Pilleruppdatering...

Tjing! Startade dagen med ett corepass 6.45... Puh!

Inte nog med att det var tidigt - det var dessutom ett tag sedan jag körde just core. DET märktes :-) Glädjande nog var det så där "skönt ont" och jag blev tom rejält svettig. Bra där - Erika (coach på SATS)!

Det var ju rejält länge sen jag skrev nåt på bloggen och även idag tänkte jag vara lite fåordig. Jag tränar på i min sakta lunk på SATS och en och annan kort löprunda. Men det är ju inte speciellt revolutionerande i sig. Det är däremot läkarbesöket igår...

Efter att totalt ha ledsnat på att "vara 80% frisk", många timmars studerande i ämnet "hypotyreos" på nätet , så bestämde jag mig - DET FÅR VARA NOG NU! Sagt och gjort beställdes en läkartid. Jag var så fräck att jag bad den som tog emot min bokning att be läkaren läsa på på några sajter jag själv läst på :-) Sköterskan i andra ändan telefonluren var mest stum och undrade om jag inte åt Levaxin... Den klassiska svenska vårdfrågan till oss med sköldkörtelproblem!

Så - igår var det dags! Läkaren hälsade tveksamt med ett mycket undvikande handslag. "Ja, jo, visst var det du som skickat in en del sajter som jag skulle läsa om?". Japp, svarade jag hurtigt! "Ja, jo, jag har läst och diskuterat med mina kollegor här på vårdcentralen och det som skrevs på de sajterna är vi överens om att det är rent humbug..."! Döm om min förvåning! De hade kollektivt dömt ut sajter där "drabbade" redogjort för sina egna erfarenheter av olika preparat och tipsat andra likasinnade/likadrabbade om sina resultat. Jag var tyst i säkert 20 sekunder... Efter det brast jag ut i "Menar du allvar?" :-)

Ni kan ju ana svaret. Jag bemötte hans påstående med en ordentlig attack i stil med "Att så totalt döma ut såpass många drabbade anser jag vara totalt oprofessionellt!". Jag undrar om de egentligen överhuvudtaget läst andra människors, om än overifierade källor, berättelser ur sina riktiga liv, eller om de bara kikat på rubrikerna och dömt utifrån det. Jag vill med bestämdhet hävda att människor som arbetar i vården borde veta bättre än att ignorera människors berättelser.

Hur som helst. Efter att ha markerat min ståndpunkt förklarade jag, och läkaren såg ut att lyssna, hur jag upplever mitt liv och leverne. Att äta hyfsat, träna 4 gånger i veckan intensivt, med promenader däremellan, ha lugnt och roliga uppgifter på jobbet och sova som en prins för det mesta... Att detta leverne skulle ge en konstant trötthet, även efter 10 timmars sömn, viktuppgång och halvdepression känns ju helt absurt. Jag hävdar bestämt att så ska ingen frisk människa leva! Han höll med om att något måste vara fel... :-)

Så... hela besöket slutade med att jag fick som jag ville. Jag började igår med ett kompletterande preparat (Liothyronin) och redan efter några timmar - Tadaaaa! Hjärnan checkade in och tröskverket startade! En HELT fantastisk känsla! Den där tunga blöta filten lämnade plats för den verkliga världen igen!

Idag har jag haft huvudvärk. Troligen en bieffekt av lite snabb uppdosering. Jag får helt enkelt känna mig fram. Vad sägs om läkarens ordination "1/2-1 tablett, 1-2 ggr/dag"? Rätt ospecifik, eller?
Jag säger som jag och min mamma alltid brukar säga - Man måste vara frisk för att orka vara sjuk! Jag är otroligt glad att jag stod på mig, markerade vad jag tyckte om vårdens sätt att bemöta mig och andra likadrabbade och fick medicinering enligt vad jag själv föreslog. Jag hoppas det kommer fortsätta kännas lika bra framöver, för nu j-lar är jag på G igen! Kanske kan mitt minne börja fungera igen också. Nåja, bara att känna att hjärnan faktiskt är påslagen är ett stort steg. Om minnet inte återvänder så gör det inte det! Carpe diem!

Ooops! Det skulle ju bli ett kort inlägg! Nåja, jag låter inlägget vara i sin originalstorlek. Jag kommer ändå inte minnas hur jag tänkte från början :-) Å, förresten - jag snackade med tränaren imorse och ska köra en konsultation om en vecka för att träna/övervakas lite av en PT. Då lär det bli dags för nya målsättning. Coolt, eller hur?