Hmmmm, det har gått några dagar sedan jag skrev något. Det har varit lite mycket och bloggandet har fått stryka på foten för annat. Här kommer i alla fall ett kort inlägg...
Häromdagen snickrade jag (som vanligt) för att vi ska bli klara med trädäcket runt poolen vi införskaffade förra året. Som vanligt körde man några timmar för länge och när jag skulle sätta dit en bräda trampade jag snett och for rakt in i planket :-) Klumpig som vanligt!
Foten knastrade till och det gjorde #@?¤%&#%&"¤ ont... Tack och lov gick inget sönder ordentligt, men en rejäl stukning blev det.
Så - lite löpvila med andra ord... Precis när jag håller på att komma igång! Nåja, sagt och gjort så bokade jag ett cykelpass på SATS för att åtminstone göra något. KRÄKPASS! Shit, vad jobbigt det var! Apjobbigt är nog bara förnamnet :-) Skönt efteråt såklart, men jädrar vad det tog emot! Tack för det Åsa...
Idag kanske det blir ett cykelpass till. Jag avvaktar nog löppass några dagar till. Jag har inte ont, men när jag tar av mig skor och så så känner jag av stukningen. Lika bara att bli hel innan jag testar igen!
För övrigt så är det en poolvärmepump beställd :-) Man kan banne mig inte bo i detta land och ha pool om man inte värmer vattnet i den. Ett 22 ms-dopp på midsommar är vad jag klarat av. Bättre om nån vecka när jag fått upp temperaturen till 27-30 grader :-)
Så - på återhörande, vänner!
torsdag 28 juni 2012
måndag 11 juni 2012
Lite lost!
Igår blev det en runda... Jag vet inte hur långt och inte heller hur snabbt/sakta...
Jag är helt enkelt lite lost - ja, mer än vanligt alltså! Jag saknar min Garmin eller ett annat verktyg som kan hjälpa mig få lite ordning och struktur :-) Jag hoppas Garmin återkommer inom kort och är helt reparerad!
Oavsett hastighet och sträcka så var det tungt - j-ligt tungt på ren svenska! Jag skulle gissa på att jag drog på lite väl första 2 km och att det straffade sig senare. Jag gissar också att det blev en 5-6 km (eftersom jag vet var jag sprang). Jag hade väl nästan detta på känn eftersom det kändes så himla bra häromdagen!
Efter regn kommer solsken och tvärtom :-) Men jag är envis och kämpar vidare! Idag vidtar anmälan till nästa års mara... Ascoolt när väl anmälan blir klar :-)
Sen är det ju dessutom WWDC ikväll - det ska bli spännande att höra vad fruktföretaget tar till för grepp ;-)
Jag är helt enkelt lite lost - ja, mer än vanligt alltså! Jag saknar min Garmin eller ett annat verktyg som kan hjälpa mig få lite ordning och struktur :-) Jag hoppas Garmin återkommer inom kort och är helt reparerad!
Oavsett hastighet och sträcka så var det tungt - j-ligt tungt på ren svenska! Jag skulle gissa på att jag drog på lite väl första 2 km och att det straffade sig senare. Jag gissar också att det blev en 5-6 km (eftersom jag vet var jag sprang). Jag hade väl nästan detta på känn eftersom det kändes så himla bra häromdagen!
Efter regn kommer solsken och tvärtom :-) Men jag är envis och kämpar vidare! Idag vidtar anmälan till nästa års mara... Ascoolt när väl anmälan blir klar :-)
Sen är det ju dessutom WWDC ikväll - det ska bli spännande att höra vad fruktföretaget tar till för grepp ;-)
fredag 8 juni 2012
Garminlös och stoppad av tåget
Min Garminkompis skickad med företagspaket till Garmin för, förhoppningsvis, garantiåtgärdande. Batteriet har hållit mellan 2-10 minuter sedan jag återupptog löpandet. Rätt tråkigt när man är siffernörd att inte kunna hålla koll på sina tider - hur långsamt man än springer! Jag hoppas Garmin fixar och skickar tillbaka klockan inom kort.
Igår satt jag hemifrån och jobbade eftersom jag behövde fotas för nytt körkort och lite annat. Så varför inte klämma in en lunchlöpning? Sagt och gjort, utan Garmin, drog jag iväg. Efter ett par kilometers löpning, alltså lagom tills jag blivit varm, så passerar min tänkta runda ett tågspår intill Coops centrallager. Jag har ALDRIG sett ett tåg där - någonsin... Igår var det dags :-)
Ett frakttåg med en sådär 9000 vagnar skulle passera i snigelfart. Lokföraren iakktogg med ett leende den galne personen (jag) som stod och hoppade vid sidan av spåret. De kör inte fort de där frakttågen!
Nåja - ett kort "jahapp" och så iväg igen. Igår slog det i alla fall till - äntligen! Jag löpte en hel runda utan att stanna och gå :-) Jag kom dock på att jag varken var bättre tränad, eller sprang långsammare. Nej, det handlade om att kroppen nu fattat att - "Jaha, det är det du menar. Löpning HELA vägen...". Jag börjar helt enkelt vänja kroppen vid joggning igen. Om en vecka, eller två, så är jag nog i full gång igen och kanske har suget blivit starkt igen då. Just nu får jag jobba med disciplinen istället.
Faktum var att de 5 kilometrarna igåt gav mersmak. Jag kände det som att jag åtminstone kunde dubblat sträckan i någotsånär samma tempo. Jag VET att det inte är läge än, men känslan var i alla fall skön att få uppleva.
Nöjd med rundan OCH att skattepengarna landat på kontot drog jag och familjken iväg på en kort kvällsshopping. Döttrarna och frun handlade lite kläder och jag köpte mig en iPod nano superbilligt. Alla var jättenöjda med det. Jag kastade mina ögon på ett par Asic DS Trainer, men de får vänta ett tag till (de rekommenderas ju för herrar UNDER 85 kg...) :-)
Ikväll blir det vila, imorgon är det gröna lund med döttrarna, brorsan och hans barn! Troligen ett morgonlöppass också...
Igår satt jag hemifrån och jobbade eftersom jag behövde fotas för nytt körkort och lite annat. Så varför inte klämma in en lunchlöpning? Sagt och gjort, utan Garmin, drog jag iväg. Efter ett par kilometers löpning, alltså lagom tills jag blivit varm, så passerar min tänkta runda ett tågspår intill Coops centrallager. Jag har ALDRIG sett ett tåg där - någonsin... Igår var det dags :-)
Ett frakttåg med en sådär 9000 vagnar skulle passera i snigelfart. Lokföraren iakktogg med ett leende den galne personen (jag) som stod och hoppade vid sidan av spåret. De kör inte fort de där frakttågen!
Nåja - ett kort "jahapp" och så iväg igen. Igår slog det i alla fall till - äntligen! Jag löpte en hel runda utan att stanna och gå :-) Jag kom dock på att jag varken var bättre tränad, eller sprang långsammare. Nej, det handlade om att kroppen nu fattat att - "Jaha, det är det du menar. Löpning HELA vägen...". Jag börjar helt enkelt vänja kroppen vid joggning igen. Om en vecka, eller två, så är jag nog i full gång igen och kanske har suget blivit starkt igen då. Just nu får jag jobba med disciplinen istället.
Faktum var att de 5 kilometrarna igåt gav mersmak. Jag kände det som att jag åtminstone kunde dubblat sträckan i någotsånär samma tempo. Jag VET att det inte är läge än, men känslan var i alla fall skön att få uppleva.
Nöjd med rundan OCH att skattepengarna landat på kontot drog jag och familjken iväg på en kort kvällsshopping. Döttrarna och frun handlade lite kläder och jag köpte mig en iPod nano superbilligt. Alla var jättenöjda med det. Jag kastade mina ögon på ett par Asic DS Trainer, men de får vänta ett tag till (de rekommenderas ju för herrar UNDER 85 kg...) :-)
Ikväll blir det vila, imorgon är det gröna lund med döttrarna, brorsan och hans barn! Troligen ett morgonlöppass också...
tisdag 5 juni 2012
Lugn och fin gabardin
Hahaha! Knappt har man börjat löpa igen förrän jag tar det lugnt :-)
Idag inhandlades ett par nya lurar, Sennheiser MX680i, som jag blev otroligt nöjd med! Bra ljud och sköna - rekommenderas!
Nu försöker jag inte undvika det oundvikliga - att berätta om gabardinpasset - nejdå! Lurarna dök bara upp i min lilla hjärna...
Så - med stolpiga och smärtande framsidor på lår begav jag mig. Min Garminkompis var 100% laddad, trots tidigare problem med batteriet igår, och jag stolpade på. Efter en kilometer pep Garmin till och självförstörde sig och blev svart. Med ett "Jahapp" och ett leende stolpade jag vidare. Jag hann i alla fall notera att det blev som planerat - runt 6.20-tempo (jag VET - det är knappast något rallytempo!).
Planen var alltså att lösa upp de armeringsjärn till lår jag hade och detta i ett lugnt, behagligt tempo. Jag lufsade vidare och stannade inte förrän det var ca. en kilometer kvar hem. Där tog jag en bild och langade upp den lite stöddigt på facebook. Sen lufsade jag vidare. Jag tom rusade förbi en person på vägen (att denne halvsov efter en lång dag på jobbet behöver man inte nämna, väl?).
Väl hemma log jag med hela kroppen och stretchade (!) för att dra ut lite ytterligare på den tidigare sargade muskulaturen. Kändes sådär just då, om jag ska vara ärlig!
Nu känns allt toppen! Garminkompisen ska in på service(hoppas det går på garantin), lurarna är fantastiska och idag, minsann, kändes det grymt härligt! Att sen frun höll på att laga spaghetti och köttfärssås när jag kom hem var ju verkligen inte fy skam :-) Hon äger!
Så mina vänner: Ha en fantastisk kväll allihop!
Idag inhandlades ett par nya lurar, Sennheiser MX680i, som jag blev otroligt nöjd med! Bra ljud och sköna - rekommenderas!
Nu försöker jag inte undvika det oundvikliga - att berätta om gabardinpasset - nejdå! Lurarna dök bara upp i min lilla hjärna...
Så - med stolpiga och smärtande framsidor på lår begav jag mig. Min Garminkompis var 100% laddad, trots tidigare problem med batteriet igår, och jag stolpade på. Efter en kilometer pep Garmin till och självförstörde sig och blev svart. Med ett "Jahapp" och ett leende stolpade jag vidare. Jag hann i alla fall notera att det blev som planerat - runt 6.20-tempo (jag VET - det är knappast något rallytempo!).
Planen var alltså att lösa upp de armeringsjärn till lår jag hade och detta i ett lugnt, behagligt tempo. Jag lufsade vidare och stannade inte förrän det var ca. en kilometer kvar hem. Där tog jag en bild och langade upp den lite stöddigt på facebook. Sen lufsade jag vidare. Jag tom rusade förbi en person på vägen (att denne halvsov efter en lång dag på jobbet behöver man inte nämna, väl?).
Väl hemma log jag med hela kroppen och stretchade (!) för att dra ut lite ytterligare på den tidigare sargade muskulaturen. Kändes sådär just då, om jag ska vara ärlig!
Nu känns allt toppen! Garminkompisen ska in på service(hoppas det går på garantin), lurarna är fantastiska och idag, minsann, kändes det grymt härligt! Att sen frun höll på att laga spaghetti och köttfärssås när jag kom hem var ju verkligen inte fy skam :-) Hon äger!
Så mina vänner: Ha en fantastisk kväll allihop!
Team raka spåret...
Hahaha, nu är det gjort! Jag har startat ett virtuellt träningsteam - Team raka spåret!
En blogg där vi som tränar "ihop" kan skriva om teamrelaterade saker :-)
En blogg där vi som tränar "ihop" kan skriva om teamrelaterade saker :-)
måndag 4 juni 2012
Smärtsam aha-upplevelse...
Igår sprang jag en löprunda för första gången på 7-8 månader!
Tänk att kroppen så tydligt meddelar just detta! Det var tungt, jobbigt, trögt och alldeles, alldeles underbart... Fast egentligen kändes det som att det var första löprundan någonsin!
Så egentligen var allt precis som det ska. Nu vet jag var jag står och det är bara att bita ihop och jobba på. Jag har som målsättning att försöka ta efter Badgear och njuta av löpningen. Jag måste bara få kroppen i balans först :-) Det lär ta någon månad, men sen rullar det nog på. Det känns ändå som att detta ska bli ofantligt roligt - även om framsida lår idag meddelar mig att jag nog gjorde mig bättre i soffan i lördags än i spåret igår!
En dag som denna är det tur att man är envis. Jag VET att det kommer vara tungt ett tag framöver och det är helt och hållet mitt eget fel. Löparmusklerna har legat i träda och det är en tröskel att komma över. Kroppen i stort känns bra ändå. Det tackar jag mitt envetna tränande på SATS för. Jag är så glad att jag lyckats hålla i på den fronten och känner att kroppens övriga muskler är i betydligt bättre form än 2010 när jag gjorde maratonpremiär. Det lovar gott trots allt!
Så, idag tar jag en vilodag från träningen och sätter mig och planerar lite. Jag vet ju trots allt vad som gäller det närmsta året - disciplin, envishet och fokus! Jag har gjort det förr och tänker göra det igen!
Jag har också en del tankar kring denna "träningsgrupp" som jag tänkte dra igång. Det är egentligen av rent egoistiska skäl som jag gör detta :-) Det är ju så mycket roligare att göra långpass och intervaller tillsammans med någon. Och det är just där jag tror man kan göra det tillsammans. Långpassen kan faktiskt göras tillsammans om man bara ligger halvnära varandra i hastighet. Intervaller kan man ju köra i eget tempo. Jag tänker att det koncept Team Stockholm maraton kör har ju fungerat så det borde väl funka även här - även om det inte nåpgra proffstränare med... Eller? Låt oss se vad vi kan få ihop :-) En egen blogg för gruppen vore nog på sin plats...
Nä, nu måste jag kanske sköta mitt dagliga arbete ett tag. På återhörande!
Tänk att kroppen så tydligt meddelar just detta! Det var tungt, jobbigt, trögt och alldeles, alldeles underbart... Fast egentligen kändes det som att det var första löprundan någonsin!
Så egentligen var allt precis som det ska. Nu vet jag var jag står och det är bara att bita ihop och jobba på. Jag har som målsättning att försöka ta efter Badgear och njuta av löpningen. Jag måste bara få kroppen i balans först :-) Det lär ta någon månad, men sen rullar det nog på. Det känns ändå som att detta ska bli ofantligt roligt - även om framsida lår idag meddelar mig att jag nog gjorde mig bättre i soffan i lördags än i spåret igår!
En dag som denna är det tur att man är envis. Jag VET att det kommer vara tungt ett tag framöver och det är helt och hållet mitt eget fel. Löparmusklerna har legat i träda och det är en tröskel att komma över. Kroppen i stort känns bra ändå. Det tackar jag mitt envetna tränande på SATS för. Jag är så glad att jag lyckats hålla i på den fronten och känner att kroppens övriga muskler är i betydligt bättre form än 2010 när jag gjorde maratonpremiär. Det lovar gott trots allt!
Så, idag tar jag en vilodag från träningen och sätter mig och planerar lite. Jag vet ju trots allt vad som gäller det närmsta året - disciplin, envishet och fokus! Jag har gjort det förr och tänker göra det igen!
Jag har också en del tankar kring denna "träningsgrupp" som jag tänkte dra igång. Det är egentligen av rent egoistiska skäl som jag gör detta :-) Det är ju så mycket roligare att göra långpass och intervaller tillsammans med någon. Och det är just där jag tror man kan göra det tillsammans. Långpassen kan faktiskt göras tillsammans om man bara ligger halvnära varandra i hastighet. Intervaller kan man ju köra i eget tempo. Jag tänker att det koncept Team Stockholm maraton kör har ju fungerat så det borde väl funka även här - även om det inte nåpgra proffstränare med... Eller? Låt oss se vad vi kan få ihop :-) En egen blogg för gruppen vore nog på sin plats...
Nä, nu måste jag kanske sköta mitt dagliga arbete ett tag. På återhörande!
söndag 3 juni 2012
Ny start - eller sent skola syndaren vakna!
Så...
Long time no see, eller hur jag nu ska uttrycka mig? Jag har hållit mig undan från bloggen ganska länge nu. 7-8 månader faktiskt. Det är inte klokt vad tiden går fort när man har roligt... :-)
Nåväl! Idag, dagen efter det värsta maratonet i mannaminne, mår jag som en prins. Jag läste ikapp på min egen blogg igår och insåg att livet sög rätt rejält när jag la bloggen på hyllan. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och idag mår jag bra - oförskämt bra! Mina värden för sköldkörteln ligger helt OK, jag har kapat ett antal kilon på vikten sedan det var som tyngst och jag har jobbat på bra som 17 utanför löpvärlden, men på SATS. Allt med fokus på att må bra igen och få en kropp som orkar med mig :-)
Jag måste bara få säga också att det var fantastiskt att sitta och följa er som sprang igår! Vilka vikingar! Att sitta framför TVn och se alla bita ihop och kämpa på var en upplevelse. Däremot så var jag inte avundsjuk! Det var jätteskönt att sitta i soffan och INTE behöva piskas av vind och regn på toppen av Västerbron. Men, återigen, vilka bedrifter!! Jag är grymt imponerad av er alla!
Så, hur ställer jag mig nu till livet framöver då? Jo tack, det finns hopp! Igår konstaterade jag att suget till slut blev för stort - 2013 kommer jag vara med! Jag hoppas på lite bättre väder då :-)
Denna gång tänkte jag få slippa att kämpa alldeles själv. Visst, man får ju göra jobbet själv, men det är sååå mycket trevligare att göra det tillsammans med andra. Därför har jag "lurat" med mig några till och har planer på att starta en liten träningsgrupp som kan träffas åtminstone en gång i veckan för gemensamma pass. Hur det sa gå till och vad vi sk göra får vi nog fundera över tillsammans. Geografiskt tänkte jag att vi skulle hålla till utåt Bro-Bålsta i alla fall. ALLA som vill är välkomna att nöta asfalt med oss :-)
Fantastiskt vad skönt det känns att återigen ha ett äventyr att arbeta mot. Att ta till sådana grova grepp som ett maraton kanske är lite galet, men det är ju så jag funkar. Nu lär det gå ett tag med lite planering och förberedelser - sen kör vi! Nu kommer ju också årets favoritperiod för löpning. Den underbara sommaren som låter en traska på längs med vägarna och njuta av att huvudet skållas...
Väl mött därute allihop - låt oss njuta!
Long time no see, eller hur jag nu ska uttrycka mig? Jag har hållit mig undan från bloggen ganska länge nu. 7-8 månader faktiskt. Det är inte klokt vad tiden går fort när man har roligt... :-)
Nåväl! Idag, dagen efter det värsta maratonet i mannaminne, mår jag som en prins. Jag läste ikapp på min egen blogg igår och insåg att livet sög rätt rejält när jag la bloggen på hyllan. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och idag mår jag bra - oförskämt bra! Mina värden för sköldkörteln ligger helt OK, jag har kapat ett antal kilon på vikten sedan det var som tyngst och jag har jobbat på bra som 17 utanför löpvärlden, men på SATS. Allt med fokus på att må bra igen och få en kropp som orkar med mig :-)
Jag måste bara få säga också att det var fantastiskt att sitta och följa er som sprang igår! Vilka vikingar! Att sitta framför TVn och se alla bita ihop och kämpa på var en upplevelse. Däremot så var jag inte avundsjuk! Det var jätteskönt att sitta i soffan och INTE behöva piskas av vind och regn på toppen av Västerbron. Men, återigen, vilka bedrifter!! Jag är grymt imponerad av er alla!
Så, hur ställer jag mig nu till livet framöver då? Jo tack, det finns hopp! Igår konstaterade jag att suget till slut blev för stort - 2013 kommer jag vara med! Jag hoppas på lite bättre väder då :-)
Denna gång tänkte jag få slippa att kämpa alldeles själv. Visst, man får ju göra jobbet själv, men det är sååå mycket trevligare att göra det tillsammans med andra. Därför har jag "lurat" med mig några till och har planer på att starta en liten träningsgrupp som kan träffas åtminstone en gång i veckan för gemensamma pass. Hur det sa gå till och vad vi sk göra får vi nog fundera över tillsammans. Geografiskt tänkte jag att vi skulle hålla till utåt Bro-Bålsta i alla fall. ALLA som vill är välkomna att nöta asfalt med oss :-)
Fantastiskt vad skönt det känns att återigen ha ett äventyr att arbeta mot. Att ta till sådana grova grepp som ett maraton kanske är lite galet, men det är ju så jag funkar. Nu lär det gå ett tag med lite planering och förberedelser - sen kör vi! Nu kommer ju också årets favoritperiod för löpning. Den underbara sommaren som låter en traska på längs med vägarna och njuta av att huvudet skållas...
Väl mött därute allihop - låt oss njuta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)