Tufft kommande halvår och ett viktigt beslut

Tja, jag har ju inte direkt bombat omvärlden med inlägg den senaste tiden. En hel del beror på kursen (med stort K egentligen) som startade i tisdags. Vojne, vojne - där fick man någott att bita. Ett halvårs rätt tufft program med föreläsningar, hemuppgifter och, som grädde på moset, uppsatsskrivning. Kul, intressant men också lite skrämmande. Jag gissar att min bloggnärvaro kommer vara lite sporadisk då och då eftersom en del fokus kommer läggas på utbildningen och övrig tid lär familjen och tränandet ta :-)

Tränandet, ja. Hur har det gått? Jodå, riktigt bra! Väldigt lite löpning än så länge, men jag fortsätter hålla fanan högt på SATS. Tre pass i veckan, om inget störande företas. Det är jag riktigt nöjd med! Kursveckan blev bara två SATS-pass, men då tog jag ett kortare pass längs med strandpromenaden i Sigtuna istället :-) Mysigt och stärkande. Inte visste jag att Sigtuna var så kuperat...

Men - idag blev jag ordentligt arg för första gången på väldigt länge. Och då snackar vi inte morr-arg, utan ryt-arg! Jag vill inte redogöra för varför, men låt oss säga så här - jag trodde aldrig jag kunde bli så arg på en person jag inte vet vem det är ens! Så arg att det var tur att personen ifråga inte var i närheten och inte heller kommer vara det. Det var nog tur för både densamme och mig själv. Jag hade med 100% säkerhet gjort mig olycklig och fått spendera återstoden bakom lås och bom! Så arg...

Nå, jag får helt enkel arbeta med mig själv och bearbeta ilskan efter bästa förmåga. Under tiden - ytterligare ett spännande beslut är taget! Inte i vredesmod, jag lovar. Tvärtom! Idag bestämde jag mig definitivt för att göra allt som står i min makt att stå på startlinjen till Berlin maraton 2012 :-) Jag har gått och funderat "i smyg" på detta ett tag. Jag pratade med frun om att flyga ner hela familjen, bo på hotell, äta gott och ha allmänt mysigt. Å, just ja, kanske springa ett maraton också... Ambulansflyg hem, kanske?

Frun konstaterade mer eller mindre blixtfort att jag är fullkomligt intelligensbefriad och diagnosen lutade snarare åt galenpanna än geni, men att visst - det kunde ju vara kul med en familjeresa :-) Så, om allt går att ordna rent praktiskt på ett ekonomiskt vettigt sätt, så...
Man kan det man vill och detta vill jag verkligen! Jag har bara hört gott om Berlin och jag gillar staden. Dessutom behöver jag ett större mål att jobba mot framöver, så varför inte? Det låter som en kul grej att göra innan man tar New York och definitivt innan man dör :-) Så - Berlin it is!

Jag använder detta mål och tankarna på det som tröst i mitt, nu avtagande, vredesmod och under min "mördarvecka" på resande fot. Söndag tom fredag i Skåne med 10-15-timmarsdagar. Lockande? Knappast, men en realitet denna vecka... Klämmer dock in ett par SATS-pass...