Resan mot en lättare mara

Utan världsmästarkrav...

2011-10-03T21:37:00.002+02:00

...så går livet lättare!

För MIG så har den här resan varit en berg- och dalbana :-) Det har gått upp, med en mara avbockad, och det har gått ner, med den senaste tidens rätt kraftiga "nerekänsla". Ändå kan jag inte känna mig misslyckad... Jag är ju så himla glad att nu må så här bra! Att dagligen vakna, hjärnan går på 100% (i alla fall som det känns nu) och en energi som räcker till att läsa med den sjuåriga dottern varje dag...

Att känna så här är för mig helt fantastiskt. Jag gissar att jag varit rätt hyfsad ändå på att dölja, åtminstone en del, hur jobbigt det mesta i livet känts. Det är nog mest bara sista halvåret som det riktigt trängt igenom på bloggen. Med vissa undantag tidigare :-))

Nu finns hoppet igen! Ett halvårs brottande med att vakna trött, jobba trött, träna trött och att ständigt glömma allt man behöver komma ihåg - det unnar jag ingen :-) Jag har tagit mitt hundår nu och är på väg tebax!

Idag en fantastisk utbildningsdag. Underbara diskussioner och en känsla av hopp även på jobbsidan. Att ha levt frustrerad på medeltiden i min yrkesroll har inte direkt gynnat humöret ;-) Imorgon ytterligare en dag i inlärningens tecken och därefter, ja vad vet man efter idag egentligen...

På torsdag en träff med PT Erika och en "träningsvägledning"! Vad nu det innebär... Säkert en massa pekpinnar, tips och annat nytt som jag med glädje kan kasta mig över nu när det finns energi(trots en envis treveckorsförkylning)! Längtan har liksom tagit sig ett annat uttryck :-) Några saker kan jag redan nu konstatera:

Berlin 2012, Uncheck!
Berlin 2013, Check!

Som den uppmärksamme ser skjuter jag på Berlin 2012. 2012 är liksom alldeles för tidigt. Det kommer inte hålla med de mål jag har primärt och därför får Berlin 2012 göra plats för annat. Som en 15 kg lättare Magnus med små ändringar av kosten och mer fokuserad träning :-)
2013 däremot tänkte jag ta en sväng till Berlin... Nån som ska med?

Om livet tänker leda mig på den väg jag kan ana just nu, och den väg jag vill gå, så kommer mycket att bli lättare. Säkert kommer en del få motsatt effekt, men vad vore livet utan utmaningar?

Två veckor i pigghet!

2011-09-29T11:20:00.001+02:00

Så! Nu har det gått två veckor på nya piller och jag kan bara säga - Toppen!

Efter att ha startat med en ny medicin/nytt hormon mot mina sköldkörtelbesvär kan jag enkelt konstatera att läkarens påstående om humbug faktiskt var sant, men helt annorlunda än vad han menade! Det var helt enkelt HANS påståenden som var humbug!

Läkarvetenskapen är en spännande sfär och jag har hittills i mitt liv haft stort förtroende för den kåren. Tyvärr känner jag att det förtroendet naggats i kanten av den läkare jag träffade senast. Tyvärr får hans rädsla(?)/okunskap alla läkares förtroende i mina ögon en ordentlig känga.

Han påstod ju rakt upp och ner att - Visst kan du få testa de pillrena, men jag har pratat med mina kollegor och det där ska du inte tro på, det är ren humbug! Rätt imponerande påstående ändå eftersom en avsevärd del av "sköldkörtelproblemdrabbade" hävdar motsatsen. Även ett antal av hans kollegor har börjat ifrågasätta de riktlinjer som finns för behandling av sköldkörtelproblem.

Nåja, jag har lovat mig själv att låta det gå en tid innan jag agerar ytterligare. Jag mår helt otroligt bra just nu! Visst åkte jag på en rejäl förkylning, men det kan knappast detta område belastas för :-) Måhända är mitt välmående ren placebo, men just därför ska jag ge detta chansen ett tag framöver. Fortsätter jag att må lika bra kommer jag garanterat att skriva ett då faktabaserat brev till läkaren ifråga och ställa honom mot väggen. Om det nu är så att detta FAKTISKT hjälper så är det ju hemskt om han sitter och idiotförklarar även andra patienter som kommer till honom med motsvarande symptom. Eller hur? Om jag dessutom får ett "goddagyxskaftsvar" tillbaka har jag minsann en riktigt stor lust att gå vidare med detta. Hur vet jag inte, men jag blir rädd om denna läkares uppfattning är en generell sådan och i så fall måste någon påtala problemet...

Så, uppenbarligen har jag landat på ett plan där hjärnan helt plötsligt fungerar igen. Bland det första som hände var att jag blev förkyld :-) Men det var första gången på väldigt länge som jag "bara" blev sjuk. Tidigare har min "sega" hjärna gjort att jag blivit helt utslagen av en enkel förkylning. Nu är skallen påslagen, men snörvlet kör sitt race. Mycket trivsam upplevelse!

Idag skulle jag ha träffat en PT för att lägga upp en plan för min träning, men det blir nu flyttat tills jag åtminstone inte smittar mer. Nu finns i alla fall den mentala orken för att ta tag saker igen!

Nu j-lar ska här tas tag i livet :-)

Pilleruppdatering...

2011-09-15T14:49:00.000+02:00

Tjing! Startade dagen med ett corepass 6.45... Puh!

Inte nog med att det var tidigt - det var dessutom ett tag sedan jag körde just core. DET märktes :-) Glädjande nog var det så där "skönt ont" och jag blev tom rejält svettig. Bra där - Erika (coach på SATS)!

Det var ju rejält länge sen jag skrev nåt på bloggen och även idag tänkte jag vara lite fåordig. Jag tränar på i min sakta lunk på SATS och en och annan kort löprunda. Men det är ju inte speciellt revolutionerande i sig. Det är däremot läkarbesöket igår...

Efter att totalt ha ledsnat på att "vara 80% frisk", många timmars studerande i ämnet "hypotyreos" på nätet , så bestämde jag mig - DET FÅR VARA NOG NU! Sagt och gjort beställdes en läkartid. Jag var så fräck att jag bad den som tog emot min bokning att be läkaren läsa på på några sajter jag själv läst på :-) Sköterskan i andra ändan telefonluren var mest stum och undrade om jag inte åt Levaxin... Den klassiska svenska vårdfrågan till oss med sköldkörtelproblem!

Så - igår var det dags! Läkaren hälsade tveksamt med ett mycket undvikande handslag. "Ja, jo, visst var det du som skickat in en del sajter som jag skulle läsa om?". Japp, svarade jag hurtigt! "Ja, jo, jag har läst och diskuterat med mina kollegor här på vårdcentralen och det som skrevs på de sajterna är vi överens om att det är rent humbug..."! Döm om min förvåning! De hade kollektivt dömt ut sajter där "drabbade" redogjort för sina egna erfarenheter av olika preparat och tipsat andra likasinnade/likadrabbade om sina resultat. Jag var tyst i säkert 20 sekunder... Efter det brast jag ut i "Menar du allvar?" :-)

Ni kan ju ana svaret. Jag bemötte hans påstående med en ordentlig attack i stil med "Att så totalt döma ut såpass många drabbade anser jag vara totalt oprofessionellt!". Jag undrar om de egentligen överhuvudtaget läst andra människors, om än overifierade källor, berättelser ur sina riktiga liv, eller om de bara kikat på rubrikerna och dömt utifrån det. Jag vill med bestämdhet hävda att människor som arbetar i vården borde veta bättre än att ignorera människors berättelser.

Hur som helst. Efter att ha markerat min ståndpunkt förklarade jag, och läkaren såg ut att lyssna, hur jag upplever mitt liv och leverne. Att äta hyfsat, träna 4 gånger i veckan intensivt, med promenader däremellan, ha lugnt och roliga uppgifter på jobbet och sova som en prins för det mesta... Att detta leverne skulle ge en konstant trötthet, även efter 10 timmars sömn, viktuppgång och halvdepression känns ju helt absurt. Jag hävdar bestämt att så ska ingen frisk människa leva! Han höll med om att något måste vara fel... :-)

Så... hela besöket slutade med att jag fick som jag ville. Jag började igår med ett kompletterande preparat (Liothyronin) och redan efter några timmar - Tadaaaa! Hjärnan checkade in och tröskverket startade! En HELT fantastisk känsla! Den där tunga blöta filten lämnade plats för den verkliga världen igen!

Idag har jag haft huvudvärk. Troligen en bieffekt av lite snabb uppdosering. Jag får helt enkelt känna mig fram. Vad sägs om läkarens ordination "1/2-1 tablett, 1-2 ggr/dag"? Rätt ospecifik, eller?
Jag säger som jag och min mamma alltid brukar säga - Man måste vara frisk för att orka vara sjuk! Jag är otroligt glad att jag stod på mig, markerade vad jag tyckte om vårdens sätt att bemöta mig och andra likadrabbade och fick medicinering enligt vad jag själv föreslog. Jag hoppas det kommer fortsätta kännas lika bra framöver, för nu j-lar är jag på G igen! Kanske kan mitt minne börja fungera igen också. Nåja, bara att känna att hjärnan faktiskt är påslagen är ett stort steg. Om minnet inte återvänder så gör det inte det! Carpe diem!

Ooops! Det skulle ju bli ett kort inlägg! Nåja, jag låter inlägget vara i sin originalstorlek. Jag kommer ändå inte minnas hur jag tänkte från början :-) Å, förresten - jag snackade med tränaren imorse och ska köra en konsultation om en vecka för att träna/övervakas lite av en PT. Då lär det bli dags för nya målsättning. Coolt, eller hur?

Ett litet avstamp...

2011-08-19T11:47:00.001+02:00

Sådär - idag gjorde jag det! Jag slog en signal till vårdcentralen och "läste lusen" av den stackars sköterskan i andra ändan. Eller, nä, det är nog fel uttryck. Hon fick sig en skopa vetenskapliga fakta levererade av en patient som hade en klar uppfattning om vårdens kompetensnivå på sköldkörtelproblematik, för nu var Magnus trött på att leva i en värld av seghet, halvdepp, infektionskänslighet och inte minst oförmåga att tappa vikt.

Jag har legat halvdäckad sedan i lördags när jag genomförde ett riktigt roligt midnattslopp. Inte sjuk, inte frisk. Inte glad, inte deppig. Inte omotiverad, inte motiverad. Bara något grått sörjigt däremellan. Så har mitt liv känts ett bra tag nu. Eftersom jag "legat" i veckan har jag haft möjligheten och tiden att forska i många olika saker. Framförallt har jag läst det mesta i forum, bloggar och vetenskapliga artiklar kring hypotyreos!

Hypotyreos är kort en "sjukdom" som beror på att sköldkörteln inte kan producera tillräckligt med hormon. Grundfunktionen med sköldkörteln har med ämnesomsättningskontroll att göra och de hormoner som produceras påverkar ämnesomsättningen. Den normala behandlingen idag är livslångt intag av Levaxin som innehåller en syntetisk variant av tyroxin(T4) som i kroppen omvandlas till trijodtyronin(T3). I "undantagsfall", har jag konstaterat på nätet, behandlas man med Liothyronin som är ett tillskott av trijodtyronin(T3), vilket helt klart verkar vara en framkomlig väg för mig och min situation.

Så - vad är det jag stampar av med och mot vad? Jo, efter att ha läst mycket och länge om personer med samma situation som jag har jag bestämt mig för att genomföra en "attack" på vården igen. Det kan inte vara meningen att jag ska fortsätta leva och känna mig 80% frisk - jämt! Det är riktigt frustrerande att inte någonsin känna sig helt frisk, alert och att dessutom ha ett minne som en guldfisk. Att dessutom ha en kropp som kämpar emot en på viktfronten gör ju inte livet roligare att leva. Under de perioder när jag levt sunt, tränat MYCKET och haft kraftigt fokus på vikten har kroppen snabbt ruskat av sig min ansträngning och tvärstannat. Det enda som händer är att jag lyckas gå ner lite grann och därefter slår kroppen av ämnesomsättningen och händer något så går jag upp i vikt. Dessutom verkar jag ALLTID dra på mig infektioner som håller i sig minst tre gånger så länge som för andra.

Vikten är viktig för mig, men mitt mentala mående är oändligt mycket viktigare. Att kunna få hjärnan att vakna ur den halvdvala i vilken den befinner sig ständigt skulle vara riktigt trevligt. För några år sedan var min hjärna alert, snabb och minnet svek mig inte oavbrutet. Jag upplever just nu min hjärna ungefär som att den går på 75% effekt och att minnet ofta befinner sig i de övriga 25%. Det ÄR ett problem och det är INTE bara gnäll. Jag har gett min nya dos en rejäl chans, men jag går som sagt omkring och känner mig 80% frisk. Vad är det för liv, liksom?

Så, avstampen gäller mitt liv i stort. Med en förändring av medicineringen så hoppas jag kunna väcka mig själv och det glada, positiva jaget som finns under den här "blöta yllefilten" som jag just nu inte riktig får av mig... Här ska det banne mig redas ut saker! Kan inte läkaren på vårdcentralen hjälpa mig så går jag fanimej vidare. Nu har jag totalt "lackat ur" på detta! Nån måtta får det vara!

Ahhh - det här kändes inte helt fel att "vräka ur sig" :-) Oavsett om jag lyckats skapa någon förståelse för min situation så känner jag att en liten flik av filten är på väg att lyftas. Nu är det bara resten av den kvar...

Midnattslufs med mersmak?

2011-08-14T11:28:00.000+02:00

Japp, så var det enda loppet för i år avverkat. Midnattsloppet! Och det var en trevlig upplevelse :-)

Sen i maj har löpträningen legat på hyllan. Fokus har legat på helt andra värden i livet och energin har näppeligen räckt ens till dem. Sommaren har varit en oas från löpning för min del. Inte för att jag var less, utan snarare är det andra funderingar som varit i vägen. Ibland måste man prioritera och denna period har löpningen varit nedprioriterad - rejält...

Så, varför ställer man sig på startlinjen för att springa en mil - helt utan löpträning? Ja, egentligen har jag inget svar på den frågan. Jag var helt enkelt sugen när jag anmälde mig. Strax innan jag stack igår kväll frågade min fru mig: "Är du sugen?". Svaret hon fick var "Inte ett dugg!" så förutsättningarna var väl sådär, va?

Efter att ha konstaterat att man borde läst på sl.se INNAN jag åkte var det bara att åka med och besöka en stor del av tunnelbanenätet. En ovan tunnelbaneåkare som dessutom skulle träffa ett gäng kl. 20 kikade besviket på klockan och med lite hängande huvud anlände jag till Zinken en halvtimme sen. Döm om min förvåning när "gänget" var kvar. Kul att träffa SATS-foket från Bålsta!

Väl i startfållan kunde undertecknad återigen konstatera att han har svårt att synka toalettbesök med löploppstarter :-) Första två kilometrarna gick åt till att hålla utkik efter en bra buske. Ingen sådan dök upp så det blev till att bita ihop de resterande åtta... Nästa gång...

Målet för kvällen var att njut och framförallt le mig upp för Sofia kyrkbacke. Båda dessa mål kan jag checka av med ett nöjt leende. Tiden (1.04.38) är ju absolut ingenting att hänga i julgranen, men jag är egentligen jättenöjd. En lunk i lagom tempo (läs långsamt tempo) och något ansträngt leende i slutet av mördarbackarna gjorde att det totalt blev en angenäm upplevelse. Absolut något att göra om!

Så, har gick det med ambitionerna efter loppet då? Tja, jag låter allt vara osagt just nu. Jag trivs bra med min träningsmängd, men kommer ändra lite på fördelningen. Jag är just nu fast i cykelträsket! Det är fantastiskt kul med cykelpass, men jag måste bredda lite. Jag börjar med att crosspass imorgon så får vi se sen. När det gäller löpningen så kommer jag nog smyga igång med löpningen igen. Det ÄR ju så skönt! Jag låter min vidlyftiga mål vila ett tag till. Jag har stort fokus just nu på att skapa mig en bra vardag med lagom dos och det är lätt att "spåra ur" genom att dra på för mycket då. Jag har tänkt mycket på att för tre år sen så tränade jag inte nåt - noll, zip, nada... Likaså ska fokuset över på vikten igen. Dels bättre kost, men också ta ett snack med min läkare om att justera min medecinering för sköldkörteln. Jag kan bara kosntatera på diverse forum att jag inte är ensam med viktproblem och sköldkörtelproblematik. Inget att gömma sig bakom, men helt uppenbart något att ta tag i även det så jag ger mig själv bästa tänkbara förutsättningar.

Så - mersmak definitivt! Jag återvänder sakta, men säkert, till löparvärlden. Om än med något annan attityd :-) Idag ska jag assistera min nyskilde bror med väggbygge i hans nya hus - MED träningsvärk... Fantastiskt!

Många "borden", men få succéer - märkligt nöjd ändå...

2011-08-01T19:17:00.000+02:00

Ojojoj vad länge sedan jag bloggade ordentligt. Fokusproblem har helt klart fått ett ansikte i mig!

Ja, vad ska jag säga? Semestern har susat förbi med överljudsfart. Precis som vanligt får man väl säga. När jag nu tänker efter så är det ju så efter varje långledighet. Jag vill liksom inte komma igång riktigt på jobbet och motivationen i stort befinner sig på en riktigt låg nivå. Jag vill helt enkelt bara hem och köra ett SATS-pass för att sen landa behagligt i soffan...

Semestern har gett noll och intet på löpfronten. Återigen har jag låtit lusten styra vad jag gjort. Och med våra pågående projekt hemma har också orken fått styra. Att gräva för och montera en pool är inget för den veke :-) Belöningen var ju naturligtvis att få plurra i och känna att det var skönt att ligga kvar i vattnet :-) Jag önskar att alla kunde få uppleva den tillfredsställelsen! Men, som sagt, inte någon löpning att tala om...

Så - VARFÖR känner jag mig så där fnittrigt nöjd ändå? Tja, inte vet jag :-) Jag känner att jag lyckats riktigt bra med att hitta en bra "vardagsmotion" med varierande pass på SATS. Jag har inte känt något behov alls av att ge mig ut på slitsamma långpass. Jag har hållit mig kring två, tre pass i veckan på SATS. Ett bra tag körde jag övervägande spinning. Dels beroende på att jag tyckte det var grymt kul, men också beroende på att kroppen skrek efter den typen av pulsträning. Herregud vad mycket pulsträning jag missat under mitt liv :-) Nu kommer jag, sakta men säkert, flåsandes bakifrån... Uthållighetsträningen får komma efterhand, tror jag. Faktiskt har jag börjat tveka om maratonträning! Vasa - utbrister den insatte!?!? Ska han hoppa av nu?

Nja, jag had just nu inga sådana planer och det tilltalar mig fortfarande att köra ett par tre maror till. Men det där suget att trissa mig själv är inte riktigt där just nu. Jag tänker såhär - låt oss avvakta lite och se var jag landar i motivationsvärlden. Träningen vet jag ju hur den ska gå till grovt sett. Jag vet vad som krävs och hur det kommer kännas. Så jag tar det lugnt, tränar på med sånt jag just nu tycker är roligt och så får vi se hur sensommaren och hösten påverkar mig :-)

Lite konstigt känns det allt att jag inte utfört några direkta stordåd. Å andra sidan så har min attityd nu mer drivit iväg mot ett lite förnöjt tjihoo över att få till tre pass i veckan. Bara det känns faktiskt som ett litet stordåd i sig. Åtminstone i relation till hur mitt liv såg ut innan jag började blogga överhuvudtaget!

Så - imorgon ledigt och en dagstripp till Åland med hela familjen. Ingen träning, ingen motivationstänk - BARA glädje och njutning!

Badbart (?) lagom till regnet

2011-07-15T11:59:00.000+02:00

Japp - vi klarade det! Poolen är uppe och klar för bad!

Badbar?

Och vad händer då? Jo, regnet kommer såklart. Idag på morgonen efter vi blev klara visar termometern 15 grader...

15 usla grader...

Hmmm, jag hade hoppats på 25 grader plus!!! Nåja, om det blir lite värme kanske vi når upp till 20-gradersstrecket, och DÅ ska jag bada. Premiären gjordes igår av fruns äldsta son. 16 grader visade termometern då och jag är helt enkelt impad...

Idag är det bio, "Kung-fu panda 2", och lite tilläggsshopping som gäller. Imorgon bitti åter till SATS för lite cykel efter många dagars slit med poolen.

Ciao!

Semester och fullkomlig bloggvila...

2011-07-10T10:01:00.000+02:00

Fniss! Jag såg Ingmaries stilla undran om jag smält bort. Och - Nej, jag är kvar!

Det har gått en dryg månad sedan mitt senaste inlägg. Motivationen att blogga har totalt saknats, vädret har inte direkt varit "inne-väder" och mitt liv har varit lite upp och ner. Nu är jag inne på min näst sista semestervecka och har egentligen inte hunnit med mycket annat än träning, lite Lisebergsbesök med familjen och att jobba med att försöka få ner en pool i backen hemma :-)

Poolen var på väg ner förra veckan, men då gick grävaren sönder som jag skulle hyra och jag försökte mig på att handgräva... Japp, det var riktigt optimistiskt! Visst, det hade funkat, men vi har nu nått ett finfint lager med "pansarlera" som kräver grävning med spett... Den reparerade grävmaskinen hämtar jag ikväll!!!! Kanske poolen kommer på plats kommande vecka (min sista semestervecka). Barnen hoppas i alla fall :-)

Träning ja. Jag har INTE suttit på min breda bakdel och inväntat ålderns höst. Jag har fått bra smak på spinning och har kört MINST två pass i veckan, men oftast ett pass varannan dag. Flåset på cykeln börjar bli OK, men löpningen har fått stå åt sidan för detta istället. Det har ju dessutom varit mördande varmt för löpning :-) Nåja, Midnattsloppet närmar sig och jag tar det som det kommer. Jag kommer ta mig runt och jag kommer njuta!

Jag skulle gissa att jag kommer vara lite frånvarande ett tag till eftersom mycket tid och energi åtgår till livet i övrigt, men jag kommer tillbaka...

Ha det nu riktigt skönt i vår fantastiska sommar!

Räknas sightseeing i 30-gradig värme som pass?

2011-06-07T22:26:00.000+02:00

Idag sitter jag åter på skolbänken! I Sigtuna, Stora Brännbo, för att vara exakt. Just nu är jag mätt och belåten efter ytterligare en fantastisk måltid. Stora Brännbo rekommenderas på matfronten!

När det gäller konferensrummen är det en annan femma! Ingen ventilation, strålande sol och stillastående, 30 grader varm luft. Inga optimala förhållanden för inlärning i mina ögon. Efter lunchen idag fick vi dessutom en timmes sightseeing i Sigtuna med guide. Rätt häftig stad och mysig vandring - TROTS 30 grader och strålande sol...

Förra veckan lämnade jag in min första inlämningsuppgift för att så småningom kunna certifiera mig. Hoppet var lågt ställt eftersom jobb och annat stört hela den gångna månaden. Döm om min förvåning när jag öppnade kommentarerna nu ikväll - "Utmärkt!", "Fortsätt på detta sätt!" och liknande var dominerande kommentarer. Den sämsta kommentaren jag kunde hitta var ett rakt "OK!". Nöjd som sällan förr bubblade självförtroendet tillbaka. Hoppet återvände och energin strömmade tillbaka. Tänka vad jag skulle kunna göra med ordentliga förberedelser...

Hela eftermiddagen har jag suttit i en verksamhetsmodelleringsövning. Snacka om roligt! Det känns SÅ rätt att ha gett sig i kast med denna kurs att jag inte vet var jag ska ta vägen. Att coacha, leda rätt och få andra att växa i när de får hjälp med riktning - DET är ju grejen! Jag hoppas verkligen att få jobba med såna saker framöver istället för att harva runt i "utvecklarträsket" där jag saknat den mänskliga delen alltför länge. Måhända beror det på min handledares eminenta sätt att coacha mig med sina kommentarer, men det bryr jag mig inte om - idag äger jag och mitt humör :-)

Som ni förstår har INGEN tid lagts på träning idag, men det känns helt OK. Imorgon blir det detsamma (om inte morgonen kan bidra med ett kortare löppass...). På torsdag återkommer jag :-)

Natti!

Hoppla - nationaldag med grym känsla...

2011-06-06T13:18:00.000+02:00

Hoppla, hoppla! Det var länge sen jag skrev nåt på bloggen nu. Det beror mest på att jag inte tyckt att jag haft nåt att kommunicera omvärlden på ett tag. Det betyder INTE att jag lagt av på något sätt - tvärtom :-)

Idag var det bokat ett "Sverigepass" på SATS i Bålsta. I detta fall ett timmespass med spinning och dubbla ledare... Likaså dubbelt så jobbigt som vanligt :-) Superskönt och faktiskt premiär för mina cykelpjux. Helt OK för en "rookie" som jag. De funkade utmärkt och mina tidigare avdomnade fötter mådde toppen i de nya :-) Nu fick man trampa på än mer, må jag säga! Riktigt bra investering :-)

När jag kom hem kände jag att jag inte riktigt var "klar", så på med mina hederliga Equalon och joggade ned en halvmil i 26 grader och strålande sol. Underbart när svetten RINNER så att ögonen börjar svida lite av saltkänslan... Puh, vad varmt det var! Men skönt och inte speciellt jobbigt!

Så nu tycker frun att det är dags för en dusch... För mig alltså :-) Efter det återgår jag till altanombyggnationen som syftar till att husera en vattenpöl :-) Den kommer att vara älskad av barnen och av oss en lång tid framöver. Härlig känsla att kunna kliva ut på altanen och bara "plurra i"! Det blir blodpudding ett tag framöver, men det är det värt!

Imorgon är det dags för utbildning igen. Två dagar i härliga Sigtuna med roliga uppgifter och riktigt god mat! Mums på alla sätt och vis!

Jag önskar alla en riktigt härlig nationaldag och hoppas ni får det lika härligt som jag :-)

Kunde jag hålla mig då?...

2011-05-29T12:15:00.001+02:00

Nope, efter gårdagens bravader av alla andra gick det inte att låta bli - även om jag hade stretat emot, vilket jag inte gjorde, hade det varit omöjligt! Det blev en löprunda i regnet för att testa nya kompisarna :-)

Wow! Ingmarie hoppades att det gick att kuta i dem. Japp, är svaret! Och undan gick det! En helt annan känsla än mina tidigare Nike Equalon. "Månglidarna" är lättare, bekvämare men något "sladdrigare". Med min nuvarande vikt är de troligen liiiite för instabila, men det kör vi på ändå. En justering av löpsteget till lite mer framfot gick utmärkt. Det har INTE gått med de gamla eftersom de "bromsat" lite grann. Skön känsla, men något mer belastning på vaderna. Bra med all spinning hittills, för det kändes att jag är starkare i vaderna än tidigare. Sammanfattningvis en helskön runda med en del gåvila då "tjockkroppen" drog igång hyperandningen och det blev FÖR tungt att löpa. Däremellan - Wow! Mäkta stolt över detta pass. Inte nåt världsrekord, men känslan var så underbart stark att jag log mig förbi öppet hus vid brandstationen :-) En sån runda - det är KÄRLEK! Bättre än "kräkpasset" med SATS... Jag får liksom känslan att när jag väl når mitt viktmål så kommer jag flyga fram :-)

Nu samlar jag mig för lite studier medan familjen besöker öppet hus på brandstationen. I eftermiddag smörgåstårta hemma hos MOR :-) Ikväll - SAS till Ängelholm... Nåja, man kan ju inte få allt!

Två spinningpass boka i Helsingborg. Det LÄR också bli en del jobb, men nu har jag bestämt mig för att lägga mer tid på mig och familjen, på utbildningen och min träning - i nämnd ordning. Dessutom gjorde gårdagens bravader att nästa års schema måste justeras en smula. Jag MÅSTE helt enkelt klämma in en mara 2 juni 2012 före Berlin på hösten...

Motstridig glädje

2011-05-29T09:55:00.000+02:00

Igår hade jag en fantastisk dag med min yngsta dotter i krokarna kring Stockholm maraton. Jag vet att det var flera av er som hade fantastiska upplevelser som jag kommer få läsa om framöver.
Grattis alla kämpar för era fantastiska insatser igår!

Trots en underbar dag, en fantastisk upplevelse och ingen smärta idag så känner jag lite motstridig glädje. Konstigt, men sant. Jag är otroligt glad över allas fina insatser, men saknar faktiskt en egen :-) Märklig egoistisk liten tripp kan man tycka, men för mig är detta BRA. Det är ju en del av detta känslopaket som driver mig och min träning framåt. Att nå de mål jag sätter upp och gärna med en knorr av världsrekord :-) Igår blev det inte så!

Min lilla dotter, däremot, var absolut fantastisk igår! Jag inledde dagen på sämsta tänkbara sätt - dundrande huvudvärk! Lilla Linnea sa "Du måste berätta för SATS att du har ont i huvudet" :-) Och det gjorde jag när jag ställde in morgonens träning. Det gick liksom inte att ta sig dit... Efter någon timme och ett antal små piller släppte eländet och vi kunde bege oss mot Stockholm. Inte ett gnäll, inte någon sur min eller tandagnisslan lämnade Linnea på hela dagen. Vi hade såååå kul att jag var helt slagen av situationen. Jag gick omkring och log, medan dottern exponerade sitt hundmålade ansikte (på Mc Donalds). Fantastisk upplevelse!

Idag vräker regnet ner och jag saknar känslan av träningsvärk efter ett hårdkört lopp. Jag gissar att många av er hjältar har en och annan muskel som ömmar och jag är lite avundsjuk - samtidigt som jag är så glad för er skull. Så - dagen får nog gå i de motstridiga känslornas tecken...

Bra jobbat alla hjältar! Nästa år...

Stress, skrik och nya kompisar

2011-05-25T21:25:00.000+02:00

Lämnade dottern vid tåget 7.00 imorse. Dagen D för henne och hennes klass lag i "Bästa fyran". De hade, på ren vilja, simmat till sig en finalplats i Eriksdalsbadet :-) Pappa (myself) hade planerat att sticka dit och vara stolt, och galet skrikande, förälder. Enligt dottern skulle de starta i heat 3 ca 9.15. Trafiken var horribel och 9.20 släppte jag frun vid entrén och hon sprang för att hinna fota lite. En besviken pappa joggade efter parkeringsjakt i lätt tempo mot entrén utan direkt hopp om att hinna se dottern. Saken var den att hon oroat halvt ihjäl sig för växlingen och att dyka i. Bekymrad, besviken och lätt svettig anlände pappa och hann se heat 4!!! Tragiskt att man skulle missa, tänkte jag. I heat 7 dök plötsligt "Finnstaskolan, 4A" upp på tavlan! Förvånad och smått exalterad skrek jag som en vilde och har ALDRIG sett en så bra växling i hela mitt liv. Inte heller har ens Michael Phelps simmat så perfekt och snabbt på 25 m. OK, möjligen överdriver jag en liten, liten smula... Otroligt glad att ha fått vara del av dotterns stora dag och dessutom stolt som aldrig förr vinkade vi som galna, men dottern såg oss givetvis inte :-) Hon såg däremot riktigt glad ut när vi pratade med henne efteråt. Underbar förmiddag!

Nyaste kompisarna

Eftermiddagen inleddes med ett par timmars kort jobb och ett tråkigt besked från en kollega som förlorat sin pappa inatt. Ett knippe varma tankar sändes till kollegan och därefter vidtog fritidshämtning, skoinköp till barnen och, kors i taket, införskaffande av ett par nya löparkompisar

Nike Lunarglide + 2!

Jag kan verkligen tipsa om Stadium outlet i Barkarby.

Istället för 1200 kr fick jag hosta upp 650 kr :-)

Lyckades dessutom övertala frun att ta ett par av samma modell - men rosa såklart!

Nöjd som få drog jag mot kvällens spinning på 55 minuter och, precis som jag anade, klev av cykeln på darrande ben och en t-shirt som möjligen hade något torr liten fläck.

Så - imorgon en kort spinn & core-combo på lunchen. Annars jobbar frun och det blir kort dag även imorgon. Tidigt upp däremot så jag kanske "bara" jobbar 8 timmar... Ska försöka klämma in en vända till Stadium/Intersport och kika på "cykelpjucks". Jag är mogen för det nu... Det är också ett bra sätt att koppla bort tankarna på maran på lördag som jag INTE ska springa :-) Men kika - det ska jag!

Suget botat!

2011-05-24T08:20:00.000+02:00

I söndags skrev jag kort om att löpsuget smugit sig tillbaka. Det är en skön känsla att känna längtan efter att bara flyta iväg i ett härligt löpsteg och inget gör ont. Den dan kommer - hoppas jag :-) Den kom dock INTE igår, även om jag försökte... Långt inlägg idag också - lika bra jag varnar direkt :-.)

På SATS i Bålsta har en av tränarna, för övrigt löperfaren sådan, dragit igång lite löpträning på måndagkvällar. Tyvärr har jag ju varit bortrest och missat alla gånger hittills, men igår var det dags. En tur till "ett spår nära dig" och samling i blåsten. På dagens agenda stod fartlek/naturliga inervaller. Ett område jag hatat genom åren, men insett dess vikt. Det är helt enkelt så att intervaller är nåt som jag tycker är hur svårt som helst att hitta vilja och disciplin att utföra ensam, men nu var vi ju tre stycken och en ledare så kanske, kanske...

Efter ett par kilometers uppvärmning i prattempo (för mig var det lite mer än så) drog vi på för första intervallen. Omkring 400 m högt tempo med ca 100 m joggvila och sen på det igen... Första 400 kändes kroppen stark. Jag kände att det var svårt att få ner flåset under de 100 metrarna så jag startade intervall två med rejält flås och givetvis tog bränslet slut. Ett klassiskt exempel på att man gått ut för hårt. Men då var det bara sex repetitioner kvar :-) Efter fyra intervaller blev joggvilan gåvila och farten var rejält dämpad i farthöjningarna. Den där "kräkkänslan" infann sig inte riktigt, men jag balanserade helt klart på gränsen. Nästa gång...

Efter nedjogg ett par kilometer i prattempo (läs: rejält flås-och-stön-tempo för min del) stretchade vi lite och diskuterade upplägget och filosofin kring att "göra det själv" kontra tillsammans. Helt klart är tillsammans det alternativ som är bäst. JAG saknar i alla fall disciplinen att köra så "hårt" på egen hand, men man ska aldrig säga aldrig.

Jag konstaterar lite kallt att jag har ett antal kilon och ett antal löppass kvar innan jag kommer mäkta med detta pass på ett bra sätt, men det är ju en del av charmen. Att ta ut sig såpass att muskelrna darrar och det viner lite i luftrören - det är grejer det! Det är ju så skönt efteråt :-)

Apropå kilon förresten - jag har inte resonerat så mycket kring detta på etyt tag och det blir väl egentligen inte så mycket idag heller. Men jag måste ändå ta upp ett problem jag har. Förra veckan var en mardrömsvecka i Skåne med många, många timmars arbete och likaså "uteätande". Jag har så svårt att klara uteätande!!! Även om jag åt "hyfsat" så är det ändå så att den mat man lagar själv är helt oslagbar både smakmässigt och innehållsmässigt. Jag lyckades hålla mig ifrån godis helt och hållet, trots pressad vecka, och DET är jag nöjd med. Däremot gick jag upp 7 hg på en vecka (+- nåt hekto). Utelagad mat och fel matval gjorde sitt till. Förbannad på miog själv blev det rejäl skärpning vid hemkomst så nu är de där hektona borta igen. Men tänk om jag hade bättre disciplin och istället kunde tappa 6 hekto :-) Nåja - Mars 2012 är min målmånad. Det är då jag ska vara i bästa form och med lagom vikt. Tålamod Magnus...

Så - idag tänker jag inte träna nåt. Lårmusklerna skriker lite och fortfarande rosslar luftrören en smula efter total genombläåsning igår. Imorgon kväll testar jag spinning 55 minuter på SATS med samma tränare som igår på löpningen. Vissa tränare har en förmåga att pressa ur en det där lilla extra - hon är en sådan och jag förväntar mig darriga ben när jag kliver av hojen imorgon kväll :-) Nån som har nåt bra tips om spinningdojjor förresten? Det vaerkar vara en djungel och med min begränsade plånbok behöver jag bra tips :-) Have a nice one, allihop!

Sug i löptarmen...

2011-05-22T11:05:00.000+02:00

Idag har jag träningsvärk - ÄNTLIGEN! Efter gårdagens intensiva aktiviteter hade det förundrat mig om jag INTE haft någon värk. Baksida lår, axlar och hela andningsapparaten... I like!

Startade med en halvtimma core på SATS och spädde på med, vad jag trodde, en timmes crosstraining på samma inrätting. Nu blev det inte crosstraining, utan Tabata. Shit! Det ÄR stor skillnad på ett crosstrainingpass och ett Tabatapass. 20 s x 8 med 10 s vila emellan på varje station. Igår - sex stationer! Herregud vad kroppen fick jobba :-) Skönt var det efteråt i alla fall! Passade på att ta en timmes rask promenad med hund och dotter, samt dryga timmen i simhallen med båda döttrarna. Nästan som att ha sprungit Varvet...

Apropå Varvet - jag hade en del bekanta som sprang igår. Grymt bra jobbat allihop! Jag är imponerad av er alla! Tyvärr gav det också ett sug i löptarmen :-) Nästa år SKA jag vara med! Lagom uppladdning inför Berlin i september 2012...

Så - idag vidtar att utreda poolmarknaden med familjen. "Bara" en sån markpool, men ändå :-) Imorgon hakar jag på löpargruppen i Bålsta för lite fartlek! 18.30 vid Kvarnkojan för den som inte uppmärksammat detta :-) Trevligt avslut på helgen allihop!

Grym vecka!

2011-05-20T07:45:00.001+02:00

Idag blir det riktigt kort inlägg eftersom jag sitter ute hos kund och vid lunch ska dra mot flyget hemåt...

Omkring 60 tim arbete inklusive dagens. Två spinningpass, tisdag och orsdag. Först ett 55-minuterspass, och igår testade jag ett 75-minuterspass. Jag kan bara säga som så att ett par cykelskor står numera på önskelistan! Jag gillade verkligen 75-minuterspasset. Fullkomlig tömning av all energi i kroppen var budskapet - och så jobbade jag! Rätt seg idag i kroppen, men det KAN ha med arbetstimmarna denna vecka att göra. Veckan har varit rätt extrem pga driftsättning...

Idag ska jag ÄNTLIGEN få komma hem till familjen och jag niterade att vädret kommer hem när jag kommer hem :-) I like! Imorgon är det inplanerat ett corepass och ett crosstraingpass på SATS. 1½ timmes njutning med fokus på lite andra muskelgrupper än gången vecka. I bästa fall blir det en lugn löprunda på söndag...

Vi får se - nu ska jag bara njuta av att få komma hem!
Och just ja - Lycka till alla Varvslöpare!!

Tufft kommande halvår och ett viktigt beslut

2011-05-16T21:27:00.000+02:00

Tja, jag har ju inte direkt bombat omvärlden med inlägg den senaste tiden. En hel del beror på kursen (med stort K egentligen) som startade i tisdags. Vojne, vojne - där fick man någott att bita. Ett halvårs rätt tufft program med föreläsningar, hemuppgifter och, som grädde på moset, uppsatsskrivning. Kul, intressant men också lite skrämmande. Jag gissar att min bloggnärvaro kommer vara lite sporadisk då och då eftersom en del fokus kommer läggas på utbildningen och övrig tid lär familjen och tränandet ta :-)

Tränandet, ja. Hur har det gått? Jodå, riktigt bra! Väldigt lite löpning än så länge, men jag fortsätter hålla fanan högt på SATS. Tre pass i veckan, om inget störande företas. Det är jag riktigt nöjd med! Kursveckan blev bara två SATS-pass, men då tog jag ett kortare pass längs med strandpromenaden i Sigtuna istället :-) Mysigt och stärkande. Inte visste jag att Sigtuna var så kuperat...

Men - idag blev jag ordentligt arg för första gången på väldigt länge. Och då snackar vi inte morr-arg, utan ryt-arg! Jag vill inte redogöra för varför, men låt oss säga så här - jag trodde aldrig jag kunde bli så arg på en person jag inte vet vem det är ens! Så arg att det var tur att personen ifråga inte var i närheten och inte heller kommer vara det. Det var nog tur för både densamme och mig själv. Jag hade med 100% säkerhet gjort mig olycklig och fått spendera återstoden bakom lås och bom! Så arg...

Nå, jag får helt enkel arbeta med mig själv och bearbeta ilskan efter bästa förmåga. Under tiden - ytterligare ett spännande beslut är taget! Inte i vredesmod, jag lovar. Tvärtom! Idag bestämde jag mig definitivt för att göra allt som står i min makt att stå på startlinjen till Berlin maraton 2012 :-) Jag har gått och funderat "i smyg" på detta ett tag. Jag pratade med frun om att flyga ner hela familjen, bo på hotell, äta gott och ha allmänt mysigt. Å, just ja, kanske springa ett maraton också... Ambulansflyg hem, kanske?

Frun konstaterade mer eller mindre blixtfort att jag är fullkomligt intelligensbefriad och diagnosen lutade snarare åt galenpanna än geni, men att visst - det kunde ju vara kul med en familjeresa :-) Så, om allt går att ordna rent praktiskt på ett ekonomiskt vettigt sätt, så...
Man kan det man vill och detta vill jag verkligen! Jag har bara hört gott om Berlin och jag gillar staden. Dessutom behöver jag ett större mål att jobba mot framöver, så varför inte? Det låter som en kul grej att göra innan man tar New York och definitivt innan man dör :-) Så - Berlin it is!

Jag använder detta mål och tankarna på det som tröst i mitt, nu avtagande, vredesmod och under min "mördarvecka" på resande fot. Söndag tom fredag i Skåne med 10-15-timmarsdagar. Lockande? Knappast, men en realitet denna vecka... Klämmer dock in ett par SATS-pass...

Intressant om maxpulsformel

2011-05-09T15:14:00.001+02:00

Jag läste idag ett intressant inlägg på Träningslära. Det handlade om de formler som används för att räkna ut maxpuls. Kontentan var väl egentligen att det bästa är att göra ett maxpulstest, men att man kan ligga halvnära sanningen om man har tur. När man använder formlerna, vill säga :-)

Jag har ju egentligen inte nyttjat mitt pulsband speciellt frekvent på sistone, men har hyfsat bra minne av pulsvärdena från maratonträningen. På "den tiden" låg jag ofta runt 153 slag/min i snitt vid mina långpass, med omkriong 160-164 slag/min som maxbelastning. Och mig veterligen har jag hittills inte registrerat ett löppass med högre puls än 180 slag/min och det var ett backpass som "egenkomponerat maxpulstest". Målet var då att försöka ta reda på ungefär var jag låg för att kunna planera för pulsbaserad träning. Nu kan man ju konstatera att det blev inte mycket med den pulsbaserade träningen :-) Istället nötte jag på och slutförde maran utan speciellt vetenskapliga träningsformer.

Idag är det heller inte av största vikt att veta med exakthet var min kropp har sin maxpuls, men det mesta tyder på att jag ligger kring 176-180 slag/min i maxpuls. Använder man formeln som "rekommenderas" på Träningslära innebär detta:

208,754 - (0,734 * 44) = 176,46 slag/min

I praktiken tror jag faktiskt att detta kan stämma rätt OK på just mig. Möjligen kan man tänka sig att jag pressar mig uppåt 180, men för min egen del har det ingen avgörande betydelse och så nära döden är frågan om jag vill komma. När jag spinner pushar jag ibland rätt bra, tycker jag själv. Jag kanske skulle testa att ta på pulsbandet...
Återkommer med mer info om detta om och när den dagen kommer :-)

Imorgon och på onsdag sitter jag inlåst på ett konferenshotell i Sigtuna för att starta min, minst sagt, långa kurs. Den ska vara avslutad i december och i bästa fall är jag då certifierad it-arkitekt...
Nu - dags för hemgång, middag och en träff med löpargruppen på SATS i Bålsta :-)

Bevis (igen)!

2011-05-08T15:58:00.000+02:00

Varierad träning ÄR nog inte så dumt...

Idag, efter gårdagens dubbelpass och fyra timmars intensivt dansande, inleddes den soliga dagen med frukost med frun allena. Barnen sov över hos farmor och farfar (tack farmor och farfar!). Efter en lång frukost tog vi en långpromenad med Nemo och efter det drogs tofflorna på och vi "såsade" vidare i trädgården...

Nåja, vid 15-tiden ledsnade min kropp. Trots segheten efter gårdagens intensiva aktiviteter ville kroppen ut! Nåja, tänkte jag, en lugn återhämtningsrunda kan ju inte skada :-) Inledde min planerade "segsjua" med 6:20 på första kilometern. Helt enligt plan och skönt som sjutton. Musklerna protesterade och det stack lite här och där när axelpartiet rördes... Envis som synden lufsade jag på och se där - 6:08 på andra kilometern :-) Efter det fanns ju ingen anledning att mecka omkring. Jag lät kroppen jobba på i det tempo som kändes bra och lät stegen rulla på i sin egen takt. 6:01, 6:03, 5:43, 5:40 och 5:38! Ögonen öppnades mer och mer för varje kilometer som gick. Kroppen kändes fantastisk! I uppförsbackarna höjde jag snarare tempot än tvärtom - herregud vad nöjd jag kände mig med kroppskänslan! Jag avslutade sista 130 metrarna i 4:22-tempo (enligt Garmin). Vad säger man? Snacka om att styrketräningen gett resultat. Likaså de intervalliknande pass jag besökt och kommer fortsätta besöka :-) Me like!

Nu återstår en skön dusch, lite grillning med stor familj och därefter pluggande inför kursen som startar på tisdag. Gott slut på helgen allihop och riktigt bra jobbat alla som dundrade runt Kungsholmen igår :-)

Våryra(a)!

2011-05-07T13:08:00.000+02:00

Efter några dagars bloggvila känner jag att det är dags att hålla övriga omvärlden informerad om mitt liv och leverne i träningsvärlden :-) Om ni tror att jag "ballat ur" eller "vikt ner mig" tror ni helt fel! Jag har helt enkelt fokuserat på hinna med det som ligger i fokus just nu och där ligger bloggandet lite för långt ner för tillfället. Men idag hinner jag...

I tisdags var ett spinningpass planerat på SATS Helsingborg, men det vek jag ner mig från... ...bara för att köra 55 min Box :-) Box är bland det värsta av de pass jag hittills testat. Crosstrainingen på SATS, och troligen Training for runners, överträffar dock Box, tycker jag. Men mer om dem senare. Boxpasset genomfördes med en helt okänd partner. En ung dam med oerhört liten kroppsvikt. Men ojojoj vad spö jag fick :-) Otroligt imponerande energi och kraft i den lilla kroppen! Stor eloge till henne! Hon klarade dessutom av att peppa mig under tiden. Sånt imponerar och glädjer mig... Inte farlig träningsvärk efter det passet. Stel och öm, men inte så där "kan inte röra mig"-värk.

Tummen upp, det börjar likna nåt äntligen!

In på kontoret på torsdagen och, hoppla!, så var man plötsligt anmäld på en Spinning/Core-combo. Räserfart på spinningen och svetslågekänsla i magen efter core. Även detta kändes som om det börjar kännas OK, och inte någon träningsvärk alls.

Så - idag kom så yran. Våryra på SATS i Bålsta och samtliga pass kördes utomhus. Jag anmälde mig till ett Training for runners och ett Crosstrainingpass :-) Mina två värsta pass... Och slut är jag, efter 75 minuter tuffa pass, men inte sådär "ont slut", utan "skönt slut". Faktiskt så skönt att jag och frun ska ut och dans ikväll :-) Fem timmars blandad dans på lokal nästan på hemmaplan. DET var inte igår vill jag lova! Jag har ju tidigare utlovat en come back i dansvärlden och kanske detta kan vara den smygande starten? Framåt hösten blir det nog till att skaffa nya riktiga dansdojjor och lite fart i kroppen, för då ska vi ut och tävla igen. Suget efter att få dansa på ett tävlingsgolv har växt de senaste åren. Detta trots att vi inte varit där på säkert 5-6 år. Skam den som ger sig! Lite dansträning, mer SATS och kryddat med en och annan långrunda ska nog fixa biffen!

Just ja - löpning! De startar en löpgrupp på SATS i Bålsta. Givetvis är jag anmäld till den :-) Start på måndag... Näe, nu börjar det närma sig att packa ihop barnen för leverans till farmor och farfar. I bästa fall hinner jag lägga fötterna på soffbordet en stund innan dansen ikväll. Hoppas ni får en lika fantastisk lördag som jag tänker ha :-)

"Ny" attityd, "nya" givar

2011-05-02T22:19:00.000+02:00

Efter att ha träffat en kompis vid majbrasan blev det en stavgångspromenix i kompisens tempo som start på söndagen. Ingen löpning, ingen rallyfart, men riktigt trevligt sällskap och 1,5 timme ute i friska luften. Idag blev det lite "välförtjänt löpband", men mer om detta senare i inlägget...

Jag har blivit rejält motiverad och imponerad av min mamma och en kompis. De har plötsligt bestämt sig för att låta bli godis!! För en godisråtta och sockerjunkie som jag själv är detta en bedrift och jag tänkte i lördags "Hur svårt kan det vara?" :-) Jag och barnen besökte majbrasan efter lite god mat, medan frun gick på lokal med en kompis. Jag och barnen hade urtrevligt vid brasan och vid hemkomsten ville barnen mysa med lördagsgodis... Lördagsgodis - min grej, liksom! Nu var det dags för testet!

Linnea, min yngsta dotter, sträckte fram en godis och sa "Pappa, jag gillade inte. Du får ta den!"... Jag kläcker då ur mig "Nej tack, jag äter inte godis längre...". Lite förvånat reflekterade jag över vad jag sagt och iakttog min dotters först förvånade, sedan lite arga, ansiktsuttryck. "Pappa - EN kan du väl ta?", sa hon efter några sekunder. "Nix - jag kan inte bara äta en så jag får låta bli!". En stolt liten låga tändes inom mig och genast mådde jag mycket bättre. En rejäl godisskål stod framför mig hela sena kvällen och jag rörde verkligen inte en enda bit! Inte ens luktade...

Med tanke på detta och den sköna känsla jag haft när jag tränat på sistone beslutade jag mig för att göra det hela än mer utmanande. Därför lovade jag mig själv att varje kväll - för det är kvällarna som är svårast - som jag får det där "kan vi kanske ha nåt att tugga på i skåpet?"-suget så ska jag istället för något tuggbart belöna mig med aktivitet. När denna rätt extrema känsla dyker upp kommer jag ge mig ut på en runda, köra lite crunches, ta en promenad eller något annat som gör mig varm och bränner energi. Kanske kan jag, om ett tag, gå och längta efter suget så man får lite extraträning :-)
Idag, på hotellet i Helsingborg, dök känslan upp! Med tanke på mitt myckna arbetande tidigare på tjänsteresor har det varit alltför ofta som det "krävts" en 200 g chokladkaka för att hålla sig alert... Idag kan jag meddela att ett 200 g choklad-sug numera är värt 60 minuters halvhyfsad löpbandslöpning! Detta ISTÄLLET FÖR chokladen givetvis :-)

Så, godis håller jag på att fasa ut. Åtminstone för en period i mitt liv. Återstår att se om jag kanske tom utvecklar "resistens" mot godis :-) Man kan ju hoppas, för det är ju absolut inte något som jag behöver...
Dessutom ska suget ersättas med annan belöning. Denna, just nu, alltför stora kropp ska få chansen att bli mindre, friskare och, i bästa fall, snyggare :-) Så just för tillfället innebär ett kraftigt sug att jag ska köra ett pass i någon form. Endorfiner är en MYCKET bra ersättare för godis vill jag bara meddela!

Alltså - min "nya" attityd består egentligen i att jag börjat tänka att kroppen belönas när jag tränar, istället för att den, som jag kanske mentalt resonerat tidigare, lider (vilket inte är sant, men tänk vad tankens kraft är stor...). Detta ingår också, tillsammans med helt uteslutet godis, i den "nya" given. Förutom de sakerna har jag börjat lite mjukt med att "bara" ta en portion. Och då en mindre sådan. För MIG är detta ett steg på vägen. Jag börjar här och låter tiden få verka ihop med min träning så får vi se om jag behöver vässa livet mer :-) Om så är fallet - fine, då gör jag det. Om inte - fine då kör jag på!

Imorgon - lång arbetsdag med kvällsträning på SATS. 55 minuter spinning eller 55 minuter Box - Vad tycker ni?

Skön valborgsstart!

2011-04-30T14:19:00.000+02:00

Frun jobbar idag, men jag hade lyckats "utverka" möjligheten att dra med mig lillbrorsan på ett SATS crosstrainingpass. Farmor och farfar skulle spela kort med mina barn under tiden :-)

Farmor, hårfint på den friska sidan på hälsoskalan, tog en Ipren, jag "dumpade" barnen och plockade upp brorsan. Iväg för ett tufft crosstrainingpass (10 stationer med 30 s x 3 och 10 s vila emellan). Puh! Brorsan såg lite matt ut efter halva, men jobbade på riktigt bra! För egen del la jag en del av min energi på att hjälpa lillebror med koordination och "pepp". Kul som 17 hade vi i alla fall! Tänk att det är så kul att träna ihop med andra :-)

Brorsan verkade lite matt i kroppen efteråt, och jag likaså. De är rätt tuffa de här passen. Man kan ju pressa sig ganska rejält - och det är SÅ skönt :-) Nu förtjänar man faktiskt lite lugn och ro och god mat. Lite grill med tillbehör och en majbrasa ska väl göra susen :-)

Jag önskar ALLA en riktigt, riktigt härlig Valborg!

Uppföljning av mål...

2011-04-26T12:58:00.001+02:00

Idag är det befogat med en "långt-inlägg-varning" - för nu är det dags!

Det kanske tom är senare än jag borde ha redovisat det, men här kommer i alla fall en kort uppföljning av de mål jag satte upp 1 mars i år. Målen var ett resultat av en riktigt nedåtgående trend på den mentala sidan(OCH den fysiska), men kändes då rimliga och nåbara. Dessutom var de mätbara varför det nu är dags att ta sig i kragen och kika på nuläget. Målen har idag dessutom fått en egen ruta på bloggen :-)

OK - så hur har det gått då? Jodå, jag är otroligt nöjd och glad! 1 mars var jag, som sagt, inne i en rätt djup motivatiossvacka och jag var osäker på hur relevanta målen egentligten var. Idag när jag följer upp för första gången på riktigt konstaterar jag att jag troligen satte upp lite "fega" mål, men att det ändå känns riktigt bra att kunna checka av tre av målen - i förtid!

Mål 1, som checkades av först, handlade om att faktiskt komma igång. Att starta upp en disciplinerad livsstil ÄR inte det enklaste. Jag har gjort det förut, men då med det "enkla" målet att slutföra Stockholm maraton. När det checkades tappade jag styrfarten och motivationen. NU känns det som att den är åter och jag kan känna mig rätt trygg i att jag faktiskt kommit igång på ett bra sätt.

Mål 2, som givetrvis var "andren ut", handlade egentligen om att bibehålla gymträningen (eller gruppassen som jag valt att delta i) och samtidigt komma igång med löpningen igen. Idag kan jag med glädje konstatera att jag är tebax :-) Målsättningen är INTE just nu att slå några personliga rekord, varken tidsmässiga eller distansmässiga, utan bara njuta på och "leverera". Det gör jag nu! Och hur bra känns inte det?!?! Livet är just nu fantastiskt!

Mål 3, det senast avprickade, rörde min vikt. Denna del har jag kanske inte skrivit så mycket om hittills på bloggen, men det kommer mera. Fokus har ändå legat på vikten, men mer i form av att först kicka igång träningen, sen hålla den vikt jag har idag. Egentligen ska jag INTE pricka av detta mål eftersom jag sakta börjat sjunka i vikt, men jag tillåter mig själv att godkänna detta ändå :-)

From nu kommer en hel del av mina inlägg på bloggen att röra vikt & kost, men alltid med träningen i bakgrunden eftersom just träningen är det som jag anser kommer göra att jag kommer lyckas med denna resa och se till att vara stabil även framöver viktmässigt.

Min mamma sa också nåt rätt intressant och tänkvärt häromdagen:
Att sluta röka, snusa eller dricka sprit, är LÄTT. Att sluta äta fel är SVÅRT. Mat MÅSTE man ju få i sig och då frestas man ju hela tiden. Man kan liksom inte sluta äta... Tänk om man sa till en alkoholist "Det är ju BARA att dricka lite mindre...". Tänk på den lite grann. Det gjorde jag. Jag såg liksom framför mig alkoholisten som stod på systemet och köpte EN öl... Därmed inte sagt att man ska ge upp :-) Absolut inte, men det är tröst under de "tyngre perioderna" att tänka denna tanke. Många säger också till mig "Du som klarat en mara klarar väl att gå ner i vikt?". Jag brukar numera svara "Att klara en mara var lätt - att ändra sitt ätbeteende är svårare, mycket svårare".

Så - inte så illa pinkat av en trähäst, om jag får säga det själv! Jag ligger tidsmässigt lite före mina målsättningar, men jag gissar att jag kommer behöva ha de veckorna "tillgodo" under min kostkorrigering. Historiskt har just vikt och kost varit mitt svaga kort, men vi får väl se om jag lärt mig något av min tidigare livsresa. Det är dags att äta mindre portioner, se till att bli av med sötsug och sakta, men säkert, ta sig nedåt på viktskalan :-) Jag ska fundera lite ytterligare och bilda mig en uppfattning om HUR jag tänker mig göra detta mer i detalj. Alldeles oavsett känner jag att jag nu lagt en bra grund att bygga vidare på. Mer info kommer nog när tankarna klarnat lite mer...

Min annandag var inte som nån annan dag...

2011-04-25T19:52:00.000+02:00

Vaknade vid 7 imorse. Pigg! På med kaffe och te, kokade blå ägg och filosoferade en smula framför tv medan reste av familjen sov...

Så började dagen och så fortsatte den. Inget riktigt kreativt gjort mer än lite familjeshopping, promenad med barn till kalas och njutande i solsken. Allt med en faslig träningsvärk i baksidan låren sedan passet i förrgår. Men sen ledsnade jag!

Ut på en tur i nyinköpta tights (som inte var för små, utan för stora!). En lugn runda på 5 km + var tanken när jag gav mig ut. Träningsvärken skulle bekämpas med lite rörelse :-) Efter sju kilometer anlände jag hem måttligt flåsande. Det BLEV en lugn runda med drickapauser så jag kunde njuta av omgivningarna en smula också. Inte snabbt, inte jobbigt men rejält skönt! Enda grå molnet var de tämligen dyblöta tårna som gav lite skav... Snacka om i-landsproblem!

Det är en fantastisk känsla att inte säcka totalt, utan känna att det finns mer att ta av. Även om det känns just så så tar jag det lite lugnt med att dra på mer. Det finns ingen anledning att riskera att känslan övergår i något negativt nu :-) Det kommer dalar, men låt mig ta dem när de kommer av sig själv... Eller är jag i en dal och det blir ännu bättre?!?!?! "Jag kan flyga - jag är inte rädd"

Idag en härlig känsla, även om träningsvärken är kvar. Imorgon vid 6:45 cyklar jag 45 min på SATS. Mumsigt värre!

Ha en grym start på veckan allihop!

Påskaftonstart som heter duga

2011-04-23T11:20:00.000+02:00

Puh! Detta blir kortaste inlägget på länge...

Crostraining med 19 st andra galningar på SATS i Bålsta kickade igång Magnus påskafton! Stenhårt pass med få viloperioder! Rekommenderas å det varmaste!

Jag är sååå glad att jag "trillat över kanten" och hittat glädjen i träningen igen. Ett tag var solen skymd på träningshimlen, men nu strålar den även på mig - starkt dessutom. Dagens pass visade på nya svagheter i min kropp. Numera ser jag det inte som svagheter utan som presumptiva förbättringsområden :-)

Nu ska jag vässa till med ännu bättre kontinuitet och sakta, sakta dosera upp längden på mina löppass. En vacker dag (innan Stockholm halvmaraton 2011) kommer jag upp i bättre löpdoser och får njuta än mer. Att dessutom kunna bygga styrkan på många andra sätt göt det än roligare. Det enda jag möjligen kan oroa mig för är att jag "drar iväg", men då går jag på Ingmaries kommentar: "Är du pigg så låt det spritta lite extra. Det kommer dagar då du är trött och då kan du med "gott samvete" ta det lite lugnare.".

Hihihi, som sagt, såå glad... GLAD påsk på er allihop!

Långfredag som blev kort...

2011-04-22T12:40:00.000+02:00

Idag är det långfredag, men det känns som om åtminstone förmiddagen varit kortare än jag räknat med :-) Mer om det senare. Först lite om vad som hänt sen den underbara upplevelsen i tisdags.
Onsdagen blev en helkort dag. Fyllde år gjorde jag och det blev lunch med familjen, lite avslutande jobb och sen hemgång. Jag hade beställt stuvade makaroner och stekt falukorv till middag. Det är nåt jag sällan äter, men uppskatter rejält. Mumsigt var det!
Torsdagen hade jag tagit helledigt! Jag inledde med ett halvtimmes corepass som sved rejält i bålen. Inte fy skam att starta dagen på det viset. Senare på dagen var jag trött och seg. Troligen tack vara ottapasset som startade 6:45... Så, vad gör man då? Jomen en långpromenad med Nemo :-)
Närmare två timmars promenad med en Nemo som mest såg förvånad ut. Men han älskade det - och jag med! Underbart att höra fåglarnas kvitter och njuta av solen i ansiktet.
Imorse segade vi med lite sovmorgon. Ända till 7:30 sov jag :-)
Nu är jag precis hemkommen efter ett femkilometerspass i sköntempo. Ett par gåvilor där pulsen rusade iväg lite väl tack vare(på grund av?) lite överreklamation av konditionsstatus :-) Jag rusade helt enkelt! Riktigt nöjd med passet som startades helt utan plan. Jag ville bara känna att jag hade sprutt i benen och att kondisen inte var väck. Jag fick samma känsla idag som i tisdags på spinningen - Lycka!
Med Poodles dundrande i öronen tryckte jag, som sagt, lite väl mycket. Men jag kände mig sådär stark igen. Även om magmusklerna kände av corepasset igår så börjar jag äntligen känna resultatet av den fokuserade träningen på sistone. Passen avverkas i snabbare takt, eller med högre belastning eller både och - utan att jag helt säckar. Visst, ibland blir jag övermodig och drar iväg, men det ser jag som ett styrkebesked även det. "Nya Magnus" har haft en del effekter på vikten också, men mer om det i senare inlägg. Jag börjar bli mogen för inlägg om det igen :-)

Idag blir det nog en prommis med Nemo igen, men kanske inte två timmar. En kanske räcker idag. Ska se om jag får med mig familjen idag också...

Plötsligt så händer det...

2011-04-19T12:29:00.000+02:00

Ibland klaffar allting sådär helt perfekt! Idag blev det en sån morgon. Efter gårdagens löppass "på nåder", och med stor mental insats, anmälde jag mig till ett morgonpass med spinning. 45 minuters råsvettandes på en hoj :-) Egentligen vet jag inte varför jag anmälde mig. Kanske är det något slags inbyggt jävlaranamm som slog igenom efter det tunga passet. Kanske är jag nu trött på att bara känna mig tung. Jag vet egentligen inte, och idag bryr jag mig inte heller. Passet idag var fantastiskt!

Sent igår kväll hade yngsta dottern en kompis som sov över hemma hos oss. Två sjuåringar på en uppblåsbar säng :-) Snacka om dömt att misslyckas... Till slut somnade de i alla fall, men vid halv tolv vaknade dottern med riktigt "elaka mardrömmar". Ledsen och skrikandes med mamma som kom farande (eftersom pappa skulle upp vid 5.30...)... Mamma avlöstes sedermera av pappa som också for in och tröstade. Pappa kunde efter detta inte riktigt somna och min sista glimt på klockan visade 02.23...

Nåjs, hyfsat seg, trött och lite zombiliknande begav jag mig, efter en tallrik yoghurt & müsli, mot SATS. Jag incheckades halvsovande och skruvade till cykeln. Ledaren kommenterade de konstiga inställningarna, jag rättade till, och iväg for vi! Redan under uppvärmningen undrade kroppen vad jag gett mig in på. Skulle jag verkligen utsätta den för mer plåga? Och ja - det skulle jag. Detta var ju bara uppvärmning...

Sen, helt plötsligt, släppte allt! Ni som upplevt detta - ni vet! All tröghet rann iväg och kroppen svarade "OK - give it to me!". Helt otrolig känsla när jag nådde toppen av ansträngningen. Svetten inte bara rann, utan forsade. Flåset överröstade musiken och brännandet i musklerna överträffade det mesta senaste tiden. Men ändå kände jag mig STARK!

Lyckoruset drabbade mig med en märklig kraft och jag tänkte bara tanken "Äntligen har jag passerat tröskeln..."! I och för sig var min nästa tanke "Herregud vad ont det här kommer göra imorgon", men det brydde jag mig inte om. Det var så länge sen jag kände den där lyckkänslan av fysisk ansträngning. Helt självorsakat naturligtvis, men ändå! Visst, jag borde hållit i och jag borde... Men det spelade ingen roll imorse! Lyckan var total!

Efter passet var jag totalt slutkörd, men kände mig ändå stark på något sätt. Att SATS i Bålsta bjöd på frukost och snack över en kopp kaffe med resten av de ursvettiga gjorde ju inte saken sämre :-) Riktigt trevlig start på dagen kan jag säga!

Så - idag ska jag fortsätta njuta av känslan. Imorgon är det sannolikt vilodag. Det kanske kan bli en långpromenad med Nemo på eftermiddagen eftersom jag tar ledigt och ägnar den åt att vara med familjen och passar dessutom på att fira "dubbelfyradagen" för egen del.

Underbart måndagspass i korta tights

2011-04-18T16:44:00.001+02:00

Idag blev det hemgång redan vid 14.30. Bilen var full med prylar som vi rensade ut igår hemmavid. Tänk hur mycket prylar man samlar på bara en vinter i ett enda förråd...

Väl hemkommen efter att ha köat vid återvinningsstationen (det var fler än vi som rensat i helgen) så svidade jag om för ett löppass. Tanken var att känna lite på kroppen som var rätt sliten efter gårdagens promenad med lilla Nemo och en total genomgång av förrådet och komposten (som grävdes om helt).
Hade jag vetat vad jag vet idag om trädgårdslit så hade jag asfalterat tomten...

Tanken idag var att ta ett pass på SATS i Kista, men jobbet störde och det blev liksom aldrig av. Tur att alla grejer var klara att bara svida om till inför löppasset.

Efter att ha gått upp och väckt tuppen(bildligt...) och slitit en hel dag, helt i onödan visade det sig, och därefter ett slitigt pass i fantastiskt väder är det dags att varva ned. Premiären i korta tights gjorde tyvärr passet inte lättare, men herregud vad skönt när man betat av såna här "måste-pass" :-) Man mår tio gånger bättre än när det går så där lätt. Eller...? Jag tror minsann jag bokar in ett corepass...

Edit: Det blev ett spinningpass imorgon och ett corepass på torsdag inbokat...

Jobb(ig) vecka

2011-04-14T08:27:00.000+02:00

Denna vecka har gått i jobbets tecken. I söndags efter njutrundan drog jag vidare mot Arlanda och flyg söderöver. Dagarna har gått i ett och snittarbetstiden har legat på 12 timmar. Idag blir det färre timmar eftersom jag måste hinna flyga hem också… Puh!

I förrgår var jag inbokad på Box i Helsingborg, men hade rejäl känning i handleden efter förra veckans pass så jag avstod. Istället klev jag upp på löpbandet i hotellkällaren och avverkade 38 tunga minuter. På något sätt är det mental jättejobbigt att löpa band. Man kommer ingenstans, är nära taket med dess relativa ”hetta” och känslan blir ”blasé”. Annat är det när man löper ”på riktigt”!

Alldeles oavsett så blev passet gjort. Det gick knappast snabbt, var inte speciellt kul men ack så skönt efteråt. Man sover så skönt efter att ha tränat någon timme innan!

Trots mycket arbete har en del funderingar väckts under denna resa angående min vikt. Jag tycker att jag, åtminstone mentalt, är på rull när det gäller mina kroppsaktiviteter. De mål jag satte upp tidigare har varit lite si och så, men jag har hållit nivån med minst tre pass i veckan ändå. Jag har dessutom testat lite olika pass på SATS och kommer definitivt fortsätta med det. Men nu är det dags att lägga en del av den mentala kraften på vikten igen.

Jag har sneglat åt LCHF-kost, men jag vet inte riktigt. Jag känner mig lite osäker på om jag kommer ”orka” ta mig i igenom den första tiden. Å andra sidan så lär det inte vara lättare med annan typ av kost heller! Jag tror att jag ska testa en egen ”twitch” på LCHF i forrmen ”skippa bröd, ris, pasta, potatis efter bästa förmåga och ät istället andra kolhydrater”-kost. Detta i kombination med minskade portioner och grov analys av kaloriinnehåll borde ge en bra, stabil viktnedgång och dessutom med en god mättnadskänsla – och dessutom hållbart på sikt. Mättnadskänsla är rätt viktigt för mig som har så urdålig karaktär och har otroligt lätt för att ”överäta” när hungern slår till.

Jag ska fnula lite mer på detta när hjärnan har varvat ned efter denna intensiva jobbvecka. Jag måste på nåt sätt landa och bli utvilad för att orka lägga kraft på detta. Nu stundar, tack och lov, två hela veckor hemma med familjen och en påsk. 1 maj är min nästa tjänsteresa och innan dess ska jag ha applicerat en bättre kostmodell för mig själv som jag också kan följa när jag äter ”utemat”.

Så – idag hinns ingen träning med, men imorgon lär det bli en löprunda och på lördag ett crosstrainingpass på SATS. Eventuell med ett inledande corepass…

Njuuuutning!

2011-04-10T12:07:00.000+02:00

Japp - så blev det äntligen av. Det jag har klurat på ett tag, men inte fått ändan ur... Ett löppass!

Några vattenflaskor, solbrillor och iPod - sen bar det av! Målsättning: Njutning! Tempo: Fick visa sig! Ansträngningsgrad: Inte värre än att det kändes skönt!

PRECIS så blev det! Helt underbart! Inte en tanke på att tiderna blev utflippade, att motvinden piskade eller att uppförsbackarna gjorde att tempot gick ned... Jag BARA njöt! Fantastiskt...

Så - vad blev det egentligen då? Tja, inte så pjåkigt faktiskt. 6.20 min/km i snitt. För att ha tagit det s lugnt är det ju helt fantastiskt. Men det var ju inte det som räknades. Att INTE få ett pass som senast kändes intressant. Och det slapp jag!

Egentligen var det mycket gåvila, lite drickagående och en hel del "sänka-tempot-för-att-titta-på-omgivningarna"! Det var länge sen jag njöt som idag och det kändes helt OK efter senaste tiden "uppförsbackar". Nöjd, glad och med ett leende på läpparna ger jag mig nu i kast med lunch och promenad med familjen... Glad start på veckan allihop!

Återhämtning

2011-04-09T10:27:00.000+02:00

Denna helg går i återhämtningens tecken. En smärtande handled sedan i tisdags (kan nåt ha gått sönder av boxningen) stör lite, men annars känns det BARA skönt med lite värkande muskler. Idag var det ett Crosstrainingpass inplanerat, men fruns jobb och handleden gjorde att jag avstod det passet. Istället blir det en löprunda :-)

Löprundan får nog vänta till imorgon, dock. Idag myser jag med mina små prinsessor, hälsar på lite vänner och inväntar fruns återkomst för en familjekväll i soffan. I övrigt är det "bara" det vanliga promenerandet med Nemo som är dagens rörelse. Imorgon däremot tänkte jag faktiskt försöka ta mig en mils löpning/promenad på egen hand. Jag har inte bråttom och tänker inte pressa, men en mil ska bli skönt att få avnjuta i eget sällskap. Ibland bara behöver man umgås med sig själv, resonera om ditt och datt och njuta av omgivningen på sitt eget sätt och i sitt eget tempo. Det är en lika underbar upplevelse som att "bara vara" med barnen en hel dag, men med ett egoistiskt fokus :-)

Imorgon stundar också en tjänsteresa igen. Denna vecka blir en sån där "vara-ifrån-familjen-vecka". Söndag till fredag är jag borta. Inte kul, men ibland nödvändigt. Likaså blir det ytterligare en resa påskveckan... SEN ska jag nog avstå tjänsteresa någon vecka hoppas jag!

Jag hoppas all får en fantastisk helg! Jag planerar själv en sådan och delar gärna med mig :-)

What´s up?

2011-04-06T11:09:00.001+02:00

Jahaja, vad händer? En befogad fråga eftersom jag varit bloggstum en vecka nu :-) Lever jag? Har jag tränat? Har jag kört huvudet i väggen, eller vad ÄR det som händer?
Jodå – jag lever. Och jag tränar! Jag har inte heller kört huvudet i väggen :-) Däremot har min doshöjning kraftig ökat flödet av tankar, hastigheten på hjärnan och fått glädjen att ta sig mer utrymme i mitt sinne. Inte fel alls, får jag säga.

Min förra inlägg beskrev med rätt mörka ord en runda som man helst vill lägga bakom sig och det har jag nu gjort. I lördags klev jag in på ”Training for runner´s” på SATS i Bålsta med attityden att ”jag får väl sätta mig INNAN jag dör". Och visst – det var tungt, och jag vilade liiite extra, men jag körde på också! Gud så kul med dessa pass! Synd att det var sista för våren, bara. Nu får Crosstraining ta över för min del på lördagar. Det ska också bli kul att testa.

Tjänsteresor är ju också en stor del av mitt liv just nu och i söndags nyttjade jag SAS tjänster för att transportera mig till Ängelholm och sedan vidare till Helsingborg. För att inte BARA jobba hade jag, efter en del tjat av en anställd hos kunden, anmält mig till ett Box-pass på SATS i Helsingborg.
Shit, säger jag bara! Jag har nog sällan varit så slut som jag var igår kväll! Snacka om pulspass!

Idag har jag inte så mycket träningsvärk som jag förväntat, men mina händer fungerar lite sådär J Jag tror dessutom träningsvärken kommer. Det känns som att det bara är läge att fnittra lite och helt enkelt förbereda sig på Corepasset imorgon bitti som sen följs av VAB, eftersom yngsta dottern idag fick bekräftat öroninflammation… Whohooooo!

Igång, eller rundan som sög?

2011-03-31T20:28:00.000+02:00

Vilken otroligt eländig runda! Det var riktigt länge sen det var så jobbigt, tungt och segt. Men det är ju inte så konstigt efter uppehållet och sjukdomar...

Jag har totalt ledsnat på att vara sjuk och att vara såhär seg så i kväll drogs äntligen löparkläderna på. Min nuvarande tur trogen hade såklart mina löparhörlurar havererat. Muntert värre! Men inte skulle jag låta en sådan banal sak stoppa mig - närå! På med ett par andra lurar och i med ajfönen. Iväg bar det! Redan efter 300 m kände jag att det sved lite i bröstet. Troligen en svit efter den eländiga förkylningen, men läge att passa sig. Lugnt tempo och pannben på!

Efter en kilometer kom första isen. Lugn och fin så man inte slår ihjäl sig heller! "Inte dö av lunghaveri och inte halka och bryta nacken" var mantrat som rabblades. Inte ett steg var lätt och inte en is/snöknöl missades och halkades på :-)

Jag kände verkligen att idag var det dags! Precis ALLT kändes som det gick mig emot och ett leende spred sig på denna puckade löpares läppar! De få jag mötte stirrade konstigt på den leende idioten som släppte ifrån sig ett halvgalet fnitter strax före halvvägsmärket...

Så - dagens lärdom... Ja, jag vet ej sjutton! Nu känns det ju bra, men under rundan var det inget, och jag menar verkligen inget, som fysiskt kändes bra. Psykiskt däremot var det befriande! Jag har känt mig "inlåst" ett tag och den friska luften gjorde gott för själen. Nu är det ju bara någon månad kvar innan "runner´s high"... Eller?

Så - en dag som denna när man halvchockat läst om och sett bilder på Ingmaries dilemman känns min runda som ett äkta i-landsproblem. Men i min lilla begränsade värld så var det ju ändå motigt - men givande!
Jag hoppas verkligen att Ingmaries situation lättar och att det löser sig till det bättre. Mitt lilla dilemma har ju ändå lett till ett steg framåt...

Jag kände det på mig...

2011-03-29T13:12:00.000+02:00

Läkarbesöket avverkat med rätt väntat resultat. Dags att höja dosen och satsa på en drägligare tillvaro :-)

Nu kan jag knappast skylla hela världens, och i synnerhet, mina brister på att min sköldkörtel producerar dåligt med hormon. Nä, här är det också dags att ta sig i kragen och rycka upp sig. Nu har jag fått svart på vitt att det rent medicinsk inte stod helt rätt till, men resten då! Ingen mening att gräva ner sig djupare i detta utan låt mig bara konstatera att ja, uppdoseringen lär göra att "skallen hänger med" och att kroppen blir lite piggare. Likaså lär viktuppgången bromsas en smula då ämnesomsättning startar upp igen :-), MEN varje dag lär fortsätta att vara en kamp. Inte alltid i negativ bemärkelse, även om sådana dagar lära finnas, utan också i positiv anda. Jag gillar utmaningar och tar mig gärna an dessa - om det är fair play!

Nu ska jag ge uppdoseringen en chans att verka under ett par månader. Först därefter är det rimligt att ta nya beslut på medicinfronten. Under tiden, som jag annonserade igår, ska jag "börja om" med löpningen. Det är något jag saknar och ångrar att jag "tog bort". Det hade varit smartare att dra ner lite och sakta öka dosen med SATS, men det är ju Magnus i ett nötskal - allt eller inget :-)

Nu ska jag sakta dosera upp även löpningen och börja jobba med rimliga målbilder och njuta till 100% av rundorna. Inte för snabbt, för långt eller pressa för mycket i början. Hellre lite och ofta än mycket och sällan som Ingmarie brukar säga :-) Dessutom har grabbarna på jobbet bestämt att vi i "vår grupp" tränar måndag, onsdag och fredag före lunch. Man kör sitt pass, på sitt gym och sen träffas vi för gemensam lunch på jobbet. Trevligt och bra för oss med dålig disciplin :-)

Jag ska bara passa mig för att göra "för mycket" och gå och ledsna, eller bli sjuk på kuppen!
Lugn och fin, gabardin :-)

Lite fler tankar om mål å grejer...

2011-03-28T12:04:00.000+02:00

SATS är askul, men jag saknar löpningen. Punkt!

Bortsett från att sjukdomar och skum trötthet begränsat mig en smula så finns det ett härligt sug efter löpning. Särskilt dagar när solen ligger på och det är strax över nollan. I lördags var det en sån dag. Jag och Nemo gick långpromenad och njöt båda två av det underbara vädret. Låt vara att vinden piskade i ansiktet och att kinderna var en smula rosiga. Men skönt - japp!

Jag inbillar mig (?) att jag mår bättre totalt sett av att få komma ut och köra en runda då och då. Att det dessutom börjat locka och dra mer och mer gör ju valet ganska enkelt. Jag tänker börja med löpträningen igen!

Det betyder INTE att jag kommer dra ned på övriga mål, utan snarare att mitt mål med ett, eller ett par, löppass i veckan får komma lite tidigare. Möjligen får det ena passet ersätta ett pass på SATS. För övrigt är lördagens TFR sista passet för i vår. Vi får se vad som kommer efter det. Men det ska "passas på SATS" fortsättningsvis också.

Igår var det ju ett gäng "bekanta" som sprang Premiärmilen. I år var första gången på nåt år som jag inte körde - stooooor saknad... Så, vad gör en mer eller mindre småfet 44-årig tvåbarnsfar åt detta. Jo, jag anmälde mig idag till Midnattsloppet i Stockholm. En kul grej där tidsjakt är svår eftyersom det är så mycket folk. Men under timmen ska väl kunna gå :-) Jag ska dessutom försöka få mina barn att delta i barnloppen denna kväll. Återstår frun... Hmmm, svår nöt att knäcka! Nåja, vill hon så är det toppen, vill hon inte så är det också toppen! Funderar också allvarligt på Stockholnm halvmaraton i höst. Vi får se...

Imorgon är det träff med läkaren. Det senaste halvårets trötthet och löjligt ofriska tillstånd måste utredas. Jag är SÅ less på detta att jag nästintill är villig att testa vad som helst. Återstår att se vad proverna visar och läkarens inställning. Men nu ska det ordnas! Idag vilar jag (igen) med halsont och "halvfeber", men hoppas kunna cykla lite imorgon bitti. Möjligen lite optimistiskt men det återstår att se kroppens status. Feber och halsont utesluter träning!

Trött - några rör lämnade...

2011-03-24T09:44:00.000+01:00

Besökt provtagning - Check! Läkartid beställd - Check!

Nu är jag på spåret igen. Sista veckorna har varit grymt tunga. Inte nog med att förkylningen fortfarande inte släppt greppet. Nä - dessutom känns kroppen så trött, så trött... Zzzzzzzz!

En gammal kollega sa till mig igår "du kanske borde kolla med läkaren för du ser precis ut som när du behövde höja dosen...". Hmmm! När det tom börjar märkas att jag är trött, dämpad, seg, långsam och faktiskt (denna gång) nästan halvdeppig. DÅ är det verkligen dags att kolla upp om sköldkörteln behöver lite mer hjälp!

Jag känner mig hyfsat säker på att doseringen ligger snett. Nu har det liksom gått sen i november med förkylningar, trötthet och seghet. För den som inte testat att vara utan sköldkörtel så vill jag för säkerhets skull påpeka att detta är något HELT annat än lite hösttrötthet, eller vårtrötthet för all del. Såna små "vägbulor" har jag inga problem att klara. Men tänk dig att du vecka efter vecka sover 8-10 tim/natt, vaknar trött och sen aldrig blir pigg under dagen! Inte nån gång... DÅ snackar vi trötthet :-)

Dessutom har jag noterat att vågen pekar en smula norröver :-) Precis tvärtemot mina mål... Helt otroligt att kroppen ska envisas med att motarbeta mina mål :-)) Visst, jag har dragit ner på löpningen, men tycker ändå att jag varit hyfsat disciplinerad (med väl valda undantag) och dessutom har jag ju de senaste veckorna tränat på rätt bra på SATS (borträknat senaste tiden med feber etc). Så... Just nu är jag lite osäker på om jag ska/kan skylla på min kära sköldkörtel, eller om det helt enkelt är slarv... Jag får ju svaret nästa vecka när jag träffar läkaren. Personligen hoppas jag på att doserna är fel så jag kan få ett rakt svar. Om inte - då får jag söka vidare :-)

Idag jobbar jag hemifrån efter en rätt intensiv start på veckan i Skåne. Inte enormt långa dagar, men förra veckans "däckning" och denna ständiga trötthet sätter sina spår. Det ska bli skönt att få kurera både kropp och själ hemmavid. Promenader i solen med Nemo och kanske tom lite SATS... Först ska snörvlet få avstanna, sen...

Så var det uppförsbacke igen...

2011-03-16T11:07:00.000+01:00

Snuva i snoken, ont i halsen och feber. Kort sammanfattning av den uppförsbacke som givetvis kommer efter det sköna utförsrullandet jag haft några dagar nu :-)

Igår ställde jag in morgonspinningen, imorgon är ett corepass bokat. Återstår att se om orken överstiger segheten imorgon bitti vid 6.45. Givetvis ska jag vara "fit", annars ställer jag in även detta pass.

Ser jag tillbaka i backspegeln så är det ju såhär det ska se ut :-) Lite uppför, lite nedför och sen en rejält backe uppför för att få en skön nedförsbacke. Livet går upp och det går ned. Det är inget att gnälla över utan bara fokusera på att bli frisk så jag kan fortsätta planen. Då med lite "lugnare" start så jag inte får uppförsbacken direkt... (även om jag vet att den kommer)

Nu blir det en stund framför dumburken och lite "hemmafru-tv". Kanske en tupplur när det är som tråkigast? Jag lär nog somna blixtfort som det känns nu. Hörs vidare imorgon, världen!

*snörvel*

Hur känns det? Var är jag på väg? Vet jag vad jag pysslar med?

2011-03-13T14:36:00.000+01:00

Hihi - svaren är: Japp, En skönare tillvaro och Inte en blekaste aning!

Idag är det söndag, med allt vad det innebär hemma hos oss. Frun donar med fiskarna, jag fikar i soffan framför skidskyttestafetten och barnen pysslar med allt och inget. En rätt så cool, tillbakalutad tillvaro.

I mitt fall beror det till stor del på gårdagens TFR på SATS. Igår var det en annan instruktör och kroppen är ordentligt mör idag. Vi var ALLA överens efter passet att det var betydligt tuffare än de tidigare. Orsaken var avsaknaden av pauser som vi haft i tidigare pass. Att dessutom köra på i ett grymt tempo gjorde ju inte passet lättare :-) Men ack så kul!

Jag börjar få smak för det här med gruppträning och tycker det är riktigt roligt. Som variation gav jag mig ut på en kort halvmil i förrgår. Utan klocka och utan press på fart. iPoden dundrade på när jag löpte den första halvan. Vinden i ryggen och solen i ansiktet. Fantastisk upplevelse! Sen vände jag... Solen i nacken, och vinden piskande i ansiktet. Och då pratar vi om rejäl blåst. Jag hade problem att hålla mig upprätt och fick slugga mig igenom vinden. Otroligt jobbig hemresa...

Det är enkelt att konstatera att varierad träning är det bästa :-) Tidigare har jag haft noll problem med den rundan jag tog häromdagen, men nu var det riktigt tungt. Ingen is, utan snygg grusig asfalt. Jag bestämde mig då för att INTE köra Premiärmilen. Till väldigt stor del beroende på att det ligger helt fel i relation till min plan just nu. Jag skulle givetvis kunna springa den bara "för kul", men jag vet hur jag funkar och det kommer bara "bli fel". Jag trivs så himla bra just nu och jobbar på med att hålla min kontinuitet på träningen. Nästa steg är att komplettera med löpning, men det är lite tidigt i planen än...

Så - jag håller fast vid planen och njuter vidare idag. Om än med ömma sätesmuskler och bakre lårmuskler :-)

Skönt löparpass med kul efterspel

2011-03-05T18:58:00.001+01:00

Idag var det dags för mitt andra "training for runners" på SATS. Ni som läst om min upplevelse av det förra förstår kanske varför kroppen darrade en smula :-) Döm om min förvåning när jag bara hade kul och pressade den (fortfarande) stora kroppen till underverk :-)

Min bild av passet idag var att jag hade fattat hur det skulle göras och inte behövde brottas så mycket utan kunde "bara" köra på! Askul hade jag! Jag börjar nästan (OBS! bara nästan) förstå varför Ingmarie kalar passet "lite fjuttigt", men jag hävdar ändå att för oss "vanliga dödliga" så är detta ett tufft pass. Särskilt när man är så otränad som jag upplever mig just nu. Men det kommer! Redan idag kände jag mig starkare. Framförallt på coredelarna i passet kunde jag "kräma ur" kroppen mer än tidigare. Skönt värre!

Efter passet snackade vi några stycken "löpare". Det kom förslag på gemensam träff på Premiärmilen (vad sägs om det Mentorn...?). Kanske ska jag köra det i alla fall...? Om inte annat så kan man ju bränna 195 kr på ett riktigt roligt träningspass :-) Just nu lutar jag åt det i alla fall. Och detta trots det sparsamma löpandet hittills. Men det är ju ändå där jag skapat en hyfsad bas för mitt nya leverne ju! Jag älskar löpning, helt enkelt! Fast SATS-passen är grymt kul just nu :-) Jag anmälde mig och frun till ett Zumba-pass idag! Det måste ju testas - särkilt för gamla dansare som oss :-) Rapport kommer efter den 20:e!

Idag blir det lite lugnt framför tv med familjen. Andra chansen ska upplevas :-) Min 10-åriga prinsessa ÄLSKAR schlager. Faktiskt gillar jag också schlager (trots att Poodles prioriteras i iPod) :-) I år är det ju riktigt roligt att kika på - inte världens bästa låtar, men många växer efter hand (vi fick höra ett antal idag under passet...). Lite lördagsgodis ikväll och sen firar vi min andra prinsessa imorgon. Hon blir 7 år!! Helt otroligt! Hur gammal är jag egentligen :-)

Nä, nu får det vara slutbloggat. Måste jaga ett bra pass på SATS i Helsingborg eftersom jag dyker in där måndag till onsdag. Ha en grejt fortsatt helg nu alla glada!

PS! Triceps-armhävning på stepbräda var en upplevelse! Jobbigt att ta ner tallrikar ur skåpet...

Okristligt smärtpass :-)

2011-03-03T15:04:00.000+01:00

Japp - idag körde jag! 06.35 stod jag på löpbandet på SATS i Bålsta för lite uppmjukning inför ett SatsCore-pass("endast" 30 minuter...). Det är för mig helt uppenbart att den mänskliga kroppen inte är gjord för alltför mycket rörelse den aktuella tiden på dygnet :-)) Skämt åsido - det tog emot och huvudet var nog inte riktigt med från början!

Jag har varit på ett corepass tidigare i livet och det var bland det värsta jag varit med om, men också det nyttigaste! Likadant var det idag! Möjligen något lättare, men det kändes rejält och jag är OTROLIGT imponerad av de slanka människorna, som uppenbarligen varit där tidigare, som med små nätta gnyenden utförde övningarna. Själv uttryckte jag snarare kraftiga stånkande och grymtande läten och lyckades ändå inte utför alla repetitioner i alla övningar. Men jag är på väg och jag var otroligt nöjd med min egen insats. Mest mentalt!

Imorgon blir det vila, eller ja - hemmajobb med båda barnen hemma på sportlov... Jag är inte helt säker på att denna tillvaro faller under kategorin vila, men jag avstår träning :-) På lördag är det "training for runners" igen och kroppen fasar redan. Förra veckan hade jag träningsvärk i 4 dagar :-) Men det var roligt och grymt bra spänstövningar - både för baken, vaderna och ja - hela kroppen! Den lilla corebiten var nog nästan försumbar, men likväl nyttig. Jag ser verkligen fram emot det passet! Rekommenderas!

Häromdagen såg jag också ett pass som såg lite kul ut - body combat. "Sparkar och slag i luften" var det jag noterade. Såg jobbigt och kul ut. Ska forska efter ett sådant pass som kan passa i mitt livsschema, alternativt planera om livsschemat efter ett sådant pass - bara för att prova!

Förresten - efter passet imorse var jag hos en pensionsrådgivare (via nya jobbet). Glädjande möte och ett utpustande konstaterande att hoppet finns att jag kommer kunna leva på min pension dök upp i tanken. Jag är väl medveten om att det inte är en situation som alla har. En av dem som INTE har den situationen är min fru. Därför är det ju toppen att jag kan bistå :-) Skönt möte i alla fall... Enda oron är väl att frun tar sig en funderare på en "torped" för att komma åt efterlevandeskyddet :-)

Nu ska jag återgå till lite jobb med systemtester igen. Synd när det är så fantastiskt väder igen...

Kort om inledningen på "plan 999" (eller vilket nummer den nu har...) :-)

2011-03-02T08:09:00.000+01:00

Löpbandspass med härlig bultande huvudvärk. Men jag gjorde det!

Det blev inte snabbt (även om jag gjkorde några farthöjningar), inte så långt (bara dryga 6 km), inte så länge (omkring 40 minuter)... men DET BLEV. Huvudet bultade som aldrig förr, snoken drällde en del, men ingen feber och inget halsont :-) Kanske, kanske det vänder nu...

Idag lite vila och imorgon bitti, 6.45, inbokad på Core på SATS i Bålsta :-) Hujedamej - det kommer bli jobbigt! Men kul också, och nyttigt :-)

Nu - in i arbetsdimman igen! Idag står tester av it-system på agendan...

Ur mörkret och mot ljuset

2011-03-01T11:58:00.000+01:00

Tack Ingmarie för din kommentar igår!
Den har väckt tankar och hjälpt mig skapa lite inspiration kring mig idag - trots rörigt på jobbet :-)

En god, låååång, natts sömn hjälpte säkert till också. Jag ÄR less på denna förkylning som pulserar i kroppen. Den lämnar liksom aldrig och läker ut. Kanske är det för att jag inte är "sjuk" (läs sjukskriven från jobbet) och aldrig vilar ut ordentligt? Nåja, oavsett så känner jag idag att mycket känns bättre. Febertermometern visade ju hela 35,9 grader igår när jag kom hem med ont i halsen, huvudvärk och rent osannolikt trött. Alltså - inte sjuk, men sjuk :-) Framförallt kinkig, skulle jag vilja säga! Det ÄR dags att ta ett nytt TSH-prov för sköldkörteln. En "molande trötthet" sedan före jul är ett tecken. Möjligen på feldosering...

Nå - tillbaka till framåtsträvandet! Ingmarie väckte framförallt tanken på att lägga en plan. Jag funkar INTE utan en plan med mätbara mål. Så är det bara! I min enfald trodde jag att jag kunde ändra mig så att jag kunde "bara röra mig för att må bra". Röra mig för att må bra - Ja! Men inte "bara" - jag måste ha något att mäta och att jobba med. Så - här kommer ett första grovt upplägg!

Mål 1 - Träning kort sikt
Start: Idag
Uppföljning: Veckovis, minst en månad. Redovisas på bloggen.
Träna kontiunuerligt på SATS tre dagar i veckan. Helt oavsett vad jag gör så ska jag vara där och minst en halvtimme varje gång.

Mål 2 - Träning halvlång sikt
Start: När mål 1 uppfyllts, senast 1 maj 2011

Uppföljning: Veckovis. Redovisas på bloggen.
Utöver SATS-träningen ska minst ett löppass per vecka utföras. Initialt utan krav på distans eller tid - bara genomföra.Möjligen kan SATS-pass bytas mot löppass, då med lite högtre tempo eller längre distans.

Mål 3 - vikt/kost halvlång sikt
Start: När mål 1 uppfyllts, senast 31 maj 2011
Uppföljning: Veckovis. Redovisas på bloggen.
Vara viktstabil. Med mål 1 och mål 2 pågående ska vikten vara stabil under flera veckor...

Mål 4 - Träning och vikt/kost lång sikt
Start: När mål 1, 2 och 3 uppfyllts, senast 1 juli 2011
Viktnedgång ska påbörjas och får maximalt vara 1 kg i veckan, men minst 2 kg i månaden tills vikten ligger inom "normalt" BMI. Inga kurer - "bara" justering av kost, kostmängd och träningsmängd. Redovisas på bloggen.

Mål 5 - Slutmål
Ligga viktstabilt med ett "normalt" BMI, träna kontinuerligt 2-4 gånger i veckan med minst 30 minuter varje gång. Redovisas på bloggen. Målet ska vara uppnått senast 1 mars 2012 - om ett år från idag.

Dessa mål känns rimliga, inte så jobbiga och de ligger i linje med mina funderingar hittills. Slutmålet är enkelt formulerat, svårare att nå gissar jag. Hittills har jag svävat omkring runt de olika målen och snarare tänkt i banorna "hur" än "vad" och "när". Nu är det rättning i ledet och jag låter "vad" och "när" ge ledning till "hur".

Om någon har ytterligare förslag ska jag absolut överväga dessa. För mig känns det viktigt att det ligger i linje med mig och att jag hittar "hålen" i min planering. Jag tror att min fru och mina barn uppskattar en frisk, sund Magnus mer så det blir nog en del support hemifrån hoppas jag :-) Det lär ju bli så att jag testar en hel del olika saker under resans gång, men målen ovan känns viktiga och rätt genomtänkta i sin enkla form.

Så - åter till den röriga verkligheten och laddning inför ett pass ikväll. Undrar vad det kan bli :-)

Svårt med motivationen och disciplinen!

2011-02-28T07:33:00.000+01:00

Så - rubriken antyder mindre lyckat resultat :-) Nu är det kanske inte så illa som man kan tro, men så himla bra vet jag ändå inte om det är...

Jag fungerar ofta på det viset att jag behöver bestämma mig för något ordentligt innan jag tar tag i det (och det KAN ta tid ibland). På mitt jobb "missionerar" jag "fundera inte - bara gör", men det är svårare att leva efter sin egen devis. Sedan i tisdags, när jag tog ett löpbandspass på SATS i Helsingborg, har det inte blivit någonting! Nu beror det inte så mycket på att jag inte fått ändan ur vagnen, utan mer på att dotterns förkylning sakta, men säkert, smugit sig tillbaka till mig. Jag har återigen varit i det där läget att jag varken är frisk eller sjuk, varken pigg eller opigg - jag har varit någonstans mitt emellan. Och DET är det värsta tänkbara stället för mig. Hellre djupt ner i sk-ten, eller högt upp på toppen! Men jag vägrar ge mig!

Denna vecka har jag tre pass inbokade på SATS. Imorgon bitti lite cykling, på torsdag ett corepass och på lördag "Training for runners" återigen. Senaste bekantskapen med det passet gav ju en del "spända" muskler :-))) Herregud vad otränad jag är :-) Men det betyder ju bara att det kan bli bättre!

När det gäller kosten har disciplinen varit djupt fördold bakom andra projekt i livet (läs: det har gått asdåligt!). Jag har inte haft "orken" att håll i och ta mig i kragen. Jag har helt enkelt bestämt mig nu för att ta små steg. Kosten får komma, men just nu handlar det mesta om att komma igång med kontinuerlig träning i första hand. När jag fått ordning lite mer på det och INTE tränar "extremt mycket"(läs: mycket för mig, t ex inför maran) - då är det dags för kostkollen. Då ska det börja vägas och mätas. Innan jag har en "normal" rytm blir det bara rörigt för mig att ta flera saker på en gång.

Nåja, just nu ÄR det rörigt. Jobbet tar väldigt mycket energi just nu. Dels lär jag mig nya saker i hög takt, dels är det männinskor jag jobbar mycket med. Alla tar till sig i olika takt och ibland tar det omänskligt mycket energi att bara "ha tålamod" med andra :-) TUR att man inte ska stå ut med såna som sig själv...

Denna vecka är det sportlov och tjejerna har inget speciellt planerat. De verkar mest glada att få vara uppe lite längre på kvällarna och sova lite längre på morgnarna. Tack och lov har ju också permafrosten börjat släppa greppet... Tyvärr jobbar ju jag, men några timmar här och där ska jag försöka stjäla för att få vara med på sportlovet jag med :-)

"Första passet"...

2011-02-19T18:43:00.000+01:00

Jahopp - så var det gjort då! Jag är SATS-medlem! :-)

Idag var det dags för provträning på SATS i Bålsta. Jag hade valt "Training for runners" som testpass eftersom jag ju tycker mig vara åtminstone i regionerna :-)

Tänk så fel man kan ha... Ingmarie benämnde detta pass som "fjuttigt" och det kan jag VERLIGEN inte göra. Rätt härligt ändå att konstatera att det är precis så illa som jag anade. Passet är lite som ett intervallpass med toppar och dalar och riktigt roligt! Flåset steg och sjönk i takt med att övningarna varierade. Det gick "problemfritt" ända till sista delen - core! Asgarv!! Herregud vilken fjuttig kropp jag hade för de övningarna. Jag utgår ifrån att det INTE var den fjuttigheten Ingmarie avsåg :-)

Jag konstaterade att jag definitivt behöver coreträning. Inget snack! Envis som jag är är jag redan inbokad på två corepass de närmsta två veckorna på SATS. Eventuellt tar jag ytterligare ett kort sådant i Helsingborg denna vecka. Sakta men säkert gäller det att bygga upp bålstabiliteten i denna kropp :-)

Men... Riktigt kul var det! Jag har ju mest "harvat runt" själv och det var en fröjd att träna med andra faktiskt. Det har jag inte skämt bort mig med hittills. Jag är därför anmäld på detta pass också de två närmsta veckorna. Dessutom ska jag testa lite spinning - även det ett par gånger de närmsta två veckorna.

Så, tar jag återigen en "för stor tugga"? Nja, jag tror inte det. Jag kommer testa lite olika varianter för att hitta det jag just nu tycker är roligt och attityden är att göra sitt bästa, men inte "över-ta-i", om jag säger så. Det är nog viktigt att coola ner attityden lite till dess att jag börjat bygga upp kroppen en del. Många långa år ha gått sedan musklerna tränades i denna kropp :-)

Imorgon, om vädret tillåter, vidtar en dag på isen med fru och barn. Eventuellt i alla fall. Blir det av så tar vi med lite varm choklad, ostmackor och solbrillor. Givetvis åker Nemo med... Längtar... (om kroppen tillåter att jag tar mig ur sängen...)

Noskontroll

2011-02-18T14:15:00.000+01:00

Så - häromdagen ledsnade jag totalt. Jag hade då varit täppt i näsan sen i november och hade totalt tappat sugen :-( Dags att ta tag i livet!

Sagt och gjort - fick till slut en tid hos läkare och hans spontana kommentar var "ojojoj, vilka svullna slemhinnor!"... Vad säger man? Varför har jag gått och dragit på detta så länge kan man undra. Oavsett så ska nosen nu duvas med kortisonspray ett par månader för att få bort infektionen och "svälla av" inkråmet. Kanske man kan få ett liv då? Vad tror ni?

Idag fick jag en våldsam nytta av "Fejjan"(kors i taket) - fick denna länk mig tillhanda. Herregud... Me lajk! Grym sång, och grym trummis! Bland det bästa svenska JAG vet...

Imorgon stundar provträning på SATS. De senaste dagarna har varit både upp och ner på hälsofronten, men har jag ingen feber eller halsont då jädrar kör vi. Jag hoppas få testa "Training for runners!". Det är kö, men jag hoppas. Annars tar jag ett spinningpass. Det är ju aldrig fel :-)

På kostsidan har det varit stiltje ett tag nu. Jag har helt enkelt inte haft energi att fördela på det området. Jag tar det dock lugnt, bidar min tid och konstaterar att det fortfarande tog 20 år att bygga upp befintliga vanor. De bryts inte över en natt. Men jag måste nog prioritera om lite energi till detta område :-) Undrar bara var jag ska ta den ifrån...

Nå - idag är det tidig hemgång och hämtning av mina två prinsessor. Vi ska laga mat ihop, fredagsmysa och ladda för ett simhallsbesök imorgon när frun jobbar. Snacka om kvalitetstid!

Jag önskar alla en fantastiskt helg - för det tänker jag ha!

Tränat med "de andra tjejerna"

2011-02-15T07:50:00.000+01:00

Så - All hjärtans dag igår... Vad kunde en dag som den ge, kan man undra?

Nå, jag började dagen med uppstigning 05.30 efter stooor tvekan. Att ta sig ur sängen var ett stordåd och en bravad. Maken till trött människa får man nog leta efter och suget efter att ligga kvar var stort. Men, som sagt, jag utförde stordådet att ta mig upp. Efter det kunde ju dagen bara bli lättare :-)

En frukost bestående av en Polarkaka med rökt skinka och ett rejält glas vatten var kanske inte dagens höjdpunkt och säkerligen en katastrof sett med dietisternas ögon. Även sett med andra ögon, men sån här är jag och detta är inte mitt största problem - alltså njöt jag av frukosten :-) Dock fördes detta in på listan över "att se över senare"...

Dagen gick sedan i flitens tecken och jag fick oerhört mycket gjort på jobbet. Jag höll på att ramla av stolen på eftermiddagen. Då ringde min privata mobil oich i andra ändan var Anna. "Hej, jag heter Anna och du hade visat intresse av att träna på SATS. Jag vill erbjuda dig en gratisträning hos oss. Vilken tid passar dig bäst?" :-) Gulp, lite svårt att backa på nåt sånt! Inte för att jag ville, men det är ju alltid lätt att backa annars.

Sagt och gjort. Jag bokade in mig på "Training for runners" på lördag morgon. Det var kö, så jag bokade ett Spinningpassm parallellt så får vi se vilket som blir av. Oavsett så ska jag testa SATS på lördag! Askul ska det bli!

Inte nog med det. Frun hade bokat in mig på ett "Alla-hjärtans-dag-träning" på Curves!!! Det var jag, de andra tjejerna och andra "ditsläpade" respektive :-) Spännande träningsform och ganska behaglig sådan. 30 sekunder på varje station, 20 sekunder "stå och jogga", osv. Totalt en halvtimmes träning. Vissa övningar var bara att konstatera att de var jag helt otränad för, andra var lätta. Totalt sett kändes det lättare än jag förväntade mig. Men rätt kul var det. Inte minst att träna tillsammans med frun :-) Dock är jag ju inte välkommen åter. Det är ju bara träning för kvinnor! Kanske nästa alla hjärtans dag...?

Nå - idag känns kroppen OK. Jag kommer kanske ta en lättare runda ikväll, men vi får se. Idag blir det lite lugnare tempo än igår. Både på jobbet och hemma. Jag vill INTE rusa iväg och "överarbeta"(som jag brukar). Nu ska varje steg utföras, kännas efter, betraktas, analyseras, känna efter lite till osv. Jag vill ha fokus på sunt leverne, men hitta roliga saker att utföra det med på vägen!

Njutning á la Magnus

2011-02-13T12:49:00.000+01:00

Ohoj! Lite stiltje på bloggen för tillfället. Jag har egentligen inget att skylla på mer än att jag just nu brottas en hel del med mig själv. Kost, träning och jobb fajtas om all tid i hjärnan. Förutom det så ska ju vardagen också rulla på. Såhär är det ibland och det finns en viss njutning i situationen. Jag har egentligen "bara" angenäma problem, ju :-)

Nåja, igår var det bad med mina barn medan frun och Nemo var på utställning. Nemo fick bra omdöme, men inte "tillräckligt" (vad nu det betyder). Han är ju världens finaste i alla fall :-) Efter badet handla för tacos och melodifestivalgodis. Tacosen blev lyckade, men melodifestivalen var väl sådär... Godiset var bra, dock!

Idag inledde jag med en kopp kaffe i soffan med barnprogram och slöa barn. Nemo började tjata och därför blev det långpromenad. 5 km, varav minst 2 km i ren djupsnö - Puh! Nemo gick till slut bara efter mig. Det är inte lätt att vara 30 cm hög i 50 cmd snö :-) Väl hemkomna somnade Nemo och jag gick ut och gjorde en "snitslad bana" åt Nemo på tomten så han ska kunna "göra det nödvändigaste" om så behövs. Fortfarande 50 cm snö - nu med snöslunga :-)

Väl uppvärmd beslutade jag mig för ett lätt joggingpass eftersom jag sett en välpreparerad gångväg på promenaden. Så dryga 5 km blev det. Och nu sitter jag här - rätt svettig och hungrig. Dags för en välförtjänt lunch.

När det gäller kosten har min mentala blockering inte riktigt släppt. Den är mer som isen på våren - smälter sakta, sakta och sen smäller det till. Jag jagar en hushållsvåg som kan duga åt mina "enkla" vägningar. Tips nån? Dessutom har jag suttit ned och gjort en kravspecifikation över "gyminnehåll", dvs vad är det JAG vill ha på ett gym? Kraven är enkla: 1. Löpband, 2. Spinningpass och 3. Corepass. Som man genast ser är "gymdelen" obefintlig. Jag är inte intresserad av att lyfta skrot. Jag är mer intresserad av löprelaterad träning. Dessutom måste det finnas "lättillgängligt" för mig. Med det menar jag att det ska finnas "lokalt" hemmavid och vid mitt jobb. Just nu är det enda som uppfyller detta SATS och jag har mejlat dem med lite frågor. Återstår att se vad de svarar... Troligen blir det någon form av "gymkort" eftersom min disciplin hemma är för dålig, men jag kan "disciplinera iväg mig" till en lokalitet... Låter det konstigt? Kanske, men sån är JAG :-)

Mer i ämnet senare! Nu - söndagslunch med familjen! Hoppas alla haft en sån här underbar söndag!

Nytt relaxat tänk

2011-02-09T07:58:00.000+01:00

Igår drog jag redan vid 17 från kund. Snabbt ombyte och rusning ner i hotellkällaren där deras gym finns. Löpbandet ställdes på 45 minuter och tempot på 6.30 min/km. Sen bar det iväg :-)

Det gick inte fort, det var inte svalt, inte långtråkigt - bara skönt! Med blandad musik i lurarna och några blickar mot TVn framför mig var det som om de 45 min försvann snabbt. För att ytterligare krydda tillvaron smällde jag på med lite fartökningar på slutet - 6.00 min, 5.30, 5.00, 4.30 och ända ner på 4.05 min/km. Jag körde faktiskt 4.05-tempo i 5 minuter!!! Puh! De sista fartökningarna tog härligt i låren :-)

Sammanfattningsvis var det ett härligt pass helt utan några fasta ramar. Det var länge sedan jag körde på det viset och det var toppen! Jag gjorde bara det jag kände var rioligt just då. I och för sig hade jag en ram - 45 min! Den had ejag satt upp för det kändes lagom för ett pass för mig. I övrigt ville jag bara ha det gött! Och det var det! Rundade av kvällen med en kyckling och svamprisotto. Även den var toppen!

Kaloriräkning tänkte jag forska lite i mer när jag kommer hem igen. Måhända kan det finnas tips i min omgivning (läs: Har ni några tips - hojta!) som jag kan dra nytta av. Det återstår att se. Oavsett så har den mentala inställningen börjat utkristallisera sig. Jag kommer inte bli "klar", men jag känner att jag behöver "arbeta upp" en attityd som stöder mitt livslärande och samtidigt upprätthåller träningslusten. Jag har faktiskt idag kikat runt lite på gymsidor. Kanske man skulle testa att köra lite pass på gym, lite vikter, spinning eller nåt annat som jag kanske tycker är kul. Vi får helt enkelt se - för mig (oss) är det en kostnadsfråga! Men känner jag att jag VILL, ja då kommer jag satsa...

Idag får jag äntligen återvända till norra halvklotet. Som vanligt en hel del jobb, men igår blev det en kort kväll i alla fall. Bara träningspass, middag och sen i säng. Jag är ju hemma redan vid 22.00 ikväll, så... Jag längtar verkligen efter egen säng och familjen!

Trög, seg och självförnedrande...

2011-02-06T21:44:00.001+01:00

Jag har precis kommenterat ett grymt inlägg hos Jenny! Hon" dedikerade" ett inlägg till mig,eller nja - hon skrev ett fantastiskt inlägg som jag egentligen ville hon skulle mejla mig :-) Smart - nu kan ju betydligt fler ta del av hennes syn på livsstilsändring. Läs det! Dessutom vill jag utfärda en "varning för långt inlägg nedan".

Livsstilsändring, ja. Det är dags nu - igen! Jag har ju kommit till insikten att maratonvägen inte är den bästa för mig för tillfället. Det är av många anledningar, men främst för att den vägen överskuggar mitt prioriterde livsmål - att gå ner till runt 80 kg, helst under, ha ett träningsaktivt liv och äta rätt OK. Allt detta för att jag vill må bra och gärna se mina barn växa upp. Jag har nämnt detta förut och det har hela tiden legat i bakhuvudet, men aldrig har jag sett riktigt hur detta ska gå till. Kanske jag inte riktigt ser det nu heller, men NU först har jag förstått att detta är en resa - på riktigt!

Jag har, rätt så naivt faktiskt, levt i tron att "det är väl bara att ändra på kosten och träna lite". Och visst - det ger ju viss effekt på livet. Men ger det mig det JAG vill ha. Jag söker egentligen något varaktigt och inte något som blir en dagslända, eller en "kur" (jag VET...). Många har gett mig sitt stöd i min resa hittills och det är toppen! Nu tänker jag mig en förändring av "fordonet", men inte av slutmålet. Det jag gjort hittills har funkat till viss del, men i andra hänseenden varit lite "konstgjord andning".

Så, för att ta fasta på Jennys excellenta inledning med syftet, nu tänker jag satsa på att ge mig själv en gåva i form av ett hälsosammare leverne! Javisst, planen jag satte upp för dryga tre år sedan gick i lås. Jag ÄR maratonlöpare. Fattar ni (som kände mig innan 2007)? Jag har "freakin" sprungit ett maratonlopp!!!! Sjukt, om man sätter in det i sitt sammanhang. Men det var ju inte det som var slutmålet. Jag har under resans gång blivit lite fartblind eller blind för mitt slutmål. Istället har jag hittat nya mål("springa maraton under 4.30").

Det är verkligen inte fel med mål. Inte ens de mål jag satt upp under resan gång är fel, men de leder troligen INTE raka spåret till mitt slutmål. Därför klev jag av maraton i år. Nu ger jag istället mig en present, i form av ett års rent fokus på mitt viktmål och hälsomål. Jag kommer verkligen inte släppa löpningen (även om jag haft ett uppehåll en vecka nu), utan tvärtom hitta glädjen i den igen. Snart kommer ju våren dessutom och då ska det löpas i korta tights och t-shirt igen :-)

Så hur tänker jag? Ja, jag vet inte riktigt. En sak jag konstaterat är att jag MÅSTE lära mig räkna kalorier. Det är inget snack. Jag har försökt undvika det. Anledningen är nog min stora avoghet mot siffror. Jag är usel på matte, helt enkelt. Men, som Jenny antyder, kaloriräkning är nyckeln till att lära känna sin kropp, sitt ätbeteende och därmed kunna balansera med träning. Hur detta ska gå till får nog framtiden utvisa, men jag startar nu med lite efterforskning. Hur räknar man kalorier, kan man hitta hjälp någonstans och hur svårt kan det vara?

Jag är trött på att skylla på min vikt! Jag vill, återigen Jennys inläggs andemening, att min kropp ska spegla MIG och inte något annat. Jag är värd en sundare kropp och den enda som kan se till detta är JAG. Jag kommer troligen köra lite löplopp på min resa. Kanske tom någon mara då och då, men det är sekundärt nu. Nu ska min kropp bli lika glad som JAG är...

Min vana trogen ger jag mig in i detta något ostrukturerat och satsar på att komma ur det med struktur och mycket högre kunskapsnivå. Jag gör väl som vanligt - kastar mig helt ovetandes ut i mörkret och liter på att min envishet, nyfikenhet och positiva attityd ska leda mig rätt! Jag hoppas givetvis på en del input från er alla "därute". Det har ALLTID hjälpt hittills :-)

Så... Den nya resan börjar idag...

Tjänsteresa med extra allt

2011-01-26T08:38:00.000+01:00

Så har det gått några dagar sedan "Beslutet" (med stort B)! Ett lugn har infunnit sig och jag har kunnat koppla av i vardagen. Helt klart är att jag ställde liiiite för höga krav på mig själv. Åtminstone tillräckligt höga för att så att säga "trilla över kanten" och hamna på den negativa sidan. Nu är jag helt klart på rätt sida igen!

Det mesta känns positivt, jag har kul på jobbet, jag har tränat två löpbandspass på två dar och mår kanon och framförallt - jag längtar hem till familjen på ett sånt där "skönt sätt". Den vardagliga lunken innehåller numera tjänsteresa tre nätter varannan vecka och familjen har, även de, hamnat i en bra lunk. Inga ledsna miner när jag åker och kvittrande döttrar i telefonen på kvällarna.

Idag styr jag kosan hemåt och det känns fantastiskt. Snön yr idag och kroppen känns toppen! Kan livet bli bättre "på en pinne"?

Stort och svårt beslut

2011-01-24T20:13:00.001+01:00

Igår tog jag ett stort - och riktigt svårt - beslut:
Jag kommer INTE att springa Stockholm maraton 2011!!

Jaha, och varför det då?, kanske nån undrar. Ja, frågan är befogad tycker jag. Efter mycket snack och hittills lite verkstad hade man lätt kunnat ledas till att tro att jag viker ned mig pga den stora utmaning som "ikappträning" innebär, men nej... Eller är det så att jag inte tror att jag skulle greja de fyra och en halv timmarna - nej, inte det heller!

Svaret är enkelt egentligen - jag tror inte detta är min väg till konsistent träning, vikt och hälsa! Japp, så enkelt är det! Jag har ju haft vikten som en viktig fråga, men hittills har jag lyckats sådär och efter mycket analys har jag konstaterat att jag haft alldeles för bråttom och problem med fokus!

Ja, jag vet - ni HAR sagt det, men jag måste ju fatta också :-) Efter min knäjustering och sjukdom har det varit kämpigt att komma tillbaka, men ack så roligt. Att då behöva känna pressen att nå snabbt framåt löpningsmässigt, fortsätta viktnedgången, ta till sig det nya jobbet, ägna tid åt familjen, ägna tid åt hus, ägna... Ja, ni fattar va? Någonting måste bort helt enkelt! Och då får det bli "de stora passen och den maratoninriktade träningen"... Det får vänta, helt enkelt!

Betyder det att jag släpper på målen - Absolut inte! Tidsmålet på maraton 2011 släpper jag naturligtvis, men det går ju att göra 2012 också :-) Däremot viktmålet - DET kommer bli prio ETT. Givetvis kommer jag vilja träna löpning, men jag vill också träna annat. Kanske gymma, simma etc. Men nu är det vikt som gäller - inget annat i fokus! Jag hoppas ni kommer hänga med på min resa ändå. Skillnaden på bloggen lär inte bli så stor. Jag kommer träna på, ha kul, njuta och förhoppningsvis gå ner i vikt. Nästa år vid denna tid tänkte jag väga kring 80 kg. Det är normalvikt för min kropp och det är där någonstans jag "ska bo". Sen ska jag hålla den vikten och inte behöva ta till kurer och andra trick - bara äta lite bättre, lite mindre och träna på nåt skönt sätt :-)

SÅ - synpunkter och tankar nån? Jag har många av båda, men nånstans ska man ju sluta skriva också...

Skönpass i ljuset

2011-01-22T13:50:00.000+01:00

Puh! Efter en låååång frukost, långfika och lite dammsugning bar det iväg!

Målet var ett lite, lite längre pass än häromdagen. Tempot spelade ingen roll, men längden. Allt för att sakta bygga upp mot långpass igen. Så - dryga 6 km! Kändes helt OK! Tempot låg lite högre än väntat, men känslan var inte tungt utan bara skönt!

Lite kul var det också! Jag träffade min "gamla löparkompis" Ingrid, med man, efter dryga tre kilometer och stannade för en snabb diskussion. Inte stängde jag av klockan heller. Trots stoppet låg kilometertiden på 6.15 min!! Övriga kilometrar låg kring 5.50 min/km och jag avslutade sista 350 m under femminuterstempo :-) Märkligt, faktiskt, att det gick så raskt. Jag är förvånad, men glad, och det är väl bara att hoppas att det håller i sig :-)

Nu bär det iväg mot lördagshandling inför tacomiddag toppad med fruktsallad och glass - istället för smågodis! Imorgon blir det nog ett kort, skönt pass innan flyget mot "Skaune" avgår vid 17-tiden.

Ha en riktigt skön helg nu allihop!

YES!

2011-01-20T16:51:00.000+01:00

Idag smet jag från jobbet tidigt för att få ett pass i ljus!

Låren var som stockar innan, men gud så skönt efteråt! Jag började lite varsamt, men vågade sen dra på lite på isunderlaget. 5.48 min/km i snitt är ju superbra för mig! ÄVEN om det bara blev fem kilometer... Nu är jag igång och tänker hålla i!!!

Nu lite pannkaka och avkoppling med fru och barn, eftersom Skåne står på agendan på söndag kväll...

Jomensörrusåatt...

2011-01-18T20:36:00.000+01:00

Jodå - it´s alive! Om än med viss tvekan - men nu kanske liket återuppstår!

Idag skedde det äntligen - det första passet (och ja - jag glömde slå av Garmin) efter en lång, lååång uppehållsperiod! Tyvärr har den inte varit frivillig, utan har haft visst fog, men mer om detta snart.

Först måste jag lugna alla stirriga som undrat om jag gått och tvärdött efter nyår. Nej, nej och åter nej! Så är icke fallet. Dock har det känts som så periodvis. Mest beroende på en riktigt efterhängsen infektion i kroppen som envisats med halsont, huvudvärk och råförkylning omvartannat. Förutom det har jag också börjat nytt ett jobb och, åtminstone försökt, avslutat det gamla. Så - alla som saknat mina galna inlägg - Jag är ledsen att jag hållit mig undan!

Jag skriver försökt eftersom min tidigare arbetsgivare behagat roa sig med diverse hot om att jag minsann brutit mot mitt dåvarande anställningsavtal eftersom min nya arbetsgivare skrivit avtal med en kund till min tidigare på kundens begäran. Ett vanligt fenomen i konsultbranschen och helt utan min inblandning. Uppenbarligen anser sig min tidigare arbetsgivare sig vara annorlunda än andra arbetsgivare, eller så är det helt enkelt så att de är ute efter något helt annat. Alldeles oavsett så är det fruktansvärt förnedrande att bli kallad lögnare och avtalsbrytare när man själv anser sig ha helt ärliga avsikter och aldrig haft någon intention att skada min tidigare arbetsgivare - tvärtom. Tack och lov för min nya arbetsgivare och mina nya chefer som är helt fantastiska och ställer upp till mer än 100% i den tramsiga situationen. Tack för det!!

Nu tänker jag lämna detta bakom mig, bli frisk och ge mig i kast med mina planer igen. Händelser av detta slag och infektioner ovanpå det är rent av destruktiva för mitt annars så goda humör. DÄR har ni anledningarna till att detta lik varit mer eller mindre dött den senaste månaden. Men nu ni - på det igen och börja om!

Nya jobbet är toppen! Nya roliga människor, nya uppgifter och rejäla utmaningar som väntar runt hörnet! Lägg till det en kurs, med start i maj, då och då under ett halvår som kröns av en uppsats och certifiering. Wow, säger jag bara! Här finns att suga tag i!

Så... Plan och plan... Jag måste nog återkomma om den framöver. Just nu tänker jag sansa mig en aning och rulla igång i lugnare takt. Annars går jag bara på minorna igen. För en gångs skull ska jag försöka vara lite förståndig :-) Så mer om planen och målen framöver!

Nu - lite House och en god natts sömn! Sen nytt jobb med nya utmaningar *myser mig bort*

Kan man sammanfatta 2010?

2010-12-31T21:07:00.000+01:00

Idag har jag, som alla andra antar jag, fixat å donat inför kvällen. Barnen skulle duschas, dammsugarpåsar köpas mm, mm... Ett kraftigt sug efter att få ge sig ut på en runda hindrades av halsont och feber. Sånt hindrar ju tyvärr inte nyårsdonande :-)

Jag har ändå i farten under dagen försökt att fundera över hur 2010 varit. Jag känner inte att jag behöver någon längre eftertanke - 2010 HAR varit fantastiskt!!!

Under 2010 har jag:
- tappat massa kilon och lagt på mig några få kilon
- sprungit massa mil och gått en hel del mil
- haft fantastiskt kul och haft fantastiskt tråkigt
- varit otroligt frisk och varit sjuk en del

ÄR inte det fantastiskt? Kan det egentligen bli bättre än så? Jag har dock lärt mig att uppskatta både det bra som hänt och det dåliga som varit. På den bra listan står:
- Jag är maratonlöpare!
- Jag nådde mitt mål på maran - nästan
- Jag har löpt milen rejält sub 60
- Jag har avverkat TVÅ halvmaror
- Jag har tappat rejält med kilon under året
- Jag har lärt mig MYCKET om min kost

På den mindre bra listan står:
- Jag missade tidsmålet på maran med 26 sekunder...
- Jag missade viktmålet inför maran
- Jag har inte riktigt greppat vad jag kan äta och vad jag bör låta bli

Det skulle säkert finnas fler saker att sätta upp på båda listorna, men de där sakerna fångar essensen av mitt 2010! Jag är så himla glad att jag startade min resa 2007. Att det sen tog två år att fatta att jag gett mig på nåt ofantligt stort - gå från totalt otränad till att slutföra ett maraton! 2010 var året när det skedde :-) Det gick inte fort, det var inte skönt men jag gjorde det!

Jag har läst många bloggares "nyårskrönikor" och de är fantastiska att läsa. Tänk vad mycket fantastiska människor det finns som kämpar så mycket! Ni är grymma allihop och jag ser verkligen fram emot att läsa vidare 2011...

Året avslutades med ett justerat knä och därpå följande förkylning, men vad är väl det om hundra år??? 2011 kommer ge oss alla en upplevelse - det kan jag nog lova :-) Mitt mål med sub 85 är inom räckhåll (inofficiellt: målet passerades i och med långpasset för snart två veckor sen, men sen...) och 4.30 på maran ska jag banne mig greja :-) Jag håller på att samla mig ett litet maratonteam som ska placeras ut längs med banan den 28:e maj - allt för att få fler kickar och hålla tempot :-) Är du frivillig - hojta!!!

Nu är det dags att återgå till familjen och nyårsfirandet.

Ha ett gott nytt år så hörs vi 2011!

Läkt knä(?) och julpåslag

2010-12-28T12:27:00.000+01:00

Igår kom vi hem efter en helmysig familjekryssning ToR till Åland. God mat, familjemys, dans och en riktigt mysig familjelyxfrukost. Vad mer kan man önska av en kryssning? Barnen tyckte det var jättekul att sitta i danssalongen och kika på mamma och pappa som svängde sina lurviga bland hyfsat onyktra i sällskap :-) Det var ett tag sen vi dansade, men det kändes som att cykla - lite vingligt i början, men sen gick det bra! Självklart inte på den nivå vi hade när vi bestämde oss för att sluta tävla, men ack så mycket roligare :-) Inte mindre kul med två prinsessor som satt och hejade och klappade i det skumma salongsljuset! Mycket - MYCKET trevlig kryssning!

Knät, som strulat sedan i förra måndagen, kändes utmärkt på båten! Skönt! Jag har låtit bli att träna alls sedan i måndags och det känns skönt att knät är på väg tebax :-) Huruvida det beror på "överbelastning" (för långt pass) eller väglaget - ja, därom tvista de lärde! Frun hävdar att jag sprungit för långt medan jag själv hävdar att 13 km i lugnt tempo ska väl gå bra... Alldeles oavsett behöver jag tänka mig för. Smärtan påminde om det som känns när man slagit i knät i soffbordet - ni vet på den där berömda punkten när man nästan tuppar av direkt efter? Så kändes det inte hela tiden(tack och lov!), men det var riktigt ömt nedtill på knäts utsida. Precis i skarven mellan knäskål och underben :-) (helt anatomiskt riktigt uttryck...). När man masserade försiktigt kändes det som att jag slagit i knät eftersom det ömmade när jag kom åt. Men, som sagt, nu är det borta! Det har gradvis blivit bättre den senaste veckan och nu börjar suget efter en runda komma tillbaka igen.

Suget ja - jag har ju givetvis drabbats av "julsuget". God mat, julmust, chokladbitar, lussebullar och annat som jag inte behöver! Men jag bestämde mig ju tidigt för att "godkänna" julen som en förlorad vikthelg. Jag var helt enkelt inte mogen att släppa allt det goda jag nu stoppat i mig :-) Jag är väl medveten om konsekvenserna av beslutet och kommer "ta dessa" rakryggad :-) Jag har helt enkelt haft en fantastisk tid - utan att "frossa" har jag valt att tillåta mig själv att stoppa i mig det jag känt för. Idag började jag jobba igen, men kommer låta "tillåtelseperioden" vara tom nyårsdagen. Jag kommer dock dra igång träningen igen nu - med försiktighet! Det finns ingen anledning att fläska på med ett långpass nu för att "komma igen" :-) Då vet jag var jag hamnar...

Nä, nu har det varit stiltje på träningen för länge. Idag ska det tas ett kortare njutpass där knät ska testas. Inget hårt, inget långt - bara skönt! Alltid retar man någon granne som drabbas av det där hemska dåliga samvetet som jag själv har levt med tidigare :-) Sen fattade jag - det är ju bara att börja! Man behöver inte köra snabbt, inte långt - men man MÅSTE röra på sig!

Så alla som inte är blogglediga - ha en riktigt god fortsättning, för det tänker jag ha! Ni som är lediga får ha en god fortsättning också, fast ni får väl läsa det här lite senare :-)

Ont knä och mysattityd

2010-12-23T10:40:00.000+01:00

Sen i måndags har jag haft ont i mit högra knä. Helt klart beroende på långpasset i söndags. Jag halkade omkring lite väl tror jag minsann. Det känns som om jag "vridit till" knät lite grann och att det ska lösa sig med lite försiktighet och vila. Jag uteslöt helt enkelt passet häromdagen :-)

Det har varit rätt intensivt de senaste dagarna ändå. Julstökandet har fallit till föga för arbetsgivarbyte! Nu är det gjort, dock. Igår började jag på nya jobbet och träffade alla i min nya grupp - askul gäng verkar det vara. Precis som jag eftersträvar är det nytt, fräscht och energiskt. Alla verkar vara passionerade och har ett otroligt driv framåt - trots att ramar och strategier inte är riktigt klara. Sån här miljö mår jag som bäst i! Där man stretar framåt i full fart och när huvudet blir blodigt byter man bara håll och kör vidare åt det hållet! Otroligt givande, men krävande! Igår kväll fick mina barn en rejäl utskällning - inte oförtjänt, men lite väl "rytigt" av en riktigt, riktigt trött pappa! Sorry tjejer att jag var lite väl... (*skäms* en mula...)!

Idag jobbar jag på fram till lunchtid. Därefter bryter jag för att ge frun bistånd i stäande och förberedelser inför morgondagen. Barnen ser jättemycket fram emot morgondagen - faktiskt jag också! Det ska bli jätteskönt att luta sig tillbaka några dagar och bara mysa med familjen. På söndag åker familjen dessutom på en kryssning ett dygn - med god mat och halla-ballou :-)

Jag tänkte varva ner även bloggandet (det kanske redan märkts) några dagar och fokusera på familjen och att relaxa. Ibland med ett pass, men ofta med soffsittande eller snökrig med prinsessorna :-) Hemma hos oss är det familjen som står i centrum under julen och då mest barnen! Hoppas ni får lika mysigt som jag planerar...

Till slut vill jag passa på att önska alla en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Kämpapass

2010-12-19T14:05:00.000+01:00

Japp - det blev faktiskt gjort! Ordentligt också - 13,11 km plöjde jag mig fram!

Idag slog jag en pling till mor och far och bjöd in mig och familjen på fika. Planen var en snabbfika för mig och därefter "hemlöpning" medan familjen kunde spendera lite tid :-) Ett par koppar kaffe och ett par lussebullar var perfekt laddning inför ett lite längre pass!

Passet inleddes i kraftigt snöfall, mycket snö på marken och rätt så halkiga bilspår. Där det inte var bilspår var det en 15 cm nysnö :-) Rätt skönt ändå - mjukt underlag och skonsamt mot knän och andra leder :-) Dock grymt tunglöpt!

Nu börjar ju maratonprogrammets kraftigt accelererade långpassdistanser, 12 km idag ,14 km nästa helg, 16 därpå etc. Men gud så skönt ändå. Man inser inte hur man saknat långpassen förrän man är "i dem". En stund (knappt en och en halv timme) för sig själv, med vinden och snön piskandes ansiktet. Kan det bli bättre?!?!

Idag var också de flesta bilarna på sitt bästa humör! Jag löpte längs med en 70-väg där de flesta kör 100 normalt sett. Iklädd en skrikgul väst och en röd, fladdrande, halsduk syntes jag ordentligt och de flesta väjde ut en bit. Några skulle ju givetvis visa hur skickliga de är på att köra jättenära en slitande löpare... Tack till er övriga bilförare!

Jag måste säga att jag uppskattar långpass mer än snabbdistanser. Man kan löpa på, stanna och ta ett snack med hundägare, dricka lite och filosofera i största allmänhet. Det är ju inte riktigt vad man kan på snabbdistanserna. Där bränner lungorna och man "gasar" hela tiden. De har ju sin charm, men kräver väldigt stort fokus jämfört med långpassen där man trallar på :-) Måste jag välja går långpassen alltid före! En kombination är ju det bästa såklart, men om man nu måste... Tre, eller fyra, vätskeintag blev det idag(minns inte riktigt) + ett snack med en åttamånaders rottweilervalp :-)

Dessutom tog jag mig tid att fnittra för mig själv när det kom "räserlåtar" i iPoden. De är ju stört omöjliga att lufsa till - det krävs en lite tempoökning när de dyker upp. Utan min iPod skulle jag nog säkert ledsna under långpassen, men nu klarar jag nästan hur långt som helst känns det som. Ibland slår jag av iPoden och njuter av fågelkvittret. För tillfället är det ju lite sämre av den varan så iPoden får kämpa på nu!

Nu vidtar en välförtjänt soffplacering och en kopp kaffe. Först en dusch naturligtvis, men sen - Njutsöndag!
Imorgon är min näst sista dag hos min nuvarande arbetsgivare och kvällen imorgon toppas då av tårtbak för att avsluta i stor stil på tisdag :-) Tom jag ska ta mig en tårtbit då!

Julfrånvarande och byta-jobb-fokus

2010-12-19T09:12:00.000+01:00

Tjing på er alla julglada - och ni övriga :-)

Jag har varit passiv på bloggen, men INTE i övrigt! Det har varit stort fokus på att avsluta mitt nuvarande arbete med flaggan i topp och dessutom en alltmer påtryckande känsla av att julen närmar sig. Jag HAR dock kört mina pass. Ett pass uteblev pga nackspärr, men det känner jag är helt OK :-)

Idag ger jag mig ut på långpass - 12 km i -9 grader och isande vindar. Det är sådana här dagar man verkligen ska ge sig ut. Då blir de underbara vårkvällarnas pass rena barnleken.

Det återstår att se om det blir nåt mer bloggat idag - annars blir det en annan dag :-)

Ciao!

Planenligt utfört distanspass - nästan

2010-12-14T19:55:00.000+01:00

På tjänsteresa medelst flyg och hotellboendes! Jag har de senaste dagarna passat kosten och vaktat mitt intag för att lära kroppen "rätt och fel". Idag var det sådär en 5 minusgrader med isande vindar som kylde kroppen till strax under -35 grader :-) OK - kallt var det i alla fall i Helsingborg!

Efter att ha jobbat länge igår, pga störningar i "mina" it-system, då jag släckte vid 01.00 var planen att dra mig "hemåt" (mot Scandic hotell) vid 16.30 för ett löpbandspass... 17.45 påbörjade jag passet med inställningen "Random", med plan 40 minuter i ett tempo kring 9,5 km/tim.

Jag körde på och ökade tempot lite då och då för att avsluta i någonstans kring 14,6 - 14,7 km/tim :-) Resultatet var 6,92 km på 40 minuter och därefter en nedjogg på fem minuter. Jag gillar egentligen inte löpbandspass, men nu hade jag ju chansen att undvika förfrysningsskador så det fick bli så. Förutom farten, som var för hög, var det rätt så exakt enligt plan... 6 km på 39-40 min var planen... Nöjd! Så vill jag sammanfatta passet.

Den påföljande middagen inleddes med en rejäl salladstallrik och en rejäl tallrik kycklingfilé med en smarrig tomatsås! Nöjd! Så vill jag sammanfatta middagen. Enda "downside" var att svenska damerna fick stryk mot fransyskorna med uddamålet i Handbollen...

Senare ikväll är det återigen servicearbete i mitt uppdrag och det lär bli intressant. Gårdagens problem ska vi nu försöka undvika :-) Några timmars jobb lär det ändå bli. Troligen kan jag vara ledig hela fredagen tack vare detta...

En kväll som denna längtar man verkligen efter att få "snuggla" med döttrarna framför tv och julkalender :-)

Första "långpasset" i underbart väder

2010-12-12T12:11:00.000+01:00

Så var det då dags! Första "långpasset" enligt programmet - hela 10 km :-) -9 grader och strålande sol!

Tanken var att frun skulls skjutsa mig 10-12 km hemifrån och låta mig ta mig hem löpandes. En nackspärr satte stopp för fruns skjutsande och jag tog mod till mig för ett långpass på min "10-kilometersrunda" i skog och på grusväg...

Jamen tjena! Jag inledde med en uppvärmningskilometer för att därefter ge mig ut på en tvåkilometersåker sär drivorna var mellan 10 och 50 cm djupa. Innan detta upptrampade spår med isbotten där halka var ledordet! Nåja, tänkte jag - det blir ju bättre. Kilometer 4 till 6 kom jag precis i ett drghål där nordanvinden låg på min vänstra sida. -999 grader kändes det som! :-) Kall som sjutton och svårt sega ben gav jag mig in på grusvägen i skogen. Grus och grus - upptrampad stig i snö med isbotten :-)

Alltså - när jag kom ur skogen och från stigen ut på mon älskade asfalt var det som om jag svävade fram. Mycket - MYCKET - trött återhämtade jag mig ett par kilometer och drog sen på de sista kilometrarna. Man kan ana på kilometertiderna att jag har mer fart i benen än de 6.30-7.51 min/km som kan ses p de tyngsta delarna :-) Avslutade hyfsat i 5.51-5.52-tempo trots allt och snittet blev 6.25 min/km. Lite snabbare än plan egentligen, men en känsla av betydligt mer fart i kroppen än vad jag kunde få fram idag.

Glad i hågen ger jag mig in i duschen och laddar för nästa pass - ridning med barnen! Nåja, barnen rider och pappa tittar! Därefter sista tjänsteresan för nuvarande arbetsgivare :-) Trevlig vecka allihop!

Pass enligt plan...

2010-12-09T13:12:00.000+01:00

Hihi - för en gångs skull helt enligt plan... Nästan!

Planen var 6K lätt distans, men det blev 7K för den här rundan passade så bra.

Jag ska hålla det kort idag:
Grått, sega ben och en del gåvila!

Gåvilan och segheten säkerligen beroende på gårdagens extra "rush" :-) Nöjd och glad ändå!!

Jag kan också konstatera att jag på 5-7K-rundorna tappar ganska precis 5 dl vatten, eftersom jag tappar ca 5 hg efter en sådan runda. Roligt är också att veta att på mina rundor ligger jag, enligt Garmin, på en kaloriförbrukning på omkring 100 kcal/km (idag 683 kcal). Det är toppen att veta när man försöker balansera sin kost och träning för att uppnå kaloriunderskott :-)

Nä - nu får det vara nog! Dags att jobba igen! Ciao!

Invägning #5 - Intressant!

2010-12-09T08:35:00.000+01:00

Så var det dags igen! Denna vecka var rätt spännande. Skulle jag knäcka 86-kilosgränsen...?

Morgonvikt dag 28: 86,7 kg
Morgonvikt dag 35: 85,9 kg
Viktändring: -0,8 kg

Mycket märklig upplevelse detta med viktresa :-)

Igår träffade jag min Cambridgekonsulent och körde invägning hos henne. Enligt hennes mätningar hade jag igår totalt gått ned 10,1 kg. Det är så himla spännande att jämför med dagens resultat. Inte kul, men spännande - för enligt mina mätningar har jag per idag gått ned totalt 9,4. En differens på 7 hg!! Nu vet jag att det kan diffa mellan olika tider på dygnet och framförallt mellan olika vågar, men ändå... Intressant!

Alldeles oavsett så känns det grymt bra! Jag har kapat några kilon snabbt, och nu övergår jag i nästa steg. Eller - jag är redan i nästa steg som är att börja äta och äta någotsånär hyfsat! Jag kommer inte bli en renlevnadsmänniska och det har heller aldrig varit meningen! Jag kommer istället försöka fortsätta nedåt i stadig, långsam takt och satsa på ett sunt leverne generellt.

Vad betyder då sunt leverne för Magnus? Jo, att äta någotsånär rätt, men inte alltid perfekt. Att träna åtminstone varannan dag, men när det inte går acceptera att det dröjer ytterligare en dag innan jag kommer till skott. Jag satsar fortfarande på Stockholm maraton 2011 och har en målbild som säger "under 85 kg vid start och slutför på under 4.30 tim". Denna gäller än och på vägen dit ska jag ha kul!

Badgear har pratat mycket om lust och passion för träning. Min lust har definitivt vaknat och passionen är på topp just nu. Både för viktresan och för träningen. Jag känner att jag börjar hitta balansen just nu. Det kommer ta ett bra tag till eftersom jag fortfarande kör soppåsar, men jag är på G. Just nu känns det grymt bra i alla fall!

Planen är att jag kör vidare på samma sätt som senaste två veckorna, dvs frukost: påse (om jag inte har ett pass planerat den dagen för då blir det lite frukost också), lunch: påse, middag: mat enligt knytnävs-/tallriksmetoden med familjen(tricket är att göra små portioner - jag tränar fortfarande på detta!). Mina påsar kommer vara slut om drygt en vecka och om några dagar kommer jag att trappa ned och äta kanske frukost eller lunch. Målet är att vara "av" kur till måndag 20/12 då jag träffar konsulenten sista gången före jul. Över jul släpper jag alla restriktioner, men äter med förnuft. Träningen däremot kommer jag köra på som vanligt. Kanske tom utöka lite för att kompensera julen.

När man kör en viktresa måste man ju förr eller senare balansera kosten så att man inte längre tappar kilon. Där är jag INTE än, utan kommer behöva tappa mer vikt. Däremot kommer jag försöka att göra detta på ett mer "belevat" sätt än att låta bli mat :-) Som jag ser det ska jag kunna äta nästintill allt, så länge jag balanserar det med motsvarande mängd träning. Äter man pizza är det bara att ge sig ut och kuta tre mil :-) Skämt åsido - jag vill helst inte sitta och "räkna" på vad jag stoppar i mig utan hellre testa mig fram för att hitta rätt mängd, och rätt saker - för mig! Jag tror det ska funka! Det funkade ju bra under maratonträningen i våras då jag sakta tappade vikt/höll vikten utan någon diet.

Så - är jag i mål? Nixpix - absolut inte! Först och främst ska jag kunna kontrollera julen :-) Jag ska ju också "klippa" mitt 85-kilosmål! Därefter tror jag faktiskt att jag ska träna på och satsa på att ta mig ned mot kanske 75-80 kg. Det kommer få ta sin tid och det viktiga är att jag har kul på vägen.
Jag måste dessutom planera för "post-maraton"-situationen. I år tappade jag styrfart och riktning efter maran - det får inte upprepas och därför behöver en plan "värkas fram" för denna tid. Jag hävdar fortfarande att mitt slutmål är att kunna vara i sådan form att jag springer en halvmara på våren och en på hösten. Kanske med inslag av ett maraton någon gång då och då :-) New York vore ju en upplevelse att få göra...

Återigen - långt kvar, men vid gott mod! Nöjd som sjutton med resan hittills, även om den varit jobbig periodvis. Men vad vore topparna utan dalar?

Å visst ser man lite skillnad?

December 2010 (foto: Magnus)

Juli 2010 (foto: Magnus)

Lite sprutt och kaloriförbränning

2010-12-08T12:19:00.000+01:00

Idag skulle det varit vila, men kroppen kändes så pigg och glad så jag tog mig en kort runda med sprutt. Om inte annat för att bränna lite extra kalorier :-)

Det blev "bara" 4 km, men jag la mig i ett tempo som låg lite högre än tidigare och det var grymt kul! Enligt Garmin brände jag 404 kalorier och jag upplevde det som att jag drog på mig lik mycket i glädje :-) Det var länge sen jag drog på lite extra på ett kort pass. Shit vad roligt det är att dra på lite extra...

Nu ÄR det ju inte så snabbt, men för mig och årstiden så var det extremt snabbt :-) Jag är nöjd och det drogs några kalorier från kontot i alla fall. Målet var ju mer att njuta, ha kul och bränna. Alla tre checkade och nu dusch, lunchpåse och mer jobb!

Ikväll är det träff med Cambridgekonsulenten. Det ska bli intressant att diskutera vissa saker med henne. Jag har trivts så himla bra de senaste två veckorna! Jag har "bara" gått ner omkring ett halvkilo i veckan, men det känns faktiskt helt OK. Förutom en del "fusk" så känner jag kroppen bygga på sig muskler sakta men säkert. En del i hastighetsminskningen bör vara muskler som byggts. Kanske inte så mycket, men ändå!

Just nu lutar jag åt att köra vidare en vecka, eller två, i samma takt och med samma upplägg. Påsar har jag hemma och en sista invägning före jul vore toppen. Sen tar jag disciplinledigt över jul. Då ska jag äta som jag vill, men träna enligt programmet och se vart det leder. Går jag upp så är det så, fortsätter jag ner så är det ännu bättre såklart :-) Återstår att se!

Ha en superdag allihop! Hoppas ni också får till lite njutning...

Lunchpass i solsken och burr

2010-12-07T14:18:00.001+01:00

Idag passade jag på att ta mig en löplunch! Det var fantastiskt fint väder, men några grader för kallt.
-8 med strålande sol!

Passet inleddes behagligt. Andra kilometern sprang jag i mer eller mindre ospårad terräng och det bar iväg åt både det ena och det andra hållet. Den normalt sett grusade vägen var mest ett virrvarr av fotspår, stelfrusna och mjuka omvartannat och hundspår. Ingen riktig väg att löpa på alls och jag drog ner tempot lite för att spara mig från brutna ben!

Efter dryga fyra kilometer var jag rätt trött. Luften kändes kallare och det var jobbigt att andas så jag tvingades ta en liten gåvila idag. Likaså strax efter sex kilometer. Troligen gick jag på lite för hårt.Enligt programmet skulle jag springa 6 km på 39-40 min, men det blev istället ca. 7 km på dryga 42 min. Jag är ändå nöjd att ha kommit ut och det kändes rätt bra även idag.

Krippen är lättare och det är mer lättlöpt kroppsligen. Underlaget är en annan femma. Jag minns mitt, och andras gnäll, från förra vintern när det var som moddigast. Nu är det halvmoddigt, men tillräckligt kallt för att det inte ska vara helslirigt. Rätt OK, tycker jag.

Nu blir det till att jobba nån timme till, koppla av lite med mina barn och slappa framför julkalendern ikväll :-) TUR att man kan skylla på att barnen tittar...

Otaktiskt - men underbart!

2010-12-06T11:29:00.002+01:00

Så har en helt fantastisk helg passerats! Den har varit fullkomligt värdelös för min viktminskning, men ack så perfekt för min själ!

I fredags visade ju vågen på sub 86 kg och jag log mig igenom förmiddagen som kröntes med en lunch med frun - en hamburgare, med morötter och en Ramlösa! OK, det var inte så lysande att proppa i sig, men hur sällan får jag och frun inte äta lunch ihop ensamma på lokal? Det var jättemysigt, om än "samvetskvalmigt" :-)

På kvällen kryddade jag tillvaron ytterligare genom att göra "hemkörd kebab" med ris och grönsaker. Jag snålade rejält på riset, men det blev ju ändå ätet... Grönsakerna var i majoritet, men fortfarande åt jag ju :-) Givetvis borde jag tagit en soppa eftersom jag åt lunch denna dag, men middagen var fantastisk med mina barn samtalandes under en hel halvtimme och alla åt med hög mysfaktor! En hundpromenad på detta tillsammans med barnen gav än bättre energi åt själen! Lite fredagsmys på detta och kvällen var gjord...

Lördag morgon skådades mest snö, snö och mera snö. Familjen intog en stilla frukost babblandes och iakttagandes snön... Jag fuskade i mig en macka eftersom kroppen hojtade på fyllnadsmaterial (troligen beroende på den "syndiga fredagen"). Framåt förmiddagen avtog snöandet helt och solen tittade fram! Helt fantastiskt väder gjorde att jag snabbt beslutade mig för att byta långpassdag till lördag. På med vintermunderingen och ut på sliriga vägar i strålande sol. Åtta minus är en perfekt temperatur när vinden är svag :-) Jag njöt i 8,47 km och var sååå nöjd att inte ens behöva ta någon gåvila och dessutom ha "sprutt" i benen! Riktigt nöjd med passet!

På detta kom sen syndafloden! Lussebullar bakades och därpå följde hembakt pizza!! Visst - det är ju betydligt mycket bättre än "köpepizza", men för en som siktar söderut på vågen är det högst olämpligt! Kanske just därför det var så himla gott, fniss. Dessutom trevligt sällskap av fruns mellandotter med familj! Tre slicar gick ner tillsammans med bubbelvatten! När gästerna gått hem togs lördagsgodiset fram och det blev tyvärr ett flertal bitar som gick in! Fy sjutton vilken underbar lördag!

På söndagen blev det mest lugnare aktiviteter. Pepparkaksbak med en del deg som försvann... Finns det någon som kan baka pepparkakor utan att smaka på degen :-) ? Hundpromenad i grå vinter på det och en avslutande middag med köttbullar, lite makaroner och en bönsalsa. Mums!

Imorse återgick jag till det mer disciplinerade livet :-) Jag har helt enkelt haft en fantastisk helg och jag ångrar inte en sekund. Jag KOMMER att gå ner i vikt och ibland är det ju helt fantastiskt att få "dra iväg" som denna helg. Idag har jag "vilodag", men imorgon är det en sexkilometersrunda med lite styrka. Kul! Frun tar sig en pizzabit till lunch idag - jag kör soppa :-)

"Riktigt" löppass och lite annat dravel...

2010-12-04T11:47:00.001+01:00

Dagen till ära inleddes väderläget med snöstorm. Ett lätt, men ymnigt, snötäcke la sig över hela världen. Efter ett par timmar tog det tvärslut och solen sken över en gnistrande omvärld. Tror ni man blev sugen?

Jepp, det har varit dåligt med "riktig" löpning eftersom motivationen att ge sig ut i närmare 15-20 minusgrader varit frånvarande! Idag var det "bara" 8 minus och stålande sol så jag bestämde mig för att flytta morgondagens "långpass" till idag. Det rörde sig ju "bara" om 8 km. Sagt och gjort - Magnus svidade om för ett löppass medan familjen slöade inför den julmarknad vi alla ska besöka om en stund :-)

Redan från start noterade jag att underlaget var förrädiskt. En välfrusen grund med nysnö på är halvläbbigt och ger värdelöst grepp! Inga halkskydd (överväger Ingmaries tips fortfarande...) men en rejäl dos jävlaranamma :-)

Luften jag drog in var välkyld, men inte tillräckligt för att det skulle vara obehagligt, bara lite svalkande :-) De 4-5 cm nysnö gjorde att man periodvis fick arbeta hårt. Små trippande steg med spända lår- och vadmuskler gav en skön trötthet redan efter 4,5 km. Inte den där jobbiga tröttheten, utan en skön arbetande känsla där det kändes som om kalorierna förbrukades i hög takt. Passar utmärkt just nu när jag strävar söderöver på vågen :-)

Målet för idag var att njuta i första hand, men i andra hand att hålla mig till de föreskrivna 52-53 minutrarna på de 8 kilometrarna. Glädjande nog passerades 8 km på strax under 50 minuter. Då drogs leendet lite ytterligare och jag upplevde det verkligen som att mina tappade kilon gjorde skillnad. Dagens pass slutade med ett stort leende, lite halvflås innanför ytterdörren och 8,47 km avverkade. Nöjd - det är kontentan av passet! MEN det bästa - leendet var tillbaka! Det har varit lite uppförsbacke efter kuren,men nu känner jag kraften komma tillbaka. Viktnedgångens hastighet är bromsad, men känslan är klart accelererad! I like...

Att dessutom ha genomfört passet löpandes - HELA vägen - kändes helt underbart! Tidigare har jag tvingats ta gåvila vid ett, eller flera tillällen. Icke idag :-)))

Som en liten parantes passerades delmålet "under 86 kg" igår morse... Imorse passerade jag nog 86 kg igen, men uppåt med min löparfrukost :-) Men de kalorierna löpte jag ju bort sen :-)))

Idag ska vi, som sagt, på julmarknad med familjen. Strålande sol, gnistrande snötäcke och lagom kallt. Kan det bli bättre. Kanske blir det pepparkakshusbygge, pepparkaks- och lussebullebak och väldigt eventuellt hembakt pizza (på barnens begäran!)... Jag är inte lika säker på pizzadelen...

Låt oss se vad denna underbara dag bjuder på! Jag vet att Jesper planerade ett pass idag... Hoppas verkligen du fick lika underbart som jag, kompis! Och ni andra också såklart!

Invägning #4

2010-12-02T08:21:00.001+01:00

Så var det dags igen! Denna vecka fasade jag lite för invägningen eftersom det slarvats en hel del!!!

Morgonvikt dag 21: 87,1 kg
Morgonvikt dag 28: 86,7 kg
Viktändring: -0,4 kg

Helt otroligt om jag får säga det själv... Jag har haft en svår vecka i Helsingborg och innan denna en helg där jag inte kunde sätta de stopp jag själv ville. I söndags hade jag gått upp jämfört med förra torsdagen. Helt enkelt av den enkla anledningen att jag slarvat.

Då pratar vi inte om "utsvävningar" en masse - nä, såna enkla saker som att i fredags åt vi middag, jag och barnen. Lite fullkornspasta med en baconsås och till detta rejält med grönt. Inte det bästa, men en helt OK middag. Efter jag avslutat min måltid satt vi och pratade och yngsta dottern lämnade en del av sin mat. Döm om min förvåning när jag konstaterade att jag just tagit min gaffel och skopat i mig hennes "rester"... Likaså tog jag en grov macka till frukosten på fredagen eftersom jag planerade för ett pass. Passet blev aldrig av och därför blev mackan bara "grädde på moset".

I Helsingborg blev det dessutom en hamburgertallrik (utan pommes frites) på söndagen. Helt enkelt eftersom jag inte lyckats "tajma" påsarna och var ordentligt hungrig.

Jag tar till mig dessa situationer och kan inte annat än att konstatera att små utsvävningar kan orsaka stora störningar :-) Alltså är det bäst att undvika dem...

Men skam den som ger sig! Jag kör vidare och harvar mot mitt 85-kilosmål och idag står ett 6 km-pass på schemat. Troligen blir detta omvandlat till ett crosstrainerpass inomhus :-) Termometern visar lite väl många minusgrader tycker jag just nu...

Självfokus och lite ringlande väg...

2010-11-30T20:37:00.000+01:00

Så - nu fann jag lite motivation för att sätta mig framför datorn och skriva av mig! I nästan en vecka har jag hållit mig ifrån att skriva och helt enkelt fokuserat på mig, mina mål och en del utsvävningar :-)

Jag visste att vägen mot 85-kilosmålet skulle bli lite ringlande och med många lockelser på vägen. Jag har nu hittat en bra och lagom dos av soppor, mat och träning. Eftersom jag haft ett uppehåll med träningen innan har kroppen protesterat lite, men det var ju inte mer än väntat!

I helgen har jag svävat ut en del på matsidan - inget godis och alltför mycket onyttigheter, men mer än vad jag borde för att hålla den nedåtgående trenden. I förrgår, igår och idag har jag lyckats få till fokus igen.

I lördags ett pass på crosstrainern hemma - som gav REJÄL träningsvärk i vänster vad! Vilade till idag då det var dags för ett 4K (26 min)-pass enligt 4.30-planen... Det blev ett 5,3K (30 min) oh det var SKÖÖÖÖNT! Svetten lackade men det fanns kraft! Jag var troligt glad och avslutade kvällen med lite köttfärslimpa, ångkokta persiljemporötter, lite grönpepparsås och en rejäl tallrik grönt! Mums!

Möjligen åt jag lite mycket köttfärslimpa, men det kan inte varit mycket. Jag var precis lagom mätt och lät bli "de värsta fällorna" i form av fett och kolhydrat. Jag tror mig dock veta att jag fick i mig lagom dos...

Imorgon åter till sopporna till frukost och lunch - sen lite mat med familjen hemma då jag återvänder från Skåne...

Nu längtar jag efter lite mildare väder så man inte "dör" i motvinden...

Invägning #3

2010-11-25T13:12:00.001+01:00

Tjipp! Kort inlägg idag pga det myckna snöandet och behovet av att "träna snöskottning"...

Veckans resultat:

Morgonvikt dag 14: 88,5 kg

Morgonvikt dag 21: 87,1 kg

Viktändring: -1,4 kg

Supernöjd! Med tanke på att jag börjat "äta" igen så har kroppen dragit på sig ett, eller ett par, kilos vätska. Depåerna fylls på och därmed binds även vätskan. Skönt att ha detta avklarat :-)

Idag återstår 2,2 kg innan jag passerat målet och det känns grejt. På mötet med konsulenten igår kom vi överens om att jag ska fortsätta med tre påsar - TROTS att jag äter middag. Anledningen är den låga energinivån i passen. Hon tyckte jag var mer eller mindre galen som löpte med detta upplägg. OK - jag lyssnar och testar. Idag kör jag tre påsar och middag så får vi se. Jag får också se hur kroppen reagerar på detta under en, eller två, veckor. Kanske jag kör förbi målet med 85 kg, kanske stannar jag ... Den som lever får Te (berömt kinesiskt uttryck...?)! Det enda jag vet nu är att sub 85 kg SKA passeras!

Jag har också lagt upp mitt träningsschema i en kalender så jag varje dag kan se vad som planerats. Än så länge är endast Szalkais 4.30-program inlagt och jag tror jag kommer justera det en smula. Återstår att se hur, med tanke på kur etc. Jag börjar i alla fall rätt lugnt och kommer komplettera med lite ägg och liknande inför passen. Det ska bli riktigt spännande att se.

Idag var det ett 5km-pass inplanerat, men snöandet och skottandet gör att jag tar mig en lugn lunk på crosstrainern istället. Jag fegar ur lite på vädret idag och satsar på senare pass.

Hoppas ni ler lika mycket som jag när ni skottar snön...

Puh...

2010-11-23T08:41:00.001+01:00

Idag var det en lättnad! Jag har INTE riktigt varit helt hundra på om jag valde rätt när jag började äta i lördags. Ett tag kändes det som ett misslyckande, och andra stunder som korrekt beslut. Idag tycker jag svaret kom...

Vågen pekade tydligt söderöver!! Det kilo jag gick upp när jag började äta och band mer vatten, var åter väck. Nu vet jag att man kan pendla rätt rejält, men trenden sedan lördagen har varit uppgång. Nu är (åtminstone har jag bestämt mig för det) trenden nedgång. Idag känns beslutet mer än hundra rätt!

Så... Vad gör jag nu då? Jo, jag fortsätter med mål #1 - precis som tidigare, men med ett annat upplägg! Jag kommer köra på med "påsmat" till frukost och lunch ett tag. Kanske blir detta längre än jag tänkte från början, men det känns helt OK nu. Tuggbehov och sug blir stillat som sjutton till middagen och det räcker helt klart för mig. Om det ändras får jag väl justera planen då!

Så vad äter jag då? Ja, jag har fått jättemånga bra tips av framförallt Ingmarie och badgear. Jag ser hennes tips som mitt slutmål - inte bara mitt, utan hela familjens. Resan dit kommer bli spännande och lång. Det vi praktiserat i 30 år är inte bara att "kasta bort" och ersätta - hjärnan måste hänga med. Jag tror att jag är hyfsat mogen (borträknat brödsuget...), men hela familjen befinner sig i olika stadier och vi får ta ett steg åt gången. Vi har tid på oss och varje litet steg är ett steg - det gäller bara att hålla riktningen. Min gissning är att vägen inte kommer vara helt rak, men så länge den går åt rätt håll...

Idag är det dags för ett pass igen! Kroppen har berättat för mig att jag var ute i förrgår, men inget ont och inget slitet. Idag blir det en kortare runda - jag tänker 5-6 kilometer i behagligt tempo (6.00-6.15 min/km). Målet är att börja förbereda kroppen på varannandagsträning, för att sedan dosera upp ytterligare. Jag SKA ner under 85 kg och mitt sätt att nå dit blir hyfsad kost med påsinslag samt träning. Träningen ska sammanfall med grundträningen enligt 4.30-programmet från Anders Szalkai. På det viset hamnar jag i fas med min maratonträning och går dessutom ner i vikt. Jag tror stenhårt på denna taktik och den har legat och mognat i bakhuvudet länge nu. Planen var väl egentligen att först gå ner 10 kg och sen grundträna, men verkligheten ville annat - då får man improvisera lite. Så länge man INTE släpper fokus och målet!

Jag är otroligt glad över alla kommentarer på mina inlägg och läser varenda ett :-) De flesta får också en kommentar. Jag minns i början när jag bloggade. Då försökte jag ta till mig ALLA kommentarer på en gång, men numera har jag blivit lite luttrad och bokför alla kommentarer, men plockar fram dem när jag är mogen för dem. Många av kommentarerna är jag absolut inte mogen för - varken kroppsligt, men framförallt inte mentalt! De arkiveras under "bra att plocka fram senare" och INGEN kommentar går till spillo...

Tillägg: Löplunch med svimkänsla...

Förståndiga slutsatser?

2010-11-22T10:45:00.000+01:00

Hmmmm, imorse vaknade jag med en krass inställning - "Även om vikten rört sig uppåt så mådde jag äckligt bra igår - jag kör på det!"...

De gångna två veckorna har renderat i en hel del pannskrynklande, leenden, förvirring och efterkännande (undrar om det finns ett sånt ord - annars borde det!). Jag var otroligt bestämd att köra kur tills jag stupade eller 10 kg viktminskning nåddes - vilket som nu uppstod först! Idag är jag lika säker på att INTE köra den rena kuren vidare! Även om jag lagt på mig lite vätska igen :-)

Igår var jag ute och sprang - en av mina mest njutbara sysselsättningar. Igår njöt jag också! Till skillnad från förra löprundan, när jag mest led, var denna en sällsamt njutningsfull upplevelse. Dock upplevde jag stor förvåning också. Hur KUNDE detta vara möjligt? Att jag bara genom att stoppa i mig lite mat kunde känna mig så ohyggligt mycket starkare?? Jag drog ju igenom åtta kilometer och konstaterade nöjt att jag är inte helt ute och cyklar med min löpning. 4.30 på maraton ligger inom räckhåll.

Jag har fått en del kommentarer på mitt "ätande". Likaså på mina reflektioner kring detsamma. Ingmarie är den som hjälper mig hålla styr på vad som är "rätt" och vad som är "fel". Badgear är den som ger mig lite krassa erfarenheter på en liknande resa som jag nu är på väg i. Båda är sådana som jag har stor respekt för och de ger mig olika saker. Till syvende om sist är det ändå JAG som måste göra detta och själv bilda mig en uppfattning om var jag är på väg och om det är dit jag vill.

Så... Dagens rubrik ställer lite krav på inlägget :-) Har jag egentligen dragit några förståndiga slutsatser, har jag misslyckats eller lyckats, är jag i mål eller precis i starten? Helt enkelt - hur tänker jag?
EN förståndig insikt jag tagit till mig (JAG tycker de är förståndiga) är just Badgears senaste kommentar. Inte för att det är lätt (snarare tvärtom), utan för att den är så rätt (för mig). Jag kommer aldrig kunna leva så "strikt" som t ex Ingmarie beskriver! Vi lever i så olika världar där jag, just nu i alla fall, inte riktigt kan se mig själv leva på det viset. MEN det innebär inte att jag inte kommer dit en dag. Bara inte idag...

Att tänka sig för innan konsumtion av varje sak jag stoppar i brödluckan, att analysera hur JAG reagerar på detta, vad det ger för konsekvenser på sug och hur min kropp gör. Det tilltalar mig jättemycket! Jag är en hyfsat förståndig varelse som kämpar med mina "ätdemoner" för att hålla vikten och striden lär fortsätta.

Så - jag lämnar den rena kuren nu, men kommer fortsätta kampen med hjälp av "kostigenhållning", löpning och annan träning! Lusten är så viktig och jag har lust med löpning och att äta mat (om än försöka satsa på bra mat!). Redan imorgon ger jag mig ut på nästa runda - om en vecka startar jag att följa Szalkais 4.30-program!

Experiment

2010-11-21T12:02:00.000+01:00

Klart man ska utmana ödet! Igår var det dags för experiment á la Magnus - middag och smågodis!

Jag har ju pratat om behovet att äta och behovet att träna tidigare. Igår ville jag testa min mentala kapacitet och beslutade mig för att utesluta påsen och äta middag med familjen. Middagen skulle gå i "nya regelverkets tecken", så jag wokade kycklingfilé och grönsaker. Jag tog en halvhyfsad portion (halva den tidigare mängden) och lite, lite ris. Riset hade jag inget sug efter, men resten - Mums! Jag blev mätt - faktiskt lite FÖR mätt (noteras till nästa middag)!

Efter middagen följde lite sociala aktiviteter (endast kaffe intogs) och därefter var det lördagsmys med yngsta dottern. Jag beslutade mig för att testa lite smågodis - BAD mistake! Jag tryckte säkert i mig 10-15 bitar! Lite besviken konstaterade jag imorse att Ingmarie (återigen) hade rätt!! Suget var oändligt mycket större än det varit med påsarna :-) Jag tog ändå lite bröd med skinka på för att ladda lite snabba kolhydrater och protein (finns bättre, men det var det som fanns tillbuds!). Därefter - löprunda!

Vilken skillnad! 4 kilometer häromdagen och 8 - ÅTTA - idag, med mersmak! Ungefär samma tempo men med en helt annan uthållighet. Muskler och kropp var laddade med betydligt mer och rundan var tung, men bara pga dålig träning - inte pga saknat intag :-) Snacka om nöjd!!!

Lärdomarna från gårdagen är: mat funkar, godis INTE! Jag måste antingen ta beslutet att låta bli helt, eller hitta ett bättre substitut (har tidigare framgångsrikt kört med färsk ananas och annan frukt istället för lördagsgodis). Jag tar beslutet senare :-) Idag ska jag bara njuta av känslan och dricka min påsmat, hehe. Helt klart ska jag avsluta kuren på onsdag om konsulenten inte tycker jag ska köra lite till. Jag KAN tänka mig en vecka till, men vi får se. Jag vill träna!!!! Utan energi är det nästan uteslutet, så vi får väl se...

Hoppas ni haft en lika bra helg som jag :-) Kepp on njuting...

Supertaggad att släppa kur

2010-11-19T09:41:00.000+01:00

Som vanligt när jag är inne i en "bra period" kunde jag inte låta bli att tjuväga mig imorse :-) Inte för att det spelar någon större roll eftersom det är nästa veckas resultat som är det viktiga, men för skallen var det en fröjd.

-4 hg sen igår! Nu vet jag att det kan diffa upp till flera kg per dag och beroende på tidpunkt, men eftersom jag vägde mig samma tid med samma förutsättningar så kändes det ändå skitbra, rent ut sagt!

Jag fick igår en fråga från kära Ingmarie som dels tyckte det skulle vara intressant att veta var min tappade vikt tas, men också undrade hur min plan ser ut framöver för att "dra igång" ätandet. Därför tänkte jag skriva lite om detta och är helt klart mottaglig för input från den som vill tycka något :-)

När det gäller varifrån vikten tas tänker jag inte hymla. Mycket fett kommer tas, men inte så myckat man skulle önska :-) Vid första invägningen hos Cambrdigekonsulenten gjordes lite mätningar och tester:

BMI: 30,2 - Fettprocent: 29,2

För en man i min aktningsvärda ålder bör fettprocenten ligga under 22% för att vara hälsosam. Jag vet inte hur exakt detta är och hur mycket man ska titta på riktvärdena, men det är ju helt klart värt att inte blunda för dem. En av de mätningar som jag kommer göra om på onsdag är just fettprocenten. Jag kommer inte ihåg om jag mätte muskelmassan, men oavsett så är det intressant att se hur fettprocenten förändrats med viktnedgången. Likaså är BMI ett riktvärde. Även det värdet är ju intressant för att visa "hur illa/bra är det", mellan tummen och pekfingret. Med den enkla formeln är mitt BMI idag 27,5 och det kommer inte gå lägre än runt 26 till på onsdag, tror jag. Men det är ju inte det viktiga - det är förändringen jämfört med starten!

I en perfekt värld ska jag väga under 80 kg. Jag kommer inte sikta på detta just nu, men kommer såklart ha detta i bakhuvudet. 85 kg är det första målet. 85 kg med maratonkapacitet känns betydligt bättre än 80 kg och muskellös :-)

Så vad är då planen? Jo:

Vecka 0 - På onsdag kväll väger jag in inför "upptrappning"
Vecka 1 - ersätter jag "middagspåsen" med riktig mat
Vecka 2 - ersätter jag också "lunchpåsen" med riktig mat
Vecka 3 - äter jag återigen endast mat

Under upptrappningen ska jag försöka dricka i samma omfattning som idag (3 liter +). Jag och frun har diskuterat hur vi ska gå tillväga med att få till "ändringen", dvs hur ska vi se till att utesluta sådant vi inte bör äta och istället inkludera sådant vi istället bör äta.

Planen för kosten är att följa "knytnävsmetoden" (1 del "protein", 1 del "kolhydrat" och 2 delar "grönt"). Utöver detta ska vi prova på någon av de "matkassar" som finns att tillgå på nätet. På det viset får vi, mer eller mindre, nyttig mat men framförallt nya idéer, nya smaker och nya råvaror. Vi kommer använda detta för att "byta ut" våra standardrätter mot bättre sådana. Det kommer få ta lite tid och under tiden kommer åtminstone jag behöva vara oerhört disciplinerad vid måltiderna.

En annan sak vi kommer fokusera på är brödintaget! Detta är en av mina stora svagheter. Planen är INTE att utesluta limpmacka, MEN att begränsa. Limpmacka likställs med lördagsgodis och ska endast få intas på helger. I veckorna ska vi hitta brödrecept/brödsorter som är goda och nyttigare. Det vore kul att hitta recept så vi kan baka med barnen och samtidigt lära dem äta bättre :-) Allt detta gäller såklart HELA familjen - inte bara mig!

Givetvis ska detta kombineras med träning! Jag kommer redan nästa vecka ta fram det schema som ska leda mig mot mina mål 28 maj nästa år. Grovt beskrivet kommer detta innebära träning minst varannan dag MED variation. Inledningsvis betyder detta löppass för att "komma tillbaka", för att därefter övergå i mer strukturerad träning. Jag har inte detta riktigt klart för mig ännu så tips är välkomna!

Som ni ser finns en tanke - om än inte helt glasklar! Jag hoppas på mycket respons från er därute och ska försöka ta hjälp i möjligaste mån...

Vad tycks om detta? Kommer det hålla eller har ni förslag på alternativa vägar?

Invägning efter slarvig" vecka

2010-11-18T09:14:00.000+01:00

Så var det dags igen - invägning!

Tänk att det är lika spännande varje gång. Jag har ju noterat att jag tappar vikt, men har inte direkt haft någon uppfattning om hur mycket. Kläder börjar hänga och fladdra och bältet måste justeras in...

Veckans resultat:

Morgonvikt dag 7: 91,1 kg

Morgonvikt dag 14: 88,5 kg

Viktändring: -2,6 kg

Jag är NÖJD! Veckan har gått i disciplinens OCH velandets tecken. Jag har varit ganska disciplinerad, men har hela tiden velat och faktiskt varit rätt sugen hela tiden. I söndags åt jag ju, som bekant, och det har troligen "sabbat" denna vecka rejält. Ätandet tog kroppen ur ketosen och den fick då börja om. Det har såklart ingen betydelse egentligen eftersom mentalt var det en fröjd och det enda som händer är att det blir lite jobbigare några dagar efter ätandet samt att viktnedgången bromsas.

2,6 kg ner med dessa förutsättningar är, tycker jag, ett grymt resultat och jag undrar verkligen vad som hänt om jag inte ätit... Känslan just nu är att jag faktiskt redan nästa vecka kommer lämna den rena kuren och börja trappa upp!

Även om jag inte nått mina 10 kg på onsdag när jag ska träffa konsulenten så ligger de alldeles strax runt hörnet. Jag är väl medveten om vad det innebär att lämna kuren i hastighet för viktminskningen, men mentalt tror jag det är dags att ta nästa steg. Planen är då att behålla 2 påsar (frukost och lunch), men börja äta middag. Sakta men säkert trappa upp till normal mängd inom två veckor. Under dessa två veckor kommer jag troligen släppa ytterligare en påse. Jag får ta diskussionen med konsulenten, så får vi se.

Anledningarna till att jag funderar i dessa banor är framförallt två:

Jag längtar otroligt mycket efter att få ÄTA
Jag oroar mig för att tappa för mycket muskelmassa och därigenom "sabba" maratonträningen

Den första är ju bara mental och jag kan hantera den, men den andra anledningen är påtaglig. Jag vill igång med bra träning och lägga grunden för mina löpmål. Jag är rätt övertygad om att jag med rätt kost kan fortsätta tappa vikt (efter att ha lagt på mig 2 kg vätska i upptrappningen). 85 kg är målet och det ska jag banne mig nå! Men jag vill ut och träna utan att känna att det svartnar för ögonen...

Idag en nöjd och lätt bloggar - signin' out!

Träning...

2010-11-15T21:30:00.000+01:00

Igår anlände jag till Helsingborg vid sjutiden på kvällen. På dagen hade jag avverkat ett fyrakilometerspass i halvbra tempo, men med usel energi :-) Frukost och lunch var väl intagna och i rätt tid. Så blev det inte med middagspåsen, som jag borde ätit innan jag avreste...

Rätt så snabbt bestämde jag mig för att ta mitt beslutade "undantag" redan igår. Jag satte mig i restaurangen, beställde en liten ceasersallad med kycklingfilé (som var det minst onyttiga och mest proteinrika i kombination) och njööööt. Liten är en subjektiv bedömning - kocken och jag har olika uppfattning om liten (jag tyckte den var enorm)! Jag åt dock bara ungefär hälften och en halvlitersvatten till det.

I en sån här kur uppnår man effekten att smaklökarna efterfrågar smak. Det leder till att när man sen äter så smakar allting mycket, mycket mer. Jag smakade ordentligt igår - väl medveten om vad detta orsakar för kuren (det tar några dagar för kroppen att återgå i ketos) - och kände energin strömma in i kroppen.

Idag var det tillbaka till kur. Frukost och lunch i hyfsad tid, för att vara i Helsingborg hos kund, men tyvärr inte middagen. Vid 18-tiden klev jag och kollegan ner i gymmet här på hotellet och jag drog igång en roddvända i roddmaskinen. Efter 15 minuter var jag less OCH slut i armarna! Jag tog fem minuters vila och klev på löpbandet som blev ledigt. Ett random-program i långsamt tempo och 15 minuterspass blev inställningen. Totalt brände jag troligen bortåt dryga 300 kcal under dessa pass (enligt apparaterna) och med tanke på de 470 jag stoppat i mig så förstår jag den matta känslan nu :-)

Men jag är NÖJD! Det funkade med passet idag trots låg energinivå och liiite slarv med middagspåsen (som jag borde intagit innan passet). Det var kämpigt under passet och jag svettades som en liten gris, men känslan var nöjdhet! Likaså är jag enormt nöjd med att jag varit såpass disciplinerad på tjänsteresan. Jag har haft alltför lätt tidigare att köpa mig en chokladkaka, eller en nötpåse, för att hålla mig pigg sena kvällar framför datorn. Idag är jag överladdad med Loka - citron och päron... Dessa får ersätta smak/tuggbehovet som satt in både av "kultur" (jag brukar ha nåt tuggbart när jag jobbar sent) och av passet (som verkligen brukar ge ett sug om jag inte stoppat i mig något efteråt - påsen räckte inte riktigt...).

Sammanfattningsvis har jag lyckats träna två dagar i rad utan kollaps - trots energinivån. Nu ska jag vila en dag, eller två så jag inte lyckas "överdriva" och göra mer skada än nytta. Lång jobbdag imorgn! Tur att sopporna gör skallen mer alert (det är bara kroppen som blir matt - hjärnan går för högvarv på perfekt mineralbalans...) så länge jag håller vattenintaget konstant (och toalettbesöken, hihi). Bra tid i säng ger också en större ork imorgon!

Jag känner mig grymt laddad fortfarande att gå ner i vikt, även om jag inte är lika säker på att köra kur så frenetiskt, så länge, men jag kör så länge det känns bra. De första dagarna "sög", men nu är jag i balans (borträknat energinivån)! Jag känner att jag är på gång mot mina mål!

Fars dag - status?

2010-11-14T11:16:00.000+01:00

Idag är det fars dag! Jag slapp laga frukost och fick ett fantastiskt målat kort imorse. Jag passade också på att fira med EN hård tunnbrödsmacka med lite margarin - MUMS! Lite synd tyckte jag man kunde unna sig :-)

Sittande framför datorn och "micklande" konstaterade jag att jag kände mig pigg. Sagt och gjort - På åkte nya vintertightsen och mina favorit-Nike. Ut på en lugn och skön runda i höstsolen. Förta kilometern kändes fantastik! Lätt, skönt och den enda tanken som snurrade var "äntligen"... SEN började det...

Min kropp får inte så mycket bränsle just nu och det kändes. Lagom tills jag blev varm var energin nästan slut. Ni vet den där känslan när viljan finns, men kroppen inte reagerar som DU vill. Sådär som det känns nån kilometer från maratonmålgången (fast utan smärtan). Alltså - ingen energi kvar! Min vana trogen tröskade jag på och det kändes ändå fantastiskt. Bara att ta sig ut. Mitt senaste löppass var ju för nästan en månad sen, så det kändes underbart. Mentalt har jag ju varit helt inriktad på vikten - och det fortsätter jag med. Nu gäller det att ta upp lite träning så jag inte tappar allt jag byggt upp hittills.

Jag räknar kallt med att tappa en hel del i muskelmassa och "flås", men det känns OK. Nu är mitt fokus BARA på vikten och underhållsträning när jag så orkar. Jag drar till Skåne idag igen och tar med mig lite träningskläder. Jag planerar ett lättare pass på hotellet - troligen imorgon kväll. Därför kommer jag att "offra" en måltidspåse imorgon och istället äta en sallad med kycklingfilé! Bara det ska bli fantastiskt. Jag är medveten om att detta kommer påverka min kropps läge negativt, men jag behöver detta mentalt just nu och det enda som händer är att jag "sänker hastigheten" en smula. No worries!

Sedan invägningen i förrgår har vikten rasat. Jag håller ett "snuskigt högt tempo" på viktminskningen så jag unnar mig lite tuggmotstånd och riktig smak imorgon. Imorse hade jag passerat 90-kilosgränsen med god marginal. Glädjande att disciplinen ger resultat!

Igår var det faktiskt den näst svåraste dagen under kuren! Eva jobbade och jag var iväg och bytte däck åt mina föräldrar. På detta lades tillagning av tacosmiddag åt resten av familjen - Suck, vad suktad jag var då! Jag tog lite vitlökssås på lillfingret och fick liiite smak av den i alla fall. Det var en svår upplevelse att sitta med familjen och se dem äta smaskiga tortillas fyllda med sallad, grönsaker och lite kryddig köttfärs... (dreglar nu kraftigt...). Men jag bet ihop, tog min svampsoppa och laddade inför nästa utmaning - lördagsgodiset!

Det var dock inte lika svårt, men jag var fortfarande inställd på "sukt" så jag dreglade lite till. MEN lite jordgubbs-bubbelvatten löste upp dreglandet och jag höll stånd! För en med svårt ätmissbruk (OK - inte svårt kanske, men dock betraktar jag mig som missbrukare...) är detta en bedrift och jag känner mig riktigt stolt att jag grejade det. Jag tror att just detta gjorde att leendet åkte på under dagens löprunda :-)

Nu är det duschen som gäller och sedan lite filmtittande i soffan med barnen innan all dagens planer ska exekveras innan tjänsteresan. Jag önskar verkligen ALLA en bra kommande vecka!

Den nakna sanningen...

2010-11-11T08:47:00.000+01:00

Idag ska det redovisas - den nakna sanningen... Nåja, naken och naken - men sanning ska det bli och helt ofiltrerad(dock med en lååång kommentar):

Morgonvikt dag 1: 95,3 kg
Morgonvikt dag 7: 91,1 kg
Viktändring: -4,2 kg

Så... Vad säger då detta? Till att börja med måste jag konstatera att startvikten var en stor besvikelse förra veckan. Jag har legat och snurrat kring 92 kg med "Svenssonträning" som mängd och ätit rätt OK mat innan brytläget för en månad sedan. För en månad sedan blev jag sjuk. Inte dödssjuk, men tillräckligt för att inte orka jobba heltid men tyvärr INTE tillräckligt sjuk för att inte bli sugen. När jag är "halvsjuk" får jag nästan alltid ett sjukt sug efter saker. Oftast är det limpmackor. Denna gång vet jag inte vad som hände, men jag stod i alla fall inte emot och åt betydligt mer än lovligt. Som krydda på detta var det mycket tjänsteresor där jag "svävade ut" på frukost, lunch OCH middag. Dessutom stressade jag, jobbade mycket och som grädde på moset - fredagsmys och lördagsgodis i mängder. Undrar varför jag gick upp? ;-)

Jag tror också att min låga motståndskraft berodde på att jag precis sagt upp mig och det var en smula turbulent under perioden. En annan sak var ju att jag redan tidigare bestämt mig för att köra en kur och skulle starta den vid ett givet tillfälle. Jag TROR att jag helt enkelt lät det "löpa hela linan ut" eftersom jag ändå skulle köra en kur. Idiotisk - jag vet, men vissa saker är väldigt svåra att påverka. Ätbeteende är min akilleshäl och jag jobbar hårt med det!

Men - det var då, nu är nu! Det som har hänt kan jag inte påverka och det finns ingen anledning att gräva ner sig för historien! Jag försöker återigen lära mig av historien, lära mig uppfatta mina signaler och känslor och tar med mig detta i framtiden!!!

Jag har ju trots allt varit "duktig" och tappat hela 4,2 kg första veckan. Jämför jag detta med min förra kur så var mitt resultat första veckan 3,6 kg eller 3,8 kg(minnet sviker en smula). Så jag är nöjd - riktigt nöjd! Känslorna som idag gör det väldigt mycket lättare att fortsätta. Jag har dreglat över mat och annat i en vecka, men idag känns det som att det har varit värt det!

Så - träningen då? Ja, den har ju varit nästintill obefintlig. Igår skulle jag precis kliva in i bilen för att ta mig till jobbet vid kl. 05.40 när plogbilen kom. Ni som minns gårdagen i Stockholmsområdet minns att det var BLÖT snö. En halvmetersvall på en 8-10 meter behövde rationaliseras bort. För någon med 470 kcal i kroppen per dag är detta ett stort hinder :-) Det tog mig en halvtimme att flytta snöblasket och en riktigt fuktig rygg blev resultatet... Nöjd - skojar ni?!?!?!

Idag är det hemmajobb och en promenad med Nemo mitt på dagen i ljuset, Jag tror att det är den största mängd motion det blir idag, men vi får se. Jag sitter och funderar lite på vad jag skulle kunna pyssla med utan att tuppa av, men som ändå håller muskelmassan någotsånär uppe. Alla förslag är välkomna :-)

Så - idag ska jag njuta och unna mig några extra glas vatten och le mig igenom dagen. Imorgon är en annan dag!

Dagen innan den första veckan övergår den andra

2010-11-10T18:43:00.000+01:00

Imorgon är det vägning! Jag vet vartåt det barkar och det känns helt OK :-) Jag kommer absolut inte nå Dr Annika superresultat på 6,8 kg första vecken, men det är helt OK det med. Kommer jag halvvägs så är det toppen!

Nu ska man vara medveten om att första veckan är det ca. 2 kg av nedgången som är ren vätska. Eftersom man inte stoppar i sig några kolhydrater är det inte mycket som binder vätskan. Jag antar att det bla är därför som de vill att man dricker tre liter+ med vatten per dag. Hittills har det funkat rätt bra med vattnet...

Det jag kan konstatera är att jag har ett grymt bra - selektivt - minne. Förra gången jag körde en sån här kur borde jag gått igenom samma våndor som denna gång, men det har jag inget som helst minne av. Kanske var det lika bra, för annars hade jag tvekat rejält om jag skulle ge mig in i detta. De fyra första dagarna var ett stålbad där pannbenet testades till sitt yttersta. Att inleda med att "svälta" och stå och laga en osande kyckling & curry... Puh!

Jag har fegat när det gäller träning! Troligen kommer jag fortsätta fega lite. Jag har en svag känning av halskli och kurens effekter på kroppen är tuffa. Jag kommer troligen köra riktigt försiktigt för att inte riskera att tuppa av. Det vore korkat! Jag får helt enkelt känna mg fram.

Till helgen drar jag söderöver på "tjänsteförrättning" igen och kommer denna vända släpa med mig påsar med soppa, mixer och ett laddat pannben. Resande, hotellboende och mycket jobb - spännande med en kur i full gång, men jag klarar det!

Som ni kanske förstår har jag fokus på mig och mitt ego ett tag nu :-) Jag är just nu inte den mest frekvente bloggkommentatorn, men jag lovar - jag är tillbaka snart :-) Till dess - Hang on!

Dag 5: Krafterna återvänder

2010-11-08T18:22:00.000+01:00

Idag vaknade jag UTAN huvudvärk! Bara en sån sak...

Dessutom var kroppen inte så bångstyrig och jag var inte "fruktat hungrig", utan så där lagom småhungrig som man är normalt till frukost. Dagen till ära var det tandläkarbesök inbokat. Klockan sju ringde de från foktandvården och sa att min "vikarietandläkare" hade sjuka barn så de erbjöd en vikarie till vikarien :-) Jag tackade ja eftersom jag nu skjutit på detta tillräckligt. Min "förstetandläkare" hade skadat sig och nu var ersättaren ur spel...

Det blev hur bra som helst! Fruktansvärt noggrann kvinnlig tandläkare som gjorde en totalgenomgång. Inte ett hål, men en del förmaningar om tandtråd och fluorskölj... (jag har hört dem förut).

Förmiddagen blev sådär lagom intenisv med jobbande. Jag satt hemm aoch jobbade på distans och bröt vid 12.30 för "lunch" (läs Soppapåse från Cambridge). På det en härlig promenad med Nemo i en solig, men sval dag. Idag kändes kroppen lite mer alert och jag var inte utpumpad vid hemkomst. Satte mig och jobbade fram till nu - med en kort Cambridgegrötpaus (läs Middag) med familjen, som för övrigt åt spaghetti och köttfärssås. Vattenintaget har idag funkat och huvudvärken har faktiskt inte hört av sig alls. "En bra dag i Cambridgeland"...

Nu är det dags att sluta för idag och livet känns OK. Inte bra, för då hade jag ätit något med mer smak och mer konsistens än kvällens gröt. Men OK, och det känns fullt tillräckligt under den här perioden. Imorgon väntar nya utmaningar och dessutom ett besök på nya jobbet på eftermiddagen för en del praktikaliteter. Det ska bli kul.

Så - idag har det inte behövts lika mycket pannben, jag tom njöt av lunchsoppan (Grönsakssoppa). Det finns hopp om livet och om "Snygg, smal och stark"...

Dag 3 och 4: Stark, men yr...

2010-11-07T14:30:00.000+01:00

Nu är det värsta gjort! Dag 3 och halva dag 4 är genomlevda och jag känner mig stark idag.

Igår däremot - snacka om svacka! Allt luktade gott, och "snålvattnet" rann till och dreglandet var på topp :-) Jag vill inte påstå att jag satt och dreglade hela dan, men igår var det riktigt, riktigt jobbig. Lite för dåligt vätskeintag gav vid hand att hungern var som värst framåt åttatiden igår kväll. Det var då det hände - jag tog en tugga på barnens "kvällsmacka"!!! Obra, men vad sjutton! Efter att ha klarat det så långt kändes det som ett misslyckande. Nåja, jag har sagt det tidigare och säger det igen: Man får inte vara rädd för bakslagen, det är bara att bita ihop och köra på igen! Så gjorde jag och sedan dess har det känts mycket lättare! Faktiskt så tror jag att det var ett smart drag i det stora hela. Barnens godisskål låg ju i fara annars :-)

Frun kom hem efter tre dagars bortovaro igår. Trevligt återseende och skönt med lite "avlastning" på matfronten. Det är inte det lättaste att laga maten, sitta med vid matbordet, men inte "tillåtas" äta. Dock är det riktigt bra "pannbensträning" som jag kommer dra nytta av 28 maj 2011 :-) Så ser jag det i alla fall. I förmiddags tog jag med Nemo på en trekilometerspromenad - Puh! Jag känner verkligen av energibristen...

Mentalt har de första fyra dagarna varit tunga, fysiskt har jag inte känt av så mycket (mer än knorrandet) - nu börjar kroppen hojta om energinivån. Huvudvärken som inledde dagen sitter fortfarande i, men är nog en kombination av för lite drickande igår samt halvdassigt sovande inatt (både beroende på dieten och fruns och Nemos hemkomst). Jag känner nu att den börjar klinga av en smula. Jag känner numera också av den låga energinivån i form av "yrsel" när jag ställer mig upp för snabbt. Kroppen är helt enkelt inte med riktigt. MEN - nu kommer det lätta en smula...

Imorgon inleder jag med ett tandläkarbesök - det mesta blir ju roligare efter det :-) Så - ha en trevlig dag och afton! Vi hörs av...

Dag 2: Dämpad, sjukhusbesök och sugen

2010-11-05T09:59:00.000+01:00

Jag tar och bloggar om dagen redan nu :-) Klockan 7 imorse ringde telefonen. Det var fruns näst äldsta som behövde skjuts till förlossningen :-) Vattnet hade gått vid tretiden och det började bli dags. Som vanligt i Stockholm var det fullt på deras "vanliga" sjukhus så det blev en vända till Danderyd. Efter lite omvägar släppte jag av dem vid åttatiden imorse - spännande tid framöver nu :-)

Måhända är det den resan som påverkar också för jag känner mg rätt dämpad. Trött, lite frusen och ordentligt sugen! Snacka om prövning att sitta bredvid barnen när de åt frukost! Mat känns OK att vara utan, men en macka - ett kungadöme för en macka :-) Nåja, det lättar ju framöver.

Lite intressant är det ändå. "Avsockringen" pågår ju för fullt och det jag blir sugen på är bröd - en redig limpmacka med messmör! Det är nästan så man känner sig gravid med dessa märkliga sug. Jag tar dock detta som en tydlig signal - bröd är något jag behöver bearbeta efter kuren :-) Hitta nya sorter som innehåller ÄNNU mindre socker och mer nyttigheter. Det känns lite fånigt att vara så sugen på bröd när det "bara" gått en dag, men men...

I övrigt blir det nog en lugn dag idag. Jag måste landa lite i energinivån som jag känner av rätt tydligt. Totalt 470 kcal per dag stoppar jag i mig nu! Det är ju galet lite så märkligt vore det om det inte kändes. Jag skulle gissa att jag legat kring 2.500 kcal per dag i min normala kost när jag "legat still" viktmässigt.

Imorgon däremot ska jag ta med mig barnen till simhallen. När de är med blir det inte nåt kraftprov, utan ligga och skvalpa och åka lite vattenrutschkana. DET ser jag fram emot. Vad jag tror jag kommer ha svårare för är fredagsmyset ikväll, men det hör ju till. Bara att bita ihop och njuta av sitt vatten...

Nåja, vad är väl en macka med messmör...

Dag 1: Kurr, mugg och snäs

2010-11-04T18:56:00.000+01:00

Så är jag då igång! Cambridgekur - ren kur - är det som gäller! Jag startade dagen med ett stort glas vatten och en "cappuccino-soppa". Kryddade detta med en riktig kaffe och funderade lite över vad jag gett mig in på...

En kvart efter frukost konstaterade jag och frun att vår TV, som varit på gång länge, började ge upp kapitalt. I vår familj är TV en samlingsplats - inte en drömsituation, men mysigt i alla fall :-) Snabbt beslut togs att åka och köpa en ny. En snabb vända till en större elektronikkedja och köpte en på rea... bara 6.200 kr fattigare... Nåja, vad gör man inte för familjen. Direkt efter hemkomst en grönsakssoppa och mängder med vatten.

Prinsessorna fick rester idag och jag tog en "grötpåse". Gröten var väl sådär, men jag tror jag kommer uppskatta den längre fram i kuren för man får ju tugga lite :-) Till gröten - vatten! Man är ju inte jättetörstig efter ett tag, men det är nödvändigt för att inte dra på sig huvudvärk och må bra...

En följd av vattendrickandet är toalettbesöken som når rekordantal! Innan kl. 10 hade nog en handfull besök avverkats och det fortsatte i den takten. Undrar om den del av konceptet är att "spola igenom" kroppen?

En effekt av "nedtrappandet" de första dagarna är att humöret blir lite svängigt. I takt med att magen kurrar (läs dundrar!) stiger suget och det är inget snack om att det är att jämföra med avgiftning. Kroppen avgiftas på socker!!! Frun var snäll och serverade stuvade makaroner med köttbullar igår kväll, men effekten av detta är att sockersuget slår i taket :-) Snällt tänkt, men det har idag varit lite "arbetsamt". Och då är det FÖRSTA dagen! Den tredje är värst...

Idag har heller ingen promenad blivit av. Nemo och frun är söderöver på hundutställning! Både skönt, men incitamentet att ta sig ut på promenad blir annorlunda :-) Bättring imorgon!

Vi får se hur det blir med bloggandet imorgon. Jag ska försöka sysselsätta mig och prinsessorna med nåt roligt. Blogga tycker JAG är kul, men tjejerna är inte lika roade :-)

Tokjobb, slarv och sömnlöst

2010-11-02T20:53:00.000+01:00

Denna vecka befinner jag mig i Skåne - på tjänsteresa såklart. Väskan packades utan träningskläder medvetet) och istället packades en karta Alvedon då mycket jobb och lite sömn förväntades med därtill hörande huvudvärk.

Mycket jobb - check! Dåligt med sömn - check! Huvudvärk - ... no check...

Jag är glad att huvudvärken uteblivit (hittills) och undrar stilla varför? Egentligen tänker jag inte bry mig, men lite kul vore det att veta. Släckte igår vid 00.45 efter att ha startat jobbandet vid 7.10 på morgonen - endast med kort lunch och middagspaus... Idag lutar det åt något liknande, fast kanske lite senare släckning. Inte så himla bra - jag vet! Men ibland måste man bita ihop och "bara göra det"! Jag ska ju vara ledig på torsdag och fredag med prinsessorna :-) Så - bara 12 timmar att jobba in på två dagar...

Ni kanske förstår varför träningspaketet ligger hemma? Troligen hade jag mått bättre av att ta med det, men denna gång - nix.

På torsdag morgon går startskottet för min Cambridgekur. En påse skakad i vatten - morgon, middag och kväll. Däremellan minst tre liter kranvatten. Så tänker jag börja i alla fall. Ta mig in ketosläget och få det där "ruset" av vad-det-nu-är när kroppen anpassar sig till intaget. Tricket med kuren är såklart att hålla sig "tom" i depåerna så att det bara finns fett att bränna. Jag kommer ta en dag i sänder och när jag landat efter första "chocken" ska jag testa att börja med lite promenader och kanske lättare jogg - MYCKET lätt jogg.

Det här blir ju ett perfekt test av min mentala styrka också. På torsdag åker frun bort tre dagar... Kul att laga mat åt familjen under nedtrappningen :-)

Inte nog med det - för en fullkomligt o-flygrädd har det utlovats stormstyrka imorgon när (om?) jag flyger hem!

"Jag kan flyga, jag är inte rädd..."

Möte med kurtant - en positiv överraskning

2010-10-31T09:18:00.000+01:00

Så blev det äntligen av. Jag och frun träffade "kurtanten" igår och smidde planer :-) Det har dragit ut på tiden eftersom jag är världsmästare på att "skjuta upp" och att det varit en del strul senaste veckorna. Skönt att sitta ned och hantera den kalla sanningen... "Kurtanten" var en perfekt coach för mig - brutalt ärlig och inget "fippel"...

Kuren är densamma jag körde för några år sedan med väldigt bra resultat då. Jag hade precis börjat äta normalt och drog på mig två-tre kilo efter kuren när den berömda sköldkörteln hörde av sig. Jag hävdar envist att jag mådde som en prins de första 6-8 veckorna under kuren. "Sopporna" är balanserade så att man faktiskt får ett komplett "överlevnadskit" i form av näring varje dag. Själen får inte mycket då sopporna och vattenintaget inte är speciellt stimulerande egentligen. För en matälskare som mig själv är detta den stora utmaningen. Men det går det med! Dessutom kommer jag absolut inte köra kur lika länge som senast. Jag siktar på 4-5 veckor, om allt går ungefär som förra gången.

I övrigt kommer jag försöka göra en stor skillnad mot förra gången - jag ska röra på mig. Precis som badgear kommenterade häromdagen så är muskelmassan a och o. När man kurar tappar man rejält med muskler också och det är ju inte direkt vad man önskar. Målet är alltså att försöka balansera upp detta med enklare styrke- och promenadövningar. Med tanke på att man stoppar i sig mindre än 500 kcal per dag så har man inte mycket energi "över". Därför kommer jag vara riktigt försiktig och känna efter ordentligt - jag vill inte tuppa av i "en skog nära dig"...

Motivationen är på topp - om inte ännu högre. Jag ser detta projekt som ett mentalt projekt och inte primärt som ett projekt för att varaktigt hålla vikten :-) Efter vidtar det riktiga jobbet! Då ska kosten tillbaka till det läget som jag var i för någon vecka sedan och där jag "lätt" höll vikten med en mindre träningsmängd. Dessutom kommer jag efter kuren sakta men säkert dra igång planen mot Stockholm maraton 2011. Grundträning står på tapeten fram till efter februari någonstans. Åtminstone är detta planen och tanken. Vi får se om jag kommer snegla på något befintligt program eller om jag sätter ihop ett eget - kanske med er hjälp...

Planen just nu - träningsmässigt - är att grundträna fram till och med februari i form av mycket lättdistanser, styrka och en del långpass. Under denna tid lämnar jag fart, intervaller och backar därhän - de kommer framåt våren. Jag kommer dessutom försöka pulsera träningen (nåt jag varit väldigt, väldigt dålig på!) för att optimera träningen för kroppen. Jag hoppas ha lärt mig massor av alla er därute och fokus just nu är väldigt starkt...

Så när startar jag? Detta kan låta som en bortförklaring, men det är rent praktiskt tänk - jag börjar direkt på torsdag morgon! Anledningen är att jag drar till Skåne och riktigt intensivt jobb tom onsdag. Jag utsätter INTE kunden för de första dagarna i kuren - de är inte roliga...
Prinsessorna är sen lediga kommande vecka så jag tar ledigt torsdag och fredag. Värsta kurdagen blir alltså på lördag :-) Lycka till familjen...

Idag ska den nyblivna tioåringen fira med sina vänner så det är en del att stå i. Det ska bli skönt när detta är avslutat så vi kan börja ladda inför jul...

Många kramar till er alla - nu kör vi!

2011 - here I come!

2010-10-27T12:21:00.001+02:00

Nu är det gjort!
Jag är anmäld till Stockholm maraton 2011!

Jag vågade inte vänta längre :-) Per i måndags var drygt 12000 anmälda och de stänger ju vid 20000. Eftersom jag redan bestämt mig för att jag ska springa så var det ju egentligen inte mycket att fundera över.

Dessutom är "pulverkuren" inplanerad nu. Den blev lite senare än planerat, men vad gör väl det om 20 år :-) Jag startar torsdagen 4 november och kör tills tio kg är borta från denna, just nu, för stora kropp. Jag räknar med, om jag mår bra och allt flyter på, att det ska ta ungefär 4-5 veckor att nå det målet.!

Därefter ska kroppen vänjas vid normalt liv igen och det lär också ta lite tid. I samband med upptrappningen kommer också grundträningen påbörjas. Jag kommer att sätta ihop ett egenkomponerat maratonprogram i år som baserar sig på den plan jag följde inför årets lopp. Däremot kommer jag göra förändringar mot i år.

Det jag kommer lägga till mer av är framförallt styrketräning. Ett gymkort ska införskaffas efter årsskiftet och coreträning kommer garanterat stå på programmet ofta. Dessutom är målet att trappa upp mot långpass relativt snabbt i programmet. Jag kommer initialt inte lägga fokus på hastighet utan på "tid ute". Så småningom ska hastigheten upp och jag planerar dessutom att hinna med minst ett 4-milspass i god tid före loppet 28 maj 2011. Puh! Bara planeringen tar musten ur en :-)

Förutom detta drar jag igång med engagerandet av ett "team" vid sidan av banan. I år hade jag en person som hojtade (Tobbe - riktigt bra ska det sägas!) vid ungefär 1 kilometer... Nästa år ska jag försöka engagera fler längs med banan som moralisk boost och energi/vätskelangare! Mamma, pappa, brorsor, släktingar, kompisar och alla andra som läser detta - Boka 28 maj!!!

Nu är i alla fall det mentala med, jag har stigit på tåget och nu börjar resan mot Stockholm maraton 2011 - 10 kg lättare och måltid "under 4.30 tim"! Det finns många platser OCH flera tåg så det är bara att haka på :-)

Håll också utkik närmsta tiden efter ett gästinlägg på Staffans finfina blogg. En förundrad maratonbloggare fick äran att gästspela där...

Ciao!

Betraktelse...

2010-10-25T20:35:00.000+02:00

Så är det gjort - en iPhone 4 inhandlad inför en ny period i mitt liv! Redan nu är jag helnöjd och kan inte annat än rekommendera den! Frun och barnen tycker den är för kantig. Jämfört med 3GS är den det, men jag gillar det :-)

De senaste dagarna har allt mitt fokus legat på min äldsta prinsessa som imorgon blir 10 år. Firande i helgen med släkt, firande imorgon bara med familjen (och tyvärr det "obligatoriska" besöket på en känd hamburgerkedja...) och till slut kalas med "tjejerna" på söndag. Däremellan ska det ordnas, fixas och, titt som tätt, arbetas lite. Det är inte konstigt att folk blir utbrända :-)

Jamen träning då, säger ni såklart. Ja, de senaste dagarna har det varit dåligt med löpning, total avsaknad av styrketräning (om inte möbelflyttar och dammsugning räknas) och inte mycket av målsättningsfunderingar, MEN... Det HAR promenerats med Nemo. Den lilla glada killen i brunt och vitt :-) Och för tillfället känner jag att det täcker mina mentala behov... Vikten står still och det mesta har ändå varit upp och ner. Jag konstaterade för en vecka sedan ungefär att det jag MÅSTE tillåta mig att ibland "dra iväg". Så länge jag känner att det ligger inom rimlighetens gränser så ÄR det ok. Jag är ingen elitlöpare och tror knappast att jag kommer lyckas bli någon. Jag har sååå mycket annat som jag vill i livet och det är för mycket för det jag vet krävs för hårdsatsning. Däremot måste jag passa mig för att "slappa till" för mycket!

Nu är det ju viktkur på G och mentalt har jag ägnat mycket energi åt att "landa" i en förberedelse inför ett nytt stordåd. Det känns lika stort som inför maran i år, och då gäller det att ha förberett sig mentalt. Om detta finns mycket, mycket att skriva, men det måste jag nog låta mogna en del först. Låt oss bara konstatera att jag börjar märka på mig själv att jag är redo. När jag får den där "slappa", lite släpiga attityden men med ett bakomliggande djävlaranamma - DÅ är Magnus klar! Nu väntar en arbetsam period och då behövs detta.

Nu så återgår jag till laddningen och önskar min stora prinsessa ett stort GRATTIS!

Första snön...

2010-10-22T08:37:00.000+02:00

...är här! Prinsessorna ler stort och jag funderar mest på varför jag ännu inte köpt en snöskyffel :-)

Idag är det en hektisk dag. Förutom arbete ska tårta beställas, snöskyffel inhandlas, medicinlager fyllas på och kanske, kanske... (hjärnan hindra mig, men hjärtat säger - iPhone 4).

Har ni bytt mobilnummer någon gång? Fattar ni vilken ångest detta kan medföra :-))) Ett nytt nummer måste vaskas fram ur den oändliga mängd nummer som finns lediga. Detta känns verkligen som ett i-landsproblem och man får faktiskt skämmas en smula över att detta upptar så stor del av ens vakna tid... Men är man prylnörd så är man. Jag inbillar mig att detta är något man föds som - en gen liksom...

Alldeles oavsett hur allt detta lyckas är fokus just idag på att skaffa en snöskyffel :-) Förra årets myckna snöande körde helt slut på vår gamla. Denna gång testar vi en billig variant (99:- på Coop). Hoppas den håller några år...

I bästa fall klämmer jag in ett löppass i snö idag...

Lycka till allihop med era målsättningar för dagen!

Helt irrationell...

2010-10-21T16:14:00.000+02:00

...är jag idag! Jag byter ju arbetsgivare vid årsskiftet och då vidtar såna där väsentliga saker som att se till att jag är "bestyckad" med en mobil jag vill ha. Nya arbetsgivaren ger mig valet att välja mellan EN mobil och det är tyvärr "fel" sort. Den kommer jag alltså välja bort...

Jag är ju såklart helsugen på att skaffa en iPhone 4. Jag har varit så otroligt nöjd med den iPhone 3Gs jag har och har inga planer att byta bort plattformen längre. Jag har studerat andra plattformar, men är helt såld på denna. Det roliga är att jag inte riktigt vet varför :-)

Allt detta tillsammans leder till den totalt irrationella stressen jag nu upplever att jag hemskt gärna vill skaffa mig en "4:a" snarast. Jag slutar på mitt nuvarande jobb 21 december å det är inte direkt någon stress så, även om det är lite leveranstid på en iPhone 4. Nu vet jag att det finns iPhone 4 i lager på Fältöversten...

Det är en mycket märklig känsla att ha det där suget efter nåt nytt, men vara helt på det klara med att jag inte behöver den idag! Undrar om det är stelheten efter gårdagens "icke-löp-runda", dvs löprundan som bara genomlevdes, som spelar in här :-)?

Nähä... Jag har hämtat mina små prinsessor och handlat och tänker nu ansluta äldsta dotterns Singstar-session :-) Yngsta dottern däremot har intervjuat mig senaste kvarten om allt och inget. Hon kan inte skriva än, men det hindrar henne inte alls från att "skriva"allt jag svarar på frågorna... Många sköna skratt har vi haft under intervjun :-) Ikväll steker jag lite schnitzel och wokgrönsaker - äldsta dotterns favorit :-) Imorgon har hon klassfest och på lördag firar vi hennes 10:e födelsedag (som egentligen är på tisdag...). Hektisk helg på G med andra ord, men kul!

Återstår att se hur allt känns imorgon :-)

Löplunch

2010-10-20T12:14:00.000+02:00

En kortrunda i snålblåst och höstkyla blev det idag på lunchen!

Varken snabb eller långsam, skön eller oskön, rolig eller trist - rundan bara blev genomförd! Ibland är det som idag. Jag hade inte kul, men det var inte tråkigt. Ni fattar va?

Jag återgår nu till arbetet och funderar helt enkelt inte mer över den rundan. Jag är bara nöjd att jag gjorde det och inte "slöade till" och lät bli :-)

Ciao!

Njutjogg i skymning

2010-10-17T18:35:00.000+02:00

Efter en intensiv dag med undanplockande av cyklar, utemöbler och grill smaskades det rester från igår - tortillas/tacos med +meny av sallad och grönt! Därefter en familjepromenad där barnen fick leka av sig i 93 lekparker... Nåja,, kanske fem i alla fall :-)

Efter det var det dags för pappan att få lite "egen tid". Denna ödslades inte på något sportprogram på tv. Nix pix! En njutjogg i skymningen! DET är godis för själen. Jag traskade på i bra tempo de första fyra kilometrarna, men la sedan ner farten helt sista biten och njöt mig hem. Märkligt nog blev även sista kilometern hyfsat rask - 6-minuterstempo :-) Bara för ett år sedan var detta rallytempo för mig.

Idag känns det helt annorlunda att jogga än vad det gjorde för ett år sedan. Kraven var högre och frustrationen större. Men det klart, bara för någon vecka sen var frustrationen på topp :-) Hur som haver är det såhär jag vill ha det. Att kunna lufsa iväg i ett tempo mellan 5.30 och 6.00. Kan jag få lite uthållighet på detta så jag kan hålla detta oavbrutet i 4,2 mil så :-) Näe - nu ska jag inte skruva upp funderingarna. Inte heller skruva på massa löparmål. Åtminstone inte idag...

"Vikten före allt..." (citat från en kommentar av badgear :-D).

Nä, nu blir det dusch, varva ner och kramas med mina nyduschade små prinsessor. Visst är det väl mysigt att sitta hela nyduschad familj i morgonrock i soffan och vifta på tårna?

Sen i säng och läsa en god bok så man kan få en bra start på kommande vecka.

Mys å njut!

Laid back, besolad och nöjd

2010-10-16T11:56:00.000+02:00

Så kom den då äntligen - den där sköna känslan av nöjdhet och ovillkorligt "ljus". Idag körde grannen och jag iväg våra gamla kyl/frys-skåp, lite gamla cyklar å sånt till återvinningen. Tomten blev plötsligt inte ett upplag och redan där vaknade själen. Direkt när jag kom hem tog jag med Nemo på en sån där njutpromenad!

Solen lyste, det var några plusgrader och Nemo var en riktig bushund och njöt av den fantastiska höstdagen. Kan det bli bättre egentligen? Inga krav, inge stress och inget som störde under dryga timmen vi var ute. Det var bara jag, Nemo och naturen. DET är livsnjutning minsann!

Löpningens krav har jag nu lagt på hyllan tills "senare". Jag tror jag är i behov av andra njutningar ett tag. Då pratar jag inte om godis och sånt, utan om att försöka njuta av allt annat som finns att njuta av :-) Snart är det ju hårdkörning med vikten och det kommer krävas fokus för det. Jag laddar med lite "laid back" livsföring nu så själen är med på noterna när det börjar gå uppför - för det lär det göra! Jag har varit med förr och första veckan av ny livsföring är alltid en utmaning :-) Det blir lite som att toppa inför ett lopp...

Resten av dagen idag blir det lite shopping, matlagning och umgänge med mina fantastiska barn! Just ja, jag överraskade dem igår med att hämta dem en timme tidigare på skolan och gå till simhallen. Kvalitetstid minsann! Det ska vi göra fler gånger - nyttig "vardagsträning" blir det ju också. Inte minst för barnen!

Om solen lyser på oss imorgon ska jag nog ta mig lite "egen tid" och ta en njutjogg...

Några filosofiska funderingar...

2010-10-12T22:29:00.000+02:00

Idag är det sista kvällen på Skåneresan och ett pass borde utförts. Så har icke varit fallet eftersom dagen gått i koncentrationens tecken och 110% av min energi dränerades hos kund med diverse utmaningar.

Allt detta leder mig in på min stora filosofiska fundering för dagen. Hur ska en människa mäkta med att - gå upp klockan 06.00 (efter en usel natts sömn på hotell och en hyfsat intensiv föregående arbetsdag avverkad), vara hos kund klocka 07.15, "kuta" på lunch vid 12.30, köra på i 180 fram till klockan 19.00, ringa sina barn och fru och önska god natt, trycka i sig en hotellmiddag samt fundera över livets viktigheter - ta ett löppass eller styrkepass? Hur hinner andra med scheman av denna kaliber? Även om tiden rent faktiskt skulle tillåta att jag gav mig ut nu (klockan är ungefär 22.15) så finns absolut INGEN energi kvar...

Är jag helt onormal med denna verklighet eller finns det något ljus i mörkret? Nu ska jag villigt erkänna att detta hektiska schema endast försiggår när jag är i Skåne, men det tar också ungefär tre dagar att återhämta sig efter en resa av det här slaget. När jag kommer hem är min första prio inte att ge mig ut på pass, utan att ha mina döttrar i knät och kunna sitta framför TVn med frun en stund. Måhända är det höstens djupnande mörker som gör att jag funderar i dessa banor, men jag är ärligen intresserad av att veta hur andra löser situationer av mitt slag. Man kan ju säga att situationen i sig är en del av "problemet", kanske tom orsaken, men hur gör man?

Spontant känner jag att jag ofta har svårt att få energin att räcka till. Och då kan man inte komma dragandes med argumentet att "om jag prioriterar träningen så ger detta mer energi"! Jag vet detta och tror mig veta att jag mår bra av att träna, men det är väldigt frustrerande OCH stressande en vecka som denna när man inte ägnar tid åt familjen (Prio #1), inte tränar och tar hand om sig (Prio "2) och dessutom jobbar så mycket att man sover dåligt istället för att sova ut (Prio #3).

Jag börjar spontant reflektera över att situationen är lite ohållbar :-) Det är dags att luta sig tillbaka en smula och inte köra på i 180 mer. Återstår att se till att hitta vägar för att nå detta...

I övrigt leker livet, trots allt och jag ska inte gnälla. Jag har trots allt ett givande jobb och jag har varit borta "bara" tre dagar denna vecka. Jag har det ju rätt bra, men varför inte sträva efter förbättring :-) ?

Om nån vecka är det viktkur som gäller! Märkligt nog längtar jag... Jag vet hur bra jag kommer må av att tappa kilon, och inte minst av att få i mig en lagom dos av näringsämnen (bortsett från minskad mängd så ser jag till att hålla ett bra näringsintag). Senast jag körde en kur mådde jag fantastiskt (när väl suget lämnat kroppen).

När de 10 kilona är väck ska det maratontränas - hoppas jag kan få till mitt schema bättre då...

Säsongsavslutning

2010-10-10T16:01:00.001+02:00

Denna blåsiga och kyliga dag var det så dags. Säsongen skulle avslutas med ett millopp - Hässelbyloppet! Jag gissar att det var 6-10 grader i målområdet när jag anlände!

Blixtsnabbt tog jag beslutet att springa i funktionströja med kort ärm samt en microfleecetröja... Även löparvantarna var på idag. Innan start träffade jag Staffan och Thomas - kul att ses (igen för Staffan och för första gången Thomas)! Hoppas ni räserkillar hade ett superlopp och nådde era mål!

Jag började loppet med lufs. Efter ca. 300 m smalnar det av och där blev det tom till att gå - så trångt var det! Men mig gjorde det inget. Ambitionen för idag var ju att "löpa igenom" och bjuda på leendet :-)

Efter 5 km visade min Garmin 29.15 (precis som den officiella nettotiden) och jag log eftersom det kändes så grymt bra. Jag passade på att dra på lite till och det var lättlöpt. Därmed inte sagt att jag inte hade svackor :-) Ett antal gånger tog jag gåvila och det kändes ändå super! Jag hade rygg på en kille som löpte i mitt tempo - tack för farthållningen! Jag kunde såklart inte låta honom "spöa mig" så jag tog honom i backen upp mot IP på slutet och drog på en rejäl spurt de sista 150 m. När jag tryckte av min Garmin visade den 57.52, men den officiella tiden är 57.54 :-)

SUPERNÖJD! Och dessutom personligt världsrekord! Helt otippat! Tänk om jag hade skött mig, tappat 10 kg och tränat på... Under 4.30 på maran nästa år lockar nu enormt! Dessutom ska jagunder 55 in ;-)

Nu är jag nyduschad och rätt trött och sitter hemma och väntar på att sticka mot Arlanda för att flyga ner mot Skåne. Jag kommer sova som en prins ikväll. Grattis till alla hjältar som tog sig runt de tio idag - bra jobbat!

Han kom ut till slut!

2010-10-09T09:46:00.000+02:00

Varannan dag är det sagt! Igår var det dags, men verkligheten satte stopp! När jag var mogen var klockan efter 22.00 i beckmörker och jag var helt slut efter en hektisk dag...

Ibland tar verkligheten över, men då gäller det att bita ihop - igår mäktade jag inte med. Så - idag gjorde jag nåt jag starkt ogillar. Jag tog ett morgonpass. Lugnt och rätt skönt - men jobbigt! Jag kikade inte på tiden speciellt utan körde på i ett lagom lugnt, men inte för lugnt tempo. Det visade sig vara 5.56 min/km i snitt. Lite "för snabbt" ännu, men skönt som sagt.

Imorgon stundar den dubbla distansen i Hässelbyloppet och det lockar inte direkt. Jag är INTE mogen för att gå på imorgon utan kommer lufsa mig igenom. Blir det under timmen är det OK - blir det inte under timmer är det också OK. Det viktiga är att komma ut. Det blir ett milpass för min del, helt enkelt.

Direkt efter loppet imorgon kastar jag mig i bilen, åker hem och duschar, pussar fru och barn och sen direkt till Arlanda. Skåneresa igen :-)

Så - en del av kanske jag ser imorgon, andra inte. Oavsett - trevlig helg!

Förresten - jag ÄR FRISK! Jag mår så bra just nu! Lika bra att passa på då :-)

Träningsvärk och lite planer

2010-10-07T20:34:00.000+02:00

Japp - för första gången på länge har jag äntligen lite träningsvärk. Det känns i detta fall bara bra eftersom jag legat på soffan i tre veckor och snörvlat och bara tyckt synd om mig själv. Efter passet igår i snigeltempo har självkänslan stegrats och energin "genererat sig själv" och lett till en faslig motivation.

Min vana trogen smider jag medan järnet är varmt, eller medan järnet kan värmas... Så, here it goes!
På söndag kör jag Hässelby! Mitt mål kommer fortfarande vara att gå under timmen, men jag kommer absolut INTE gråta blod om jag springer milen på 1.10 :-) Om jag bara kan åstadkomma det där lite irriterande, ärliga löparleendet så är jag nöjd! Särskilt i uppförsbackarna!

Jag och Eva (frun) har bestämt oss för att vi ska köra en vända med Cambridgekuren - tillsammans. Inte för att vi tror att kurer är lösningen på viktproblem, utan för att vi hamnat i ett läge där vi båda behöver en rejäl "boost" i motivationen och jag behöver dessutom en kickstart inför maratonträningen som inleds 29 november (om jag inte minns fel). Min personliga plan är att "köra bort" 10 kg med kuren! Min erfarenhet är att jag sen går upp ett par kilo veckorna efter kur när man "trappar upp" ätandet. Det är helt OK och ligger helt i fas med min plan - Stockholm maraton på under 4.30 med en startvikt på under 85 kg!

Man kan tvista mycket och länge om olika metoder för att tappa vikt. Jag är av övertygelsen att det är så enkelt att man ska stoppa i sig mindre än man förbrukar för att gå ner i vikt. Men jag kan också sympatisera med många andra tankar och metoder. Cambridgekuren är ETT sätt att göra saker och ting på, ingenting annat. Dessutom finns det ingen "silver bullet" - jag hoppas att ingen tror att en sådan finns! Jag har kört Cambridge en gång tidigare med väldigt gott resultat, strax innan jag drabbades av sköldkörtelproblemen och den sabbade hela viktminskningen :-) Denna gång är jag mer förberedd...

Den senaste tiden(bortsett från senaste tre veckorna) har jag med riktigt gott resultat hållit en lägre träningsmängd och fokuserat på kosten. Med detta tänk har jag, utan att försaka massa saker, mått bra och hållit vikten helt stabil. Jag räknar kallt med att kunna leva på det viset efter min kur. Dessutom kommer träningsmängden succesivt höjas inför maran nästa år och därmed kommer jag behöva trycka in mer energi för att orka. Det är ju stor skillnad på att äta för att träna jämfört med att träna för att äta... Först kur, sen äta för att träna och så småningom träna för att äta. Där är planen i en lite kortare form :-)

Nu så är det dags att avsluta för idag. Jag har lite problem med det idag eftersom min älskade Mac är hemma igen efter en reparationsrunda. Herregud vad mycket trevligare att blogga nu :-)

Natti, natti!

Tungt snigelpass i stormbyar

2010-10-06T13:06:00.000+02:00

ÄNTLIGEN! som Gert skulle uttryckt det. Efter tre veckors förkylning och fokus på soffliggande och "tycka-synd-om-mig-själv" gav jag mig idag ut på ett pass!

Vinden viner i husknutarna och jag undrar med rinnande näsa om det verkligen är så att min hjärna och min kropp är överens. Hjärnan säger NEJ, men det som sitter framför hjärnan envisas (för oinvigda läsare läses detta som att pannbenet ger f-n i hjärnans signaler). På med 3/4-tights, en funktionströja, Garmin 405:an, iPod OCH en vindjacka. Redan när jag öppnade ytterdörren började tvivlet. "Det här kommer bli jobbigt", "Usch vad det blåser", "Anar jag inte lite feber", "Är det verkligen smart att löpa med rinnande näsa?"... (nån som känner igen dessa tvivel?)

Som sagt - glad i hågen (?) fick pannbenet mig att trycka igång Garmin och sen är det ju försent. Benen lufsade igång och direkt kom det - "Gör det inte lite ont i knäna, ändå?"! Då tryckte pannbenet igång iPoden - "Final countdown"!!!!

Borta var alla tvivel, alla olustkänslor och all "jobbighet". Tack Europe för det! Jag hade en viktig sak i bakhuvudet hela tiden. "Inte för snabbt nu, Magnus". Detta visade sig inte funka så vidare värst efter en kilometer när Garmin visade på 6.11 min. Jag hade nog trott att jag låg kring 7.30-tempo, eller nåt sånt. Med ett kort leende sänkte jag tempot rejält och kände att kroppen kändes tung, stegen ännu tyngre och jag torkade genast bort leendet... Efter två kilometer skrek Garmin till igen - 6.11 min... Ehhh - jaha... Vad är det som händer och hur gör jag nu då? Jag sänkte tempot igen och sniglade vidare...

Strax före tre kilometer är det en lååång sugande backe där lungorna gick på högvarv. Nu började det verkligen kännas att jag haft ett långt avbrott och det resulterade i att jag vid min "favoritjärnvägsövergångsbro" (brant som fasiken) fick gå 10 meter för att hinna andas. Tiden på kilometer 3 - 6.20 min!!! Jag fattade fortfarande inte riktigt hur detta hängde ihop. Känslan var betydligt långsammare tenpo men kroppen började protestera en smula. Kilometer 4 - 6.12 min!! Nu var det verkligen dags att rynka ögonbrynen och skrynkla pannan. Springer jag så "snabbt" när jag tycker det går så "långsamt"? Tydligen var det så och det var väl bara att rulla på då.

Sista 800 metrarna gav ett snittempo på 5.35 min/km och jag kände mig helglad över att en snigelrunda ändå gav ett såpass glädjande resultat. Målet idag var ju faktiskt att se om kroppen reagerade negativt och samtidigt vara riktigt försiktig. Ingen hosta, ett "snytstopp", inget ont i lungor och framförallt - knäna mådde bra! Det enda negativa jag hittade idag var att kroppen kändes tung. Det beror inte bara på det långa uppehållet utan på att kroppen verkligen blivit just tung! Dagsvikten var strax under 94 kg!!! Obra, men realitet! Det ska jag ju göra något åt nu :-)

Så - dagens plan föll ut med ett ner positivt resultat än jag trott. Frågan är om jag "simulerat" min förkylning? Nä, jag har fortfarande en näsa som rinner och jag är fortfarande "seg". Nu ändrar jag på detta genom att planera för ett pass varannan dag from idag. Passen får vara av det lugnare slaget tills jag känner igen känslan i kroppen. Därefter får vi se. Blir det bakslag får jag väl vila lite till, men nu har jag fått nog av vila! Jag vill ju ut och löpa - det är ju nu MIN tid kommer! Mitt pannben är som gjort för stormbyar, drivis, hagel och andra glada tillskott som hösten för med sig!

Dessutom - jag lär springa Hässelby på söndag! Det lär inte bli världsrekord, men jag kommer fortsätta gäcka alla surpuppor med ett "leende lopp" :-) Nu är glädjen åter och nu ska jag bara låta kroppen haka på!

Ciao!

Segt och uppförsbacke - fortfarande!

2010-10-04T12:08:00.000+02:00

Det var väl alldeles värst vad denna uppförsbacke håller i sig! Trots D-viatminer, Echinaforce och mycket vila biter sig den envisa förkylningen kvar...

Det känns som Västerbron på andra varvet! Fast näsan rinner nu omvartannat med näsblod (eftersom jag går och snörvlar som en galning). Trösten (?) i det stora hela är att HELA familjen idag varit sjukskrivna. Alltså är det inte bara en "karlsnuva", utan en riktig förkylning! Hehe - tur för mig, kanske!

Sedan Stockholm halvmaraton har jag inte ens varit ute på en "snigelrunda". Hoppet inför Hässelby är att det åtminstone ska kunna vara fint väder och att snuvan lämnat kroppen. Får jag 100% utdelning på dessa två vore det ju toppen. En annan bieffekt av det stillasittande/liggande jag bedrivit är såklart att kroppen passar på att lagra upp allting. Jag ligger några veckor efter mentalt och har inte dragit ned på intaget i samma takt som jag varit stilla - alltså har vikten tagit fart igen! Inte våldsamt, men ett par kilo har jag säkert stuckit iväg. Trist, men inte mer än så! Jag har ju planen för detta klar sedan tidigare och har också utmanat Jesper (mest för att peppa oss båda) på att nå våra mål... Återstår att se hur det går - han har ju redan varit grym!!

Det som händer med mig när jag blir stillasittande och seg är att motivationen tryter. Jag har jättemycket spännande saker framför mig med nytt jobb, viktresa och ett maraton 2011! Men den nedåtgående spiralen sätter ju fart när man knappt orkar med sig själv. När man dessutom behöver jobba, skjutsa till skolor, laga mat etc - Ja, ni hänger med va? Det är ju lättare när solen lyser, man är pigg, glad och har mycket "tid över" :-) Nu låter det mörkare än mörkast, men det är mer en undanflykt tror jag än en verklig orsak. Jag är ju en envist positiv människa som letar det bästa i det mesta så jag vägrar "gräva ned mig". Nu blir det ju så i alla fall ibland och då handlar det ju om att ta sig upp ur eländet och hitta "ljuset i tunneln" igen.

För min del klänger jag mig fast i det positiva som mitt nya jobb ska ge mig. Det, tillsammans med att jag tänker kasta mig ut i en kostkur under någon vecka för att kicka mig mentalt i baken, hoppas jag ska ge mig en skjuts framöver! Planen är att genomföra Hässelby och därefter lägga löparskorna på hyllan någon vecka för att fokusera på kosten. Inledningsvis i form av en "kur", men ganska snabbt i form av att räkna kalorier. Jag tror detta är det som är bäst för mig! Så snart jag lämnar kuren kommer dojjorna tas ned från hyllan och jag kommer så sakteliga dra igång löpandet med dubbla mål - bränna kalorier och träna inför maraton 2011! Efter årsskiftet börjar jag nytt jobb och då kommer jag komplettera med ett gymkort och köra på med core, spinning och andra kul saker som komplement. Jag längtar redan nu, faktiskt...

Så - ut ur mörkret och över krönet! Nu är det dags att jag hittar ljus i höstens burriga väder och får lite "drag under galoscherna" igen!

Satsning - steg 1...

2010-10-01T11:12:00.000+02:00

Tjihoo! Satsningen på det nya spännande livet och den lättare maran är i full gång. Eller, ja, nämen - Jo!

Steg ett är att bli frisk! Den förbenade förkylningen släpper INTE taget och jag är less. Ingmarie - Holistics D3 införskaffade och intag påbörjat per igår! Även en duvning av Echinaforce-droppar startades igår. Nu ska infektionen bekämpas - å det grövsta!

Träningsmässigt är det nog snart dags att börja om. Hässelbymålsättningen är numera reducerad till att ta sig runt strax under timmen och göra detta med ett leende. Jag vill inte vässa målet mer än så efter de senaste veckornas infektion och icke-träning. Det kommer fler chanser att slå världsrekord och jag hoppas mest på en dag som idag - sol och en skön känsla. Inte minst infektionsfri (till skillnad från idag)!

Stackars Nemo blev biten av en annan hund häromdagen! Ett rejält bett över nosen och en hörntand i ögat!!! Igår blev det en vända till veterinären och ögat är OK, men en penicillinkur är påbörjad. Det värsta av allt är den hundägare som envetet blåvägrar att ta ansvar för SIN hunds beteende! Troligen kommer vi aldrig få presonen att betala de 550:- vi lagt ut, men hundägaren ska nu "svartlistas" här i Bro(märks det att jag är arg?)! Om man skaffar ett djur ska man banne mig ta ansvar för dess agerande! Hade Nemo varit den bitande hade vi SJÄLVKLART tagit vårt ansvar för det som hänt! Fega, men framförallt icke ansvarstagande, hundägare är bland det värsta jag vet... Tur att jag inte var med - jag hade kunnat göra mig olycklig... Mest tur att Nemo inte skadades allvarligt såklart!

Nu är det 82 dagar kvar att arbeta för min nuvarande arbetsgivare - sen påbörjar jag den spännande utvecklingen. När, var och hur återstår att se, men jag är sugen nu :-) Min sista dag är 21 december och jag funderar allvarligt på att vara ledig från den 22 december till 3 januari (när jag börjar det nya jobbet). Jag tycker faktiskt att jag förtjänat det :-) Vi får väl se helt enkelt! Det kanske kan bli lita snölöpning de dagarna...

Nä - nu jobbar jag klart för idag och sen ska jag hämta mina små prinsessor på skolan, hem och laga mat och därefter kastar vi oss i "fredagsmyssoffan". Hoppas alla ni andra får en fantastisk fredag och fredagkväll!

Nyheter...

2010-09-28T21:58:00.000+02:00

Nu har jag hållit mig borta ett antal dagar från bloggen. Inte för att jag varit sjuk och inte av ointresse. Nä, jag har haft lite hektiska och turbulenta dagar...

I onsdags sa jag upp mig från mitt nuvarande arbete! Sånt kan ju orska en del rörighet i ens liv, men ger också en otrolig energiboost. För er som inte vet har jag jobbat i it-branschen. Primärt med utveckling av affärssytem i bank-, finans- och försäkringsvärlden. Jag har sedan ett par år varit på "tjatstigen" för att få min nuvarande arbetsgivare att vilja satsa lite mer på det jag vill - och mig naturligtvis. Tyvärr har det inte riktigt gått hem, alternativt så har jag har haft större förväntningar på arbetsgivaren än vad de kunnat prestera. Troligen är det en kombination :-)

Nu har jag, via tips från Mentorn, fått spår på en lovande anställning i ett japanskt företag med stora ambitioner och spännande framtidutsikter - Fujitsu. Jag kommer gå över och arbeta närmare verkasamheten och närmare arkitektur och struktur. Det ska bli fantastiskt spännande och jag ser, för första gången på ett par år, fram emot att få starta nästa år med en rejäl kickstart! Här ska bedrivas arkitekturarbete, minsann!

Som ett brev på posten kommer motivationen farande. Inte smygande, utan FARANDE! Jag har inte varit så här motiverad sedan jag startade maratonträningen förra året! Nu är det också en mer erfaren attityd jag kan lägga på mitt liv och har kommit till insikten att NU är det dags att göra en storsatsning på vikten.

Direkt eftter Hässelbyloppet kommer jag frysa löpträningen (som i och för sig varit på sparlåga på sistone pga sjukdom och risiga knän), lägga stort fokus på vikten under ett antal veckor och därefter starta upp med smygande maratonträning inför Stockholm maraton 2011. Sub 85 kg och Sub 4.30 tim är de mål som nu gäller. Efter årsskiftet är det också dags för gymkort. Jag har dragit på det förr, men tänker nu satsa även på detta. Allting med skillnaden att jag börjar med vikten :-)

Så - haka på här på bloggen igen vetja! Nu tänker jag återigen fortsätta min resa!

Tjihooo så bra det plötsligt känns!