Idag är det sista kvällen på Skåneresan och ett pass borde utförts. Så har icke varit fallet eftersom dagen gått i koncentrationens tecken och 110% av min energi dränerades hos kund med diverse utmaningar.
Allt detta leder mig in på min stora filosofiska fundering för dagen. Hur ska en människa mäkta med att - gå upp klockan 06.00 (efter en usel natts sömn på hotell och en hyfsat intensiv föregående arbetsdag avverkad), vara hos kund klocka 07.15, "kuta" på lunch vid 12.30, köra på i 180 fram till klockan 19.00, ringa sina barn och fru och önska god natt, trycka i sig en hotellmiddag samt fundera över livets viktigheter - ta ett löppass eller styrkepass? Hur hinner andra med scheman av denna kaliber? Även om tiden rent faktiskt skulle tillåta att jag gav mig ut nu (klockan är ungefär 22.15) så finns absolut INGEN energi kvar...
Är jag helt onormal med denna verklighet eller finns det något ljus i mörkret? Nu ska jag villigt erkänna att detta hektiska schema endast försiggår när jag är i Skåne, men det tar också ungefär tre dagar att återhämta sig efter en resa av det här slaget. När jag kommer hem är min första prio inte att ge mig ut på pass, utan att ha mina döttrar i knät och kunna sitta framför TVn med frun en stund. Måhända är det höstens djupnande mörker som gör att jag funderar i dessa banor, men jag är ärligen intresserad av att veta hur andra löser situationer av mitt slag. Man kan ju säga att situationen i sig är en del av "problemet", kanske tom orsaken, men hur gör man?
Spontant känner jag att jag ofta har svårt att få energin att räcka till. Och då kan man inte komma dragandes med argumentet att "om jag prioriterar träningen så ger detta mer energi"! Jag vet detta och tror mig veta att jag mår bra av att träna, men det är väldigt frustrerande OCH stressande en vecka som denna när man inte ägnar tid åt familjen (Prio #1), inte tränar och tar hand om sig (Prio "2) och dessutom jobbar så mycket att man sover dåligt istället för att sova ut (Prio #3).
Jag börjar spontant reflektera över att situationen är lite ohållbar :-) Det är dags att luta sig tillbaka en smula och inte köra på i 180 mer. Återstår att se till att hitta vägar för att nå detta...
I övrigt leker livet, trots allt och jag ska inte gnälla. Jag har trots allt ett givande jobb och jag har varit borta "bara" tre dagar denna vecka. Jag har det ju rätt bra, men varför inte sträva efter förbättring :-) ?
Om nån vecka är det viktkur som gäller! Märkligt nog längtar jag... Jag vet hur bra jag kommer må av att tappa kilon, och inte minst av att få i mig en lagom dos av näringsämnen (bortsett från minskad mängd så ser jag till att hålla ett bra näringsintag). Senast jag körde en kur mådde jag fantastiskt (när väl suget lämnat kroppen).
När de 10 kilona är väck ska det maratontränas - hoppas jag kan få till mitt schema bättre då...
tisdag 12 oktober 2010
söndag 10 oktober 2010
Säsongsavslutning
Denna blåsiga och kyliga dag var det så dags. Säsongen skulle avslutas med ett millopp - Hässelbyloppet! Jag gissar att det var 6-10 grader i målområdet när jag anlände!
Blixtsnabbt tog jag beslutet att springa i funktionströja med kort ärm samt en microfleecetröja... Även löparvantarna var på idag. Innan start träffade jag Staffan och Thomas - kul att ses (igen för Staffan och för första gången Thomas)! Hoppas ni räserkillar hade ett superlopp och nådde era mål!
Jag började loppet med lufs. Efter ca. 300 m smalnar det av och där blev det tom till att gå - så trångt var det! Men mig gjorde det inget. Ambitionen för idag var ju att "löpa igenom" och bjuda på leendet :-)
Efter 5 km visade min Garmin 29.15 (precis som den officiella nettotiden) och jag log eftersom det kändes så grymt bra. Jag passade på att dra på lite till och det var lättlöpt. Därmed inte sagt att jag inte hade svackor :-) Ett antal gånger tog jag gåvila och det kändes ändå super! Jag hade rygg på en kille som löpte i mitt tempo - tack för farthållningen! Jag kunde såklart inte låta honom "spöa mig" så jag tog honom i backen upp mot IP på slutet och drog på en rejäl spurt de sista 150 m. När jag tryckte av min Garmin visade den 57.52, men den officiella tiden är 57.54 :-)
SUPERNÖJD! Och dessutom personligt världsrekord! Helt otippat! Tänk om jag hade skött mig, tappat 10 kg och tränat på... Under 4.30 på maran nästa år lockar nu enormt! Dessutom ska jagunder 55 in ;-)
Nu är jag nyduschad och rätt trött och sitter hemma och väntar på att sticka mot Arlanda för att flyga ner mot Skåne. Jag kommer sova som en prins ikväll. Grattis till alla hjältar som tog sig runt de tio idag - bra jobbat!
Blixtsnabbt tog jag beslutet att springa i funktionströja med kort ärm samt en microfleecetröja... Även löparvantarna var på idag. Innan start träffade jag Staffan och Thomas - kul att ses (igen för Staffan och för första gången Thomas)! Hoppas ni räserkillar hade ett superlopp och nådde era mål!
Jag började loppet med lufs. Efter ca. 300 m smalnar det av och där blev det tom till att gå - så trångt var det! Men mig gjorde det inget. Ambitionen för idag var ju att "löpa igenom" och bjuda på leendet :-)
Efter 5 km visade min Garmin 29.15 (precis som den officiella nettotiden) och jag log eftersom det kändes så grymt bra. Jag passade på att dra på lite till och det var lättlöpt. Därmed inte sagt att jag inte hade svackor :-) Ett antal gånger tog jag gåvila och det kändes ändå super! Jag hade rygg på en kille som löpte i mitt tempo - tack för farthållningen! Jag kunde såklart inte låta honom "spöa mig" så jag tog honom i backen upp mot IP på slutet och drog på en rejäl spurt de sista 150 m. När jag tryckte av min Garmin visade den 57.52, men den officiella tiden är 57.54 :-)
SUPERNÖJD! Och dessutom personligt världsrekord! Helt otippat! Tänk om jag hade skött mig, tappat 10 kg och tränat på... Under 4.30 på maran nästa år lockar nu enormt! Dessutom ska jagunder 55 in ;-)
Nu är jag nyduschad och rätt trött och sitter hemma och väntar på att sticka mot Arlanda för att flyga ner mot Skåne. Jag kommer sova som en prins ikväll. Grattis till alla hjältar som tog sig runt de tio idag - bra jobbat!
lördag 9 oktober 2010
Han kom ut till slut!
Varannan dag är det sagt! Igår var det dags, men verkligheten satte stopp! När jag var mogen var klockan efter 22.00 i beckmörker och jag var helt slut efter en hektisk dag...
Ibland tar verkligheten över, men då gäller det att bita ihop - igår mäktade jag inte med. Så - idag gjorde jag nåt jag starkt ogillar. Jag tog ett morgonpass. Lugnt och rätt skönt - men jobbigt! Jag kikade inte på tiden speciellt utan körde på i ett lagom lugnt, men inte för lugnt tempo. Det visade sig vara 5.56 min/km i snitt. Lite "för snabbt" ännu, men skönt som sagt.
Imorgon stundar den dubbla distansen i Hässelbyloppet och det lockar inte direkt. Jag är INTE mogen för att gå på imorgon utan kommer lufsa mig igenom. Blir det under timmen är det OK - blir det inte under timmer är det också OK. Det viktiga är att komma ut. Det blir ett milpass för min del, helt enkelt.
Direkt efter loppet imorgon kastar jag mig i bilen, åker hem och duschar, pussar fru och barn och sen direkt till Arlanda. Skåneresa igen :-)
Så - en del av kanske jag ser imorgon, andra inte. Oavsett - trevlig helg!
Förresten - jag ÄR FRISK! Jag mår så bra just nu! Lika bra att passa på då :-)
Ibland tar verkligheten över, men då gäller det att bita ihop - igår mäktade jag inte med. Så - idag gjorde jag nåt jag starkt ogillar. Jag tog ett morgonpass. Lugnt och rätt skönt - men jobbigt! Jag kikade inte på tiden speciellt utan körde på i ett lagom lugnt, men inte för lugnt tempo. Det visade sig vara 5.56 min/km i snitt. Lite "för snabbt" ännu, men skönt som sagt.
Imorgon stundar den dubbla distansen i Hässelbyloppet och det lockar inte direkt. Jag är INTE mogen för att gå på imorgon utan kommer lufsa mig igenom. Blir det under timmen är det OK - blir det inte under timmer är det också OK. Det viktiga är att komma ut. Det blir ett milpass för min del, helt enkelt.
Direkt efter loppet imorgon kastar jag mig i bilen, åker hem och duschar, pussar fru och barn och sen direkt till Arlanda. Skåneresa igen :-)
Så - en del av kanske jag ser imorgon, andra inte. Oavsett - trevlig helg!
Förresten - jag ÄR FRISK! Jag mår så bra just nu! Lika bra att passa på då :-)
torsdag 7 oktober 2010
Träningsvärk och lite planer
Japp - för första gången på länge har jag äntligen lite träningsvärk. Det känns i detta fall bara bra eftersom jag legat på soffan i tre veckor och snörvlat och bara tyckt synd om mig själv. Efter passet igår i snigeltempo har självkänslan stegrats och energin "genererat sig själv" och lett till en faslig motivation.
Min vana trogen smider jag medan järnet är varmt, eller medan järnet kan värmas... Så, here it goes!
På söndag kör jag Hässelby! Mitt mål kommer fortfarande vara att gå under timmen, men jag kommer absolut INTE gråta blod om jag springer milen på 1.10 :-) Om jag bara kan åstadkomma det där lite irriterande, ärliga löparleendet så är jag nöjd! Särskilt i uppförsbackarna!
Jag och Eva (frun) har bestämt oss för att vi ska köra en vända med Cambridgekuren - tillsammans. Inte för att vi tror att kurer är lösningen på viktproblem, utan för att vi hamnat i ett läge där vi båda behöver en rejäl "boost" i motivationen och jag behöver dessutom en kickstart inför maratonträningen som inleds 29 november (om jag inte minns fel). Min personliga plan är att "köra bort" 10 kg med kuren! Min erfarenhet är att jag sen går upp ett par kilo veckorna efter kur när man "trappar upp" ätandet. Det är helt OK och ligger helt i fas med min plan - Stockholm maraton på under 4.30 med en startvikt på under 85 kg!
Man kan tvista mycket och länge om olika metoder för att tappa vikt. Jag är av övertygelsen att det är så enkelt att man ska stoppa i sig mindre än man förbrukar för att gå ner i vikt. Men jag kan också sympatisera med många andra tankar och metoder. Cambridgekuren är ETT sätt att göra saker och ting på, ingenting annat. Dessutom finns det ingen "silver bullet" - jag hoppas att ingen tror att en sådan finns! Jag har kört Cambridge en gång tidigare med väldigt gott resultat, strax innan jag drabbades av sköldkörtelproblemen och den sabbade hela viktminskningen :-) Denna gång är jag mer förberedd...
Den senaste tiden(bortsett från senaste tre veckorna) har jag med riktigt gott resultat hållit en lägre träningsmängd och fokuserat på kosten. Med detta tänk har jag, utan att försaka massa saker, mått bra och hållit vikten helt stabil. Jag räknar kallt med att kunna leva på det viset efter min kur. Dessutom kommer träningsmängden succesivt höjas inför maran nästa år och därmed kommer jag behöva trycka in mer energi för att orka. Det är ju stor skillnad på att äta för att träna jämfört med att träna för att äta... Först kur, sen äta för att träna och så småningom träna för att äta. Där är planen i en lite kortare form :-)
Nu så är det dags att avsluta för idag. Jag har lite problem med det idag eftersom min älskade Mac är hemma igen efter en reparationsrunda. Herregud vad mycket trevligare att blogga nu :-)
Natti, natti!
Min vana trogen smider jag medan järnet är varmt, eller medan järnet kan värmas... Så, here it goes!
På söndag kör jag Hässelby! Mitt mål kommer fortfarande vara att gå under timmen, men jag kommer absolut INTE gråta blod om jag springer milen på 1.10 :-) Om jag bara kan åstadkomma det där lite irriterande, ärliga löparleendet så är jag nöjd! Särskilt i uppförsbackarna!
Jag och Eva (frun) har bestämt oss för att vi ska köra en vända med Cambridgekuren - tillsammans. Inte för att vi tror att kurer är lösningen på viktproblem, utan för att vi hamnat i ett läge där vi båda behöver en rejäl "boost" i motivationen och jag behöver dessutom en kickstart inför maratonträningen som inleds 29 november (om jag inte minns fel). Min personliga plan är att "köra bort" 10 kg med kuren! Min erfarenhet är att jag sen går upp ett par kilo veckorna efter kur när man "trappar upp" ätandet. Det är helt OK och ligger helt i fas med min plan - Stockholm maraton på under 4.30 med en startvikt på under 85 kg!
Man kan tvista mycket och länge om olika metoder för att tappa vikt. Jag är av övertygelsen att det är så enkelt att man ska stoppa i sig mindre än man förbrukar för att gå ner i vikt. Men jag kan också sympatisera med många andra tankar och metoder. Cambridgekuren är ETT sätt att göra saker och ting på, ingenting annat. Dessutom finns det ingen "silver bullet" - jag hoppas att ingen tror att en sådan finns! Jag har kört Cambridge en gång tidigare med väldigt gott resultat, strax innan jag drabbades av sköldkörtelproblemen och den sabbade hela viktminskningen :-) Denna gång är jag mer förberedd...
Den senaste tiden(bortsett från senaste tre veckorna) har jag med riktigt gott resultat hållit en lägre träningsmängd och fokuserat på kosten. Med detta tänk har jag, utan att försaka massa saker, mått bra och hållit vikten helt stabil. Jag räknar kallt med att kunna leva på det viset efter min kur. Dessutom kommer träningsmängden succesivt höjas inför maran nästa år och därmed kommer jag behöva trycka in mer energi för att orka. Det är ju stor skillnad på att äta för att träna jämfört med att träna för att äta... Först kur, sen äta för att träna och så småningom träna för att äta. Där är planen i en lite kortare form :-)
Nu så är det dags att avsluta för idag. Jag har lite problem med det idag eftersom min älskade Mac är hemma igen efter en reparationsrunda. Herregud vad mycket trevligare att blogga nu :-)
Natti, natti!
onsdag 6 oktober 2010
Tungt snigelpass i stormbyar
ÄNTLIGEN! som Gert skulle uttryckt det. Efter tre veckors förkylning och fokus på soffliggande och "tycka-synd-om-mig-själv" gav jag mig idag ut på ett pass!
Vinden viner i husknutarna och jag undrar med rinnande näsa om det verkligen är så att min hjärna och min kropp är överens. Hjärnan säger NEJ, men det som sitter framför hjärnan envisas (för oinvigda läsare läses detta som att pannbenet ger f-n i hjärnans signaler). På med 3/4-tights, en funktionströja, Garmin 405:an, iPod OCH en vindjacka. Redan när jag öppnade ytterdörren började tvivlet. "Det här kommer bli jobbigt", "Usch vad det blåser", "Anar jag inte lite feber", "Är det verkligen smart att löpa med rinnande näsa?"... (nån som känner igen dessa tvivel?)
Som sagt - glad i hågen (?) fick pannbenet mig att trycka igång Garmin och sen är det ju försent. Benen lufsade igång och direkt kom det - "Gör det inte lite ont i knäna, ändå?"! Då tryckte pannbenet igång iPoden - "Final countdown"!!!!
Borta var alla tvivel, alla olustkänslor och all "jobbighet". Tack Europe för det! Jag hade en viktig sak i bakhuvudet hela tiden. "Inte för snabbt nu, Magnus". Detta visade sig inte funka så vidare värst efter en kilometer när Garmin visade på 6.11 min. Jag hade nog trott att jag låg kring 7.30-tempo, eller nåt sånt. Med ett kort leende sänkte jag tempot rejält och kände att kroppen kändes tung, stegen ännu tyngre och jag torkade genast bort leendet... Efter två kilometer skrek Garmin till igen - 6.11 min... Ehhh - jaha... Vad är det som händer och hur gör jag nu då? Jag sänkte tempot igen och sniglade vidare...
Strax före tre kilometer är det en lååång sugande backe där lungorna gick på högvarv. Nu började det verkligen kännas att jag haft ett långt avbrott och det resulterade i att jag vid min "favoritjärnvägsövergångsbro" (brant som fasiken) fick gå 10 meter för att hinna andas. Tiden på kilometer 3 - 6.20 min!!! Jag fattade fortfarande inte riktigt hur detta hängde ihop. Känslan var betydligt långsammare tenpo men kroppen började protestera en smula. Kilometer 4 - 6.12 min!! Nu var det verkligen dags att rynka ögonbrynen och skrynkla pannan. Springer jag så "snabbt" när jag tycker det går så "långsamt"? Tydligen var det så och det var väl bara att rulla på då.
Sista 800 metrarna gav ett snittempo på 5.35 min/km och jag kände mig helglad över att en snigelrunda ändå gav ett såpass glädjande resultat. Målet idag var ju faktiskt att se om kroppen reagerade negativt och samtidigt vara riktigt försiktig. Ingen hosta, ett "snytstopp", inget ont i lungor och framförallt - knäna mådde bra! Det enda negativa jag hittade idag var att kroppen kändes tung. Det beror inte bara på det långa uppehållet utan på att kroppen verkligen blivit just tung! Dagsvikten var strax under 94 kg!!! Obra, men realitet! Det ska jag ju göra något åt nu :-)
Så - dagens plan föll ut med ett ner positivt resultat än jag trott. Frågan är om jag "simulerat" min förkylning? Nä, jag har fortfarande en näsa som rinner och jag är fortfarande "seg". Nu ändrar jag på detta genom att planera för ett pass varannan dag from idag. Passen får vara av det lugnare slaget tills jag känner igen känslan i kroppen. Därefter får vi se. Blir det bakslag får jag väl vila lite till, men nu har jag fått nog av vila! Jag vill ju ut och löpa - det är ju nu MIN tid kommer! Mitt pannben är som gjort för stormbyar, drivis, hagel och andra glada tillskott som hösten för med sig!
Dessutom - jag lär springa Hässelby på söndag! Det lär inte bli världsrekord, men jag kommer fortsätta gäcka alla surpuppor med ett "leende lopp" :-) Nu är glädjen åter och nu ska jag bara låta kroppen haka på!
Ciao!
Vinden viner i husknutarna och jag undrar med rinnande näsa om det verkligen är så att min hjärna och min kropp är överens. Hjärnan säger NEJ, men det som sitter framför hjärnan envisas (för oinvigda läsare läses detta som att pannbenet ger f-n i hjärnans signaler). På med 3/4-tights, en funktionströja, Garmin 405:an, iPod OCH en vindjacka. Redan när jag öppnade ytterdörren började tvivlet. "Det här kommer bli jobbigt", "Usch vad det blåser", "Anar jag inte lite feber", "Är det verkligen smart att löpa med rinnande näsa?"... (nån som känner igen dessa tvivel?)
Som sagt - glad i hågen (?) fick pannbenet mig att trycka igång Garmin och sen är det ju försent. Benen lufsade igång och direkt kom det - "Gör det inte lite ont i knäna, ändå?"! Då tryckte pannbenet igång iPoden - "Final countdown"!!!!
Borta var alla tvivel, alla olustkänslor och all "jobbighet". Tack Europe för det! Jag hade en viktig sak i bakhuvudet hela tiden. "Inte för snabbt nu, Magnus". Detta visade sig inte funka så vidare värst efter en kilometer när Garmin visade på 6.11 min. Jag hade nog trott att jag låg kring 7.30-tempo, eller nåt sånt. Med ett kort leende sänkte jag tempot rejält och kände att kroppen kändes tung, stegen ännu tyngre och jag torkade genast bort leendet... Efter två kilometer skrek Garmin till igen - 6.11 min... Ehhh - jaha... Vad är det som händer och hur gör jag nu då? Jag sänkte tempot igen och sniglade vidare...
Strax före tre kilometer är det en lååång sugande backe där lungorna gick på högvarv. Nu började det verkligen kännas att jag haft ett långt avbrott och det resulterade i att jag vid min "favoritjärnvägsövergångsbro" (brant som fasiken) fick gå 10 meter för att hinna andas. Tiden på kilometer 3 - 6.20 min!!! Jag fattade fortfarande inte riktigt hur detta hängde ihop. Känslan var betydligt långsammare tenpo men kroppen började protestera en smula. Kilometer 4 - 6.12 min!! Nu var det verkligen dags att rynka ögonbrynen och skrynkla pannan. Springer jag så "snabbt" när jag tycker det går så "långsamt"? Tydligen var det så och det var väl bara att rulla på då.
Sista 800 metrarna gav ett snittempo på 5.35 min/km och jag kände mig helglad över att en snigelrunda ändå gav ett såpass glädjande resultat. Målet idag var ju faktiskt att se om kroppen reagerade negativt och samtidigt vara riktigt försiktig. Ingen hosta, ett "snytstopp", inget ont i lungor och framförallt - knäna mådde bra! Det enda negativa jag hittade idag var att kroppen kändes tung. Det beror inte bara på det långa uppehållet utan på att kroppen verkligen blivit just tung! Dagsvikten var strax under 94 kg!!! Obra, men realitet! Det ska jag ju göra något åt nu :-)
Så - dagens plan föll ut med ett ner positivt resultat än jag trott. Frågan är om jag "simulerat" min förkylning? Nä, jag har fortfarande en näsa som rinner och jag är fortfarande "seg". Nu ändrar jag på detta genom att planera för ett pass varannan dag from idag. Passen får vara av det lugnare slaget tills jag känner igen känslan i kroppen. Därefter får vi se. Blir det bakslag får jag väl vila lite till, men nu har jag fått nog av vila! Jag vill ju ut och löpa - det är ju nu MIN tid kommer! Mitt pannben är som gjort för stormbyar, drivis, hagel och andra glada tillskott som hösten för med sig!
Dessutom - jag lär springa Hässelby på söndag! Det lär inte bli världsrekord, men jag kommer fortsätta gäcka alla surpuppor med ett "leende lopp" :-) Nu är glädjen åter och nu ska jag bara låta kroppen haka på!
Ciao!
måndag 4 oktober 2010
Segt och uppförsbacke - fortfarande!
Det var väl alldeles värst vad denna uppförsbacke håller i sig! Trots D-viatminer, Echinaforce och mycket vila biter sig den envisa förkylningen kvar...
Det känns som Västerbron på andra varvet! Fast näsan rinner nu omvartannat med näsblod (eftersom jag går och snörvlar som en galning). Trösten (?) i det stora hela är att HELA familjen idag varit sjukskrivna. Alltså är det inte bara en "karlsnuva", utan en riktig förkylning! Hehe - tur för mig, kanske!
Sedan Stockholm halvmaraton har jag inte ens varit ute på en "snigelrunda". Hoppet inför Hässelby är att det åtminstone ska kunna vara fint väder och att snuvan lämnat kroppen. Får jag 100% utdelning på dessa två vore det ju toppen. En annan bieffekt av det stillasittande/liggande jag bedrivit är såklart att kroppen passar på att lagra upp allting. Jag ligger några veckor efter mentalt och har inte dragit ned på intaget i samma takt som jag varit stilla - alltså har vikten tagit fart igen! Inte våldsamt, men ett par kilo har jag säkert stuckit iväg. Trist, men inte mer än så! Jag har ju planen för detta klar sedan tidigare och har också utmanat Jesper (mest för att peppa oss båda) på att nå våra mål... Återstår att se hur det går - han har ju redan varit grym!!
Det som händer med mig när jag blir stillasittande och seg är att motivationen tryter. Jag har jättemycket spännande saker framför mig med nytt jobb, viktresa och ett maraton 2011! Men den nedåtgående spiralen sätter ju fart när man knappt orkar med sig själv. När man dessutom behöver jobba, skjutsa till skolor, laga mat etc - Ja, ni hänger med va? Det är ju lättare när solen lyser, man är pigg, glad och har mycket "tid över" :-) Nu låter det mörkare än mörkast, men det är mer en undanflykt tror jag än en verklig orsak. Jag är ju en envist positiv människa som letar det bästa i det mesta så jag vägrar "gräva ned mig". Nu blir det ju så i alla fall ibland och då handlar det ju om att ta sig upp ur eländet och hitta "ljuset i tunneln" igen.
För min del klänger jag mig fast i det positiva som mitt nya jobb ska ge mig. Det, tillsammans med att jag tänker kasta mig ut i en kostkur under någon vecka för att kicka mig mentalt i baken, hoppas jag ska ge mig en skjuts framöver! Planen är att genomföra Hässelby och därefter lägga löparskorna på hyllan någon vecka för att fokusera på kosten. Inledningsvis i form av en "kur", men ganska snabbt i form av att räkna kalorier. Jag tror detta är det som är bäst för mig! Så snart jag lämnar kuren kommer dojjorna tas ned från hyllan och jag kommer så sakteliga dra igång löpandet med dubbla mål - bränna kalorier och träna inför maraton 2011! Efter årsskiftet börjar jag nytt jobb och då kommer jag komplettera med ett gymkort och köra på med core, spinning och andra kul saker som komplement. Jag längtar redan nu, faktiskt...
Så - ut ur mörkret och över krönet! Nu är det dags att jag hittar ljus i höstens burriga väder och får lite "drag under galoscherna" igen!
Det känns som Västerbron på andra varvet! Fast näsan rinner nu omvartannat med näsblod (eftersom jag går och snörvlar som en galning). Trösten (?) i det stora hela är att HELA familjen idag varit sjukskrivna. Alltså är det inte bara en "karlsnuva", utan en riktig förkylning! Hehe - tur för mig, kanske!
Sedan Stockholm halvmaraton har jag inte ens varit ute på en "snigelrunda". Hoppet inför Hässelby är att det åtminstone ska kunna vara fint väder och att snuvan lämnat kroppen. Får jag 100% utdelning på dessa två vore det ju toppen. En annan bieffekt av det stillasittande/liggande jag bedrivit är såklart att kroppen passar på att lagra upp allting. Jag ligger några veckor efter mentalt och har inte dragit ned på intaget i samma takt som jag varit stilla - alltså har vikten tagit fart igen! Inte våldsamt, men ett par kilo har jag säkert stuckit iväg. Trist, men inte mer än så! Jag har ju planen för detta klar sedan tidigare och har också utmanat Jesper (mest för att peppa oss båda) på att nå våra mål... Återstår att se hur det går - han har ju redan varit grym!!
Det som händer med mig när jag blir stillasittande och seg är att motivationen tryter. Jag har jättemycket spännande saker framför mig med nytt jobb, viktresa och ett maraton 2011! Men den nedåtgående spiralen sätter ju fart när man knappt orkar med sig själv. När man dessutom behöver jobba, skjutsa till skolor, laga mat etc - Ja, ni hänger med va? Det är ju lättare när solen lyser, man är pigg, glad och har mycket "tid över" :-) Nu låter det mörkare än mörkast, men det är mer en undanflykt tror jag än en verklig orsak. Jag är ju en envist positiv människa som letar det bästa i det mesta så jag vägrar "gräva ned mig". Nu blir det ju så i alla fall ibland och då handlar det ju om att ta sig upp ur eländet och hitta "ljuset i tunneln" igen.
För min del klänger jag mig fast i det positiva som mitt nya jobb ska ge mig. Det, tillsammans med att jag tänker kasta mig ut i en kostkur under någon vecka för att kicka mig mentalt i baken, hoppas jag ska ge mig en skjuts framöver! Planen är att genomföra Hässelby och därefter lägga löparskorna på hyllan någon vecka för att fokusera på kosten. Inledningsvis i form av en "kur", men ganska snabbt i form av att räkna kalorier. Jag tror detta är det som är bäst för mig! Så snart jag lämnar kuren kommer dojjorna tas ned från hyllan och jag kommer så sakteliga dra igång löpandet med dubbla mål - bränna kalorier och träna inför maraton 2011! Efter årsskiftet börjar jag nytt jobb och då kommer jag komplettera med ett gymkort och köra på med core, spinning och andra kul saker som komplement. Jag längtar redan nu, faktiskt...
Så - ut ur mörkret och över krönet! Nu är det dags att jag hittar ljus i höstens burriga väder och får lite "drag under galoscherna" igen!
fredag 1 oktober 2010
Satsning - steg 1...
Tjihoo! Satsningen på det nya spännande livet och den lättare maran är i full gång. Eller, ja, nämen - Jo!
Steg ett är att bli frisk! Den förbenade förkylningen släpper INTE taget och jag är less. Ingmarie - Holistics D3 införskaffade och intag påbörjat per igår! Även en duvning av Echinaforce-droppar startades igår. Nu ska infektionen bekämpas - å det grövsta!
Träningsmässigt är det nog snart dags att börja om. Hässelbymålsättningen är numera reducerad till att ta sig runt strax under timmen och göra detta med ett leende. Jag vill inte vässa målet mer än så efter de senaste veckornas infektion och icke-träning. Det kommer fler chanser att slå världsrekord och jag hoppas mest på en dag som idag - sol och en skön känsla. Inte minst infektionsfri (till skillnad från idag)!
Stackars Nemo blev biten av en annan hund häromdagen! Ett rejält bett över nosen och en hörntand i ögat!!! Igår blev det en vända till veterinären och ögat är OK, men en penicillinkur är påbörjad. Det värsta av allt är den hundägare som envetet blåvägrar att ta ansvar för SIN hunds beteende! Troligen kommer vi aldrig få presonen att betala de 550:- vi lagt ut, men hundägaren ska nu "svartlistas" här i Bro(märks det att jag är arg?)! Om man skaffar ett djur ska man banne mig ta ansvar för dess agerande! Hade Nemo varit den bitande hade vi SJÄLVKLART tagit vårt ansvar för det som hänt! Fega, men framförallt icke ansvarstagande, hundägare är bland det värsta jag vet... Tur att jag inte var med - jag hade kunnat göra mig olycklig... Mest tur att Nemo inte skadades allvarligt såklart!
Nu är det 82 dagar kvar att arbeta för min nuvarande arbetsgivare - sen påbörjar jag den spännande utvecklingen. När, var och hur återstår att se, men jag är sugen nu :-) Min sista dag är 21 december och jag funderar allvarligt på att vara ledig från den 22 december till 3 januari (när jag börjar det nya jobbet). Jag tycker faktiskt att jag förtjänat det :-) Vi får väl se helt enkelt! Det kanske kan bli lita snölöpning de dagarna...
Nä - nu jobbar jag klart för idag och sen ska jag hämta mina små prinsessor på skolan, hem och laga mat och därefter kastar vi oss i "fredagsmyssoffan". Hoppas alla ni andra får en fantastisk fredag och fredagkväll!
Steg ett är att bli frisk! Den förbenade förkylningen släpper INTE taget och jag är less. Ingmarie - Holistics D3 införskaffade och intag påbörjat per igår! Även en duvning av Echinaforce-droppar startades igår. Nu ska infektionen bekämpas - å det grövsta!
Träningsmässigt är det nog snart dags att börja om. Hässelbymålsättningen är numera reducerad till att ta sig runt strax under timmen och göra detta med ett leende. Jag vill inte vässa målet mer än så efter de senaste veckornas infektion och icke-träning. Det kommer fler chanser att slå världsrekord och jag hoppas mest på en dag som idag - sol och en skön känsla. Inte minst infektionsfri (till skillnad från idag)!
Stackars Nemo blev biten av en annan hund häromdagen! Ett rejält bett över nosen och en hörntand i ögat!!! Igår blev det en vända till veterinären och ögat är OK, men en penicillinkur är påbörjad. Det värsta av allt är den hundägare som envetet blåvägrar att ta ansvar för SIN hunds beteende! Troligen kommer vi aldrig få presonen att betala de 550:- vi lagt ut, men hundägaren ska nu "svartlistas" här i Bro(märks det att jag är arg?)! Om man skaffar ett djur ska man banne mig ta ansvar för dess agerande! Hade Nemo varit den bitande hade vi SJÄLVKLART tagit vårt ansvar för det som hänt! Fega, men framförallt icke ansvarstagande, hundägare är bland det värsta jag vet... Tur att jag inte var med - jag hade kunnat göra mig olycklig... Mest tur att Nemo inte skadades allvarligt såklart!
Nu är det 82 dagar kvar att arbeta för min nuvarande arbetsgivare - sen påbörjar jag den spännande utvecklingen. När, var och hur återstår att se, men jag är sugen nu :-) Min sista dag är 21 december och jag funderar allvarligt på att vara ledig från den 22 december till 3 januari (när jag börjar det nya jobbet). Jag tycker faktiskt att jag förtjänat det :-) Vi får väl se helt enkelt! Det kanske kan bli lita snölöpning de dagarna...
Nä - nu jobbar jag klart för idag och sen ska jag hämta mina små prinsessor på skolan, hem och laga mat och därefter kastar vi oss i "fredagsmyssoffan". Hoppas alla ni andra får en fantastisk fredag och fredagkväll!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)