Tjing! Idag är det äntligen dags för ett kort inlägg. Anledningen till att jag låtit bli att skriva något den senaste veckan är relativt enkel - mentalt har jag varit under isen och har fokuserat allt jag har på att "jobba klart" innan semestern. Det har varit en hel del strul och besvärligheter på jobbet, eller hos min kund, och detta har tagit all min energi. Precis när jag äntligen landat i en förhoppning om att få byta uppdrag byter kunden it-chef och vid horisonten siktas då en soluppgång...
Oavsett allt detta mentalt uttröttande strul så har väl suget efter löpning varit all-time-low denna vecka. Jag bestämde mig i tisdags för ett fartlekspass på löpbandet på hotellet, men det avbröts efter 20 minuter pga sviktande motivation (total avsaknad av...). Sedan dess har jag som sagt laddat min mentala energi och den är definitivt på väg upp. Som grädde på moset har en småsnuvighet infunnit sig (troligen pga bristande motståndskraft efter den mentala urladdningen). Läget idag är småsnorigt, halvfebrigt och lite kli i halsen, MEN idag är suget åter - Halleluja!
En bidragande orsak till min mentala sprudlighet (finns det nåt sånt - annars kanske man kan ta patent...) är att jag bestämt mig för att investera en ansenlig summa i en bärbar dator - helt privat. Min arbetsgivare har föga förståelse för mitt stora intresse och kraftiga "behov" av en MacBook Pro :-) Efter en del dividerande med frun står nu en MacBook Pro 13" (denna del har införts endast för tekniknördar i Magnus-klass...) på inköpslistan och bra pris samt "i lager" inväntas på flera ställen :-)
Den stora frågan just nu för mig är "hur mår jag egentligen?" och svaret idag är "Toppen". Jag har semester, det är 26 grader i skuggan, min minsta tjej är hemma med mig och sprutar vatten på mig med jämna mellanrum, den äldsta tjejen är på dagkolla och frun på kurs. Summa summarum - Toppen! Jag är inte längre "orolig" över min framtida arbetsroll, jag snörvlar nu med ett leende på läpparna och mina små älsklingar ska bjudas på kyckling och curry i skuggan senare ikväll! Löpning är liksom inte högst på agendan idag.
Imorgon är en annan dag och jag hoppas att snörvlet släpper. Kanske en fika hos barnens farmor kan lösa snörvelnäsan och ge mig lite tid för att lugnt pass? Idag spelar det mindre roll och, som sagt - imorgon är en annan dag...
Soliga och sprudlande tankar till er alla!
måndag 28 juni 2010
söndag 20 juni 2010
Skönpass i maramundering och räserfart
Tja, utan några större förväntningar gav jag mig i förmiddags ut för att nöta lite extra på sulorna. Ett långpass på 14-16 km var planerat denna solig och varma dag. Dagen till ära svidade jag om till maramundering. Inte för att det gav något psykologiskt övertag direkt - snarare tvärtom! Snittider på dryga 7 min/km förväntades eftersom senaste aktuell mundering nyttjades blev resultatet just det :-)
Vätskebältet var med och välfyllt med äkta kranvatten. Första flaskan konsumerades efter fyra kilometer nånting. Mycket läskande då solen låg på ordentligt! Strax efter löpte jag ut i naturen och fick skydd av trädens skugga - superskönt löpväder...
Efter en sju kilometer passerades Lillsjöbadet och det var ganska lockande att ta ett dopp - trots att det är mot mina principer att bada om inte vattentemperaturen är 26 grader eller mer! Nu blev det inte fallet utan jag gnetade uppför backen vid badet och tog en drickapaus på krönet. Efter detta vidtog lite utförslöpning och det var mycket välkommet efter några kilometers sakta klättrande uppåt :-)
Vid dryga nio kilometer dök jag in under kranen på macken jag passerade för att kyla hjärnan en smula. Jag har noterat att när hjärnan kokar så hjälper det föga med ett tjockt pannben. Hjärnan bör kylas vid jämna mellanrum...
När jag kom hem noterade jag lite överraskat att jag avverkat hela 16 km på knappa 1.39. Det är alltså en snittkilometertid på 6.08 min/km! Märklig upplevelse det här med löpning. Ena dagen stretar och gnetar man och når snittider på dryga 7.00 min/km, andra dagar svävar man på i betydligt snabbare tempo. Det som förvånar mig mest idag var att jag hela passet kände mig stark igen. Den där veka, lätt deprimerande känslan var som bortblåst. Är det månne så att min PMD varit med mig hela tiden och att kroppen varit påverkad av maran ända till idag?
Oavsett så känns det skönt att jag fått tillbaka den där positiva känslan i löpningen och idag inte behövde brottas både med mental och fysisk uppförsbacke. Det kändes nästan som nedförslöpning hela passet, ju!
Nu vidtar dusch, lite familjepyssel och sedan sista tjänsteresan före min semester!! Jihaaa, säger jag bara. Tre dagar kvar att arbeta, sedan semester i fyra veckor :-) Jag hoppas min bubblande känsla tränger ut genom skärmen till er som läser detta och att ni kan få en del av all den energi jag innehar idag. Nästa gång får ni bjuda :-)
Tjing!
Vätskebältet var med och välfyllt med äkta kranvatten. Första flaskan konsumerades efter fyra kilometer nånting. Mycket läskande då solen låg på ordentligt! Strax efter löpte jag ut i naturen och fick skydd av trädens skugga - superskönt löpväder...
Efter en sju kilometer passerades Lillsjöbadet och det var ganska lockande att ta ett dopp - trots att det är mot mina principer att bada om inte vattentemperaturen är 26 grader eller mer! Nu blev det inte fallet utan jag gnetade uppför backen vid badet och tog en drickapaus på krönet. Efter detta vidtog lite utförslöpning och det var mycket välkommet efter några kilometers sakta klättrande uppåt :-)
Vid dryga nio kilometer dök jag in under kranen på macken jag passerade för att kyla hjärnan en smula. Jag har noterat att när hjärnan kokar så hjälper det föga med ett tjockt pannben. Hjärnan bör kylas vid jämna mellanrum...
När jag kom hem noterade jag lite överraskat att jag avverkat hela 16 km på knappa 1.39. Det är alltså en snittkilometertid på 6.08 min/km! Märklig upplevelse det här med löpning. Ena dagen stretar och gnetar man och når snittider på dryga 7.00 min/km, andra dagar svävar man på i betydligt snabbare tempo. Det som förvånar mig mest idag var att jag hela passet kände mig stark igen. Den där veka, lätt deprimerande känslan var som bortblåst. Är det månne så att min PMD varit med mig hela tiden och att kroppen varit påverkad av maran ända till idag?
Oavsett så känns det skönt att jag fått tillbaka den där positiva känslan i löpningen och idag inte behövde brottas både med mental och fysisk uppförsbacke. Det kändes nästan som nedförslöpning hela passet, ju!
Nu vidtar dusch, lite familjepyssel och sedan sista tjänsteresan före min semester!! Jihaaa, säger jag bara. Tre dagar kvar att arbeta, sedan semester i fyra veckor :-) Jag hoppas min bubblande känsla tränger ut genom skärmen till er som läser detta och att ni kan få en del av all den energi jag innehar idag. Nästa gång får ni bjuda :-)
Tjing!
torsdag 17 juni 2010
Lunchpaus med sprutt
Idag blev det i alla fall av - lunchpasset jag orerade om igår. Idag tänkte jag köra ett kort pass med lite progresivt inslag. Planen var som vanligt lite oklar, men i det underbara vädret kändes det helt OK.
Jag inledde med en uppvärmningskilometer strax under 6-minuterstemo, ökade lite kilometer två och smaskade på lite extra den tredje kilometern. Eftersom min kropp inte är riktiht tebax än planerade jag en luuugn kilometer fyra varför lite gåinslag fick ta "spruttens" plats. Sista kilometern (eller nästankilometern) dundrade jag på rätt bra för att vara mig. Rätt flåsig hemma kikade jag på min Garmin och den visade ett medeltempo på 7.01 min/km. DÅ var det nästan så jag trillade ihop...
Det visade sig att dagens pass gav ett snittempo på 5.46 och med ett bästa tempo på 3.20 min/km minsann! Jag kunde också konstarea att min bedömning av snittempot från i förrgår var helt uppåt väggarna! Snittempot var då 6.00 min/km. Trevligt!
Det känns som om tempot börjar locka kroppen, men uthålligheten är inte riktigt med på det högre tempot. Det ska bli riktigt spännande på Musköloppet att se hur status är om en knapp månad. Målet är att i år gå under timmen på det kuperade loppet. Förra året gjorde jag 1.05-1.06 om jag inte minns fel, och var då rejält slut.
Nästa lopp därefter är Midnattsloppet. Målet är att kunna ta sig under mitt resultat på Premiärmilen då (58.27 min). Det kan bli lurigt eftersom Midnattsloppet är ett mer kuperat lopp. Å andra sidan är jag bättre tränad nu :-)
Näe - dags för lite mat och sedan jobba igen!
Jag inledde med en uppvärmningskilometer strax under 6-minuterstemo, ökade lite kilometer två och smaskade på lite extra den tredje kilometern. Eftersom min kropp inte är riktiht tebax än planerade jag en luuugn kilometer fyra varför lite gåinslag fick ta "spruttens" plats. Sista kilometern (eller nästankilometern) dundrade jag på rätt bra för att vara mig. Rätt flåsig hemma kikade jag på min Garmin och den visade ett medeltempo på 7.01 min/km. DÅ var det nästan så jag trillade ihop...
Det visade sig att dagens pass gav ett snittempo på 5.46 och med ett bästa tempo på 3.20 min/km minsann! Jag kunde också konstarea att min bedömning av snittempot från i förrgår var helt uppåt väggarna! Snittempot var då 6.00 min/km. Trevligt!
Det känns som om tempot börjar locka kroppen, men uthålligheten är inte riktigt med på det högre tempot. Det ska bli riktigt spännande på Musköloppet att se hur status är om en knapp månad. Målet är att i år gå under timmen på det kuperade loppet. Förra året gjorde jag 1.05-1.06 om jag inte minns fel, och var då rejält slut.
Nästa lopp därefter är Midnattsloppet. Målet är att kunna ta sig under mitt resultat på Premiärmilen då (58.27 min). Det kan bli lurigt eftersom Midnattsloppet är ett mer kuperat lopp. Å andra sidan är jag bättre tränad nu :-)
Näe - dags för lite mat och sedan jobba igen!
onsdag 16 juni 2010
Snabb(?)distans
Igår kväll blev det till slut av - det där löppasset som jag har den stora förmånen att kunna köra på dagtid när jag jobbar hemifrån :-) Halv åtta gav jag mig ut med föresatsen att antingen ta en sjukilometersrunda eller en milrunda. Inledningen på rundorna är densamma, men vid en given punkt ger olika sträckor beroende på vägval. Det blev till slut den långa rundan... (Envis? Jag?)
Jag gick ut lite halvlöst med den där känslan av att inte riktigt veta hur fort jag skulle köra och hur långt det skulle bli. Jag låg nog kring 6-minuterstempo och strax under de första tre-fyra kilometrarna, men sen sjönk hastigheten något. Jag var faktiskt uppe och körde 6.20 som värst! I snitt låg jag kring 6.05-6.15, tror jag. Jag hann inte läsa in Garmindatat igår.
Hela rundan hade jag den där känslan av "energilöshet". Ni vet när pannbenet hejar på, men musklerna är sega och inte riktigt vill svara på tilltal. Jag är HELT säker på att denna känsla handlar om att jag drastiskt dragit ned på kaloriintaget! Inte minst har jag "ätit upp mig" en del innan och strax efter maran så kroppen är van vid lite överintag, men nu går den på underintag. En hel underbar känsla när man ändå inte går omkring hungrig!
Nu kanske det låter lite knäppt med att det känns bra när man känner sig kraftlös, men det var inte den där destruktiva kraftlösheten som jag hade utan en skön känsla av att kalorierna jag förbrukade var av "rätt sort". Tidigare har jag upplevt att energi jag tog av bara var sånt som "ändå skulle bort". Jag vet inte om nån fattar vad jag menar, men känslan var helt underbar. Måhända har jag fått en smärre knäpp av löpandet! Att komma till en uppförsbacke, känna att backen i sig är en muskeldödare men sen känna att energin sinar i kroppen ännu mer så man blir sådär underbart seg och trött i kroppen. Troligen var detta anledningen till att jag tvingades gå ibland, för igår var motivationen på topp!
Imorse var både jag och Nemo dödströtta däremot. Vår runda var inte alls så där kvittrande underbar som den var häromdagen. Ni som har hund vet den där känslan när man nästan irriterar sig på att jycken MÅSTE sniffa på varenda stolpe och hamnar på efterkälken och bromsar ens tempo :-) Helt underbart, faktiskt! Hunden gör ju likadant varje dag :-) Jag insåg själv att det var en sån runda och kors i taket - ett lätt fnitter bubblade fram när insikten drabbade mig. Efter det var tålamodet större med Nemo :-)
Idag kommer spolbilen hem till oss. Kul värre! Vi har stopp i avloppet igen... Senast var bara någon månad sen och nu måste vi låta dem filma rören för att hitta anledningen. Billiga grejer sånt där :-( Nåja, vi får nog ordning på det till slut! Idag tänker jag inte låta något störa min sköna känsla från rundan igår och 40-minuterspromenaden imorse. Ha en bra dag hörni!
Jag gick ut lite halvlöst med den där känslan av att inte riktigt veta hur fort jag skulle köra och hur långt det skulle bli. Jag låg nog kring 6-minuterstempo och strax under de första tre-fyra kilometrarna, men sen sjönk hastigheten något. Jag var faktiskt uppe och körde 6.20 som värst! I snitt låg jag kring 6.05-6.15, tror jag. Jag hann inte läsa in Garmindatat igår.
Hela rundan hade jag den där känslan av "energilöshet". Ni vet när pannbenet hejar på, men musklerna är sega och inte riktigt vill svara på tilltal. Jag är HELT säker på att denna känsla handlar om att jag drastiskt dragit ned på kaloriintaget! Inte minst har jag "ätit upp mig" en del innan och strax efter maran så kroppen är van vid lite överintag, men nu går den på underintag. En hel underbar känsla när man ändå inte går omkring hungrig!
Nu kanske det låter lite knäppt med att det känns bra när man känner sig kraftlös, men det var inte den där destruktiva kraftlösheten som jag hade utan en skön känsla av att kalorierna jag förbrukade var av "rätt sort". Tidigare har jag upplevt att energi jag tog av bara var sånt som "ändå skulle bort". Jag vet inte om nån fattar vad jag menar, men känslan var helt underbar. Måhända har jag fått en smärre knäpp av löpandet! Att komma till en uppförsbacke, känna att backen i sig är en muskeldödare men sen känna att energin sinar i kroppen ännu mer så man blir sådär underbart seg och trött i kroppen. Troligen var detta anledningen till att jag tvingades gå ibland, för igår var motivationen på topp!
Imorse var både jag och Nemo dödströtta däremot. Vår runda var inte alls så där kvittrande underbar som den var häromdagen. Ni som har hund vet den där känslan när man nästan irriterar sig på att jycken MÅSTE sniffa på varenda stolpe och hamnar på efterkälken och bromsar ens tempo :-) Helt underbart, faktiskt! Hunden gör ju likadant varje dag :-) Jag insåg själv att det var en sån runda och kors i taket - ett lätt fnitter bubblade fram när insikten drabbade mig. Efter det var tålamodet större med Nemo :-)
Idag kommer spolbilen hem till oss. Kul värre! Vi har stopp i avloppet igen... Senast var bara någon månad sen och nu måste vi låta dem filma rören för att hitta anledningen. Billiga grejer sånt där :-( Nåja, vi får nog ordning på det till slut! Idag tänker jag inte låta något störa min sköna känsla från rundan igår och 40-minuterspromenaden imorse. Ha en bra dag hörni!
tisdag 15 juni 2010
Lopplan 2010
Så är den då här - lopplanen á la Magnus! Ni ser den till vänster där jag städat bort alla frågetecken och paranteser :-)
Den uppmärksamme kan till sin förskräckelse se att jag tänker springa ALLT :-) Nåja, inte allt, men ganska många lopp. Inkluderat Stockholm halvmaraton och Lidingö 30K. Huruvida detta är smart eller ej lär vi bli varse framåt hösten, men kul - det kan jag berätta redan nu att det ska bli!
Jag hade i praktiken redan bestämt mig för detta när jag la upp "undersökningen". Mest var jag faktiskt intresserad av era synpunkter för de kunde ju faktiskt påverka mitt beslut. Det gjorde de också. Jag hade beslutat mig för att ta Lidingö 15K. Det var den lille förståndige på vänsteraxeln som hade talat. "!5 km räcker väl gott och väl och det kan du köra utan att ta ut all energi ur din kropp...". Japp, förnuftsmässigt hade det nog varit det rätta, MEN nu spelar ju också hjärtat in. Det där suget i magtrakten som styr hur du gör i slutändan!
Så - jag kastar mig ut i löpar-ekorrhjulet med en ännu större glädje än inför Stockholm maaraton. Kan man ha det bättre än att ha några hållpunkter hela sommaren och hösten som sporre? Dessa hållpunkter ska få ge mig så mycket glädje så ni anar inte :-) Några exakta tidsmål har jag inte satt, och funderar faktiskt på att låta bli just nu. Kansk ska jag bara njuta mig igenom dessa lopp utan tidsmål...
Nyligen intog jag en assiett övsersvämmande av blandad sallad (och nej Ingmarie - det var inte bara några futtiga salladsblad, hehe), egengjord pesto (tack Ùlrika för receptet) och 6 stekta köttbullar Till detta en finfin årgång av kranvatten. Tyvärr kunde jag inte hålla mig så jag lassade upp ytterligare en hel assiett med salladen (dock utan köttbullar). Mätt!
Nu vidtar lite relax inför ett lugnare kvällspass i lufstempo! Ciao!
Den uppmärksamme kan till sin förskräckelse se att jag tänker springa ALLT :-) Nåja, inte allt, men ganska många lopp. Inkluderat Stockholm halvmaraton och Lidingö 30K. Huruvida detta är smart eller ej lär vi bli varse framåt hösten, men kul - det kan jag berätta redan nu att det ska bli!
Jag hade i praktiken redan bestämt mig för detta när jag la upp "undersökningen". Mest var jag faktiskt intresserad av era synpunkter för de kunde ju faktiskt påverka mitt beslut. Det gjorde de också. Jag hade beslutat mig för att ta Lidingö 15K. Det var den lille förståndige på vänsteraxeln som hade talat. "!5 km räcker väl gott och väl och det kan du köra utan att ta ut all energi ur din kropp...". Japp, förnuftsmässigt hade det nog varit det rätta, MEN nu spelar ju också hjärtat in. Det där suget i magtrakten som styr hur du gör i slutändan!
Så - jag kastar mig ut i löpar-ekorrhjulet med en ännu större glädje än inför Stockholm maaraton. Kan man ha det bättre än att ha några hållpunkter hela sommaren och hösten som sporre? Dessa hållpunkter ska få ge mig så mycket glädje så ni anar inte :-) Några exakta tidsmål har jag inte satt, och funderar faktiskt på att låta bli just nu. Kansk ska jag bara njuta mig igenom dessa lopp utan tidsmål...
Nyligen intog jag en assiett övsersvämmande av blandad sallad (och nej Ingmarie - det var inte bara några futtiga salladsblad, hehe), egengjord pesto (tack Ùlrika för receptet) och 6 stekta köttbullar Till detta en finfin årgång av kranvatten. Tyvärr kunde jag inte hålla mig så jag lassade upp ytterligare en hel assiett med salladen (dock utan köttbullar). Mätt!
Nu vidtar lite relax inför ett lugnare kvällspass i lufstempo! Ciao!
Ny dag, ny frukost och nytt liv...
Idag vaknade jag senare! Inte helt fel för kroppen och det VAR planerat. Bilen skulle in på service och jag skulle därför jobba hemifrån. Jag skuttade (!) därför upp, duschade, klädde på mig och tog med Nemo till bilfirman. Bilen lämnades in och promenad vidtog. 40 minuter senare anlände jag hem, startade maskineriet för jobb och kunde sen käka frukost med familjen.
Frukost idag: Två grova mackor med solrosfrön och ett par ostkivor samt en rejäl balja te och ett halvt glas färskpressad apelsinjuice. Inte en världsmästarfrukost, men jag är på väg i alla fall. Just nu är steg ett att ta ner mängderna. Steg två blir en innehållsrevision...
Nu sitter jag framför skärmen och jobbar med en rejäl balja kaffe i handen (nä, den står faktiskt bredvid just nu). De dagar jag jobbar hemifrån har jag den stora förmånen att kunna ta ett löppass mitt på dagen. Det hoppas jag kunna göra idag också. Jag har inte riktigt bestämt vad det kan tänkas bli, men försiktighet iakttas fortfarande lite grann efter maran. Jag gissar, så som det känns just nu, att det blir ett lite längre lufspass. Sedan maran har jag haft ett stort behov av "njutpass" och jag känner fortfarande att det står högt upp på önskelistan. Jag gissar att det beror på att jag letar en "skön"känsla för att bryta den tunga känslan jag hade halva maran :-)
Idag blir det inlagd strömming till lunch. Det är inte varje dag man äter det minsann. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, men fantastiskt gott är det! Jag äter bara det de gånger min mamma gjort det och jag "råkar" ha vägarna förbi. Då brukar det bli en matlåda, hehe.
Jag tänkte återkomma med en matplanering för närmsta tiden och be er alla om synpunkter. Jag hoppas på många, raka och ärliga synpunkter. I min värld är detta det enda sättet jag kan lära mig...
Förresten - senare idag kommer jag återkomma med loppplanen för 2010. Den HAR varit klar några dar, men det har varit grymt kul och spännande att se allas kommentarer, synpunkter och idéer. Faktiskt gjordes smärre revideringar efter era glasklara analyser :-) Mer om det sen!
Frukost idag: Två grova mackor med solrosfrön och ett par ostkivor samt en rejäl balja te och ett halvt glas färskpressad apelsinjuice. Inte en världsmästarfrukost, men jag är på väg i alla fall. Just nu är steg ett att ta ner mängderna. Steg två blir en innehållsrevision...
Nu sitter jag framför skärmen och jobbar med en rejäl balja kaffe i handen (nä, den står faktiskt bredvid just nu). De dagar jag jobbar hemifrån har jag den stora förmånen att kunna ta ett löppass mitt på dagen. Det hoppas jag kunna göra idag också. Jag har inte riktigt bestämt vad det kan tänkas bli, men försiktighet iakttas fortfarande lite grann efter maran. Jag gissar, så som det känns just nu, att det blir ett lite längre lufspass. Sedan maran har jag haft ett stort behov av "njutpass" och jag känner fortfarande att det står högt upp på önskelistan. Jag gissar att det beror på att jag letar en "skön"känsla för att bryta den tunga känslan jag hade halva maran :-)
Idag blir det inlagd strömming till lunch. Det är inte varje dag man äter det minsann. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, men fantastiskt gott är det! Jag äter bara det de gånger min mamma gjort det och jag "råkar" ha vägarna förbi. Då brukar det bli en matlåda, hehe.
Jag tänkte återkomma med en matplanering för närmsta tiden och be er alla om synpunkter. Jag hoppas på många, raka och ärliga synpunkter. I min värld är detta det enda sättet jag kan lära mig...
Förresten - senare idag kommer jag återkomma med loppplanen för 2010. Den HAR varit klar några dar, men det har varit grymt kul och spännande att se allas kommentarer, synpunkter och idéer. Faktiskt gjordes smärre revideringar efter era glasklara analyser :-) Mer om det sen!
måndag 14 juni 2010
Morgonstund har guld i mun
Imorse var det uppstigning 05.00 när klockan, lite ilsket, ringde! Kläder var förberedda så jag inte skulle kunna glida undan för att jag inte hittade lämpliga kläder :-) Nemo (ettårig Cavalier King Charles-spaniel) skakade på sig och såg allmänt trött ut.
Kläder drogs på och jag kunde nästan ta på den spänning som byggdes upp hos Nemo. För egen del kändes intresset rätt svalt för att ge sig ut i denna tidiga otta, men beslutet var taget och Nemos spänning ökade än mer när jag närmade mig hallen och skorna snördes. Det är faktiskt en smula fantastiskt hur välgörande det är för själen ändå när det står en liten jycke framför dig med förväntansfull blick och hela kroppen svängande i en brutal svansviftning...
Promenaden i sig var helt odramatisk. Fåglarna sjöng, Nemo njöt och jag knallade på. Solen, som också nyss stigit upp, lyste på oss i vår tysta vandring som endast bröts av enstaka "Nemo, kom här", eller en kort vissling. Den enda konkurrensen om gångvägarna denna tid på dygnet kom ifrån sniglar och insekter! Åter hemma somnade Nemo ovaggat och jag hoppade in i duschen - faktiskt en smula fuktig på ryggen redan innan duschen startade...
Frukost idag: En grov macka med gurkskivor, ett rejält glas vatten. Något magert, men idag är det vila och jag behöver mentalt känna att jag "håller igen" såhär i starten. Imorgon planeras havregrynsgröt istället. Till lunch idag planeras en liten sallad baserad på rester från tacomiddag och ett rejält glas vatten. Middagsplanen är just nu okänd (spänningen stiger).
Omröstningen av vilket lopp jag borde prioritera i höst har avslutats! Tack alla 10 som röstade :-) Resultatet är en smula förvånande kan jag tycka:
0 röster - Hässelbyloppet
1 röst - Lidingö 15K
3 röster- Lidingö 30K
6 röster - Stockholm halvmaraton
Jag trodde verkligen att fler skulle rösta på Hässelbyloppet. Åtminstone att någon skulle tycka att en mil är rätt bra distans, men icke. Att det skulle röstas på Lidingö 30K var jag rätt övertygad om. Många vurmar för detta lopp och jag kan inte förneka att det lockar. Den stora överraskningen var att det var så överväldigande majoritet för Stockholm halvmaraton! Man blir ju liksom lite nyfiken på varför!
Det bästa med omröstning på detta visa är att jag inte behöver följan resultatet. Till dags dato har planerna varit flytande och jag kan glädja er alla att planerna fortfarande flyter! Jag kan i dagsläget inte riktigt bestämma mig för hur jag ska göra och jag tänker fortsätta vela ett tag till. Jag vill komma igång med min träning lite mer, njuta av nåt långpass till och kanske ett antal promenader med Nemo i ottan innan jag beslutar mig. Självklart är det en ekonomisk fråga också. Man vill ju inte "slösa" om man inte har ett klart uttalat mål med ett lopp - i alla fall inte jag!
Så - egentligen inte något nytt idag. Bara lite reflektioner och funderingar. Det jag kan konstatera idag dock är att morgonrutinen kommer vara både en plåga och en njutning. Jag passar på att njuta så mycket jag kan av ALLA former av pass nu. Det är ju inte länge kvar innan snödrivor ska besegras igen...
Kläder drogs på och jag kunde nästan ta på den spänning som byggdes upp hos Nemo. För egen del kändes intresset rätt svalt för att ge sig ut i denna tidiga otta, men beslutet var taget och Nemos spänning ökade än mer när jag närmade mig hallen och skorna snördes. Det är faktiskt en smula fantastiskt hur välgörande det är för själen ändå när det står en liten jycke framför dig med förväntansfull blick och hela kroppen svängande i en brutal svansviftning...
Promenaden i sig var helt odramatisk. Fåglarna sjöng, Nemo njöt och jag knallade på. Solen, som också nyss stigit upp, lyste på oss i vår tysta vandring som endast bröts av enstaka "Nemo, kom här", eller en kort vissling. Den enda konkurrensen om gångvägarna denna tid på dygnet kom ifrån sniglar och insekter! Åter hemma somnade Nemo ovaggat och jag hoppade in i duschen - faktiskt en smula fuktig på ryggen redan innan duschen startade...
Frukost idag: En grov macka med gurkskivor, ett rejält glas vatten. Något magert, men idag är det vila och jag behöver mentalt känna att jag "håller igen" såhär i starten. Imorgon planeras havregrynsgröt istället. Till lunch idag planeras en liten sallad baserad på rester från tacomiddag och ett rejält glas vatten. Middagsplanen är just nu okänd (spänningen stiger).
Omröstningen av vilket lopp jag borde prioritera i höst har avslutats! Tack alla 10 som röstade :-) Resultatet är en smula förvånande kan jag tycka:
0 röster - Hässelbyloppet
1 röst - Lidingö 15K
3 röster- Lidingö 30K
6 röster - Stockholm halvmaraton
Jag trodde verkligen att fler skulle rösta på Hässelbyloppet. Åtminstone att någon skulle tycka att en mil är rätt bra distans, men icke. Att det skulle röstas på Lidingö 30K var jag rätt övertygad om. Många vurmar för detta lopp och jag kan inte förneka att det lockar. Den stora överraskningen var att det var så överväldigande majoritet för Stockholm halvmaraton! Man blir ju liksom lite nyfiken på varför!
Det bästa med omröstning på detta visa är att jag inte behöver följan resultatet. Till dags dato har planerna varit flytande och jag kan glädja er alla att planerna fortfarande flyter! Jag kan i dagsläget inte riktigt bestämma mig för hur jag ska göra och jag tänker fortsätta vela ett tag till. Jag vill komma igång med min träning lite mer, njuta av nåt långpass till och kanske ett antal promenader med Nemo i ottan innan jag beslutar mig. Självklart är det en ekonomisk fråga också. Man vill ju inte "slösa" om man inte har ett klart uttalat mål med ett lopp - i alla fall inte jag!
Så - egentligen inte något nytt idag. Bara lite reflektioner och funderingar. Det jag kan konstatera idag dock är att morgonrutinen kommer vara både en plåga och en njutning. Jag passar på att njuta så mycket jag kan av ALLA former av pass nu. Det är ju inte länge kvar innan snödrivor ska besegras igen...
söndag 13 juni 2010
Omstart
Tja, det har gått några dagar och tiden har bara rullat iväg. Det känns farligt att inte ha ett distinkt mål att jobba mot. Åtminstone med min attityd och personlighet. Min lillebror uttryckte sig fint "du är grymt bra på att använda tunnelseende", eller något åt det hållet. Han har helt rätt - har jag ett mål så jobbar jag helt och hållet för det! Det finns inte mycket annat i mitt sinne då. Nu är ju min plan att försöka göra flera saker samtidigt (gå ner i vikt och träna) så jag måste hitta ett sätt som passar mig och som fortfarande inte stjäl all tid från min familj. De ska ju också få glädje av sin smala, starka och snabba pappa :-) Jag jobbar fortfarande på hur dett ska gå till, men tar små, små steg i taget...
Idag var det verkligen dags för ett löppass. I onsdags gjorde jag det senaste och planer fanns frå¨n början på ett långpass, MEN förståndigheten tog över och det blev ett pass på 8,9 km i hyfsat tempo (strax under 6 min/km). Näs jag startade var det finväder, men efter en stund fick jag lite stänk på mig. Faktiskt kändes det inte fel eftersom kroppen var "överhettad". Idag hade jag nån virrig idé om att testa en hårdstart, varva ner och "lukta på blommorna" för att sedan dra på lite ytterligare på slutet. I sig en luddig definition av passet, men det visade sig vara perfekt upplägg för mig idag. Startade de tre första kilometrarna i raskare tempo än normalt, blev trött och då passade det ju bra med några lugna kilometrar. Avslutade sedan med lite "sprutt" så kroppen skulle få lite mer fart. Som sämst 6.49 min/km och som bäst 5.16 min/km. Det viktigaste var att jag hade kul och att jag fick "härja" lite med kropp och själ.
Imorgon påbörjar jag mitt "hålla-igen-på-maten"-pass som ska få sträcka sig ett bra tag framöver. Upplägget är inte ett dugg vetenskapligt utan jag kommer köra primärt "förnuftsdieten", dvs ät bra grejer i måttliga mängder. Initialt kommer jag äta min middag på assiett för att på det viset lura ögat att det är mer på tallriken än vad det är. Detta är något jag testat tidigare med lysande resultat. I kombination med detta återupptar jag morgonpassen. Initialt blir det med Nemo, dvs hundpromenader på 30-60 minuter innan jobbet, men målet är att så småningom rulla över på lätt, lätt jogg. Aldrig något "flåstemnpo" utan bara rulla runt på morgonkvisten. Träningspsassen kommer utöver detta.
Anledningen till detta är att lägga grunden för två saker. För det första ett "vardagsmotionsupplägg" där jag kan njuta av att röra på mig utan att ta tid från jobb eller familj, dva på morgonen. Den andra anledningen är naturligtvis mängd. Innan SM 2011 ska jag ha rejält mycket fler mil i kroppen än inför i år. Jag tror detta är ett bra och skonsamt sätt att få ut fler mil.
Ovanpå ovanstående upplägg planeras minst tre pass i veckan - ett rent kvalitetspass (löpskolning, intervall, backe etc) ett "blandpass" där målet är mil och fart med njutning samt till slut ett långpass. Långpassdagarna samt dagen efter får jag känna mig fram avseende morgonpassen. Det gäller väl i och för sig alla pass :-) Vis av min resa till årets maraton så kommer jag satsa på lugna sköna pass i kombination med färre "plågarpass". Allt för att inte tappa sugen! Jag måste dessutom balansera kosten mot min löppassmängd så jag inte tuppar av i spåren :-)
När det gäller att satsa på lopp i höst har jag fortfarande inte bestämt någonting. Det finns SÅ mycket kul att göra och frågan är om man måste välja...
Jag TROR jag har en plan - vi får se om det håller ihop!
Idag var det verkligen dags för ett löppass. I onsdags gjorde jag det senaste och planer fanns frå¨n början på ett långpass, MEN förståndigheten tog över och det blev ett pass på 8,9 km i hyfsat tempo (strax under 6 min/km). Näs jag startade var det finväder, men efter en stund fick jag lite stänk på mig. Faktiskt kändes det inte fel eftersom kroppen var "överhettad". Idag hade jag nån virrig idé om att testa en hårdstart, varva ner och "lukta på blommorna" för att sedan dra på lite ytterligare på slutet. I sig en luddig definition av passet, men det visade sig vara perfekt upplägg för mig idag. Startade de tre första kilometrarna i raskare tempo än normalt, blev trött och då passade det ju bra med några lugna kilometrar. Avslutade sedan med lite "sprutt" så kroppen skulle få lite mer fart. Som sämst 6.49 min/km och som bäst 5.16 min/km. Det viktigaste var att jag hade kul och att jag fick "härja" lite med kropp och själ.
Imorgon påbörjar jag mitt "hålla-igen-på-maten"-pass som ska få sträcka sig ett bra tag framöver. Upplägget är inte ett dugg vetenskapligt utan jag kommer köra primärt "förnuftsdieten", dvs ät bra grejer i måttliga mängder. Initialt kommer jag äta min middag på assiett för att på det viset lura ögat att det är mer på tallriken än vad det är. Detta är något jag testat tidigare med lysande resultat. I kombination med detta återupptar jag morgonpassen. Initialt blir det med Nemo, dvs hundpromenader på 30-60 minuter innan jobbet, men målet är att så småningom rulla över på lätt, lätt jogg. Aldrig något "flåstemnpo" utan bara rulla runt på morgonkvisten. Träningspsassen kommer utöver detta.
Anledningen till detta är att lägga grunden för två saker. För det första ett "vardagsmotionsupplägg" där jag kan njuta av att röra på mig utan att ta tid från jobb eller familj, dva på morgonen. Den andra anledningen är naturligtvis mängd. Innan SM 2011 ska jag ha rejält mycket fler mil i kroppen än inför i år. Jag tror detta är ett bra och skonsamt sätt att få ut fler mil.
Ovanpå ovanstående upplägg planeras minst tre pass i veckan - ett rent kvalitetspass (löpskolning, intervall, backe etc) ett "blandpass" där målet är mil och fart med njutning samt till slut ett långpass. Långpassdagarna samt dagen efter får jag känna mig fram avseende morgonpassen. Det gäller väl i och för sig alla pass :-) Vis av min resa till årets maraton så kommer jag satsa på lugna sköna pass i kombination med färre "plågarpass". Allt för att inte tappa sugen! Jag måste dessutom balansera kosten mot min löppassmängd så jag inte tuppar av i spåren :-)
När det gäller att satsa på lopp i höst har jag fortfarande inte bestämt någonting. Det finns SÅ mycket kul att göra och frågan är om man måste välja...
Jag TROR jag har en plan - vi får se om det håller ihop!
fredag 11 juni 2010
Stajlad
Välkommen till den nya "looken"! Jag är definitivt ingen designer utan går helt på min egna känsla (känner ni igen attityden från löpningen?)! Jag hoppas ni ska trivas och komma tebax. Hur det än är med det så är det så här jag kommer att bo ett tag framöver.
Jag undrar faktiskt om en ny "design" på bloggen kan vara en del i uppbyggandet av ny motivation och "bot" av PMD? Jag har ju inte direkt varit deppig, men känner starkt att nåt nytt måste till och att här gäller det att smida medan järnet är varmt. Jag är otroligt motiverad just nu och det kommer jag passa på att nyttja innan den "gråa vardagen" ska ta över igen.
Huruvida vardagen är grå eller inte kan ju diskuteras, men det jag menar är att ibland behöver vi alla ett litet ljus som kan lysa upp vår tillvaro. Om det är en blomma från mannen, ett par nya löpardojjor eller en ny design på bloggen som tänder just dig låter jag vara osagt, men för mig är detta ett bra sätt att sätta P för tiden fram till Stockholm maraton 2010 och kicka igång framtiden på ett nytt, förhoppningsvis behagligt, sätt!
Så - häng med på min fortsatta resa ni som har lust, för nu drar jag!
Jag undrar faktiskt om en ny "design" på bloggen kan vara en del i uppbyggandet av ny motivation och "bot" av PMD? Jag har ju inte direkt varit deppig, men känner starkt att nåt nytt måste till och att här gäller det att smida medan järnet är varmt. Jag är otroligt motiverad just nu och det kommer jag passa på att nyttja innan den "gråa vardagen" ska ta över igen.
Huruvida vardagen är grå eller inte kan ju diskuteras, men det jag menar är att ibland behöver vi alla ett litet ljus som kan lysa upp vår tillvaro. Om det är en blomma från mannen, ett par nya löpardojjor eller en ny design på bloggen som tänder just dig låter jag vara osagt, men för mig är detta ett bra sätt att sätta P för tiden fram till Stockholm maraton 2010 och kicka igång framtiden på ett nytt, förhoppningsvis behagligt, sätt!
Så - häng med på min fortsatta resa ni som har lust, för nu drar jag!
torsdag 10 juni 2010
Mjukstart och skolavslutning
Fyra dagar! Så lång tid tog det innan min kroppp var redo att röra sig som en 43-årings igen. I söndags var min kropp som en 90-årings - idag är jag tillbaka!
Som ni kanske förstår tog jag en runda igår. För första gången på väldigt, väldigt länge beslutade jag mig för att bara löpa. Eller löpa är kanske fel ord - jogga, lufsa, röra mig i ett tempo högre än promenad - är kanske mer relevanta termer för det som jag planerade. På med ett par halvlånga tights, en funktionströja och i med iPod i öronen. Ingen kloicka, ingen iPhone och ingen Nike+ - BARA njuta och känna på kroppen.
Det slutademed ett pass på fem km där jag inte har ene aning om hur lång tid det dog. Min gissning är någonstans mellan 30 och 32 minuter med tanke på ansträngskänslan och "svettigheten" :-) Alldeles oavsett så bryr jag mig inte om tiden. Det var en fantastisk upplevelse att bara njuta av löpningen. Inte massa klocktitt och pressa i uppförsluten. När det tog emot kortade jag bara stegen och log lite mer. Folk som jag sprang om måste ha undrat en del över det där fåniga leendet som jag hade. Det var helt enkelt en underbart skön löprunda utan krav.
Jag vet inte hur andra gjort, men efter min premiärmara har jag, förutom träningsvärk, haft fullt sjå med mitt inre. Inte någon obehaglig kamp utan en positiv anda som jag brottats med. Vad är mitt primära mål? Vill jag springa en mara till? Ska jag satsa på kortare lopp bara för att roa mig, eller ska jag göra längre lopp och njuta av det?
Det har varit många frågor och jag har fått många kommentarer efter min slutförda mara. Jag tackar för alla gratulationer och alla tips om vad jag skulle kunna pyssla med eller satsa på. För de av er som ser mig på facebook är det ingen överraskning att jag fortfarande njuter av tankarna på maran. Senaste kommentaren jag la in var "steker pannkakor och drömmer glatt om Västerbron". Jag lägger stor vikt vid just ordet "glatt". Misstolka inte det. Västerbron var en plåga andra gången, men tanken på vad jag utfört ger den där härliga, nöjda och glada känslan.
Badgear var väldigt klarsynt i sin senaste kommentar där han lite försiktigt gissade att mitt fortsatta grundmål är viktrelaterat, Han hade (såklart) helt rätt i detta! För en "tjockis" som jag, som är på rätt väg, men fortfarande brottas med att bli sugen på "rätt saker" och att förstå hur ens egen kropp fungerar, är ett maraton bra, men fortfarande vill jag minska i vikt och innan jag rett ut hela "viktgrejen" med mig själv kommer troligen allting annat att bli som plåster på ett brutet ben - det kanske hjälper, men är inte riktigt rätt sak att göra. Jag har därför beslutat att nu fokusera på min viktnedgång och mitt leverne!
Sånt här kan ju göras på lika många sätt som det finns människor. I mitt fall har jag för avsikt att göra detta med hjälp av att gå med i viktklubb.se samt att börja köra "badgear"-upplägg på löpningen ett tag i kombination med kvalitetspass. Med "badgear"-upplägg avser jag flera längre pass i långsamt tempo. Det är ju ingen överraskning att vill man bränna kalorier är det en god idé att bedriva lågpulsträning under längre tid. Detta i kombination med bättre mat och envist lärande om kost borde ge en god fart söderut viktmässigt. Om man dessutom kombinerar detta med ett, eller två, kvalitetspass i veckan med fokus på fart så kanske jag också kan få sub55 på köpet. DET är inte prio ett, men kanske kommer som bonus.
Ytterligare bonus är just att mindre vikt och längre pass är en ypperlig förberedelse inför Stockholm maraton 2011. Jag har ägnat ett par dagar åt att ta till mig Roadrunners öppna fråga "Tänk på det en stund!" där jag (föga förvånande) gissar att han nog tycker jag behöver spänna bågen ytterligare inför maran 2011. So here it goes:
Stockholm maraton 2011 ska slutföras UNDER 4.30!
Shit vad jag känner mig modig nu! Man fantiserar om allt möjligt och jag kan säga att jag inte riktigt är övertygad om detta mål riktigt än, men bågen är nu spänd!
Så för er som gillar min blogg och kommer hänga kvar - "Join the joyride". Här ska kroppsfett bort, muskler och kondis in och fart ska skapas med en ny kropp. Mitt nya mantra kommer bli "Smal, snabb och stark!". När jag rabblar det och TROR på det kommer jag flyga fram i värsta Staffanstil!
Idag njuter jag av skolavslutning och jobbmämgden blir idag dålig. Det är nog meningen att jag ska fortsätta reflektera ett tag till - tror ni inte det?
Häng med, vetja!
Som ni kanske förstår tog jag en runda igår. För första gången på väldigt, väldigt länge beslutade jag mig för att bara löpa. Eller löpa är kanske fel ord - jogga, lufsa, röra mig i ett tempo högre än promenad - är kanske mer relevanta termer för det som jag planerade. På med ett par halvlånga tights, en funktionströja och i med iPod i öronen. Ingen kloicka, ingen iPhone och ingen Nike+ - BARA njuta och känna på kroppen.
Det slutademed ett pass på fem km där jag inte har ene aning om hur lång tid det dog. Min gissning är någonstans mellan 30 och 32 minuter med tanke på ansträngskänslan och "svettigheten" :-) Alldeles oavsett så bryr jag mig inte om tiden. Det var en fantastisk upplevelse att bara njuta av löpningen. Inte massa klocktitt och pressa i uppförsluten. När det tog emot kortade jag bara stegen och log lite mer. Folk som jag sprang om måste ha undrat en del över det där fåniga leendet som jag hade. Det var helt enkelt en underbart skön löprunda utan krav.
Jag vet inte hur andra gjort, men efter min premiärmara har jag, förutom träningsvärk, haft fullt sjå med mitt inre. Inte någon obehaglig kamp utan en positiv anda som jag brottats med. Vad är mitt primära mål? Vill jag springa en mara till? Ska jag satsa på kortare lopp bara för att roa mig, eller ska jag göra längre lopp och njuta av det?
Det har varit många frågor och jag har fått många kommentarer efter min slutförda mara. Jag tackar för alla gratulationer och alla tips om vad jag skulle kunna pyssla med eller satsa på. För de av er som ser mig på facebook är det ingen överraskning att jag fortfarande njuter av tankarna på maran. Senaste kommentaren jag la in var "steker pannkakor och drömmer glatt om Västerbron". Jag lägger stor vikt vid just ordet "glatt". Misstolka inte det. Västerbron var en plåga andra gången, men tanken på vad jag utfört ger den där härliga, nöjda och glada känslan.
Badgear var väldigt klarsynt i sin senaste kommentar där han lite försiktigt gissade att mitt fortsatta grundmål är viktrelaterat, Han hade (såklart) helt rätt i detta! För en "tjockis" som jag, som är på rätt väg, men fortfarande brottas med att bli sugen på "rätt saker" och att förstå hur ens egen kropp fungerar, är ett maraton bra, men fortfarande vill jag minska i vikt och innan jag rett ut hela "viktgrejen" med mig själv kommer troligen allting annat att bli som plåster på ett brutet ben - det kanske hjälper, men är inte riktigt rätt sak att göra. Jag har därför beslutat att nu fokusera på min viktnedgång och mitt leverne!
Sånt här kan ju göras på lika många sätt som det finns människor. I mitt fall har jag för avsikt att göra detta med hjälp av att gå med i viktklubb.se samt att börja köra "badgear"-upplägg på löpningen ett tag i kombination med kvalitetspass. Med "badgear"-upplägg avser jag flera längre pass i långsamt tempo. Det är ju ingen överraskning att vill man bränna kalorier är det en god idé att bedriva lågpulsträning under längre tid. Detta i kombination med bättre mat och envist lärande om kost borde ge en god fart söderut viktmässigt. Om man dessutom kombinerar detta med ett, eller två, kvalitetspass i veckan med fokus på fart så kanske jag också kan få sub55 på köpet. DET är inte prio ett, men kanske kommer som bonus.
Ytterligare bonus är just att mindre vikt och längre pass är en ypperlig förberedelse inför Stockholm maraton 2011. Jag har ägnat ett par dagar åt att ta till mig Roadrunners öppna fråga "Tänk på det en stund!" där jag (föga förvånande) gissar att han nog tycker jag behöver spänna bågen ytterligare inför maran 2011. So here it goes:
Stockholm maraton 2011 ska slutföras UNDER 4.30!
Shit vad jag känner mig modig nu! Man fantiserar om allt möjligt och jag kan säga att jag inte riktigt är övertygad om detta mål riktigt än, men bågen är nu spänd!
Så för er som gillar min blogg och kommer hänga kvar - "Join the joyride". Här ska kroppsfett bort, muskler och kondis in och fart ska skapas med en ny kropp. Mitt nya mantra kommer bli "Smal, snabb och stark!". När jag rabblar det och TROR på det kommer jag flyga fram i värsta Staffanstil!
Idag njuter jag av skolavslutning och jobbmämgden blir idag dålig. Det är nog meningen att jag ska fortsätta reflektera ett tag till - tror ni inte det?
Häng med, vetja!
måndag 7 juni 2010
Hård reflektion och nya mål!
Idag är mina lår stenhårda!
Det var länge sen jag var så stel som jag är idag. Borträknat gårdagen såklart :-) Jag är fortfarande en smula förvånad att jag överhuvudtaget är i ett levande skick och fortfarande överväldigande glad över att faktiskt ha fått genomföra ett maraton! Det är en väldigt speciell känsla som också gör att värken i kroppen lindras rejält!
Idag har jag jobbat på som sjutton, till skillnad från förra veckan då jag var rätt nervös, men har ändå i bakhuvudet lyckas processa helgens händelser. Känslan idag är att jag faktiskt kan vara rätt stolt över min insats trots att jag inte riktigt nådde mitt tidsmål. Som jag spekulerat i tidigare är nog en starkt bidragande orsak till detta de "ringar" som omger min kropp strax ovanför midjehöjd... Dessa ska bort och det känner jag är en "prioriterad aktivitet" (herregud, jag låter som en chef).
Om man ska kika på den positiva sidan istället, vilket jag helt klart föredrar, så är jag helnöjd med hur min placering per femkilometersmarkering förändrades över hela maran: 11094, 10755, 10647, 10427 (halvmaraton 10437) 10335, 10251, 10235, 10210 och 10165. Jag "knaprade" placeringar hela vägen utom just vid halvmaratonmarkeringen. Så brukar verkligen inte mina lopp se ut!
Det första som är lite lustigt är att mina bästa snitttider hade jag till 15K resp. 20K. Helt tvärtemot min känsla i loppet. Detta var de sträckningar som jag upplevde som fruktansvärda. Å andra sidan kanske det var just detta som var anledningen. Jag löpte helt enkelt snabbare än vad jag klarade av!
Det andra som är ännu mer lustigt är att jag har bestämt mig för att satsa på att köra Stockholm maraton 2011!
Jag har idag beslutat mig för några väldigt tydliga mål:
Blogg
Jag tänker bo kvar på den här bloggen och maratonresan ska fortsätta
Ordna till en lite roligare design och smakligare utseende
Hastighet
Under 2010 ska jag springa en mil snabbare än 55 minuter
Under 2011 ska jag springa 5 km på 25 minuter
Under 2011 ska jag springa ett halvmaraton på en tid runt 2 timmar
Under 2011 ska jag springa ett maraton på 4 timmar och 45 minuter
Vikt
Under 2010 ska jag ha tappat ytterligare 7-8 kg (jag ligger stabilt på ca. 90-91 kg nu) och ligga stabilt
Träningsmål
Inför Stockholm maraton 2011 ska jag ha sprungit minst tre långpass på 40 km eller mer
Inför Stockholm maraton 2011 ska jag ha tränat bål och styrka i betydligt större omfattning
I det stora hela tror jag att mina mål är realistiska och klart genomförbara. Exakt hur jag ska nå respektive mål är nog inte riktigt klart, men en sak i sänder. En mil under 55 minuter ligger mig varmt om hjärtat av den enkla anledningen att jag tröttnat på att vara långsammast i stan :-) Jag vill ha bättre fart och i förlängningen kunna hålla den snabba farten under längre sträckor. Jag hoppas och tror att detta ska kunna åstadkommas på Midnattsloppet alternativt Hässelbyloppet i år. Jag kommer redan denna vecka börja fundera på en bra plan för viktminskningen. Det tidigare konceptet med "ät mindre och rätt" räcker inte fullt ut och mitt tålamod tarvar en kick från början. Någon slags kickstart lär jag köra med. Dock utan svält :-)
Man skulle kunna tro att lördagens upplevelse skulle ha skrämt mig ihjäl, men icke. Jag tänker göra minst ett maraton till. Nu tillhör jag ju kategorin "de som vet hur det verkligen är" så jag har en del att tipsa mig själv om inför nästa maraton. Bland det viktigaste som jag ser det är att jag tidigt behöver komma upp i distans för att VERKLIGEN känna på distanser nära maraton. Allt för att förbereda pannbenet och kroppen på nötandet. Mer om det framöver.
Nu återstår inte mycket av arbetsdagen och det är nog tur för min kropp är trött nu. Återhämtning är en energikrävande syssla :-) På återhörande!
Det var länge sen jag var så stel som jag är idag. Borträknat gårdagen såklart :-) Jag är fortfarande en smula förvånad att jag överhuvudtaget är i ett levande skick och fortfarande överväldigande glad över att faktiskt ha fått genomföra ett maraton! Det är en väldigt speciell känsla som också gör att värken i kroppen lindras rejält!
Idag har jag jobbat på som sjutton, till skillnad från förra veckan då jag var rätt nervös, men har ändå i bakhuvudet lyckas processa helgens händelser. Känslan idag är att jag faktiskt kan vara rätt stolt över min insats trots att jag inte riktigt nådde mitt tidsmål. Som jag spekulerat i tidigare är nog en starkt bidragande orsak till detta de "ringar" som omger min kropp strax ovanför midjehöjd... Dessa ska bort och det känner jag är en "prioriterad aktivitet" (herregud, jag låter som en chef).
Om man ska kika på den positiva sidan istället, vilket jag helt klart föredrar, så är jag helnöjd med hur min placering per femkilometersmarkering förändrades över hela maran: 11094, 10755, 10647, 10427 (halvmaraton 10437) 10335, 10251, 10235, 10210 och 10165. Jag "knaprade" placeringar hela vägen utom just vid halvmaratonmarkeringen. Så brukar verkligen inte mina lopp se ut!
Det första som är lite lustigt är att mina bästa snitttider hade jag till 15K resp. 20K. Helt tvärtemot min känsla i loppet. Detta var de sträckningar som jag upplevde som fruktansvärda. Å andra sidan kanske det var just detta som var anledningen. Jag löpte helt enkelt snabbare än vad jag klarade av!
Det andra som är ännu mer lustigt är att jag har bestämt mig för att satsa på att köra Stockholm maraton 2011!
Jag har idag beslutat mig för några väldigt tydliga mål:
Blogg
Jag tänker bo kvar på den här bloggen och maratonresan ska fortsätta
Ordna till en lite roligare design och smakligare utseende
Hastighet
Under 2010 ska jag springa en mil snabbare än 55 minuter
Under 2011 ska jag springa 5 km på 25 minuter
Under 2011 ska jag springa ett halvmaraton på en tid runt 2 timmar
Under 2011 ska jag springa ett maraton på 4 timmar och 45 minuter
Vikt
Under 2010 ska jag ha tappat ytterligare 7-8 kg (jag ligger stabilt på ca. 90-91 kg nu) och ligga stabilt
Träningsmål
Inför Stockholm maraton 2011 ska jag ha sprungit minst tre långpass på 40 km eller mer
Inför Stockholm maraton 2011 ska jag ha tränat bål och styrka i betydligt större omfattning
I det stora hela tror jag att mina mål är realistiska och klart genomförbara. Exakt hur jag ska nå respektive mål är nog inte riktigt klart, men en sak i sänder. En mil under 55 minuter ligger mig varmt om hjärtat av den enkla anledningen att jag tröttnat på att vara långsammast i stan :-) Jag vill ha bättre fart och i förlängningen kunna hålla den snabba farten under längre sträckor. Jag hoppas och tror att detta ska kunna åstadkommas på Midnattsloppet alternativt Hässelbyloppet i år. Jag kommer redan denna vecka börja fundera på en bra plan för viktminskningen. Det tidigare konceptet med "ät mindre och rätt" räcker inte fullt ut och mitt tålamod tarvar en kick från början. Någon slags kickstart lär jag köra med. Dock utan svält :-)
Man skulle kunna tro att lördagens upplevelse skulle ha skrämt mig ihjäl, men icke. Jag tänker göra minst ett maraton till. Nu tillhör jag ju kategorin "de som vet hur det verkligen är" så jag har en del att tipsa mig själv om inför nästa maraton. Bland det viktigaste som jag ser det är att jag tidigt behöver komma upp i distans för att VERKLIGEN känna på distanser nära maraton. Allt för att förbereda pannbenet och kroppen på nötandet. Mer om det framöver.
Nu återstår inte mycket av arbetsdagen och det är nog tur för min kropp är trött nu. Återhämtning är en energikrävande syssla :-) På återhörande!
söndag 6 juni 2010
Treårsmålet nått - om än något långsamt...
Nu är det gjort! Jag är en maratonlöpare! På tiden 5.00.25 avslutade jag igår mitt första maraton. Det har varit en hejdundrande resa och jag kan inte säga annat än att det varit angenämt. Grädden på moset var att få springa igenom maratonbågen på Stockholms stadion igår, ivrigt påhejad av många i publiken. Rätt häftig känsla vill jag meddela er som ännu inte testat.
Innan jag ger er den fulla bilden måste jag be att få gratulera ALLA som igår gav sig ut på maratonbanan, oavsett om ni tog er igenom maratonbågen eller ej. Att ge sig ut på banan är en bedrift i sig och jag säger som Petra - ni (eller vi) är alla hjältar!
För er som besökt bloggen tidigare så är det ingen överraskning att jag varit rätt nervös sista veckan. Egentligen har jag aldrig varit nervös för loppet som sådant, utan för att inte få komma till start. Igår var det en annan känsla som spred sig i kroppen - förväntansfullhet. Den var i och för sig blandad med en riktigt rejäl dos nervositet över loppet och min kropps status. Låt mig uttrycka det så här - bubblig mage var bara förnamnet. När jag besökte toaletter igår var det ingen underbar upplevelse...
Jag skulle sammanstråla med Mentorn vid 11.45 för en pastasalladlunch innan start. Jag var på plats vid 11.45, men hann då besöka sjukvårdstältet eftersom Mentorn var sen. Där träffade jag Ingmarie - återigen en upplevelse att träffa någon man inte träffat, men man upplever att man känner så bra, "in real life". hann också leverera den utlovade kramen. På plats var också Staffan och Daniel. Mycket märklig känsla att träffa personer man bildat sig en uppfattning om, men aldrig träffat. Intressant och grymt kul! Tack för peppen allihop! Efter detta var det lunch med mentor och jag lyckades missa bloggträffen - mest pga mina nerver som gjorde att fokus låg på annat håll. Sorry bloggarna!
13.30 var jag färdigklädd, klädpåsen inlämnad och vandringen mot start påbörjades. Jag skulle ju starta i startgrupp F (längre bak gick inte att komma) och det var en mysig promenad mot fållorna. Innan jag gick in i fållan var det ett sista besök på Holken. Fortfarande ingen förbättring av magen och humöret sjönk en smula - skulle jag behöva bryta tidigt pga en strulande mage? Icke desto mindre parkerade jag mitt i startfållan och väntade på starten. En hel del småsnackande med medtävlare och trenden var tydlig - alla var spända, men hade som mål att njuta i det fantastiska vädret. 22 grader och soldis var vädret enligt speakern.
Starten gick - lååångt framför min fålla. Efter ett par minuter fick den långa vandringen påbörjas. Myrsteg i tre, fyra minuter nånting och precis på tidtagarmattan kunde jag ta de första joggingstegen. Jag gissar att jag höll ett tempo på omkring 7.30 min/km de första två kilometrarna. Fortare gick inte att springa just då. Efterhand kunde man öka och snittet låg på 6.50 min/km de första fem och nåt liknande efter milen. Förresten - i slutet på Valhallavägen, i början på loppet, såg jag också det enda kända ansiktet under hela loppet - Tobbe, en gammal danskompis som är en peppare utan dess like. Jag hade behövt dig som sidekick senare, Tobbe!
Jag kände mig hyfsat pigg ändå den första milen, och kanske tom ända fram till 13 km, men sen... Vid 13 km slog tröttheten till så det förslog. Precis då kändes det som när jag sprungit 16 km förra året på Göteborgsvarvet - plågsamt. Och då snackar vi om 13 km!! Det var faktiskt så illa så tankar på att bryta började dyka upp i mitt huvud. Efter 13 km!!´
Då slog envisheten till! Jag kan ju inte bryta en mara efter 13 km - pinsamt, tänkte jag. Jag biter ihop till halvmarastrecket. Då är det liksom mer OK att bryta... När jag passerade stadion efter första vaknade stridslusten igen. Jag hade INTE blivit varvad av eliten! Det tände mig och tröttheten dämpades något, även om varje steg redan gjorde ont. Mitt stora problem igår var mina knän. De verkade inte ha någon som helst lust att springa. De hade nog föredragit att sitta i en solstol med en öl vid sidan av och ropa "Bra kämpat, nu är det inte långt kvar...". Ha! Tänk om det hade känts så igår...
När jag passerade halvmaratonmarkeringen kring 2.22 i det skick jag kände att kroppen var i insåg jag att "idag kommer ditt pannben testas". Envishet, dumhet, eller kalla det vad du vill. Precis detta behövdes plockas fram. Jag vet inte varifrån det kom, men jag lyckades hitta lite motivation hela tiden och höll andan uppe. Jag vill poängtera att den delen av banan som löper ut på Gärdet och Djurgården för mig var den tyngsta biten mentalt. Jag tror att det handlar om att jag är oerhört motivationsdriven och på den sträckan var det inte mycket folk.
När jag passerat Skansen var jag tvungen att trycka i mig lite energy gel. Kroppen började strejka och det fanns inte nån energi att ta av. Gelen funkade klockrent och benen fick ny fart. Jag testade dessutom att praktisera Anders Szalkais tips om att ändra löpsteget för att ta energi från andra muskler än man var van vid. Det funkade det också även om jag tror att folk undrade vad jag höll på med - "Springer han med höga knän efter 30 km?".
Döm om min förvåning när jag kom ner på Söder mälarstrand och jag kom ikapp en kollega som ALLTID är snabbare än mig. Han hade jätteproblem med sina vader och satsade "bara" på att ta sig i mål innan de stängde. Jag försökte peppa honom efter den förmåga man nu kan i just det läget att man sprungit drygt tre mil och knappt kan lyfta benen...
Andra resan över Västerbron var en helt annorlunda upplevelse än den första. Dem första var inget problem. Jag tog det lugnt och löpte faktiskt hela vägen. Andra resan däremot... Jag gick uppför "knicksen" innan och fortsatte egentligen att gå större delen uppför. Nerför var det riktigt smärtsamt. Lårmusklerna hade liksom inget att sätta emot och man var mest glad att hålla sig upprätt. I detta läge började min bristfälliga bålträning visa sig. Nacke och övre delen av ryggen började göra ont, eller ja, allt gjorde ju i detta läge ont, men dessa områden gjorde ondare än tidigare. Nu var kroppen i ett läge när man kunde springa ca. en kilometer, gå 200 m, springa 200 m, gå 50 m - allt lite sporadiskt omväxlande beroende på kraft och motivation. När man nådde Centralstationen var kroppen helt slut på bränsle. Sportdryck och gel hade gjort sitt och det var svårt att få tillflödet att göra nån verkan. Viljan var dock i detta läge helt fantastisk. Det var ju bara kilometrar kvar!
Vägen upp mot Odenplan var fruktansvärd. För att inte tala om Odengatan ner mot Sveavägen! En bit upp i backen kom 40 km-passeringen och då kände man att det fanns visst hopp om att få medaljen inne på Stadion. Sista 2.2 km sprang jag om säkert 500 personer som hade en tom stirrande blick och såg ut att gå och tyst mumla "vänter, höger, vänster...". I och för sig blev jag säkert omsprungen av lika många som måste ha sparat sig till sista kilometrarna för att kunna "flyga" i mål.
Vilken känsla att få springa in på Stadion och få mjukt underlag under fötterna. Det var som att springa på bomull så fort man kom in på löparbanorna. När man kommer in på Stadion så är det omkring 200 m kvar. Tyvärr fanns inget extra kvar så någon spurt var det inte tal om,men det var helt OK. När tjejerna stack en "10 kg-medalj" i handen (idag känns den lättare än 10 kg) och sa "Bra jobbat!" så var det en befriande känsla. Man går sakta i sin egen lilla värld med ett fånigt leende på läpparna som bara bryts av de plågade snabba drag som dyker upp så snart man måste gå nerför. En flaska vatten och en "goodiebag" fick man släpa på hela vägen till Östermalms IP, men det var det banne mig värt.
Sen - de berömda stegen nerför trappan på Östermalms IP. De som man läst och hört om. Framför mig stod en man, lika stel och plågad som jag, med sin fru och dotter. Jag sökte mig till ledstången vid trappan och likaså gjorde de. De stod och velade en stund innan trappan eftersom det bara var för löpare den vägen. Till slut brast dottern ut i "Mamma, du måste flytta på dig!". Jag hade inte en chans att ta mig nerför trappan utan ledstång så - tack dottern! Chipet på skon klipptes bort och jag fick den åtråvärde "Matahon 2010 finisher"-tröjan. Den ska bäras med stolthet efter gårdagens bravader!
Vad är då sammanfattningen av min upplevelse. Tja, några punkter har jag hittills lyckats reflektera över.
Jag väger fortfarande alldeles för mycket för min egen smak - mina knän har berättat det för mig idag!
Betydligt fler/längre långpass krävs jämfört med vad jag gjort - det berättade min kropp för mig igår!
Ett maraton är ett slagfält, men jag vann striden - det har jag bestämt själv idag!
Kör inte en halvmara i tropisk hetta två veckor innan - det har Lars berättat för mig!
Det roliga i kråksången är att vem som helst kan springa ett maraton, men se till att vara förberedd! Det kommer att göra ont, men det ÄR värt det! Mitt mål var att gå under 5 timmar. Jag missade det med 26 sekunder (helt otroligt att missa med så lite på densträckan). Jag bryr mig inte om det överhuvudtaget! Jag ÄR en hjälte - precis som ni alla andra som hade förmånen att få stå på startlinjen igår!
Om man sprungit maraton på 5.00.25 i år - tror ni man kan springa på 4.45 nästa år då?
Innan jag ger er den fulla bilden måste jag be att få gratulera ALLA som igår gav sig ut på maratonbanan, oavsett om ni tog er igenom maratonbågen eller ej. Att ge sig ut på banan är en bedrift i sig och jag säger som Petra - ni (eller vi) är alla hjältar!
För er som besökt bloggen tidigare så är det ingen överraskning att jag varit rätt nervös sista veckan. Egentligen har jag aldrig varit nervös för loppet som sådant, utan för att inte få komma till start. Igår var det en annan känsla som spred sig i kroppen - förväntansfullhet. Den var i och för sig blandad med en riktigt rejäl dos nervositet över loppet och min kropps status. Låt mig uttrycka det så här - bubblig mage var bara förnamnet. När jag besökte toaletter igår var det ingen underbar upplevelse...
Jag skulle sammanstråla med Mentorn vid 11.45 för en pastasalladlunch innan start. Jag var på plats vid 11.45, men hann då besöka sjukvårdstältet eftersom Mentorn var sen. Där träffade jag Ingmarie - återigen en upplevelse att träffa någon man inte träffat, men man upplever att man känner så bra, "in real life". hann också leverera den utlovade kramen. På plats var också Staffan och Daniel. Mycket märklig känsla att träffa personer man bildat sig en uppfattning om, men aldrig träffat. Intressant och grymt kul! Tack för peppen allihop! Efter detta var det lunch med mentor och jag lyckades missa bloggträffen - mest pga mina nerver som gjorde att fokus låg på annat håll. Sorry bloggarna!
13.30 var jag färdigklädd, klädpåsen inlämnad och vandringen mot start påbörjades. Jag skulle ju starta i startgrupp F (längre bak gick inte att komma) och det var en mysig promenad mot fållorna. Innan jag gick in i fållan var det ett sista besök på Holken. Fortfarande ingen förbättring av magen och humöret sjönk en smula - skulle jag behöva bryta tidigt pga en strulande mage? Icke desto mindre parkerade jag mitt i startfållan och väntade på starten. En hel del småsnackande med medtävlare och trenden var tydlig - alla var spända, men hade som mål att njuta i det fantastiska vädret. 22 grader och soldis var vädret enligt speakern.
Starten gick - lååångt framför min fålla. Efter ett par minuter fick den långa vandringen påbörjas. Myrsteg i tre, fyra minuter nånting och precis på tidtagarmattan kunde jag ta de första joggingstegen. Jag gissar att jag höll ett tempo på omkring 7.30 min/km de första två kilometrarna. Fortare gick inte att springa just då. Efterhand kunde man öka och snittet låg på 6.50 min/km de första fem och nåt liknande efter milen. Förresten - i slutet på Valhallavägen, i början på loppet, såg jag också det enda kända ansiktet under hela loppet - Tobbe, en gammal danskompis som är en peppare utan dess like. Jag hade behövt dig som sidekick senare, Tobbe!
Jag kände mig hyfsat pigg ändå den första milen, och kanske tom ända fram till 13 km, men sen... Vid 13 km slog tröttheten till så det förslog. Precis då kändes det som när jag sprungit 16 km förra året på Göteborgsvarvet - plågsamt. Och då snackar vi om 13 km!! Det var faktiskt så illa så tankar på att bryta började dyka upp i mitt huvud. Efter 13 km!!´
Då slog envisheten till! Jag kan ju inte bryta en mara efter 13 km - pinsamt, tänkte jag. Jag biter ihop till halvmarastrecket. Då är det liksom mer OK att bryta... När jag passerade stadion efter första vaknade stridslusten igen. Jag hade INTE blivit varvad av eliten! Det tände mig och tröttheten dämpades något, även om varje steg redan gjorde ont. Mitt stora problem igår var mina knän. De verkade inte ha någon som helst lust att springa. De hade nog föredragit att sitta i en solstol med en öl vid sidan av och ropa "Bra kämpat, nu är det inte långt kvar...". Ha! Tänk om det hade känts så igår...
När jag passerade halvmaratonmarkeringen kring 2.22 i det skick jag kände att kroppen var i insåg jag att "idag kommer ditt pannben testas". Envishet, dumhet, eller kalla det vad du vill. Precis detta behövdes plockas fram. Jag vet inte varifrån det kom, men jag lyckades hitta lite motivation hela tiden och höll andan uppe. Jag vill poängtera att den delen av banan som löper ut på Gärdet och Djurgården för mig var den tyngsta biten mentalt. Jag tror att det handlar om att jag är oerhört motivationsdriven och på den sträckan var det inte mycket folk.
När jag passerat Skansen var jag tvungen att trycka i mig lite energy gel. Kroppen började strejka och det fanns inte nån energi att ta av. Gelen funkade klockrent och benen fick ny fart. Jag testade dessutom att praktisera Anders Szalkais tips om att ändra löpsteget för att ta energi från andra muskler än man var van vid. Det funkade det också även om jag tror att folk undrade vad jag höll på med - "Springer han med höga knän efter 30 km?".
Döm om min förvåning när jag kom ner på Söder mälarstrand och jag kom ikapp en kollega som ALLTID är snabbare än mig. Han hade jätteproblem med sina vader och satsade "bara" på att ta sig i mål innan de stängde. Jag försökte peppa honom efter den förmåga man nu kan i just det läget att man sprungit drygt tre mil och knappt kan lyfta benen...
Andra resan över Västerbron var en helt annorlunda upplevelse än den första. Dem första var inget problem. Jag tog det lugnt och löpte faktiskt hela vägen. Andra resan däremot... Jag gick uppför "knicksen" innan och fortsatte egentligen att gå större delen uppför. Nerför var det riktigt smärtsamt. Lårmusklerna hade liksom inget att sätta emot och man var mest glad att hålla sig upprätt. I detta läge började min bristfälliga bålträning visa sig. Nacke och övre delen av ryggen började göra ont, eller ja, allt gjorde ju i detta läge ont, men dessa områden gjorde ondare än tidigare. Nu var kroppen i ett läge när man kunde springa ca. en kilometer, gå 200 m, springa 200 m, gå 50 m - allt lite sporadiskt omväxlande beroende på kraft och motivation. När man nådde Centralstationen var kroppen helt slut på bränsle. Sportdryck och gel hade gjort sitt och det var svårt att få tillflödet att göra nån verkan. Viljan var dock i detta läge helt fantastisk. Det var ju bara kilometrar kvar!
Vägen upp mot Odenplan var fruktansvärd. För att inte tala om Odengatan ner mot Sveavägen! En bit upp i backen kom 40 km-passeringen och då kände man att det fanns visst hopp om att få medaljen inne på Stadion. Sista 2.2 km sprang jag om säkert 500 personer som hade en tom stirrande blick och såg ut att gå och tyst mumla "vänter, höger, vänster...". I och för sig blev jag säkert omsprungen av lika många som måste ha sparat sig till sista kilometrarna för att kunna "flyga" i mål.
Vilken känsla att få springa in på Stadion och få mjukt underlag under fötterna. Det var som att springa på bomull så fort man kom in på löparbanorna. När man kommer in på Stadion så är det omkring 200 m kvar. Tyvärr fanns inget extra kvar så någon spurt var det inte tal om,men det var helt OK. När tjejerna stack en "10 kg-medalj" i handen (idag känns den lättare än 10 kg) och sa "Bra jobbat!" så var det en befriande känsla. Man går sakta i sin egen lilla värld med ett fånigt leende på läpparna som bara bryts av de plågade snabba drag som dyker upp så snart man måste gå nerför. En flaska vatten och en "goodiebag" fick man släpa på hela vägen till Östermalms IP, men det var det banne mig värt.
Sen - de berömda stegen nerför trappan på Östermalms IP. De som man läst och hört om. Framför mig stod en man, lika stel och plågad som jag, med sin fru och dotter. Jag sökte mig till ledstången vid trappan och likaså gjorde de. De stod och velade en stund innan trappan eftersom det bara var för löpare den vägen. Till slut brast dottern ut i "Mamma, du måste flytta på dig!". Jag hade inte en chans att ta mig nerför trappan utan ledstång så - tack dottern! Chipet på skon klipptes bort och jag fick den åtråvärde "Matahon 2010 finisher"-tröjan. Den ska bäras med stolthet efter gårdagens bravader!
Vad är då sammanfattningen av min upplevelse. Tja, några punkter har jag hittills lyckats reflektera över.
Jag väger fortfarande alldeles för mycket för min egen smak - mina knän har berättat det för mig idag!
Betydligt fler/längre långpass krävs jämfört med vad jag gjort - det berättade min kropp för mig igår!
Ett maraton är ett slagfält, men jag vann striden - det har jag bestämt själv idag!
Kör inte en halvmara i tropisk hetta två veckor innan - det har Lars berättat för mig!
Det roliga i kråksången är att vem som helst kan springa ett maraton, men se till att vara förberedd! Det kommer att göra ont, men det ÄR värt det! Mitt mål var att gå under 5 timmar. Jag missade det med 26 sekunder (helt otroligt att missa med så lite på densträckan). Jag bryr mig inte om det överhuvudtaget! Jag ÄR en hjälte - precis som ni alla andra som hade förmånen att få stå på startlinjen igår!
Om man sprungit maraton på 5.00.25 i år - tror ni man kan springa på 4.45 nästa år då?
fredag 4 juni 2010
Sista rapporten FÖRE loppet...
OK. Nu är kroppen i balans igen för löparäventyr. Magen bubblar och tankarna far omkring - allt är precis som vanligt inför ett lopp alltså! Kolhydraterna är på topp. Ikväll blir det Talang 2010 med smågodis som grädde på moset. Vatten intas löpande och sportdryck är förberett och kylt inför morgondagen.
Så - vad har Magnus bestämt sig för när det gäller kläder? Jo, nedanstående (med eller utan keps får bli väderberoende):
Tyvärr blir det inte vackrare än så... :-)
Frukost 1: Vid 8.00, en rejäl havregrynsgröt med jordgubbssylt, Vatten
Frukot 2: Vid 10.00, några "ljusa" mackor för snabb energi, Kaffe, Vatten
Lunch: På plats vid 11.45, en pastasallad med tillhörande läskeblask (rejält sockrad), Vatten
Middag: Förslag nån?
Troligen oräkneliga toalettbesök, men vad gör det - det funkade bra i Göteborg?
Under loppet medförs Maxim sportdryck i vätskebälte samt ett par Maxim energy gel som jag har för avsikt att spara länge, länge (intas först gissningsvis vid 30+ km).
För er som tänkte följa mig via Runkeeper - Jag kommer INTE att använda Runkeeper imorgon! Det blir helt enkelt för mycket att släpa på. Nu kör jag den slimmade versionen istället...
I övrigt är planen att öppna i Göteborgsvarvstempo (ca. 6.30 min/km) och att dricka på varje stationj (om jag inte känner mig "fullvätskad" då jag kommer låta bli). En sakta lunk på första varvet lär övergå i en sakta smärtsam lunk framåt 35 km :-) Jag ser VERKLIGEN fram emot målgång på stadion!
En sakt till: Tack alla som stöttat mig hela vägen hit, tack för alla lyckönskningar och tack alla som kommer hojta på mig imorgon. Ni kommer vara med mig i tanken - hela vägen!
Vi ses på andra sidan målsnöret!!!!!!
torsdag 3 juni 2010
Nervös och ledig...
Precis i detta nu går jag på ledighet tom måndag. Det är nog tur, kan jag säga. De senaste dagarna har min verkningsgrad på jobbet varit "all-time-low" och det känns inte alls bra. Tack och lov, på det personliga planet, väger spänningen inför lördag upp det hela - mer än väl.
Jag tar helt enkelt ledigt nu och fokuserar på att varva ned, leka med min barn, laga pasta och klura på varför det känns så himla bra :-) I grunden är jag en rätt positiv filur och det kanske är så att det speglar av sig i mina förberedelser? Alldeles oavsett så kan jag konstatera att jag är nervös. Inte sådär jobbigt, oroligt nervös, utan mer spännande, förväntansfullt nervös. Helt enkelt det där bra nervösa tillståndet som känns lite kittlande i magen och bara lockande. Nu får man väl hoppas att detta håller i sig hela vägen fram till start - och kanske ända till mål!
Vad är då mina förväntningar? Tja, egentligen ganska blygsamma. Det kommer vara rätt varmt, det är långt att springa och jag kommer ha kul, men ont. En rätt bra sammanfattning av det hela tror jag. Jag oroar mig inte för något. Väskan med "glöm-inte-det-här"-grejerna är packad. Garmin ligger på laddning. Löparkläderna är tvättade och - ja, jag tror faktiskt det var allt. Första halvan kommer jag bara borra ner skallen och avverka. Det är ju den andra halvan som är den verkliga upplevelsen. Att ha passerat Västerbron andra gången, att löpa(?) in på stadion och att äntligen få hämta "Marathon finisher 2010"-tröjan...
Det enda som återstår nu är att inhandla det sista. Jag tänkte ta med mig några energy-gel, lite russin och faktiskt i vätskebältet ha förberedd sportdryck.
En annan sak jag vinglar lite kring är huruvida magväskan ska få vara med samt om jag ska köra "Runkeeper-sändning", eller ej. Batteriet i min iPhone kommer inte orka hela maran! Jag tror jag avvaktar med båda dessa beslut till imorgon. Då är nummerlappen uthämtad, Östermalms IP utforskat och pastavända två under tillagning.
Tills vidare - simma lugnt!
Jag tar helt enkelt ledigt nu och fokuserar på att varva ned, leka med min barn, laga pasta och klura på varför det känns så himla bra :-) I grunden är jag en rätt positiv filur och det kanske är så att det speglar av sig i mina förberedelser? Alldeles oavsett så kan jag konstatera att jag är nervös. Inte sådär jobbigt, oroligt nervös, utan mer spännande, förväntansfullt nervös. Helt enkelt det där bra nervösa tillståndet som känns lite kittlande i magen och bara lockande. Nu får man väl hoppas att detta håller i sig hela vägen fram till start - och kanske ända till mål!
Vad är då mina förväntningar? Tja, egentligen ganska blygsamma. Det kommer vara rätt varmt, det är långt att springa och jag kommer ha kul, men ont. En rätt bra sammanfattning av det hela tror jag. Jag oroar mig inte för något. Väskan med "glöm-inte-det-här"-grejerna är packad. Garmin ligger på laddning. Löparkläderna är tvättade och - ja, jag tror faktiskt det var allt. Första halvan kommer jag bara borra ner skallen och avverka. Det är ju den andra halvan som är den verkliga upplevelsen. Att ha passerat Västerbron andra gången, att löpa(?) in på stadion och att äntligen få hämta "Marathon finisher 2010"-tröjan...
Det enda som återstår nu är att inhandla det sista. Jag tänkte ta med mig några energy-gel, lite russin och faktiskt i vätskebältet ha förberedd sportdryck.
En annan sak jag vinglar lite kring är huruvida magväskan ska få vara med samt om jag ska köra "Runkeeper-sändning", eller ej. Batteriet i min iPhone kommer inte orka hela maran! Jag tror jag avvaktar med båda dessa beslut till imorgon. Då är nummerlappen uthämtad, Östermalms IP utforskat och pastavända två under tillagning.
Tills vidare - simma lugnt!
tisdag 1 juni 2010
Sista passet och laddning
Ikväll, eller i eftermiddag, kommer jag göra mitt sista pass innan maran på lördag. Jag tror att jag kommer göra ett lättdistanspass på sex-sju kilometer kring min tänkta öppningsfart på maran. Min målsättning är att försöka lägga mig kring 6.30-6.40 min/km på den inledande halvan på maran och det är vad jag planerar för passet senare idag också. Nu vet jag att det är svårt med farthållning på mina kortare pass, men jag ska ta det lugnt och jogga bort mycket av alla funderingar som flimrar och snurrar i skallen just nu!
Först idag har jag fått klart för mig hur resten av veckan ska se ut. Jag vet, det är lite sent men jag tror stenhårt på att jag måste göra detta på mitt sätt, annars blir det inte gjort alls :-) Idag blir det, som sagt, ett lättdistanspass i lugn fart och vad som ska intas till middag det vet bara min fru just nu. Idag och imorgon kommer jag äta och dricka precis som vanligt. Jag kommer nog däremot upplevas som lite lat eftersom jag undviker rörelse i större omfattning så gott jag kan. Detta lär bli "värre" imorgon och i övermorgon då jag planerar att vila aktivt. I detta fall menar jag verkligen inte promenad och jogg utan riktigt soffpotatisvila :-) Det har funkat bra för mig tidigare och jag tror det kommer funka bra denna gång också!
Kolhydratladdning tänkte jag faktiskt ge mig in lite på. På torsdag och fredag är det kolhydratrik kost som gäller. Frun jobbar dessa dagar så mina barn kommer drabbas av pasta hela veckoslutet. På fredag kommer jag också vara noggrann med att dricka - inte överdrivet "vätska mig", utan bara vara noggrann att jag får i mig ordentligt med dricka. Dessutom kommer jag försöka få i mig något mer salt än vad jag normalt intar. Fortfarande i "lagom" dos. Om det pekar mot varmt väder på lördag (vilket det just nu gör) drar jag igång operation "vätskning" på lördag morgon för att fylla på det sista - precis som på Göteborgsvarvet!
På fredag har jag tagit ledigt för att kunna dels hämta nummerlapp och spatsera på mässområdet, men också för att fokusera tankarna och varva upp "pannbenet" det sista. Jag vet att just den mentala biten kommer vara väldigt avgörande och redan efter Varvet började tankarna snurra. Skillnaden idag är att de positiva tankarna återvänt och jag känner mig oerhört fokuserad. Jag har faktiskt stora problem att fokusera på jobbet idag - jag ser bara mig själv passera mållinjen hela tiden...
På lördag ska det dessutom bli lite kul att se alla "bloggjoggare" live innan start. På Facebook är det beslutat att de som vill träffas bakom Östermalms IP vid 12.00-12.30 för lite pepp och snack.
Jag skulle tro att jag kommer göra nåt inlägg till innan lördag, men just nu är det mycket energi som går till laddning. Om inte annat lär jag meddela min "premiärmaraklädsel" innan lördag för er som åtminstone vill försöka ha en teorietisk chans att heja på mig...
Tillägg: Sista passet kört!
Först idag har jag fått klart för mig hur resten av veckan ska se ut. Jag vet, det är lite sent men jag tror stenhårt på att jag måste göra detta på mitt sätt, annars blir det inte gjort alls :-) Idag blir det, som sagt, ett lättdistanspass i lugn fart och vad som ska intas till middag det vet bara min fru just nu. Idag och imorgon kommer jag äta och dricka precis som vanligt. Jag kommer nog däremot upplevas som lite lat eftersom jag undviker rörelse i större omfattning så gott jag kan. Detta lär bli "värre" imorgon och i övermorgon då jag planerar att vila aktivt. I detta fall menar jag verkligen inte promenad och jogg utan riktigt soffpotatisvila :-) Det har funkat bra för mig tidigare och jag tror det kommer funka bra denna gång också!
Kolhydratladdning tänkte jag faktiskt ge mig in lite på. På torsdag och fredag är det kolhydratrik kost som gäller. Frun jobbar dessa dagar så mina barn kommer drabbas av pasta hela veckoslutet. På fredag kommer jag också vara noggrann med att dricka - inte överdrivet "vätska mig", utan bara vara noggrann att jag får i mig ordentligt med dricka. Dessutom kommer jag försöka få i mig något mer salt än vad jag normalt intar. Fortfarande i "lagom" dos. Om det pekar mot varmt väder på lördag (vilket det just nu gör) drar jag igång operation "vätskning" på lördag morgon för att fylla på det sista - precis som på Göteborgsvarvet!
På fredag har jag tagit ledigt för att kunna dels hämta nummerlapp och spatsera på mässområdet, men också för att fokusera tankarna och varva upp "pannbenet" det sista. Jag vet att just den mentala biten kommer vara väldigt avgörande och redan efter Varvet började tankarna snurra. Skillnaden idag är att de positiva tankarna återvänt och jag känner mig oerhört fokuserad. Jag har faktiskt stora problem att fokusera på jobbet idag - jag ser bara mig själv passera mållinjen hela tiden...
På lördag ska det dessutom bli lite kul att se alla "bloggjoggare" live innan start. På Facebook är det beslutat att de som vill träffas bakom Östermalms IP vid 12.00-12.30 för lite pepp och snack.
Jag skulle tro att jag kommer göra nåt inlägg till innan lördag, men just nu är det mycket energi som går till laddning. Om inte annat lär jag meddela min "premiärmaraklädsel" innan lördag för er som åtminstone vill försöka ha en teorietisk chans att heja på mig...
Tillägg: Sista passet kört!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)