laga en osande kyckling & curry... Puh!

Jag har fegat när det gäller träning! Troligen kommer jag fortsätta fega lite. Jag har en svag känning av halskli och kurens effekter på kroppen är tuffa. Jag kommer troligen köra riktigt försiktigt för att inte riskera att tuppa av. Det vore korkat! Jag får helt enkelt känna mg fram.

Till helgen drar jag söderöver på "tjänsteförrättning" igen och kommer denna vända släpa med mig påsar med soppa, mixer och ett laddat pannben. Resande, hotellboende och mycket jobb - spännande med en kur i full gång, men jag klarar det!

Som ni kanske förstår har jag fokus på mig och mitt ego ett tag nu :-) Jag är just nu inte den mest frekvente bloggkommentatorn, men jag lovar - jag är tillbaka snart :-) Till dess - Hang on!

Dag 5: Krafterna återvänder

Idag vaknade jag UTAN huvudvärk! Bara en sån sak...

Dessutom var kroppen inte så bångstyrig och jag var inte "fruktat hungrig", utan så där lagom småhungrig som man är normalt till frukost. Dagen till ära var det tandläkarbesök inbokat. Klockan sju ringde de från foktandvården och sa att min "vikarietandläkare" hade sjuka barn så de erbjöd en vikarie till vikarien :-) Jag tackade ja eftersom jag nu skjutit på detta tillräckligt. Min "förstetandläkare" hade skadat sig och nu var ersättaren ur spel...

Det blev hur bra som helst! Fruktansvärt noggrann kvinnlig tandläkare som gjorde en totalgenomgång. Inte ett hål, men en del förmaningar om tandtråd och fluorskölj... (jag har hört dem förut).

Förmiddagen blev sådär lagom intenisv med jobbande. Jag satt hemm aoch jobbade på distans och bröt vid 12.30 för "lunch" (läs Soppapåse från Cambridge). På det en härlig promenad med Nemo i en solig, men sval dag. Idag kändes kroppen lite mer alert och jag var inte utpumpad vid hemkomst. Satte mig och jobbade fram till nu - med en kort Cambridgegrötpaus (läs Middag) med familjen, som för övrigt åt spaghetti och köttfärssås. Vattenintaget har idag funkat och huvudvärken har faktiskt inte hört av sig alls. "En bra dag i Cambridgeland"...

Nu är det dags att sluta för idag och livet känns OK. Inte bra, för då hade jag ätit något med mer smak och mer konsistens än kvällens gröt. Men OK, och det känns fullt tillräckligt under den här perioden. Imorgon väntar nya utmaningar och dessutom ett besök på nya jobbet på eftermiddagen för en del praktikaliteter. Det ska bli kul.

Så - idag har det inte behövts lika mycket pannben, jag tom njöt av lunchsoppan (Grönsakssoppa). Det finns hopp om livet och om "Snygg, smal och stark"...

Dag 3 och 4: Stark, men yr...

Nu är det värsta gjort! Dag 3 och halva dag 4 är genomlevda och jag känner mig stark idag.

Igår däremot - snacka om svacka! Allt luktade gott, och "snålvattnet" rann till och dreglandet var på topp :-) Jag vill inte påstå att jag satt och dreglade hela dan, men igår var det riktigt, riktigt jobbig. Lite för dåligt vätskeintag gav vid hand att hungern var som värst framåt åttatiden igår kväll. Det var då det hände - jag tog en tugga på barnens "kvällsmacka"!!! Obra, men vad sjutton! Efter att ha klarat det så långt kändes det som ett misslyckande. Nåja, jag har sagt det tidigare och säger det igen: Man får inte vara rädd för bakslagen, det är bara att bita ihop och köra på igen! Så gjorde jag och sedan dess har det känts mycket lättare! Faktiskt så tror jag att det var ett smart drag i det stora hela. Barnens godisskål låg ju i fara annars :-)

Frun kom hem efter tre dagars bortovaro igår. Trevligt återseende och skönt med lite "avlastning" på matfronten. Det är inte det lättaste att laga maten, sitta med vid matbordet, men inte "tillåtas" äta. Dock är det riktigt bra "pannbensträning" som jag kommer dra nytta av 28 maj 2011 :-) Så ser jag det i alla fall. I förmiddags tog jag med Nemo på en trekilometerspromenad - Puh! Jag känner verkligen av energibristen...

Mentalt har de första fyra dagarna varit tunga, fysiskt har jag inte känt av så mycket (mer än knorrandet) - nu börjar kroppen hojta om energinivån. Huvudvärken som inledde dagen sitter fortfarande i, men är nog en kombination av för lite drickande igår samt halvdassigt sovande inatt (både beroende på dieten och fruns och Nemos hemkomst). Jag känner nu att den börjar klinga av en smula. Jag känner numera också av den låga energinivån i form av "yrsel" när jag ställer mig upp för snabbt. Kroppen är helt enkelt inte med riktigt. MEN - nu kommer det lätta en smula...

Imorgon inleder jag med ett tandläkarbesök - det mesta blir ju roligare efter det :-) Så - ha en trevlig dag och afton! Vi hörs av...

Dag 2: Dämpad, sjukhusbesök och sugen

Jag tar och bloggar om dagen redan nu :-) Klockan 7 imorse ringde telefonen. Det var fruns näst äldsta som behövde skjuts till förlossningen :-) Vattnet hade gått vid tretiden och det började bli dags. Som vanligt i Stockholm var det fullt på deras "vanliga" sjukhus så det blev en vända till Danderyd. Efter lite omvägar släppte jag av dem vid åttatiden imorse - spännande tid framöver nu :-)

Måhända är det den resan som påverkar också för jag känner mg rätt dämpad. Trött, lite frusen och ordentligt sugen! Snacka om prövning att sitta bredvid barnen när de åt frukost! Mat känns OK att vara utan, men en macka - ett kungadöme för en macka :-) Nåja, det lättar ju framöver.

Lite intressant är det ändå. "Avsockringen" pågår ju för fullt och det jag blir sugen på är bröd - en redig limpmacka med messmör! Det är nästan så man känner sig gravid med dessa märkliga sug. Jag tar dock detta som en tydlig signal - bröd är något jag behöver bearbeta efter kuren :-) Hitta nya sorter som innehåller ÄNNU mindre socker och mer nyttigheter. Det känns lite fånigt att vara så sugen på bröd när det "bara" gått en dag, men men...

I övrigt blir det nog en lugn dag idag. Jag måste landa lite i energinivån som jag känner av rätt tydligt. Totalt 470 kcal per dag stoppar jag i mig nu! Det är ju galet lite så märkligt vore det om det inte kändes. Jag skulle gissa att jag legat kring 2.500 kcal per dag i min normala kost när jag "legat still" viktmässigt.

Imorgon däremot ska jag ta med mig barnen till simhallen. När de är med blir det inte nåt kraftprov, utan ligga och skvalpa och åka lite vattenrutschkana. DET ser jag fram emot. Vad jag tror jag kommer ha svårare för är fredagsmyset ikväll, men det hör ju till. Bara att bita ihop och njuta av sitt vatten...

Nåja, vad är väl en macka med messmör...

Dag 1: Kurr, mugg och snäs

Så är jag då igång! Cambridgekur - ren kur - är det som gäller! Jag startade dagen med ett stort glas vatten och en "cappuccino-soppa". Kryddade detta med en riktig kaffe och funderade lite över vad jag gett mig in på...

En kvart efter frukost konstaterade jag och frun att vår TV, som varit på gång länge, började ge upp kapitalt. I vår familj är TV en samlingsplats - inte en drömsituation, men mysigt i alla fall :-) Snabbt beslut togs att åka och köpa en ny. En snabb vända till en större elektronikkedja och köpte en på rea... bara 6.200 kr fattigare... Nåja, vad gör man inte för familjen. Direkt efter hemkomst en grönsakssoppa och mängder med vatten.

Prinsessorna fick rester idag och jag tog en "grötpåse". Gröten var väl sådär, men jag tror jag kommer uppskatta den längre fram i kuren för man får ju tugga lite :-) Till gröten - vatten! Man är ju inte jättetörstig efter ett tag, men det är nödvändigt för att inte dra på sig huvudvärk och må bra...

En följd av vattendrickandet är toalettbesöken som når rekordantal! Innan kl. 10 hade nog en handfull besök avverkats och det fortsatte i den takten. Undrar om den del av konceptet är att "spola igenom" kroppen?

En effekt av "nedtrappandet" de första dagarna är att humöret blir lite svängigt. I takt med att magen kurrar (läs dundrar!) stiger suget och det är inget snack om att det är att jämföra med avgiftning. Kroppen avgiftas på socker!!! Frun var snäll och serverade stuvade makaroner med köttbullar igår kväll, men effekten av detta är att sockersuget slår i taket :-) Snällt tänkt, men det har idag varit lite "arbetsamt". Och då är det FÖRSTA dagen! Den tredje är värst...

Idag har heller ingen promenad blivit av. Nemo och frun är söderöver på hundutställning! Både skönt, men incitamentet att ta sig ut på promenad blir annorlunda :-) Bättring imorgon!

Vi får se hur det blir med bloggandet imorgon. Jag ska försöka sysselsätta mig och prinsessorna med nåt roligt. Blogga tycker JAG är kul, men tjejerna är inte lika roade :-)

Tokjobb, slarv och sömnlöst

Denna vecka befinner jag mig i Skåne - på tjänsteresa såklart. Väskan packades utan träningskläder medvetet) och istället packades en karta Alvedon då mycket jobb och lite sömn förväntades med därtill hörande huvudvärk.

Mycket jobb - check! Dåligt med sömn - check! Huvudvärk - ... no check...

Jag är glad att huvudvärken uteblivit (hittills) och undrar stilla varför? Egentligen tänker jag inte bry mig, men lite kul vore det att veta. Släckte igår vid 00.45 efter att ha startat jobbandet vid 7.10 på morgonen - endast med kort lunch och middagspaus... Idag lutar det åt något liknande, fast kanske lite senare släckning. Inte så himla bra - jag vet! Men ibland måste man bita ihop och "bara göra det"! Jag ska ju vara ledig på torsdag och fredag med prinsessorna :-) Så - bara 12 timmar att jobba in på två dagar...

Ni kanske förstår varför träningspaketet ligger hemma? Troligen hade jag mått bättre av att ta med det, men denna gång - nix.

På torsdag morgon går startskottet för min Cambridgekur. En påse skakad i vatten - morgon, middag och kväll. Däremellan minst tre liter kranvatten. Så tänker jag börja i alla fall. Ta mig in ketosläget och få det där "ruset" av vad-det-nu-är när kroppen anpassar sig till intaget. Tricket med kuren är såklart att hålla sig "tom" i depåerna så att det bara finns fett att bränna. Jag kommer ta en dag i sänder och när jag landat efter första "chocken" ska jag testa att börja med lite promenader och kanske lättare jogg - MYCKET lätt jogg.

Det här blir ju ett perfekt test av min mentala styrka också. På torsdag åker frun bort tre dagar... Kul att laga mat åt familjen under nedtrappningen :-)

Inte nog med det - för en fullkomligt o-flygrädd har det utlovats stormstyrka imorgon när (om?) jag flyger hem!

"Jag kan flyga, jag är inte rädd..."