tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post7657375733706973915..comments2023-08-03T16:19:43.989+02:00Comments on Resan mot en lättare mara: Svårt med motivationen och disciplinen!Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-64784042370692348252011-03-01T22:47:01.893+01:002011-03-01T22:47:01.893+01:00vet du Magnus, du är högst mänsklig och vi fungera...vet du Magnus, du är högst mänsklig och vi fungerar så där. Vill men vill inte på något vis. Förändringar ÄR jobbiga även om man innerst inne vet att det blir bättre.Minsta lilla att man är hängig/trött/stressad under den process du är i och man trillar rakt ner på steg ett just för att du inte har fått in din nya vana. Och då är det väldigt lätt hänt att tänka att; äsch, jag börjar om nästa vecka. Nu är det ändå för sent/förstört".Men det är inte förstört av ett och annat felsteg. Rätt som det är blir felstegen färre och färre men det gäller att ALLTID "börja om" direkt. INTE sen. :-)Ingmariehttp://blog.nemonisimors.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-49493908765421896072011-03-01T11:25:26.259+01:002011-03-01T11:25:26.259+01:00@Ingmarie
Skönt att få en rak sanning - faktiskt! ...@Ingmarie<br />Skönt att få en rak sanning - faktiskt! När jag skrev inlägget var jag extra kinkig (en förkyld man...). Idag, efter en god natts sömn, känns det hela inte lika svart. Mina "små steg" är nog precis det du beskriver - att hitta de där rimliga passen/tiden/mängden för "normalmotion". Jag siktar ju inte i första hand på att springa en mara nu, utan att försöka hitta den där "lagoma" nivån för MIG, där jag i första hand håller vikten, mår bra och därefter justera kosten/kostmängden så att jag börjar gå ner i vikt - SAKTA, men säkert utan svält :-) Jag har ingen riktig aning om var MIN nivå ligger just nu och det är det jag menar att jag i första hand måste nå. Vikstabil kallar badgear det. I det ser jag rimlig träning och rimlig kost (utifrån MIG). Därefter är det lättare(mindre svårt) att justera så att en stabil viktnedgång "startar". SÅ - vi säger nog egentligen "samma sak"(åtminstone liknande), men på olika sätt.<br />Vad som hände, förresten? Lite härlig förkylning, skitjobbigt jobb - ja, undanflykter kan jag prestera i tid och otid! Det allt handlar om är att jag är på väg, men är otroligt osäker på stegen... Varje dag är en utmaning och jag tar mig an den - ibland med glädje och fokus, iblandn inte alls och fullständigt ur slag... Men jag tar mig an utmaningarna! Jag ser ljuset... Jag både VILL och KAN - men jag är styv i korken!Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/00671372723412169165noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4061499922405432326.post-31875562463742875002011-02-28T21:59:38.554+01:002011-02-28T21:59:38.554+01:00Knepigt det där... Tror du att det funkar att ta d...Knepigt det där... Tror du att det funkar att ta det i små steg? Blir det något av det då menar jag?<br />Att det är svårt med tid för träning ibland kan jag förstå, men maten?<br />vad är liksom problemet? Du började ju en förändring innan och var verkligen på G. Vad hände?<br />Jag vill inte låta allt för hård Magnus men det finns ALLTID något att skylla på för att "slippa" ta itu med ett "problem". (Om du nu tycker det men jag antar det eftersom du skriver om det och verkar vilja göra en förändring.)Mitt förslag är att du sätter upp ett rimligt mål för framtiden (t.ex. att du ska träna si och så många timmar/v om 6 månader och väga si och så många kilo då)och sen lägger in massor av delmål. Gärna ett för varje dag, varje vecka och varje månad.Börja NU för det blir inte enklare "sen".<br />Tyvärr.<br />Ta hjälp "utifrån" om du behöver.<br />Motivation och inspiration är inget som kommer till dig. Du måste skapa det själv.<br />Och du KAN!<br />Om du vill! :-)Ingmariehttp://blog.nemonisimors.comnoreply@blogger.com